Kristen enhet på vägkrog

I senare delen av januari pågår veckan för kristen enhet. Denna vecka återkommer varje år. Och det är ett både spännande och viktigt projekt. I Ödeshög genomfördes sex samlingar. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid…

Frankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands ...

Av: Anne Edelstam | 13 november, 2009
Resereportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | 21 december, 2012
Lund har allt utom vatten

Inte bara Olivetti



vintagePlockade fram retroskrivmaskinen jag fick. Gjorde lyxservice på den.

När frigjort tangenterna från det tilltrasslade skrivmaskinsbandet bland dem, häpnadsväckande nog, tangenterna fungerade nog fint, men vagnen gick aldrig framåt. Sökte och sökte om jag skulle finna någon spärr- eller stoppmekanism, men trots att tände stark belysning fann jag ingen som lösgjorde maskinens egen orimliga spärr. Maskinen verkar inte alls speciellt mycket använd eller föga utsliten, alla delar inne i maskinen ser fina ut. Fasade redan för att det blir den fruktade typonatten häromåret ånyo när allt förvandlades till ett idel utsträckt skruvlandskap och maskinen i sina smärre delar utspridd, eller att åtminstone hamnar lösgöra ovarievalsvagnen och sidostycken för att lokalisera hur mekaniken går där inne (även om jag nog lösgjorde ena sidostycket för att fästa bättre en lucka som hade hoppat ut från sin pigg). Men upp- och nervänd, hela maskinen, lyckades jag ändå finna ett ställe, ett sista mellanstycke dit fram det fungerade, en viss del där alla tangenterna har sin sista förening innan ett stycke slår upp på en platta som är en utlösare som driver för varje tangentslag fram ett kugghjul som driver det stora kugghjulet som drar valsvagnens rem.

Nå det slog inte tillräckligt hårt där. Fick inte kraften fram från tangenterna hur mycket man hamrade på dessa. Och stället lite svåråtkomligt om man inte lösgör valsvagnen, men lyckades med små instrument ändå putsa upp där och frigöra gammalt klibb och spray in ny extrafin superbra spansk lyxolja (ett långt kapitel hur jag fått tag på oljan som gör inte sällan rena underverk, överträffar all annan olja i dito sammanhang, nästan rena trollmedlet, fastän det får bli en oskriven roman om än ehuru spännande och nästan skandalartad historia nog), nå sedan slapp jag till med en liten krumbuktig tång gymnastiscera stället och plattan och mellanstycket, eftersom det fortfarande inte gick att få det från tangenterna kraftfullt nog, nå när jag ruckat där en stund, och även skruvat på en skruv troligen i onödan, började det problematiska mellanstycket åter slå upp på stycket som slog på plattan som drev fram lilla kugghjulet, och det gick att börja gympa med tangenterna och snart, snart gick den som smort, en vacker liten blek text började komma till när stillvagnen blev löpvagn och jag skrev en sida dadaaktig smörja, till klockan var tolv. Sedan putade jag maskinen från den österbottniska tippexligans vita fläckar, lossnade ändå rätt bra med fabrikssprit och blyertspenna och på valsen med även svart tuschpenna samtidigt också. Sedan var maskinen rätt fin, så fin nu en retroskrivmaskin skola vara, med sin tilltalande lite märkliga halvdesinaktiga carry box. Drack ett glas röd saft, Och jag lade mig ner på sofflocket en stund, klockan ett visade hon, och vaknade klockan två jag åter på natten och såg en halv hemsk film efter det, det fraktades mördade och slaktade människor till en vampyrernas ändhållplats, slaktaren hade enorma mängder kirurgiska instrument, de flesta var nog från instrumentpoolen, men några extralustiga hade de säkert gjort speciellt för filmen, och jag fick händerna tvättade från den behagliga oljelukten. Har nästan på känn att jag hade kunnat vara skrivmaskinsreparatör förr i världen.

Åtminstone infinner sej en viss stolhetsglädje när man lyckas få en ickeskrivande skrivmaskin att skriva, även om man alltid skola fasa för en typonatt, på gränsen till att bli hysteriskt lamslagen bland alla oändliga skruvar och fjädrar utspritt, som nästan kräver sitt underverk på att bli återställt nånsin. Förrstås svårt om någon del direkt saknas eller är defekt sönder, men fanns ju å andra sidan reservdelar att beställa fordom om man hade ritning och man fick där en beställningsnummer på delen visst, nu får man bara finna en likadan och plocka till sig delen, och det är inte ens ett säkert koncept, ibland var de individuella bara en månad i tillverkningen fastän maskinen ser likadan ut. Skrivmaskinen kan vara oanat nyckfulla, och ju äldre desto större fanskap med dem. Och Williams grasshopper typwriters tangenter hör rena djävulskapet till och kräver ett specialverktyg som knappt mera finns på hela gjordklotet, de slängdes när fabriken lades ner och deras repartören sades upp för ett sekel sedan, enligt skrivmaskinspoolens talesman, för att lösgöra dessa gräshoppsfotstangenter ur sin ”springbrunn”, även om jag tror mig kommit på ett sätt att kunna göra det men vågar kanske inte än så länge på det. Verkar som maskinen kan vara från 1950-svaret, min gissning gick rätt, när bildgooglar, men de säger nu så mycket i sina inlägg på nätet så man vet inte säkert. Remingtonen ändrade nämligen lite grand på sina modeller stup i kvarten verkar som, och ibland med helt nya modeller förstås också. Men vilka otroligt stora fabriksbyggnader skrivmaskinsfabrikerna hade fordom, imponeras varje gång ser bilder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Stefan Hammarén

Ur arkivet

view_module reorder

Birger Norman - ett levande arv

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är ...

Av: Gregor Flakierski | Litteraturens porträtt | 09 april, 2013

Fortelling og personlig identitet

Innledning Til hvert eneste arbeid svarer det en eller flere historier. Hver eneste historie har en forhistorie. I mitt tilfelle består denne forhistorien av en skisse, et utkast, som utgjøres av 10 ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 september, 2014

Fragment av surrogatpyret V

Fragment av surrogatpyret V Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 30 oktober, 2007

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 08 juni, 2012

Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester - Om Åmåls Bluesfest 2007

  Angela Brown njuter av livet, för allt finns i musiken och därifrån får hon all sin energi. Samtliga fotografier: Sally Blomgren Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester - Om Åmåls Bluesfest ...

Av: Sally Blomgren | Kulturreportage | 24 juli, 2007

Victimae Paschali laudes

Ett tecken som väcker strid – Långfredagstankar

I den judiska Talmud-litteraturen kallas han Ieshoua ben-Miriam, ”Jesus, Marias son”. Liksom Sokrates, Gotama Buddha och, för den delen, även Mohammed, efterlämnade han inte en enda skriven rad. Andra tecknade ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 april, 2017

Pernilla Pålsson – Fyra dikter – Det finns inte ett värde i att…

Jag kommer från den delen av arbetarevärlden där det inte finns något värde i att dikta. Min far tillhörde den världen. Vi läste mycket i familjen, men diktning var dravel ...

Av: Pernilla Pålsson | Utopiska geografier | 17 september, 2012

Den europeiska minimalismen

Den europeiska minimalismen Minimalismen i musiken har alltid anknyts till USA och därför till Terry Riley, LaMonte Young, Philip Glass, Steve Reich med flera. Men det har funnits och finns en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 14 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.