En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 november, 2012
Reportage om scenkonst

Individ-perspektiv, genus-perspektiv, klass-perspektiv

Jag föddes med ett individ-perspektiv och har behållit det perspektivet genom åren. Det betyder att jag alltid varit välkomnande och accepterande mot mina medmänniskor. Jag har aldrig avvisat någon på ...

Av: Stefan Whilde | 04 mars, 2013
Stefan Whilde

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | 26 september, 2011
Utopiska geografier

Sommarens sillar och grillar

Dagen före sommarpartyt ökar stressnivån. En av de bjudna ringer på telefonen. Ska hon hoppa av? Eller har hon med någon mer gäst? Är det några intrikata matspecifikationer som vi ...

Av: Per-Inge Planefors | 24 juni, 2013
Gästkrönikör

Vincent Lambert

Har svenska jurister nagot att lära av den franska tillämpningen av eutanasilagen?



Många fransmän håller andan när de hör Vincent Lambert omnämnas.. För åtta år sedan hamnade han i koma efter en trafikolycka. För tre år sedan inleddes kampen om hans fortsatta levnad med hans maka och fem av hans syskon i ena lägret, föräldrar och två andra syskon i det andra. 
Vincent Lambert är en man i 30-årsåldern, vars föräldrar slåss med näbbar och klor för att han inte ska avlivas. Men hur går det för äldre, försvagade personer utan ett starkt stöd från sin omgivning? Enligt förslaget ska dödshjälp kunna ges "även till dem som inte önskar sådan om anhöriga och vårdpersonal anser att det skulle vara bäst". Dödshjälp ska kunna ges på beslut av en "ställföreträdande vuxen till personer med bristande beslutsförmåga". Så var vi då tillbaka till ättestupan.

Möjligen kan makan ha inspirerats av eutanasidebatten, som inleddes i Frankrike i början av 2010-talet, då hon plötsligt en dag erinrade sig att han före olyckan sagt till henne att han inte ville leva om han skulle reduceras till ett paket. Hon såg då som sin moraliska plikt att informera läkarna om hans ställningstagande. Dessa tog intryck av hennes utsagor. Utan att informera föräldrarna om de förändringar de beslutat införa avbröts närings-och vattentillförseln. Den massage han dittills fått upphörde.

Först en månad efter att de livsuppehållande åtgärderna avbrutits informerades föräldrarna. Kampen om hans liv tog nu fart och läkarnas beslut att avbryta "behandlingen" fördes i juni i år upp på dagordningen i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen fann det förenligt med gällande lagar att låta patienten få dö. Tre domare anmälde avvikande mening. De fann det ovärdigt och helt oacceptabelt att i ett civiliserat samhälle låta en patient hungra och törsta ihjäl. I det här fallet är det nämligen inte fråga om att upprätthålla livet på en patient med hjälp av exempelvis en respirator. Det handlar om att strypa näringstillförseln. (Det skulle vara intressant att få ta del av den svenska representantens synpunkter i frågan. Helena Jäderblom var tidigare justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen. Hur motiverar hon sitt ställningstagande?)

Den 10 juni i år visades i ett nyhetsinslag om Vincent Lambert en videoupptagning, som hans föräldrar lyckats göra, trots en mycket sträng övervakning från sjukhusets sida. Den visar hans reaktioner i samband med att en bror besöker honom. Ett stort antal TV-tittare utan medicinsk utbildning tyckte sig förmärka en otvetydig reaktion från patientens sida. Även läkare vid Coma Science group vid ett stort centrum för forskning kring hjärnans funktioner vid universitet i Liège, som 2011 undersökte honom, konstaterade att han reagerade på smärta och uppvisade reaktioner av emotionell karaktär.

Han visade också att han uppfattade budskap som förrmedlades till honom geom att hålla andan när han uppmanades att göra det. Steven Laureys, professor i denna forskningsgrupp och författare till boken Evolution de l'état de conscience lors de stimulations (2013) har i samarbete med sjukgymnasten Aurore Thibaut kommit fram till att elektrisk stimulans av hjärnan kan bidra till att en patient återfår vissa funktioner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I ett programinslag i den franska TV-kanalen Arte den 25 mars i år redogjorde Laureys för sina forskningsresultat i arbetet med komapatienter. Han betonade att det var helt ovetenskapligt att se dessa som för evigt avskurna från omvärlden. Även i ett komaliknande tillstånd är patienten medveten om vad som händer runt omkring och de som vaknar upp ur sitt koma kan ha mycket intressanta iakttagelser att förmedla. Under medvetslösheten släpper inte sällan de spärrar som patienten under sitt vakna tillstånd haft kontroll över, och de smärtsamma upplevelser i det förflutna som dittills gått att förtränga väller vid uppvaknandet fram i öppen dag. Kanske dessa insikter är nödvändiga för att åstadkomma en själens läkning hos vissa patienter, resonerar Laureys.

