Erik Larson i odjurets trädgård

Erik Larson på amerikanska västkusten, han bor i Seattle, är född 1954 och med förflutet som Staff Reporter på Wall Street Journal. Han har också varit flitig i den periodiska ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 mars, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Parmenides av Hebriana Alainentalo

Att med tanken kan vi klyva

Melker Garay om tankens flöde.

Av: Melker Garay | 30 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Veckans porträtt : Anna Kristensen

Anna Kristensen om Anna Kristensen Fråga till mig som jag försöker besvara: Varför målar du på containrar? Jag ställer den frågan eftersom jag precis varit aktuell med mitt containermåleri på galleri ...

Av: Anna Kristensen | 02 november, 2006
Konstens porträtt

Filosofiske anliggender

Å drive med filosofi er å ha kjennskap til virksomhetens opprinnelse, og å kjenne til virksomhetens opprinnelse er å oppnå kunnskap om dens røtter og stamme, dens vugge eller fødsel ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 september, 2010
Agora - filosofiska essäer

Astrid har svaren



Elisabet LungaLäs tidningen en dag. Se på nyheterna. Lyft blicken från din lilla bubbla av trygghet i Sverige och känn dig skrämd. Du kanske trodde att vi någonstans hade lärt oss av ett grymt 1900-tal, att vi lärt oss av en blodig månghundraårig historia, att vi lärt oss att människan är lite klokare än så.

Kanske trodde du att vi närmade oss äventyrens och lägereldarnas värld. Den där världen som vi drömmer om ibland. Ljus, fylld av doftande blommor och uppfyllda drömmar. Inte så avancerad, inte så mycket, bara mest trevlig. Inte ond.

Tyvärr är det inte så. Det finns en hel del ondska i vår värld, människor som pekar med sina fingrar och dömer den ena efter den andra till ett straff ibland hemskare än döden.

Nyhetsflödet från olika krigshärdar skrämmer och förvirrar. I de östra delarna av Europa stiger en makthungrig Putin fram allt tydligare med ett språk och ett beteende som inte står Tengil långt efter. Han har ingen Katla att sätta skräck i de olika länderna med, men dock en armé med samma tyngd och eldkraft. Han tycks vilja ta över blommande dalar, han är en makt från de uråldriga tiderna – eller i alla fall från kalla krigets tid. Den tid som vi ville glömma, gömma i drömmarna om ett fritt, blommande Europa med öppna gränser. Inga murar kring törnrosorna, inga skräckslagna invånare som böjer sig för en tyrann, inga fingrar som pekar och dömer. Den tiden kändes uråldrig, den tiden hoppades vi var förbi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men den lurar i skuggorna, den tiden. Blotta nämnandet kan få fåglar att fly till sina bon med klagande läten och rosor att dö. I alla fall i våra sinnen; de blommor som doftar av fred och vänskap, de fåglar som sjunger om samarbete och lugn.

I en annan del av världen fick för några år sedan doften av jasmin oss att tro på kommunikationens makt. På människornas hopp och önskan om frihet. Doften blandades tyvärr med stanken av brinnande bildäck, röken från avfyrade vapen.  En gråaktig dimma lade sig över människorna, en dimma som skymde våra drömmar och lade band på vårt hopp. De svarta spejarna dundrade fram och stoppade facebookrevolutionen, krossade de blommande jasminerna och tvingade människorna i norra Afrika och mindre Asien till underkastelse, till ett liv fyllt av klagande fågelsång. En klagande låt som inte ekar över mörka vatten men över hopp och byar i ruiner.

Det finns vissa makthavare i världen som tycks ha ett hjärta av sten; de märker inte hur det skaver och gör ont. De trivs med det.

Vad ska vi då göra för att stoppa eländet?

