Heinrich von Kleist. Foto: Wikipedia

Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet

Bo I Cavefors om Heinrich von Kleist och hans Michael Kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810).

Av: Bo I Cavefors | 19 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | 15 september, 2006
Allmänna reportage

Håll koll på Estland!

Den 20 augusti är det 24 år sedan Estland återfick sin självständighet efter 57 år av sovjetisk ockupation. Denna tycks fortfarande vila på en skör tråd. Därför är det viktigt ...

Av: Enel Melberg | 20 augusti, 2014
Essäer

Kvinnohatarna på nätet tror att de är pimps som rules the world

Sätter på min platt-tv som täcker halva väggen i mitt stora rum. En kukförlängare? Vet inte vad man kallar det om man råkar vara en kvinna som köpt en fet ...

Av: Annelie Babitz | 22 mars, 2014
Gästkrönikör

Cecilia Persson

Portalerna



Den femte juli 2014, skrev jag i Kulturen: ”Utan språk finns jag inte. Att skriva är att välja att pågå”. Jag vill sluta cirkeln. Jag återvänder till de svarta åren, i mörkret faller ljuset som klarast. Den femte november 2015, öppnar jag dörren till den Allmänpsykiatriska mottagningen och tar mina första trevande steg, som en friskförklarad person. 
Berättelserna om våra liv. Den här blev jag, sådan är jag, tycker du om mig ändå? De förlorade vännerna, gör ont att tänka på. Det blir så. Alla orkar inte med stormarna. En del blir rädd, skrämda och flyr det främmande. Det är ok även om det gör ont.

Siffran fem? Jag vänder mig till den kinesiska talsymboliken. Att finna en djupare förståelse och insikter av helheten genom att beträda den förbjudna staden, och finna vägarna genom de fem portalerna. Mytens svar är poetiskt vackert, som att vara en gåtfull gestalt, i en uråldrig saga. Jag överlevde och därför kan jag se och känna skönheten och meningen i sönderfallet.

Den femte juli åt jag 10 miligram Sobril för att orka leva. Lördagen den femte februari 2016 cyklar jag genom ett regnigt Lund till arbetet. Portalerna. Sjuk, skulden och skammens avgrundslika efterskalv, den läkande försoningen och förståelsen, helandets meningsfylldhet, livets återvändande. Det verkar så enkelt när jag låter bokstäverna berätta om själens gåtfulla resa. Det är inte sant. Tvärtom. Motsatsen till enkelt; det var mycket svårt. Lidande deformerar. Lite som ett brutet ben och när gipset har tagits bort är skelettet försvagat. Operationsärret som syns när jag klär av mig naken och vill visa vem jag är, bakom fasaderna.

Berättelserna om våra liv. Den här blev jag, sådan är jag, tycker du om mig ändå? De förlorade vännerna, gör ont att tänka på. Det blir så. Alla orkar inte med stormarna. En del blir rädd, skrämda och flyr det främmande. Det är ok även om det gör ont.

Vännerna som valde att stanna kvar. Livslånga, hållbara, trofasta relationer. Kärleken, övervinner allt, sägs det men inte all kärlek övervinner själens kaotiska sammanbrott. Det är så och ingenting att göra nånting åt. I nöd och lust, ingen som mist de älskade, tror att det är sant. Vem behöver mänskor som lämnar dig, när du behöver dem som mest? Ingen. Det finns inget tröstande i den insikten. En del sviker och dömer när livet hotar att döda dig. Det är så och med tiden lär man sig att leva med det också. Tiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den läkande långsamma tiden. Enda sättet. Ja, det enda sättet att gå vidare är att öppna dörren till försoningens portal. Det växer blommor och skir grönska som slingrar sig runt bågarna.
Skulle vi kunna sammanfattas i en rad? Jag kan inte det. Jag fastnar så lätt i ord och tankeröror. Livet låter sig inte förklaras. Jag översätter mina erfarenheter. Förstår du vad jag säger? Nu har de svarta åren passerat. Jag känner det.

Hur skulle jag kunna förklara? Tolka mitt eget liv, det går inte. Varje erfarenhet har sin sorg, skönhet och sanning att ta vara på. Jag fann ett språk. Jag skrev vidare. Måndagen den 7 mars 2016. Siffran sju? Lyckotalet. Energi. Livet förändrades. Jag överlevde. Jag lever. Jag sluter en cirkel. Jag återuppstod på den sjunde dagen. Siffran sju. Lyckans tal. Livets oändliga portaler i den förbjudna staden. Alla besöker inte den staden. Alla överlever inte.

Åtta? Svaren ligger i siffrornas sammantvinnande cirklar. Jag fortsätter min sökande vandring.
Det var en gång...

Cecilia Persson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Monochrome bodies

Pål Henrik Ekern (b. 1981) is a photographer who previously studied at the ValandAcademy, the Swansea Metropolitan University and at the University of Oslo. Heparticipates in the Hasselblad Foundation's annual ...

Av: Krisztina Orbán | Essäer om konst | 15 juli, 2014

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton

Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 09 februari, 2015

Phaeton av Gustave Moreau (detalj)

Amore, Amoriner och Affektioner

Dr Jan Stenis frågar sig om inte ekonomin kan användas för att framkalla kärleken i samhället.

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 16 januari, 2015

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | Essäer | 22 Maj, 2012

Robert Burns på Kronofogden

Det finns folk som tycker det är häftigt att betala skatt. Men också den motsatta åsikten sägs förekomma, och den får uttryck i denna dikt av Robert Burns. Under en tid ...

Av: Robert Burns | Kulturreportage | 04 juni, 2013

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts