• Gästkrönikör
• Publicerad: 24 mars, 2016

Feldörr

Idioten går i egna tankar upp för trapporna till sin lägenhet. Med blicken fäst i sin inre horisont plockar han fram nycklarna till den dörr som egentligen bara ska passeras för att komma till de fiskpinnar med spenat och potatis som idioten på måndagseftermiddagen hungrar efter. Själva transporten hem ägnar idioten mycket lite uppmärksamhet. 

---

"Potatis" tänker idioten när han sätter nyckeln i dörr och vrider om,
"Fiskpinne" fortsätter han när nyckeln inte öppnar dörren utan bara klickar högt i låsmekanismen,
"Spenat" tänker han avslutande när han tittar upp på dörrens namnskylt och inser att det inte är hans dörr.

Fylld av inre husmanskost har denne första styrman gått en våning för högt upp och försökt ta sig in i lägenheten ovanpå sin egen.

Enbart flykt återstår och tiden är inte på idiotens sida, närsomhelst kan lägenhetens rättmätiga innanmäte komma för att dräpa denna implicita inbrottstjuv.
Så idioten flyr. Tyvärr flyr han inte ner för trapporna och in i sin lägenhet, nej han flyr upp på vinden och in i sitt vindsförråd, i panik. 

I förrådets mörker står han sedan omgiven av sina flyttlådor med enbart sin inre monolog som sällskap, " Vad håller jag på med? Jag är en vuxen människa, jag kan inte stå i mitt vindsförråd rädd för mina grannar med Nespressokapslar i högerhanden.

Antingen är du vuxen och dricker överprisat kaffe eller så är du ett barn. Vad är det här för jävla konflikthantering? Gömma sig i ett vindsförråd? Hyfsat pinsamt att bli upptäckt, " jag skulle bara kolla en grej".

Idioten harklar sig i mörkret och lämnar sitt förråd, kliver dock ner i en annan trappuppgång för att sedan från markplan gå upp i rätt trapphus till rätt lägenhet och bokstavera namnet på dörren innan nyckelpenetration. "I D I O T", verkar stämma.

Det är bara på den absoluta botten vi slipper vara rädda för stupet.

Magnus Göransson