”En mans karaktär är hans öde”

Trots att jag dragit in salt och bröd på bordet med min penna i snart trettio år – nja, penna och penna, snarare med skrivmaskin som sedan byttes ut mot ...

Av: Crister Enander | 01 december, 2011
Crister Enander

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | 11 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 28 januari, 2011
Filmens porträtt

Postludium



Guido ZeccolaOch nu har många människor omkring mig dött.

Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält.

Hösten tog med sig också de sena illusionerna om en kropp som åter strävar och åtrår där, andra, slickar det doftande såret, såsom om det var deras egen upphovsrätt.

Jag ser, men bara i bland, på det som är evigt.
Jag bebor inte längre mitt kött.
Kroppen är fortfarande belastad av begär, som ännu inte dött. 

Skillnaden är att jag ser det som en gång var mitt ekorrhjul.
Ibland blir det nästan roligt (och nås ej av tiden).
Ändå skriker Livet – vrålet av en försvunnen gud ekar.  
En gud som bara finns bortom Gud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att vara poet betyder idag att vara präst. Eller tvärtom.
Och det som är evigt är inte "stunden" utan  BAKGRUNDEN där alla händelserna sker.
Men människorna, alltså fenomenet, ser på händelsen och inte på bakgrunden.
Som kinesen skrev: ”När fingret pekar på månen, idioten tittar på fingret!”

Jag avskyr alla dessa ORDinarie författare och filosofer som skriver om orättvisa, rasism, det sociala alltså. De ser inte, de bara vill bli sedda.
Och jag känner mig som en idiot som gör sina trick på scenen strax innan ridån faller.
En dans eller ett ord som inte behöver ha någon publik.

Jag är så trött på en kamp jag själv inte länge tror på.
Trött att vara som Don Quijote.

Ja, nu sitter jag här och kan inte sova (Jag kan inte drömma denna natt).
Jag som ville så gärna drömma fortsättningen på Helgens dröm kan inte drömma...
Då tänker jag, tänker på det som i livet har blivit banalt. Mina relationer, mitt arbete...

Det som jag ogillar mest är kompromissen, tålamodet som måste visas hela tiden för att inte såra människor (ignoranter) och för att undvika konflikter.
Och sedan denna ensamhet eller snarare känslan jag har att ha blivit lurad och förrått av människor och av mig själv. Detta patetiska behov att bli synlig för vissa människor jag älskar och deras ständiga frånvaro liksom jag vore en som stör hela tiden.

Nej det är inte så, jag stör inte hela tiden. Det är bara att jag har svårt att förstå varför man måste vara så ivriga med sina konsumtioner av livet. Varför måste man njuta av människor och ting till det sista andetaget och på det här sättet inte lämna utrymme till en djupare utforskning av det inrelivet, av det som man kan se bara om man lugnar sig lite eller om man vågar utan rädsla medveten om risker och kriser som kan uppenbara sig?

Ty utan att gång på gång ifrågasätta oss själva och våra övertygelser kommer vi aldrig att se det som verkligen är viktigt att se. Varför är detta samhälle så relativistiskt och så upptaget med sin egen trolöshet? Var finns barnet i alla oss, var har det försvunnit?
Vi har förlorat möjligheten till att förvåna oss!

Snacka sedan om att jag revolterar mig mot denna värld!
Snacka sedan om jag söker i det extrema vad den vardagliga banaliteten inte kan ge mig!

Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET (diamanten som gudarna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig).
Men jag bär sorg tillsammans med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt.
Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism.

Jag undrar om alla dessa människor sover nu och …

drömmer dem? 



Guido Zeccola

 http://www.youtube.com/watch?v=MNiUY4_jnZ4

http://www.youtube.com/watch?v=RajAq0Yd-s4

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om gränsen mellan ditt och mitt, och hit och dit

Man skulle kunna påstå att Europa drabbats av gränsvärk. Om det är fråga om fantomsmärtor eller om de avskaffade nationsgränserna, likt en skrämd salamanders avlagda svans, växer tillbaka, återstår att ...

Av: Johan Arnborg | Essäer om samhället | 09 augusti, 2016

Det avskydda omedvetna

Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi. Eller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot ...

Av: Oliver Parland | Agora - filosofiska essäer | 18 januari, 2012

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Skådespelarens mask: Erland Josephson och radiodramat

Samma år som Erland Josephson gjorde en av sina kändaste roller i Andrej Tarkovskijs sista film, Offret (1986), var han även aktuell med radiopjäsen En natt i den svenska sommaren. Josephson spelade huvudrollen ...

Av: Edvin Högdal | Övriga porträtt | 27 januari, 2013

Tadeusz Rozewicz – Polens äldsta poet och främsta satiriker

”Det kan hända och det kan hända överallt. Jag varken vill eller kan säga att det kommer att hända; som jag antytt tidigare är det föga troligt att alla de ...

Av: Boel Schenlær | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2013

Om Joseph Cornells hermetiska väg

Långt innan min vetskap om Joseph Cornells (1903-1972) existens grundlades min fascination för honom. Mina föräldrar drev en bokhandel - en av Sveriges äldsta - och redan som barn lekte ...

Av: Jesper Nordström | Konstens porträtt | 01 augusti, 2017

Simon O Pettersson - Sydtysk afton

Simon Pettersson – Fil. stud. med breda humanistiska intressen. Skriver i flertalet genrer. Söker inte medvetet att skriva i någon viss stil, men i den mån han kan analysera sina egna ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 25 juni, 2012

Teater Nyfiken tar teatern till förorten

  Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av ...

Av: Jens Wallén | Scenkonstens porträtt | 10 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.