"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"

Nikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari.  Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 januari, 2012
Litteraturens porträtt

Den blundande guiden

  Turkiet har alltsedan 1980-talet varit ett stigande populärt resemål för nordbor. Med Istanbul som Europas kulturhuvudstad 2010 kommer säkerligen historien om det moderna Turkiet att återberättas mer än en gång ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | 13 augusti, 2009
Resereportage

Buddha

Frihet är inte till salu

”Visst, Indien är den enda plats i världen som ännu är medveten om att något annat än materian existerar. Andra länder har helt glömt detta: Europa, Amerika och andra platser…Därför ...

Av: Annakarin Svedberg | 21 september, 2016
Kulturreportage

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 30 juni, 2017
Gästkrönikör

Cecilia Persson

Portalerna



Den femte juli 2014, skrev jag i Kulturen: ”Utan språk finns jag inte. Att skriva är att välja att pågå”. Jag vill sluta cirkeln. Jag återvänder till de svarta åren, i mörkret faller ljuset som klarast. Den femte november 2015, öppnar jag dörren till den Allmänpsykiatriska mottagningen och tar mina första trevande steg, som en friskförklarad person. 
Berättelserna om våra liv. Den här blev jag, sådan är jag, tycker du om mig ändå? De förlorade vännerna, gör ont att tänka på. Det blir så. Alla orkar inte med stormarna. En del blir rädd, skrämda och flyr det främmande. Det är ok även om det gör ont.

Siffran fem? Jag vänder mig till den kinesiska talsymboliken. Att finna en djupare förståelse och insikter av helheten genom att beträda den förbjudna staden, och finna vägarna genom de fem portalerna. Mytens svar är poetiskt vackert, som att vara en gåtfull gestalt, i en uråldrig saga. Jag överlevde och därför kan jag se och känna skönheten och meningen i sönderfallet.

Den femte juli åt jag 10 miligram Sobril för att orka leva. Lördagen den femte februari 2016 cyklar jag genom ett regnigt Lund till arbetet. Portalerna. Sjuk, skulden och skammens avgrundslika efterskalv, den läkande försoningen och förståelsen, helandets meningsfylldhet, livets återvändande. Det verkar så enkelt när jag låter bokstäverna berätta om själens gåtfulla resa. Det är inte sant. Tvärtom. Motsatsen till enkelt; det var mycket svårt. Lidande deformerar. Lite som ett brutet ben och när gipset har tagits bort är skelettet försvagat. Operationsärret som syns när jag klär av mig naken och vill visa vem jag är, bakom fasaderna.

Berättelserna om våra liv. Den här blev jag, sådan är jag, tycker du om mig ändå? De förlorade vännerna, gör ont att tänka på. Det blir så. Alla orkar inte med stormarna. En del blir rädd, skrämda och flyr det främmande. Det är ok även om det gör ont.

Vännerna som valde att stanna kvar. Livslånga, hållbara, trofasta relationer. Kärleken, övervinner allt, sägs det men inte all kärlek övervinner själens kaotiska sammanbrott. Det är så och ingenting att göra nånting åt. I nöd och lust, ingen som mist de älskade, tror att det är sant. Vem behöver mänskor som lämnar dig, när du behöver dem som mest? Ingen. Det finns inget tröstande i den insikten. En del sviker och dömer när livet hotar att döda dig. Det är så och med tiden lär man sig att leva med det också. Tiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den läkande långsamma tiden. Enda sättet. Ja, det enda sättet att gå vidare är att öppna dörren till försoningens portal. Det växer blommor och skir grönska som slingrar sig runt bågarna.
Skulle vi kunna sammanfattas i en rad? Jag kan inte det. Jag fastnar så lätt i ord och tankeröror. Livet låter sig inte förklaras. Jag översätter mina erfarenheter. Förstår du vad jag säger? Nu har de svarta åren passerat. Jag känner det.

Hur skulle jag kunna förklara? Tolka mitt eget liv, det går inte. Varje erfarenhet har sin sorg, skönhet och sanning att ta vara på. Jag fann ett språk. Jag skrev vidare. Måndagen den 7 mars 2016. Siffran sju? Lyckotalet. Energi. Livet förändrades. Jag överlevde. Jag lever. Jag sluter en cirkel. Jag återuppstod på den sjunde dagen. Siffran sju. Lyckans tal. Livets oändliga portaler i den förbjudna staden. Alla besöker inte den staden. Alla överlever inte.

Åtta? Svaren ligger i siffrornas sammantvinnande cirklar. Jag fortsätter min sökande vandring.
Det var en gång...

Cecilia Persson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstens komplott

Om begärets illusion har  gått förlorad i den allestädes närvarande pornografin, så har inom samtidskonsten begäret efter illusionen försvunnit. I porren finns inte längre någonting kvar att begära. Efter orgien ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om konst | 06 april, 2011

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Två dikter

Två dikter av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 31 oktober, 2016

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Intervju med Anna Clementi

Anna Clementi är en mångfasetterad sångerska. Från klassisk opera till extrem experimentalism visar hon ett brett spektrum av vokala ekvilibrismer som liknar ingen annan. Anna har nyss givit ut en ny ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 12 mars, 2012

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 augusti, 2011

Tre år i öknen – om David Lynchs Dune

”I like to make films because I like to go into another world. I like to get lost in another world. And film to me is a magical medium that ...

Av: Jonas Wessel | Essäer | 25 oktober, 2013

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.