Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | 01 juni, 2011
Essäer

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | 04 mars, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Påsken, perspektivet och döden Ett treenigt icke-vara i två delar

Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare smärtan än intelligensen, närmare blodet än bläcket.” I vår sekulariserade del av världen betraktas, av många i ...

Av: Göran af Gröning | 19 april, 2014
Essäer om religionen

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?



Jonas LindmanVad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera!

För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att det gick att ändra på det med psykofarmaka eller på andra sätt utifrån.

Jag bodde då i Göteborg och brukade hänga på Biomedicinska biblioteket för att komma åt böckerna där som handlade om ämnet.

Jag läste inte bara om psykiatri och neurovetenskap utan även den somatiska delen då jag ville bli läkare. Jag blev aldrig läkare, men ändå.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag gick i psykoanalytisk orienterad terapi samtidigt och min terapeut tjatade på mig om att jag inte skulle glömma relationer, relationerna runt omkring mig. Att jag inte skulle vara så instängd.

Men jag tyckte jag äntligen hittat heliga Gral där i mitt sökande efter mitt inre tempel.

Jag blev ganska rå i mitt sätt att se på världen. Jag tror att jag såg på världen från ett naturvetenskapligt synsätt. Det var ganska skönt, men det ledde till katastrofala följder för mig själv och andra.

Jag drack mycket periodvis och såg då alkoholen mer som en medicin än som ett nervgift vilket det är. Vilket bidrog till att jag var tvungen att sluta jobba. Och till slut blev jag inlagd på psykiatrisk klinik.

Jag trodde att psykofarmaka skulle hjälpa mig att må bra, att de till och med skulle få mig att må jättebra. Allt fel berodde ju bara på hur signalsubstanserna i hjärna arbetade. Nu hade jag ju hittat lösningen på allt.

Och jag mådde jävligt bra! Men jag skulle inte velat träffa mig själv på den tiden. Jag var nog en hård och tuff kille som egentligen inte visste mycket om livet men som trodde sig veta så gott som allt men egentligen inte visste någonting alls.

Men vart vill jag komma med detta. Jo, hur kan man finna en bra balansgång mellan det naturvetenskapliga och det humanistiska? Utan att behöva bli rå i sitt sätt som alltför trogna naturvetare eller å andra sidan bli mesig som överdrivna humanister?

Frågan har väckts i mig då jag nyligen har börjat ta en medicin mot alkoholism. Den ska ta bort suget efter alkohol och så ska man inte uppleva något rus när man dricker. Naturvetenskapen går framåt. Tänk vad man kan manipulera det mänskliga psyket.

Men tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad ska man tro? Eller trodde!

Måste man välja, eller ska man bli en vante och ge en förklaring som ”det är nog en kombination av bådadera”.

Jag tror det är det är dags att välja om man ska tillhör naturvetenskapen eller humanismen. Det är ett livsval, livsfilosofi och ett mänskligt ställningstagande. Man hinner inte med att förkovra sig i båda.

Det ska kännas tillfredsställande att ha gjort ett livsval.

Båda två går inte att förena. Det är som att försöka se kanal 1 och svt2 på samma kanal samtidigt på tv. Det går bara att se ett program åt gången på en och samma tv. Det är omöjligt att visa dem simultant.

Samma sak med naturvetenskap och humanism de går inte att kombineras samtidigt. De ligger så långt ifrån varandra, men ändå så nära.

Har precis avbrutit en klassisk psykoanalys efter ett år. Jag blev så hatisk mot mig själv. Det hjälpte inte alls, det kostade mig 40.000:- det året, vilket jag anser vara bortkastade pengar.

Trodde verkligen på psykoanalys. Hade alltid gått och hoppats på att det skulle hjälpa, om jag en dag skulle få chansen att gå i det, efter min brokiga bana inom psykiatrin. Men det funkade inte! Jag har tappat hoppet och min tro ligger nu på naturvetenskap och beprövade metoder.

Det finns inte utrymme för något svar. Jag vill bara öppna till lite eftertanke …



Jonas Lindman

Ur arkivet

view_module reorder

Sakralben

De som saknar ett ben, de som har mer än ett ben, mer än två ben, de som har för mycket av det goda   Halskota, bröstkota, ländkota, korskota, svanskota   De som har förtröstan, de som har ...

Av: Lisa Gålmark | Utopiska geografier | 22 februari, 2010

Efter Auschwitz är bara konsten möjlig. Intervju med Nicola Lagioia

  Nicola Lagioia är ett av de mest intressanta namnen i den nya italienska litteraturen. Lagioia har gett ut ett flertal böcker, från Tre sistemi per sbarazzarsi di Tolstoj (Tre möjligheter ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 27 december, 2015

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 23 februari, 2011

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Nöj dig med solens strålar och månens sken

Tryck du bara! En gest Din förbannade enkla gest som får hans värld att stanna upp Samma gest ger honom mod och styrka Fyra år och din gest ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 21 mars, 2011

Tre tyska författare jubilerar 2013

Georg Büchner och bröderna Jacob och Wilhelm Grimm menade allvar med sina litterära angrepp på Överheten. De tillhörde en generation som kände sig lurade på friheten efter befrielsekrigen mot Napoleon ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om litteratur & böcker | 07 januari, 2013

Han Suyin 1916-2012

Mötet mellan västerland och österland var ett huvudtema hos Han Suyin, både i hennes romaner och i de böcker hon skrev om ”Asien av i dag” dvs för några decennier ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 16 november, 2012

Vår Gud är oss en väldig borg

 (Denna borg fann jag i Buddhismens Vänners vårblad 1973. Buddhistnunnan Amita Nisatta berättar där något som hände i hennes liv vid tidig ålder.) Nästan ordagrant återgivet. (Utdrag): Fingrarna spelar på den vita sängens ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 01 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts