Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Som man bäddar får man ligga



Jenny Berggren KeljevicDet blir aldrig som jag vill det ska bli, det blir oftast bättre. Jag trodde det skulle bli si och så med en massa saker, efter så många år av funderingar på det. Knasigt det, att när jag väl är redo, verkar det bli hur komplicerat som helst. Så fel det kan bli. Ofta vill jag gärna tro det att det blir fel, när mitt ego får styra, buhu och buhä, varför händer detta, det vill jag inte. Det enda som vaknar upp av detta är min hjärna och mina tankar, och de, de har aldrig, aldrig, varit en fördel. Jag menar, kom igen, ska jag låta synapser styra vilken verklighet jag vill ha, nej tack! Men de vill gärna styra synapserna, de gapar, ”kom igen”! ”tänk på detta och detta”, och ”vad i fall att om”, ”tänk om”, ”oj, akta dig”, ”om du inte tänker på detta då kan si och så hända”, ”agera, nu!” Säg något nu, men tänk efter, det måste vara tillspetsat och klurigt, kom igen, spela ditt bästa spel nu, var fiffig, se till att få det du vill”. Gör dig inte av med mig nu”, ber hjärnan frustrerat, ”du kan inte vara utan mig”! Hela processen är väldigt tröttsam.

Idag när jag cyklade hem från jobb, genom ett soligt Malmö, såg jag en busskur full av hjärnor, jag hörde synapser prata vid torget, jag bad ödmjukt om att mina fick förbli tysta. Och det förblev dem. Tankar är bara goda för en sak, kreativitet, de behövs inte till något annat. I vart fall inte för att klura ut, om jag gör si eller så, vad händer då. Om du undrar något, fråga, om du inte vill veta svaret, fråga inte. Jag är inte en religiös människa, men livet har övertygat mig nu så många gånger att det är bättre acceptera saker som de är än att försöka förändra dem. Att släppa taget kan vara svårt, men i efterhand visar det sig alltid vara det bästa. Kan räkna upp tusen situationer då jag velat ha min vilja igenom, med ganska tråkigt resultat, men när jag sen släppt taget och låtit livet styra mig dit jag ska, så har det blivit överraskande underbart. Så jag, jag släpper här. Vad som händer sen det vet jag inte. Men jag är övertygad om att det blir som det ska. Hur det än är, är det helt klart utanför min kontroll ändå, och det ska jag vara glad för. Märkligt rent, förr trodde jag att jag var tvungen ha koll på allt, nu de senaste åren är det enda jag gjort att släppa taget kring saker, tankar, illusioner, människor, arbeten, rädslor, situationer, känslor. Tacksam är jag för det, så här i efterhand. Det är inte alltid roligt, trevligt, bekvämt, men det är alltid rätt. Först kan jag bli ledsen och rädd, sen kommer den smygande känslan att allt är precis som det ska vara, och den där underbara känslan av frihet infinner sig.

Trots det är det märkligt och jag blir alltid förvånad, att varenda gång, och då menar jag varenda gång jag gör ett misstag, (som är mänskligt), tappar jag alltid tron en stund, bara en liten stund, på att det är rätt att bara stanna upp och lägga i backen. Är tacksam till den gemenskap av människor det berör att jag fått lära mig och fått erfara friheten och den fantastiska känslan av att kliva upp ett snäpp i medvetande och få insikten tämligen snabbt, för en sådan liten insats av mig i jämförelse med utdelningen det ger. Bara det enkla att få känna att detta är en möjlighet på flera områden, inte ett problem som jag först velat tro och känna. Om jag gör annorlunda, blir det annorlunda, om jag visar villighet att bli av med de karaktärsdefekter jag har, bestämmer inte jag, hur, var och när. Precis så, utan misstaget, ingen förändring, en måste väl för sjutton ha situationer att öva på.

Min del består i att inte öva mer än en gång på samma situation, dock, helst!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så, jag lägger i backen, jag hoppar över, jag väljer vara ärlig, jag väljer friheten att vara jag, jag väljer glädjen, jag väljer skrattet och enkelheten. Sen är det extra trevligt att välja ha det bra, må bra och ta det jag vill ha och låta resten vara.

Om jag inte lever så, ja då har jag sagt upp bekantskapen med lyckan. Vad du och du och du gör, det lämnar jag över till något större än mig själv.

På det viset är jag en stor egoist, jag gör precis så som jag tror är rätt för mig, oavsett bekvämligheten i det hela, men inte på någon annans bekostnad.

 

Jenny Berggren Keljevic

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.