Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 november, 2011
Gästkrönikör

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | 24 december, 2009
Essäer om religionen

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 28 juni, 2013
Essäer om politiken

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | 28 april, 2015
Gästkrönikör

Jenny Berggren Keljevic

Nu vill du dricka kaffe , säger du.



En brun handväska, två röda gummistövlar, tre täckjackor i samma färg.
Någon som köper korv på sibylla, en tant tänder en cigarett.
Ett par grälar om parkeringen, deras lilla pojke på två år går efter en duva på torget, han skriker
- hallå, vänta på mig. 
Du hade aldrig älskat någon som du älskade mig, det var den högsta kärleken genom århundraden, det var bara det att de 1825 dygnen vi delade kunde jag aldrig sova. Om du bara älskat mig mindre, så lite som det egentligen var, förutom i ditt sinne, hade jag i vart fall varit fri att gå.
Jenny Berggren Keljevic

Jenny Berggren Keljevic

Duvan går vidare och pojken tätt efter i lugnt takt. Han böjer sig ner och jag ser lyckan i hans ögon då duvan stannar upp och tillåter honom stå stilla en stund, overkligt nära, han sträcker ut sin hand och rör den på näbben.
Pojkens ögon lyste av lycka.
Ett par grälar fortfarande om parkeringen, pojken får inte ögonkontakt med sina föräldrar.

Precis så osynlig kände jag mig i fyra år. Jag såg tusen liv passera varje dag och de fyllde mig. Världen är vacker. Du kom hem klockan fem på morgonen, fem timmar försent. Jag hade tröttnat att titta efter vilken buss du skulle komma med, de hade slutat gå för längesen, det var så alla helger gick. Jag bar upp fem matkassar dagen efter, stressade till jobb och lämnade min son ensam hemma. Du lovade förändring, jag ville så gärna tro dig.

Det blev helg och du kom inte med bussen som kom klockan tre och femtiotre på morgonen. När du kom hem, med Mr Hyde i bakfickan, och tyckte jag var förfärlig som tjatade om att du borde arbeta för jag inte klarade av allt själv och om du inte arbetade kunde du i vart fall vara behjälplig så att jag orkade gå och arbeta.

Du kände dig förnedrad sa du och att jag hade problem med tilliten. Jag var tvungen att ha tillit till dig annars skulle det aldrig fungera. Jag var en egoist, sa du, som inte förstod hur mycket du älskade mig. Ibland önskade jag att du inte älskade mig så mycket som du trots allt gjorde, i din värld, kanske hade det inte gjort så ont då. Kanske hade jag fått känna mig trygg då? Du hade aldrig älskat någon som du älskade mig, det var den högsta kärleken, det var bara det att de 1825 dygnen vi delade kunde jag aldrig sova. Om du bara älskat mig mindre, så lite som det egentligen var, förutom i ditt sinne, hade jag i vart fall varit fri att gå.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men du tyckte att mina tankar om framtiden var lysande, de var du gärna med på i tanken. Men du fanns aldrig där, och jag, jag hade försvunnit för så längesedan att jag inte kunde komma ihåg exakt vilken dag jag inte fanns längre. Plötsligt bara fanns jag inte.
Jag kunde inte finnas när du fanns.

Nu säger du att du saknar mig.
Vad är det du saknar?
Nu säger du att vi borde prata och vara vänner.
Nu säger du att din dag blev den bästa dagen för du fick höra min röst.
För mig är det den sämsta dagen, för mig betyder det ingenting mer än att bli påmind om en tid jag helst vill glömma. En tid jag önskar aldrig varit.


Jag har aldrig funnits.
Jag levde 4 år med någon som jag inte vet vem det var.
Kanske har du aldrig funnits heller.

En brun handväska, två röda gummistövlar, tre täckjackor i samma färg.
Någon köper en korv på sibylla, en tant tänder en cigarett.
Ett par kan inte kommunicera, en pojke syns inte.
Jag gick likt pojken efter livet på livets villkor.
Jag har gått här ett bra tag nu.
Och du, du finns inte mer.

Och jag, jag går i kärlek, som jag sa jag skulle göra, tyvärr förstod jag långsamt.
Lika långsamt som en duva strövar över ett torg för att hitta ett frö.

Allt närmande blir som ett hån, håll dig härifrån.
Den dagen då allting dog, har redan varit.
Den dagen jag försvann har redan varit för längesen.
Jag önskar inget åter.

Ibland tror jag inte du förstår hur illa du gjorde mig,
Ibland tror jag att jag har glömt hur illa jag gjorde mig genom att tillåta dig att prata med mig. Jag lyckas tro ibland att jag måste behandla dig med ödmjukhet som en människa i detta universum, det må så vara i tanken, men jag kommer inte stanna mer på min cykel för att vara ödmjuk, jag kommer bara cykla vidare, nästa gång. Det finns inget hos dig som jag beundrar, så det mest ödmjuka må vara att leva och låta leva.

Håll dig härifrån, allt närmande blir som ett hån.

Jenny Berggren Keljevic

Ur arkivet

view_module reorder

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Tolstojs krig

Runt om i världen uppmärksammas att det är hundra år sedan en av den ryska litteraturens skäggiga patriarker, greven Lev Nikolajevitj Tolstoj, gav sig ut på sin sista dramatiska färd ...

Av: Axel Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

"Att måla är att våga"

I juni i år skulle Hélène de Beauvoir ha fyllt 100 år. Här i Sverige är hon i stort sett okänd.  Hennes drygt två år äldre syster, Simone de Beauvoir ...

Av: Marianne Fors | Konstens porträtt | 19 juni, 2010

Bild Hebriana Alainentalo

Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt

Alltid säker, som om hon alltid var ofelbar och kunde allt om så gott som allt, ställde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, frågan om framtida krig i Mellanöstern till Paul ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 25 juli, 2016

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.