Det finns vissa saker en människa måste göra i sitt liv, även om det är farligt; annars är man inte en människa utan bara en liten lort, sade Jonathan Lejonhjärta. Han var modig bortom förnuftets gräns. Den sortens mod som endast ett fåtal av oss besitter; modet att göra det hemskaste av allt för att stoppa något ännu hemskare. Han gick ut i krig för att göra sig av med en tyrann, för att befria ett folk. Han gick ut i krig men avskydde varenda minut av det. Han gick ut i krig utan att lyfta sitt vapen. För han ville inte döda. Inte ens i självförsvar. Inte ens om det gällde hans eget liv.

”Om alla vore som du, sade Orvar, då skulle ju ondskan få regera i all evinnerlighet.” Men han har inte rätt. Det är i stället Skorpan som har rätt, för om alla vore som Jonathan då skulle det ju faktiskt inte finnas någon ondska.

Tänk om världen kunde göra sig av med alla Tengil som sitter i sina uråldriga berg och tänker tankar från svunna tider och önskar makt och härlighet? Tänk om världen kunde tvinga bort alla Kato som förvandlar fria människor till klagande fåglar och omger sig av svarta spejare? Tänk om världen kunde lära av Jonathan, inte av Orvar?

Den världen, en värld där människornas hjärtan inte är av sten, den världen ser jag fram emot. En värld där ingen pekar och straffar och ingen behöver gömma sitt ansikte mot någons bröst för att slippa se det grymma.

Kan vi tänka oss den världen?

Kan vi önska den?

Kan vi få den?

För visst är det väl så att världen skulle bli lite bättre om vi kunde få alla de som bestämmer att förstå att Astrid Lindgren redan har gett oss svaren? Svaret att vi ska vara människor, inte små lortar. Svaret att ett hjärta av sten skaver, att det gör ont i längden. Svaret att vi måste våga vända oss från det skyddande bröstet, se ondskan och vara modiga nog att bestrida den.


Elisabet Lunga

Ur arkivet

view_module reorder

Jack Uppskäraren. En ikon för massmördarna

Även om man kanske inte vet vilka offren var eller hur han tog livet av dem, känner de flesta människor än idag till namnet Jack the Ripper. Den bakomliggande personen ...

Av: Sofie Nikolajsen Bergh | Porträtt om politik & samhälle | 08 januari, 2013

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Jelinek mellan brutalitet och skärpa Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Av: Anders Forsberg | Litteraturens porträtt | 03 september, 2006

KO UN. Diktaren från Syd Korea

Själv kom jag i kontakt med honom på slingriga vägar. Väl framme blev jag överväldigad. I "Mina dikters dröm", en essä som avslutar Sydkoreas store poet, dramaturg, romanförfattare, litteraturkritiker och frihetskämpe ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 04 september, 2012

Performance on-line

Performance är en konstform som utförs live. Historiskt sett har performancekonsten försökt att tänja på gränserna mellan konsten och det vardagliga livet. Många konstnärer har sett performance som en ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 05 juli, 2008

Laokoon och hans söner. Källa Wikipedia

I Laokoongruppens grepp

Laokoon och hans söner i kamp med en jätteorm är en av konstens mest levande och dramatiska skulpturer. Det har funnits många som försökt efterlikna motivet med få har kommit ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 oktober, 2017

Emmakrönika XVII, face to facébook och?

på skitstöveljordklotsvägens avtag ett allra diffust ställe på com till, men inte alls mer diffust än följande snart, vid disken väl framme hade jag oppnat cärlet och smakat på tre ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 maj, 2009

Allmän letning

Att ta en sväng på kontinenten blir vanligare och enklare. På TV hörde jag igår med stigande förvåning ett meningsutbyte mellan två kandidater till Europaparlamentet. Den ena av dem tyckte ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 27 februari, 2014

Hammarén talar, och talar för mycket om för mycket den här gången (Tumbling…

Stämpelrött d'breviant skrumpelns, lämnas lika till bedd onåd förd konkursanhållan för Land of Fuck, vet inte vad jag mig talar om här ändå, eller aldrig heller helt annars heller av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.