Det är inte så att läkarna vid universitskliniken i Reims inte kunnat upptäcka några som helst reaktioner från Vincent Lamberts sida. Exempelvis har man noterat att han förefaller reagera negativt mot personalens sätt att sköta hans personliga hygien. Detta har tolkats som ett uttryck för en vägran att leva. Det förefaller ha gått prestige i handläggningen av fallet. I Frankrike är det inte lika accepterat som i Sverige att ha synpunkter på en behandling. Det är läkarna som bestämmer och de som får mothugg kan ibland hämnas, i detta fall eventuellt genom att basera sina beslut på makans uppgifter och negligera motpartens argument.

I Sverige är man nu i färd med att förbereda en lag som tillåter aktiv dödshjälp. Brita Härnstrand, specialist i allmänmedicin och psykiatri, har i Läkartidningen för några år sedan kommenterat utredarnas förslag till lagen genom att ta upp de motiv som ligger till grund för det.Vissa av kriterierna för rätt till dödshjälp sammanfaller på ett skrämmande sätt med turerna kring behandlingen av Vincent Laurent. Rätt till dödshjälp kan basera sig på en "hypotetisk vilja," dvs på vad de anhöriga tror att patienten önskar, rätt till dödshjälp även till dem som saknar möjlighet att föra sin egen talan.

Vincent Lambert är en man i 30-årsåldern, vars föräldrar slåss med näbbar och klor för att han inte ska avlivas. Men hur går det för äldre, försvagade personer utan ett starkt stöd från sin omgivning? Enligt förslaget ska dödshjälp kunna ges "även till dem som inte önskar sådan om anhöriga och vårdpersonal anser att det skulle vara bäst". Dödshjälp ska kunna ges på beslut av en "ställföreträdande vuxen till personer med bristande beslutsförmåga". Så var vi då tillbaka till ättestupan.

Leonetti-lagen som reglerar rätten till dödshjälp trädde i kraft i Frankrike 2005. Skulle svenska lagstiftare vara betjänta av att begrunda vad den fått för praktiska konsekvenser för den enskilda individen, innan lagparagraferna sätts på pränt?

För inte så längesedan gick jag på en konsert i en 1700-talskyrka på rue Saint-Honoré nära Louvren. Jag förstod vid presentationen av Händels Messias och dess dirigent att detta var en församlingskyrka med djupt rotade traditioner och att många av körmedlemmarna också var församlingsmedlemmar. Jag försummar få tillfällen att höra tolkningar av Messias, men vid detta tillfälle inträffade något som jag aldrig upplevt förut. När konserten hunnit fram till Halleluja-kören vände sig dirigenten till den fullsatta kyrkan: "Nu ska alla sjunga med." De allra flesta sjöng med, men dirigenten var ändå inte nöjd: "Vi sjunger tillsammans en gång till".

Plötsligt förstod jag orsaken: i gången satt en åldrad man i en rullstol, iakttagen av flera personer som stod upp. När ett förklarat skimmer spred sig över hans ansikte och han slutat att andas, infann sig sjukvårdspersonal som rullade ut honom. Han fick dö som han önskat: värdigt, omvärvd av toner som han älskade och omgiven av sina vänner.

Eutanasilagar tillåter inte alla människor att få ett värdigt slut.

Eva-Karin Josefson

Ur arkivet

view_module reorder

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

The Baltic messenger Interview with Ruta Sepetys

From Susana Oksanen to Katrina Kalda, the literary world can now add one more woman author and descendant of the Baltic people, Ruta Sepetys, to the list of women authors ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 oktober, 2012

En fri kvinna

Salivsträng. Annat. Drömmar om säd. Hon ligger utsträckt på bordet. Serverad. Precis som hon vill ha det. Allt är minutiöst förberett med tanke på hur det gick förra gången. Det ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 06 Maj, 2012

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Den kritiska essän. Ett försvarstal

På eftermiddagen den sjätte september 1901 återvände den amerikanska presidenten William McKinley till den Panamerikanska utställningen i Buffalo, New York från ett besök vid Niagarafallen. I den väntande folksamlingen stod ...

Av: Robin Joensuu | Essäer om litteratur & böcker | 18 februari, 2012

Tåg i konsten – fart och rök

Några framrusande X2000 ser man inte så mycket av i dagens konst. Det är snarare graffiti man kommer att tänka på när man talar om tåg och konst, än tåg ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2013

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.