Heinrich von Kleist. Foto: Wikipedia

Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet

Bo I Cavefors om Heinrich von Kleist och hans Michael Kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810).

Av: Bo I Cavefors | 19 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | 15 september, 2006
Allmänna reportage

Håll koll på Estland!

Den 20 augusti är det 24 år sedan Estland återfick sin självständighet efter 57 år av sovjetisk ockupation. Denna tycks fortfarande vila på en skör tråd. Därför är det viktigt ...

Av: Enel Melberg | 20 augusti, 2014
Essäer

Kvinnohatarna på nätet tror att de är pimps som rules the world

Sätter på min platt-tv som täcker halva väggen i mitt stora rum. En kukförlängare? Vet inte vad man kallar det om man råkar vara en kvinna som köpt en fet ...

Av: Annelie Babitz | 22 mars, 2014
Gästkrönikör

Utsikt mot Tjernobyls kärnkraftverk från den övergivna staden Pripjat år 2005

Tjernobylolyckan och så jag, och min självupplevda kärnkraftverkskatastrof



Den 26 april 1986 inträffade den händelse som skrev in sig i historien som Tjernobylolyckan.
  

För den bredare allmänheten är jag kanske mest känd som författare till cirka 70 böcker av varierade längd och skiftande beståendevärde. Men faktum är att jag inte är utbildad på något humanistiskt program utan jag kombinerade min utbildning på teknik- och ekonomiprogrammen. Men låt mig ta det från början.

Jag var ett oroligt barn. Ständigt sökande och utforskande. Allt ville jag veta och allt ville jag pröva på. Jag spelade ishockey, tävlingscyklade och simmade. Jag läste med samma iver om dinosaurier som om Draculas härjningar. Mina kvarterskompisar spelade hockey i juniorlandslaget och vann tiotusenkronorsfrågan. Inte jag. Jag kunde ingenting exceptionellt bra, men kunde i stället lite om relativt mycket.

Min pappa uppmuntrade mig att välja något som jag kunde fördjupa mig i och bli specialist på. Han sa att han brydde sig inte om vad det blev, bara jag tyckte om det. "Knyt mattor", sa han till mig, "va' den bäste rörmokaren eller bli expert på myrornas sexualliv. Vad som helst, se bara till att bli bäst på det."

Jag förstod detta, eftersom jag/vi bodde i dåvarande Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och många experter, vare sig de nu var utmärkta chefskockar, framstående gynekologer eller landslagsspelare i tennis, kunde sändas utomlands för att representera socialismens odödliga och segrande ideologi och kunde därmed stanna i väst utan att riskera livet, som vanliga lekmän var tvungna till, när de beslöt sig för att lämna landet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så jag meddelade min far att jag tänkte satsa allt på att bli expert på att bygga säkra Atlantångare, kanske på grund av att jag skrämts av ett reportage om den förmodade osänkbara RMS Titanic, som år 1912 så tragiskt försvann i havets djup, likt något man oåterkalleligt spolar ner i toaletten.

Far avrådde mig inte direkt från detta, utan frågade bara varsamt, var i helsike skulle jag finna ett hav och ett stort båtvarv i Tjeckoslovakien?

Trots att mitt fria val visade sig vara något begränsat, kom kärnkraften så småningom helt oväntat till min undsättning och jag fick under en skoltermin även byta skolbänkens teori mot arbetslivets praktik, när jag fick prya på ett kärnkraftverk.

Alla som arbetade där var specialister, eller fackidioter, som min handledare sade och som fick leda mig, om än inte direkt i hand. Han var politiskt något ostabil och troligen även avogt inställd till all specialisering. Politisk som yrkesmässig. Så han lät mig vidga mina vyer, genom att låta mig köra en truck. Jag var lite nervös för uppgiften, men min mentor sa att vilken idiot som helst borde klara av detta. Olyckligtvis körde jag in den tunga trucken i toalettbås som stod på rad i en hall, och mejade ner samtliga.

Min manuduktör blev knappast helt förkrossad av mitt oavsiktliga sabotage, eftersom han dagen därpå skänkte mig Chic Sales novell "Specialisten", som handlar om en man som är utomordentligt sakkunnig på att bygga utedass. "Där får du", anförde han i sitt dedikationstal. "Vill du också bli specialist som alla dessa blåsta partianhängare, så var så god!"

Ett kärnkraftverk är troligen mycket beroende av sina avträdesplatser, eftersom trots socialismens knappast halsbrytande arbetstempo, var holkarna på plats bara en halv månad senare.
Och här kunde hela denna knappast sedelärande historia sluta men ödet ville annat: Kraftverkets chef, en regeltrogen politruk, ville få en uttömmande redogörelse på hur jag hade lyckats med bedriften att välta inte en, inte två, utan en hel rad av socialistiska bekvämlighetsinrättningar, och min handledare körde ånyo trucken rakt in i det just nyresta avföringsmonumentet i sin iver att förklara detta för styresmannen. Resultatet blev både för honom och klosetterna lika förödande.

Efter detta kunde ingen få mig att tro, att arbetet på ett kärnkraftverk är helt ofarligt.

År 1968, när Warszawapaktens lumpna ockupation av det ideologiskt förvillade Tjeckoslovakien gav mig ett lämpligt tillfälle att avträda mitt hemland, var jag nästan färdigutbildad expert på kärnkraftsdrift, men jag hoppade av även detta och lät mig bäras av litteraturens fria hav i stället.

Min första utgivna bok i Sverige heter "I skuggornas hetta : tvärkulturella filmanalyser med amerikansk populärfilm från 70-talet i fokus", och av titeln att döma, verkar den vara en specialists arbete, men är skriven under min hjältes, författaren och världsresenären Joseph Rudyard Kiplings odödliga motto, "What does he know of England, who only England knows?

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Monochrome bodies

Pål Henrik Ekern (b. 1981) is a photographer who previously studied at the ValandAcademy, the Swansea Metropolitan University and at the University of Oslo. Heparticipates in the Hasselblad Foundation's annual ...

Av: Krisztina Orbán | Essäer om konst | 15 juli, 2014

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton

Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 09 februari, 2015

Phaeton av Gustave Moreau (detalj)

Amore, Amoriner och Affektioner

Dr Jan Stenis frågar sig om inte ekonomin kan användas för att framkalla kärleken i samhället.

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 16 januari, 2015

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | Essäer | 22 Maj, 2012

Robert Burns på Kronofogden

Det finns folk som tycker det är häftigt att betala skatt. Men också den motsatta åsikten sägs förekomma, och den får uttryck i denna dikt av Robert Burns. Under en tid ...

Av: Robert Burns | Kulturreportage | 04 juni, 2013

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.