To the children who lived in Song My

There were little feet Running about Song My. Playful little feet Moving lightly In the whitening sand. There were little voices Laughing at play in song My, Little voices of children Moving in safety Round their mother.  

Av: Hans-Evert Renérius | 14 september, 2009
Utopiska geografier

Gammalt tänk får hjulen att snurra igen

I den ljumma dagen ser jag henne ligga i Vikens vatten. Röd och svart till färgen, doftandes av tjära. Hon är smäcker och stolt med sin skorsten, skovelhjul och galjonsfigur ...

Av: Helena Svensson | 06 november, 2010
Allmänna reportage

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | 19 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 02 november, 2015
Stefan Whilde

Vincent Lambert

Har svenska jurister nagot att lära av den franska tillämpningen av eutanasilagen?



Många fransmän håller andan när de hör Vincent Lambert omnämnas.. För åtta år sedan hamnade han i koma efter en trafikolycka. För tre år sedan inleddes kampen om hans fortsatta levnad med hans maka och fem av hans syskon i ena lägret, föräldrar och två andra syskon i det andra. 
Vincent Lambert är en man i 30-årsåldern, vars föräldrar slåss med näbbar och klor för att han inte ska avlivas. Men hur går det för äldre, försvagade personer utan ett starkt stöd från sin omgivning? Enligt förslaget ska dödshjälp kunna ges "även till dem som inte önskar sådan om anhöriga och vårdpersonal anser att det skulle vara bäst". Dödshjälp ska kunna ges på beslut av en "ställföreträdande vuxen till personer med bristande beslutsförmåga". Så var vi då tillbaka till ättestupan.

Möjligen kan makan ha inspirerats av eutanasidebatten, som inleddes i Frankrike i början av 2010-talet, då hon plötsligt en dag erinrade sig att han före olyckan sagt till henne att han inte ville leva om han skulle reduceras till ett paket. Hon såg då som sin moraliska plikt att informera läkarna om hans ställningstagande. Dessa tog intryck av hennes utsagor. Utan att informera föräldrarna om de förändringar de beslutat införa avbröts närings-och vattentillförseln. Den massage han dittills fått upphörde.

Först en månad efter att de livsuppehållande åtgärderna avbrutits informerades föräldrarna. Kampen om hans liv tog nu fart och läkarnas beslut att avbryta "behandlingen" fördes i juni i år upp på dagordningen i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen fann det förenligt med gällande lagar att låta patienten få dö. Tre domare anmälde avvikande mening. De fann det ovärdigt och helt oacceptabelt att i ett civiliserat samhälle låta en patient hungra och törsta ihjäl. I det här fallet är det nämligen inte fråga om att upprätthålla livet på en patient med hjälp av exempelvis en respirator. Det handlar om att strypa näringstillförseln. (Det skulle vara intressant att få ta del av den svenska representantens synpunkter i frågan. Helena Jäderblom var tidigare justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen. Hur motiverar hon sitt ställningstagande?)

Den 10 juni i år visades i ett nyhetsinslag om Vincent Lambert en videoupptagning, som hans föräldrar lyckats göra, trots en mycket sträng övervakning från sjukhusets sida. Den visar hans reaktioner i samband med att en bror besöker honom. Ett stort antal TV-tittare utan medicinsk utbildning tyckte sig förmärka en otvetydig reaktion från patientens sida. Även läkare vid Coma Science group vid ett stort centrum för forskning kring hjärnans funktioner vid universitet i Liège, som 2011 undersökte honom, konstaterade att han reagerade på smärta och uppvisade reaktioner av emotionell karaktär.

Han visade också att han uppfattade budskap som förrmedlades till honom geom att hålla andan när han uppmanades att göra det. Steven Laureys, professor i denna forskningsgrupp och författare till boken Evolution de l'état de conscience lors de stimulations (2013) har i samarbete med sjukgymnasten Aurore Thibaut kommit fram till att elektrisk stimulans av hjärnan kan bidra till att en patient återfår vissa funktioner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I ett programinslag i den franska TV-kanalen Arte den 25 mars i år redogjorde Laureys för sina forskningsresultat i arbetet med komapatienter. Han betonade att det var helt ovetenskapligt att se dessa som för evigt avskurna från omvärlden. Även i ett komaliknande tillstånd är patienten medveten om vad som händer runt omkring och de som vaknar upp ur sitt koma kan ha mycket intressanta iakttagelser att förmedla. Under medvetslösheten släpper inte sällan de spärrar som patienten under sitt vakna tillstånd haft kontroll över, och de smärtsamma upplevelser i det förflutna som dittills gått att förtränga väller vid uppvaknandet fram i öppen dag. Kanske dessa insikter är nödvändiga för att åstadkomma en själens läkning hos vissa patienter, resonerar Laureys.

