Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Statist hos Roy Andersson



Tommy ÅbergInte många kan ha missat att Roy Andersson tog hem Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig med sin nya film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

En sen torsdagskväll för sju år sedan ringer Roy Anderssons assistent upp. Det gäller ett statistuppdrag till hans ”Du levande”.

- Kan du komma imorgon vid 20 tiden?

Hos Roy Andersson bjuds man på middag kl 8 en fredagskväll, med vin. Det är trevligt och en gemytlig stämning runt matbordet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När två unga statister och jag så småningom stiger in i den stora studion har snickarna just färdigställt en utevägg till ett konstgalleri med ett stort panoramafönster.

Klockan 21 börjar vi repetera. Vi är tre liksminkade statister som ska promenera bakom kameran. Meningen är att vi ska skymta som reflexer i galleriets panoramafönster. De båda unga statisterna hänger med huvudet när det går upp för dem att vi ska hålla oss bakom kameran under hela inspelningen. Det hänger en affisch från Roy Anderssons prisbelönade stora succé ”En kärlekshistoria” i uppehållsrummet. När han går förbi frågar jag vilka priser filmen fick. Roy Andersson berättar gärna. De unga statisterna ser inte lika skeptiska ut längre, de inser nu att de är med om filmhistoria. .

Klockan 22 börjar vi spela in. Roy Andersson kollar rummet genom kameran. Han drar ett svart tyg med en tittglugg över huvudet. Där sitter han som en sfinx i burka. Efter första tagningen utropar han ”Lysande!”. Jag tror att vi är klara och kan gå hem. Efter ett tiotal tagningar bryter han. ”Det ser tomt ut på galleriväggen”, säger han.

- Ett litet ventilationsgaller i vänster hörn på ytterväggen skulle sitta bra, fortsätter han med ett stort leende. Det är lite kalt där.

Sedan sprutar man vatten på gallret gång på gång så att det ska se ut som om det runnit vatten där under lång tid. Mycket lång tid kräver många sprutningar med blomsprutan, och det tar sin tid innan träet har mörknat så pass att det verkligen står klart att det gått mycket lång tid.

I scenen vi deltar i pekar de två galleristerna på några fläckar på gallerifönstret, en fönsterputsare torkar av dom, sedan ser de upp mot himlen. Länge, mycket länge, under fullständig tystnad. Det sprider sig en underbar stämning i studion. Roy Andersson lyser, säger att det är lysande. Han ser verkligen glad och nöjd ut. Ingen stressar, alla jobbar på, snabbt och effektivt.

- Va fin ventilen blev, säger Roy Andersson. Det var värt besväret.

Efter två års filmande gjorde han ett ordentligt budgetöverdrag med ”Giliap”. Nu bestämmer han själv över både budget och produktion i egen ateljé, och det är ett mycket fint arbetsklimat.

Klockan är 23 och vi har gjort ett tjugotal omtagningar av scenen.

Vi ska göra vår sista promenad bakom kameran.

- Det syns inte ett skit, skrattar Roy Andersson. Det kommer att synas, sedan på filmen, säger fotografen. Vi litar på honom.

Efter ytterligare åtta tagningar av scenen sitter jag och vilar. Plötsligt hör jag honom ropa:

- Sista tagningen! Jag vaknar med ett ryck. Jag hade somnat.

Han håller upp ett pekfinger i luften för att poängtera en gång till, och ler mot mig.

- En till, säger han när han ser att jag har vaknat ordentligt och håller upp ett pekfinger igen.

- En till för mamma, det blir jättebra!

Klockan 24 tar någon i ensemblen ett gruppfoto och arbetet är avslutat.

- Vilken fin scen det blir! utbrister regissören. Roy Andersson är påtagligt nöjd med kvällens arbete. - Var bor du, ska vi köra dig hem?

Regissören hade rätt när han utbrast att vi inte ”syns inte ett skit!” Men det hörs när vi glider förbi som vitsminkade spöken, utbrända reflexer i konstgalleriets fönster. Roy Andersson har lagt in ljud som skulle kunna vara steg. Eller är det en duva som hoar i fjärran?

Tommy Åberg

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts