Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Som man bäddar får man ligga



Jenny Berggren KeljevicDet blir aldrig som jag vill det ska bli, det blir oftast bättre. Jag trodde det skulle bli si och så med en massa saker, efter så många år av funderingar på det. Knasigt det, att när jag väl är redo, verkar det bli hur komplicerat som helst. Så fel det kan bli. Ofta vill jag gärna tro det att det blir fel, när mitt ego får styra, buhu och buhä, varför händer detta, det vill jag inte. Det enda som vaknar upp av detta är min hjärna och mina tankar, och de, de har aldrig, aldrig, varit en fördel. Jag menar, kom igen, ska jag låta synapser styra vilken verklighet jag vill ha, nej tack! Men de vill gärna styra synapserna, de gapar, ”kom igen”! ”tänk på detta och detta”, och ”vad i fall att om”, ”tänk om”, ”oj, akta dig”, ”om du inte tänker på detta då kan si och så hända”, ”agera, nu!” Säg något nu, men tänk efter, det måste vara tillspetsat och klurigt, kom igen, spela ditt bästa spel nu, var fiffig, se till att få det du vill”. Gör dig inte av med mig nu”, ber hjärnan frustrerat, ”du kan inte vara utan mig”! Hela processen är väldigt tröttsam.

Idag när jag cyklade hem från jobb, genom ett soligt Malmö, såg jag en busskur full av hjärnor, jag hörde synapser prata vid torget, jag bad ödmjukt om att mina fick förbli tysta. Och det förblev dem. Tankar är bara goda för en sak, kreativitet, de behövs inte till något annat. I vart fall inte för att klura ut, om jag gör si eller så, vad händer då. Om du undrar något, fråga, om du inte vill veta svaret, fråga inte. Jag är inte en religiös människa, men livet har övertygat mig nu så många gånger att det är bättre acceptera saker som de är än att försöka förändra dem. Att släppa taget kan vara svårt, men i efterhand visar det sig alltid vara det bästa. Kan räkna upp tusen situationer då jag velat ha min vilja igenom, med ganska tråkigt resultat, men när jag sen släppt taget och låtit livet styra mig dit jag ska, så har det blivit överraskande underbart. Så jag, jag släpper här. Vad som händer sen det vet jag inte. Men jag är övertygad om att det blir som det ska. Hur det än är, är det helt klart utanför min kontroll ändå, och det ska jag vara glad för. Märkligt rent, förr trodde jag att jag var tvungen ha koll på allt, nu de senaste åren är det enda jag gjort att släppa taget kring saker, tankar, illusioner, människor, arbeten, rädslor, situationer, känslor. Tacksam är jag för det, så här i efterhand. Det är inte alltid roligt, trevligt, bekvämt, men det är alltid rätt. Först kan jag bli ledsen och rädd, sen kommer den smygande känslan att allt är precis som det ska vara, och den där underbara känslan av frihet infinner sig.

Trots det är det märkligt och jag blir alltid förvånad, att varenda gång, och då menar jag varenda gång jag gör ett misstag, (som är mänskligt), tappar jag alltid tron en stund, bara en liten stund, på att det är rätt att bara stanna upp och lägga i backen. Är tacksam till den gemenskap av människor det berör att jag fått lära mig och fått erfara friheten och den fantastiska känslan av att kliva upp ett snäpp i medvetande och få insikten tämligen snabbt, för en sådan liten insats av mig i jämförelse med utdelningen det ger. Bara det enkla att få känna att detta är en möjlighet på flera områden, inte ett problem som jag först velat tro och känna. Om jag gör annorlunda, blir det annorlunda, om jag visar villighet att bli av med de karaktärsdefekter jag har, bestämmer inte jag, hur, var och när. Precis så, utan misstaget, ingen förändring, en måste väl för sjutton ha situationer att öva på.

Min del består i att inte öva mer än en gång på samma situation, dock, helst!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så, jag lägger i backen, jag hoppar över, jag väljer vara ärlig, jag väljer friheten att vara jag, jag väljer glädjen, jag väljer skrattet och enkelheten. Sen är det extra trevligt att välja ha det bra, må bra och ta det jag vill ha och låta resten vara.

Om jag inte lever så, ja då har jag sagt upp bekantskapen med lyckan. Vad du och du och du gör, det lämnar jag över till något större än mig själv.

På det viset är jag en stor egoist, jag gör precis så som jag tror är rätt för mig, oavsett bekvämligheten i det hela, men inte på någon annans bekostnad.

 

Jenny Berggren Keljevic

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.