Det är inte så att läkarna vid universitskliniken i Reims inte kunnat upptäcka några som helst reaktioner från Vincent Lamberts sida. Exempelvis har man noterat att han förefaller reagera negativt mot personalens sätt att sköta hans personliga hygien. Detta har tolkats som ett uttryck för en vägran att leva. Det förefaller ha gått prestige i handläggningen av fallet. I Frankrike är det inte lika accepterat som i Sverige att ha synpunkter på en behandling. Det är läkarna som bestämmer och de som får mothugg kan ibland hämnas, i detta fall eventuellt genom att basera sina beslut på makans uppgifter och negligera motpartens argument.

I Sverige är man nu i färd med att förbereda en lag som tillåter aktiv dödshjälp. Brita Härnstrand, specialist i allmänmedicin och psykiatri, har i Läkartidningen för några år sedan kommenterat utredarnas förslag till lagen genom att ta upp de motiv som ligger till grund för det.Vissa av kriterierna för rätt till dödshjälp sammanfaller på ett skrämmande sätt med turerna kring behandlingen av Vincent Laurent. Rätt till dödshjälp kan basera sig på en "hypotetisk vilja," dvs på vad de anhöriga tror att patienten önskar, rätt till dödshjälp även till dem som saknar möjlighet att föra sin egen talan.

Vincent Lambert är en man i 30-årsåldern, vars föräldrar slåss med näbbar och klor för att han inte ska avlivas. Men hur går det för äldre, försvagade personer utan ett starkt stöd från sin omgivning? Enligt förslaget ska dödshjälp kunna ges "även till dem som inte önskar sådan om anhöriga och vårdpersonal anser att det skulle vara bäst". Dödshjälp ska kunna ges på beslut av en "ställföreträdande vuxen till personer med bristande beslutsförmåga". Så var vi då tillbaka till ättestupan.

Leonetti-lagen som reglerar rätten till dödshjälp trädde i kraft i Frankrike 2005. Skulle svenska lagstiftare vara betjänta av att begrunda vad den fått för praktiska konsekvenser för den enskilda individen, innan lagparagraferna sätts på pränt?

För inte så längesedan gick jag på en konsert i en 1700-talskyrka på rue Saint-Honoré nära Louvren. Jag förstod vid presentationen av Händels Messias och dess dirigent att detta var en församlingskyrka med djupt rotade traditioner och att många av körmedlemmarna också var församlingsmedlemmar. Jag försummar få tillfällen att höra tolkningar av Messias, men vid detta tillfälle inträffade något som jag aldrig upplevt förut. När konserten hunnit fram till Halleluja-kören vände sig dirigenten till den fullsatta kyrkan: "Nu ska alla sjunga med." De allra flesta sjöng med, men dirigenten var ändå inte nöjd: "Vi sjunger tillsammans en gång till".

Plötsligt förstod jag orsaken: i gången satt en åldrad man i en rullstol, iakttagen av flera personer som stod upp. När ett förklarat skimmer spred sig över hans ansikte och han slutat att andas, infann sig sjukvårdspersonal som rullade ut honom. Han fick dö som han önskat: värdigt, omvärvd av toner som han älskade och omgiven av sina vänner.

Eutanasilagar tillåter inte alla människor att få ett värdigt slut.

Eva-Karin Josefson

Ur arkivet

view_module reorder

Konceptfilm som söker det nordiska uttrycket

Filmen Vilsen handlar om att släppa taget om det förgångna, därav titeln. Projektetstartades av Göran Sjögren för flera år sen och utgick från ett koncept som skulle berättas. Manusförfattaren Omar ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 25 juli, 2013

Aquilino Ribeiro, enligt Bottelho. Detalj

Aquilino Ribeiro - en glömd författare

Att den portugisiska prosan tillhör världens främsta är väl knappast ett kontroversiellt påstående. Få länder har så många författare av nobelprisklass. Antonio Lobo Antunes med sin stundtals heidlöst formexperimentella stil ...

Av: Jesper Nordström | Litteraturens porträtt | 24 november, 2015

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Köchelförteckningen firar 150-årsjubileum

Österrikiska Krems firade för tolv år sedan tvåhundraårsdagen av stadens berömde son, Ludwig Alois Ferdinand Ritter von Köchels födelsedag, den 14 januari 1800 i Stein an der Donau. I år för ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 02 augusti, 2012

18. Ines. Hemligböckerna, hemligtårarna och kaffetårarna

Hon kastade kuvertet från banken oöppnat bland korsordstidningarna i pappersinsamlingen. ”Välj hur dina pengar ska växa, välj dina barns ekonomiska framtid” stod det skrikande illgult över hela sidan. ”Där kan du ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 13 april, 2012

Snövit och sju små dvärgar dansar varje julafton

Den nya Snövit kan ta vara på sig själv!

Det var en gång en prinsessa som hette Snövit ...  “Once upon a time.” Så brukar sagor börja. Det var en gång. Once upon a time är också titeln på den amerikanska TV-serien ...

Av: Belinda Graham | Reportage om film | 24 december, 2017

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Naturvitenskap versus humaniora

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.