Genren som inte tas på allvar

Genren som inte tas på allvar Kulturhuset i Stockholm anordnar varje år en fest till novellens ära. Ett kalas som i år väckte tankar om den korta prosaberättelsens tynande tillvaro. Hur ...

Av: Erika Hesselgren | 27 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Roger Reklam

Han var en reklamare på dekis som raggade småtjejer på krogen. Ur fas med åldern, ur fas med tiden. En reklamare på dekis som hade tryckt ner och hånat sedan ...

Av: Björn Augustson | 15 mars, 2012
Gästkrönikör

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | 24 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Pop Life eller det vardagliga tinget

"Att tjäna pengar är konst, att arbeta är konst men att göra bra affärer är den största konsten", hävdade Andy Warhol. Denne popkonstens omslagspojke insåg tidigt vikten av att utnyttja ...

Av: Johan Werkmäster | 23 mars, 2010
Kulturreportage

illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod



Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det funnits en tendens att skicka oönskade element ut ur landet. Så skedde med romerna som Sarkozy sparkade ut ur Frankrike då han var president. Så skedde också under andra världskriget när franska judar transporterades till Auschwitz. Mellan åren 1942-44 deporterades 11 000 judiska barn från Paris till gaskamrarna. 
Det finns flera likheter mellan Napoleon och Hitler. Båda försökte erövra den europeiska kontinenten för att skapa ett Storfrankrike respektive Stortyskland.

Nationalismen i Frankrike har långa mörka skuggor som sträcker sig ända in i samtiden.
Jag går på Marsfältet i Paris längs raka grusgångar kantade av kubklippta plataner. Stora öppna gräsmattor. Jag är på väg till Napoleons grav i Invaliddomen. Strax bredvid ligger École Militaire med anor från 1700-talet. Detta är den franska nationalismens hjärta. En lång trappa leder ner till kryptan där nationalhjältens sarkofag står. Invaliddomen är en hyllning till fransk militarism och nationalism.

Marskalk Fochs pompösa gravmonument kan beskådas i ett sidokapell. Nationalförsamlingen finns i närheten liksom premiärministerns residens med stängda grindar och militärpoliser på vakt. Här kopplas den franska staten samman med en militaristisk nationalism, vars upphov är diktatorn Napoleon. På andra sidan Seine reser sig den väldiga Triumfbågen till Napoleons (van)ära. Inte långt därifrån har vi Elyséepalatset, presidentens residens.

Det finns flera likheter mellan Napoleon och Hitler. Båda försökte erövra den europeiska kontinenten för att skapa ett Storfrankrike respektive Stortyskland. Deras erövringar frös fast i den ryska vintern. Också idén om den rena rasen hade de gemensamt. Marseljäsen, den franska nationalsången, uppmanar fosterlandets söner att marschera fram och lämna "ett orent blod" efter sig.

Den franska nationalismen präglas av antisemitiska och fascistiska inslag. Det går en direkt linje från Napoleon till Dreyfusaffären på 1890-talet och det fascistiska Action francaise på 30-talet och vidare till de antijudiska lagarna under Vichyregimen fram till Nationella fronten idag. Efter regionalvalen i mars i år är Marine Le Pens parti det näst största i Frankrike efter Sarkozys UMP, det nystartade Union pour un Mouvement populaire.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Sarkozy och Marine Le Pen planerar att ändra namnet på sina partier i en mer nationalistisk anda. Sarkozy ska döpa om sitt parti till Les Républicains i syfte att lyfta fram republiken Frankrikes kristna värderingar. Marine Le Pen går ett steg längre då hon vill döpa om sitt parti till Les Patriotes för att locka till sig röster från patriotiska fransmän. Det finns det gott om i dagens franska samhälle.

Presidentvalet 2017 kommer troligtvis att stå mellan dessa båda nationalistiska kandidater: den konservative Sarkozy och den ultrakonservativa Marine Le Pen. Kanske får Frankrike då sin första kvinnliga president med intentionen att genomdriva en nationalistisk och främlingsfientlig politik. Vem som än vinner valet, så kommer den nye presidenten på nationaldagen den 14 juli att med handen över hjärtat sjunga om fosterlandets söner som marscherar fram och lämnar ett orent blod efter sig. Det som den politiska högern och vänstern har gemensamt i Frankrike är en unken rasbiologisk nationalism.

När rapporten om franska FN-soldaters övergrepp mot barn i Centralafrikanska republiken blev känd, var president Hollandes första reaktion: "Jag är stolt över franska armén." Lång paus. Och därefter tillade han som en eftertanke: "Om det skett några övergrepp, ska de utredas."
Den franska nationalismens har alltid ett gott samvete mot de andra, dessa med orent blod. Fosterlandets söner marscherar vidare.

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Piratbyrån och vänner

Piratbyrån och vänner ställer ut på Furtherfield Gallery i London. Det är den första retrospektiva utställningen med Piratbyrån som trots att det inte är någon renodlad konstnärsgrupp redan har medverkat ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 05 juni, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Dödsdans och pånyttfödelse Våroffer av Igor Stravinsky

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om scenkonst | 08 april, 2012

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Frikyrkligheten inifrån

Det är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 16 februari, 2013

En muslimsk begravning i Malmö

Innan jag sätter mig på stadsbussen till Rosengård läser jag i dagens Sydsvenskan en krönika om hemlösa och hur vi ser på dem medan de fortfarande är i livet. Texten ...

Av: Sarah Kittel | Allmänna reportage | 22 juni, 2013

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011

Tankar runt viktiga filosofiska steg under det senaste århundradet del I

Allmänt De här tankarna är avsedda att försöka skapa ett brett filosofiskt grepp om det senaste århundradets viktigare tankesteg. Valet av steg har däremot varit något personligt. För övrigt avser jag att ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.