Från Warszawa med kärlek

Det känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot ...

Av: Mathias Jansson | 11 augusti, 2010
Resereportage

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | 11 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

De försvann

"Dave ... stop. Stop, will you? Stop, Dave. Will you stop, Dave? Stop, Dave. I'm afraid. I'm afraid, Dave. Dave ... my mind is going. I can feel it. I ...

Av: Jonas Wessel | 27 juli, 2009
Utopiska geografier

Postemmakrönika 4

Enorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim ...

Av: Stefan Hammarén | 08 april, 2010
Stefan Hammarén

Astrid har svaren



Elisabet LungaLäs tidningen en dag. Se på nyheterna. Lyft blicken från din lilla bubbla av trygghet i Sverige och känn dig skrämd. Du kanske trodde att vi någonstans hade lärt oss av ett grymt 1900-tal, att vi lärt oss av en blodig månghundraårig historia, att vi lärt oss att människan är lite klokare än så.

Kanske trodde du att vi närmade oss äventyrens och lägereldarnas värld. Den där världen som vi drömmer om ibland. Ljus, fylld av doftande blommor och uppfyllda drömmar. Inte så avancerad, inte så mycket, bara mest trevlig. Inte ond.

Tyvärr är det inte så. Det finns en hel del ondska i vår värld, människor som pekar med sina fingrar och dömer den ena efter den andra till ett straff ibland hemskare än döden.

Nyhetsflödet från olika krigshärdar skrämmer och förvirrar. I de östra delarna av Europa stiger en makthungrig Putin fram allt tydligare med ett språk och ett beteende som inte står Tengil långt efter. Han har ingen Katla att sätta skräck i de olika länderna med, men dock en armé med samma tyngd och eldkraft. Han tycks vilja ta över blommande dalar, han är en makt från de uråldriga tiderna – eller i alla fall från kalla krigets tid. Den tid som vi ville glömma, gömma i drömmarna om ett fritt, blommande Europa med öppna gränser. Inga murar kring törnrosorna, inga skräckslagna invånare som böjer sig för en tyrann, inga fingrar som pekar och dömer. Den tiden kändes uråldrig, den tiden hoppades vi var förbi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men den lurar i skuggorna, den tiden. Blotta nämnandet kan få fåglar att fly till sina bon med klagande läten och rosor att dö. I alla fall i våra sinnen; de blommor som doftar av fred och vänskap, de fåglar som sjunger om samarbete och lugn.

I en annan del av världen fick för några år sedan doften av jasmin oss att tro på kommunikationens makt. På människornas hopp och önskan om frihet. Doften blandades tyvärr med stanken av brinnande bildäck, röken från avfyrade vapen.  En gråaktig dimma lade sig över människorna, en dimma som skymde våra drömmar och lade band på vårt hopp. De svarta spejarna dundrade fram och stoppade facebookrevolutionen, krossade de blommande jasminerna och tvingade människorna i norra Afrika och mindre Asien till underkastelse, till ett liv fyllt av klagande fågelsång. En klagande låt som inte ekar över mörka vatten men över hopp och byar i ruiner.

Det finns vissa makthavare i världen som tycks ha ett hjärta av sten; de märker inte hur det skaver och gör ont. De trivs med det.

Vad ska vi då göra för att stoppa eländet?

Det finns vissa saker en människa måste göra i sitt liv, även om det är farligt; annars är man inte en människa utan bara en liten lort, sade Jonathan Lejonhjärta. Han var modig bortom förnuftets gräns. Den sortens mod som endast ett fåtal av oss besitter; modet att göra det hemskaste av allt för att stoppa något ännu hemskare. Han gick ut i krig för att göra sig av med en tyrann, för att befria ett folk. Han gick ut i krig men avskydde varenda minut av det. Han gick ut i krig utan att lyfta sitt vapen. För han ville inte döda. Inte ens i självförsvar. Inte ens om det gällde hans eget liv.

”Om alla vore som du, sade Orvar, då skulle ju ondskan få regera i all evinnerlighet.” Men han har inte rätt. Det är i stället Skorpan som har rätt, för om alla vore som Jonathan då skulle det ju faktiskt inte finnas någon ondska.

Tänk om världen kunde göra sig av med alla Tengil som sitter i sina uråldriga berg och tänker tankar från svunna tider och önskar makt och härlighet? Tänk om världen kunde tvinga bort alla Kato som förvandlar fria människor till klagande fåglar och omger sig av svarta spejare? Tänk om världen kunde lära av Jonathan, inte av Orvar?

Den världen, en värld där människornas hjärtan inte är av sten, den världen ser jag fram emot. En värld där ingen pekar och straffar och ingen behöver gömma sitt ansikte mot någons bröst för att slippa se det grymma.

Kan vi tänka oss den världen?

Kan vi önska den?

Kan vi få den?

För visst är det väl så att världen skulle bli lite bättre om vi kunde få alla de som bestämmer att förstå att Astrid Lindgren redan har gett oss svaren? Svaret att vi ska vara människor, inte små lortar. Svaret att ett hjärta av sten skaver, att det gör ont i längden. Svaret att vi måste våga vända oss från det skyddande bröstet, se ondskan och vara modiga nog att bestrida den.


Elisabet Lunga

Ur arkivet

view_module reorder

”Genom bråddjup av ovetbarhet” Nära Birgitta Trotzig

I texten 'Från en ort till en annan' i Allt om Böcker nr 1 1982 skriver Birgitta Trotzig om en ort, dels den faktiska fysiska plats som diktaren kan befinna ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2014

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Gisela Nordell. Dikter

Gisela Nordell är född i Stockholm 1956. Hon arbetat inom folkmusiken sedan 1996, litterära visan. Hon finns att höra på cdn "Ferlin- I livets villervalla" 1999  och "Visor från gränderna" 2002, utgivet på Ljudmanufaktur.Hon har medverkat ...

Av: Gisela Nordell | Utopiska geografier | 17 februari, 2014

Cigarreter på vita duken

Cigaretter är filmens mest använda rekvisita. Fortfarande, trots att till och med James Bond slutade röka. Jim Jarmusch gjorde tre kortfilmer och en långfilm med den gemensamma titelnCoffee and Cigarettes. Långfilmen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 17 augusti, 2013

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Historisk – biografisk liv

Innledning For en tid tilbake fikk jeg utgitt disse to artiklene i Tidningen Kulturen: Biografisk liv, respektivt, Å leve i historien. Begge artiklene handler om å ha et historisk – biografisk ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 juni, 2014

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

 ”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 09 Maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.