Eslövs kulturskola håller till i Gamla Rådhuset. Foto: David Castor

Kulturskolan, en livsnödvändighet?

Kulturskolan är en organisation där minst tre av ämnena musik, bildkonst, teater, dans och film/video finns som frivillig, regelbundet återkommande verksamhet för barn och ungdom efter skoldagens slut. Verksamheten skall ...

Av: Kajsa Ljusegren | 06 januari, 2016
Kulturreportage

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | 18 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | 08 juni, 2015
Essäer om film

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | 18 maj, 2016
Konstens porträtt

Jag går nu ut och sopar efter stormen…



J. F. Willumsen: Efter stormen 1905Näst senast det hände var en av de sista dagarna i januari. Svansen av en cyklon snärtade till ett av våra båda alltför stora, höga och bräckliga macrocarpa-träd (en sorts cypress, också kallad Monterey Pine). Som tur var befann vi oss någon annanstans. När vi kom hem hade halva trädet brakat ner och törnat mot husgaveln innan det lagt sig tillrätta på gräsmattan, märkligt nog utan att alls förstöra de tre späda citronträd vi planterat där. TV-antennen fick sig en törn och slogs ut, solseglet vars stänger böjts fick bytas, skorstenen likaså, en ruta sprack, en hel del annat elände att förtiga.

Allt ordnades dock till det bästa tack vare husförsäkringen. Den väldiga trädstammen och grenarna sågades till lagom långa vedträn. Ett gäng arborister (så kallar sig yrkesstolta trädtuktare) klättrade som viga apor upp i det som återstod av trädet och kapade av fler grenar så att inga fler i fortsättningen skulle trilla ner över huset eller i huvudet på oss. Och vi såg med tillförsikt fram emot lugna stilla dagar, nu hade vi haft oväder nog och övernog, tromberna fick ta sig fram på annat håll – det gjorde de också längre ut till havs, med förödande verkan.

Men i förrgår hände det igen, så gott som utan förvarning. Det började regna ihärdigt, det blåste upp, sedan kom stormen och himlen lyste upp av täta blixtar. Dundret hörde vi inte i den kraftiga blåsten. Ovädret höll oss uppe och oroliga genom hela natten. Vid tretiden när det var som värst (hur många sekundmeterna var vet jag inte, men de var många) trodde vi att huset skulle braka samman. Det var otäckt. Något riktigt lika eländigt illa har vi inte upplevt tidigare och vill inte heller vara med om i framtiden. Vi hade fullt upp att hålla huset torrt, det lyckades inte helt. Regnet piskade mot stängda dörrar och fönster som inte stod emot all vätan. Redan i början av denna snabbt tilltagande turbulens bröts dessutom  strömmen och kom inte tillbaka förrän en halv dag senare.

Vår granne John, född i Glasgow för sjuttiofem år sedan men utvandrad hit med sina föräldrar när han var liten, har bott i sitt hus i snart sextio år men aldrig varit med om något lika illa, det här slog alla rekord. Nå, efter några timmar lugnade det ner sig, och vi kunde kolla vad som hänt: toppen av skorstenen hade flugit iväg, en takpanna likaså, ett högt vackert eukalyptusträd hade bräckts tvärt av liksom en stor gren på ett jakaranda-träd även om tillräckligt mycket av det finns kvar. Det kunde gått värre, och det gjorde det på andra håll: översvämningar, båtar som kastades upp på land, träd som rycktes upp med rötterna, tak som singlade iväg, krossade hus och bilar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ja det var ett elände. När det var som värst och vinden lät som ett dundrande frakttåg i högsta fart längtade vi akut efter en trygg tillvaro i ett stenhus byggt på svenskt hälleberg som ingen vind rår på. Morgonen därpå var det lugnt och stilla, storm och böljor tystna ren, och vi gjorde som i Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam varifrån jag hämtat rubriken ovan: vi röjde upp efter stormen, det tog en dryg dag. När kommer så nästa oväder, framdrivet av klimatförändringarna? En ung författare som inte upplevt en tropisk storm i Karibien visste i alla fall hur den kunde bete sig:

 ”Vinden hade nu mer än fördubblats i styrka. Fönsterluckorna buktade sig, som om trötta elefanter lutade sig emot dem, och far försökte förstärka fästena med näsduken. Men att brottas med vinden var som att stångas med en klippa. Näsduken, fönsterluckorna, allting brast. Regnet strömmade in som vattnet i ett sjunkande fartyg, och blåsten, som tog rummet i besittning, slet bort tavlor från väggarna och sopade rent bordet. Mellan de tomma fönsterkarmarna syntes den av blixtarna upplysta omgivningen…”

Näsduk hade jag ingen men väl handdukar mot regnet, fönsterluckor har vi inte heller, och tavlorna hängde kvar. Men annars stämde det mesta. Stycket återfinns i början av Richard Hughes debutroman från 1929, A High Wind in Jamaica (här citerat efter första svenska översättningen, av Thorsten W. Thörngren året därpå, Storm på Jamaica). Hughes hade inte varit där, boken skrev han långt ute på landet i Connecticut i USA. Men han hade till hjälp ett gammalt brev från 1840-talet som en avlägsen släkting skrivit, om en tyfon i Karibien (originalet finns i The Lilly Library i Bloomington, Indiana, där jag läst det). I hans roman följer ond bråd död i stormens spår, först huskatten, sedan flera människor, det är en kallblodigt ruggig historia. Och i Sonnevis dikt sopar man rent med politiska undertoner. Stormen vi överlevde var varken symbolisk eller hade död och politik i släptåg – men den var illa nog.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sjukt och friskt - Om kolerans uppkomst och inverkan

Koleran, som främst under 1800-talet – och med pandemisk magnitud – kom att kräva mer än 100 miljoner människoliv (och som fortfarande kräver över 100 000 människoliv om året), kan med ...

Av: Karwan Osmani | Kulturreportage | 27 december, 2013

Foto Matti Paavonen

Mitt bibliotek och den långa vägen dit

När jag ännu inte kunde läsa fick jag höra uppläst den bibliska berättelsen om Josef i årskurs 1. Han såldes av sina avundsjuka bröder till arabiska köpmän och av ödet ...

Av: Text och foto:Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 30 juni, 2017

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

20. Ingrid

Det hade hänt så mycket de sista veckorna. Jobbiga saker, men också fina saker. Det är så livet är lilla Mia, hade Ines sagt med ett litet leende på läpparna ...

Av: Ingrind | Lund har allt utom vatten | 27 april, 2012

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Michael Economou

Michael Economou.  Haiku-dikter från ny diktsamling

Poeten Michael Economou visar nya dikter i urval

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 24 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.