Spåren av svensk kolonialism

Nationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder ...

Av: Rolf Sjölin | 10 augusti, 2010
Kulturreportage

Strindberg, Rousseau och drömmen om kvinnan

Förhållandet mellan August Strindberg och hans "oförgätlige vän Rousseau" har av kritiken oftast behandlas utifrån de politiska och filosofiska tankar om samhället som präglade den svenske författaren. Men vad ...

Av: Fredrik Nordin | 29 juni, 2011
Litteraturens porträtt

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | 22 november, 2010
Litteraturens porträtt

Familjen Facebook – framsidan och baksidan

Det fanns något som hette Facebook, berättade man. Det var ett slags mötesplats på Internet. Jag som författare borde gå med, sa man. Knyta kontakter, nå ut, hålla mig a ...

Av: Stefan Whilde | 31 augusti, 2013
Stefan Whilde

Statist hos Roy Andersson



Tommy ÅbergInte många kan ha missat att Roy Andersson tog hem Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig med sin nya film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

En sen torsdagskväll för sju år sedan ringer Roy Anderssons assistent upp. Det gäller ett statistuppdrag till hans ”Du levande”.

- Kan du komma imorgon vid 20 tiden?

Hos Roy Andersson bjuds man på middag kl 8 en fredagskväll, med vin. Det är trevligt och en gemytlig stämning runt matbordet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När två unga statister och jag så småningom stiger in i den stora studion har snickarna just färdigställt en utevägg till ett konstgalleri med ett stort panoramafönster.

Klockan 21 börjar vi repetera. Vi är tre liksminkade statister som ska promenera bakom kameran. Meningen är att vi ska skymta som reflexer i galleriets panoramafönster. De båda unga statisterna hänger med huvudet när det går upp för dem att vi ska hålla oss bakom kameran under hela inspelningen. Det hänger en affisch från Roy Anderssons prisbelönade stora succé ”En kärlekshistoria” i uppehållsrummet. När han går förbi frågar jag vilka priser filmen fick. Roy Andersson berättar gärna. De unga statisterna ser inte lika skeptiska ut längre, de inser nu att de är med om filmhistoria. .

Klockan 22 börjar vi spela in. Roy Andersson kollar rummet genom kameran. Han drar ett svart tyg med en tittglugg över huvudet. Där sitter han som en sfinx i burka. Efter första tagningen utropar han ”Lysande!”. Jag tror att vi är klara och kan gå hem. Efter ett tiotal tagningar bryter han. ”Det ser tomt ut på galleriväggen”, säger han.

- Ett litet ventilationsgaller i vänster hörn på ytterväggen skulle sitta bra, fortsätter han med ett stort leende. Det är lite kalt där.

Sedan sprutar man vatten på gallret gång på gång så att det ska se ut som om det runnit vatten där under lång tid. Mycket lång tid kräver många sprutningar med blomsprutan, och det tar sin tid innan träet har mörknat så pass att det verkligen står klart att det gått mycket lång tid.

I scenen vi deltar i pekar de två galleristerna på några fläckar på gallerifönstret, en fönsterputsare torkar av dom, sedan ser de upp mot himlen. Länge, mycket länge, under fullständig tystnad. Det sprider sig en underbar stämning i studion. Roy Andersson lyser, säger att det är lysande. Han ser verkligen glad och nöjd ut. Ingen stressar, alla jobbar på, snabbt och effektivt.

- Va fin ventilen blev, säger Roy Andersson. Det var värt besväret.

Efter två års filmande gjorde han ett ordentligt budgetöverdrag med ”Giliap”. Nu bestämmer han själv över både budget och produktion i egen ateljé, och det är ett mycket fint arbetsklimat.

Klockan är 23 och vi har gjort ett tjugotal omtagningar av scenen.

Vi ska göra vår sista promenad bakom kameran.

- Det syns inte ett skit, skrattar Roy Andersson. Det kommer att synas, sedan på filmen, säger fotografen. Vi litar på honom.

Efter ytterligare åtta tagningar av scenen sitter jag och vilar. Plötsligt hör jag honom ropa:

- Sista tagningen! Jag vaknar med ett ryck. Jag hade somnat.

Han håller upp ett pekfinger i luften för att poängtera en gång till, och ler mot mig.

- En till, säger han när han ser att jag har vaknat ordentligt och håller upp ett pekfinger igen.

- En till för mamma, det blir jättebra!

Klockan 24 tar någon i ensemblen ett gruppfoto och arbetet är avslutat.

- Vilken fin scen det blir! utbrister regissören. Roy Andersson är påtagligt nöjd med kvällens arbete. - Var bor du, ska vi köra dig hem?

Regissören hade rätt när han utbrast att vi inte ”syns inte ett skit!” Men det hörs när vi glider förbi som vitsminkade spöken, utbrända reflexer i konstgalleriets fönster. Roy Andersson har lagt in ljud som skulle kunna vara steg. Eller är det en duva som hoar i fjärran?

Tommy Åberg

Ur arkivet

view_module reorder
Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund och extremhögern

Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt ...

Av: Mattias Aronsson | Litteraturens porträtt | 12 december, 2017

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

Frankrike är inte enbart Paris…

Fransmännen, dessa EU-medborgare, blir alltmer fästa vid sina lokala regioner och sina dialekter. Filmen "Bienvenue chez les Ch'tis" -Välkommen till Norr' - skulle titeln kunna heta på svenska - ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 16 september, 2008

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Laokoon och hans söner. Källa Wikipedia

I Laokoongruppens grepp

Laokoon och hans söner i kamp med en jätteorm är en av konstens mest levande och dramatiska skulpturer. Det har funnits många som försökt efterlikna motivet med få har kommit ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 oktober, 2017

Tanz der Gerippe von Michael Wolgemut

Nelly Sachs poetiska öde hand i hand med Paul Celan

(eller det Tyska som både död och hopp) ”Jag är icke mera jag; gudens meningslöshet är i mig. Tiden står stilla, rummet finns inte längre. Min tankes tanke svävar bort genom färglösa rymder, speglande ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 25 december, 2014

Emily Dickinson

En dikt av Emily Dickinson

Är dikter bättre, ju svårare de är? Litteraturvetaren Harold Bloom verkar tro det. Han är en av Emily Dickinsons varmaste anhängare, och talar i sin "Den västerländska kanon" (1994) om ...

Av: Emily Dickinson | Utopiska geografier | 14 februari, 2015

Benjamin 40

                 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 19 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.