Fortolkningskunstens betydning for utforskningen av mennesker

Fortolkningskunsten er både verktøy og medium for forståelse av oss selv og vårt liv i verden. Anvendelsen av verktøyet skjer med henblikk på samhandling mellom mennesker, som også er mulig ...

Av: Thor Olav Olsen | 15 april, 2010
Agora - filosofiska essäer

Bild: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 1

Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 11 januari, 2016
Resereportage

Björn Gustavsson

Björn Gustavsson är i farten igen

Kulturhösten i Stockholm: här några av höjdpunkterna (det vill säga mina höjdpunkter: inga objektiva höjdpunkter…). Det kommer att handla om alltifrån konst till opera och film.

Av: Björn Gustavsson | 29 december, 2015
Björn Gustavsson

Wilhelm Sesemann – en spegel av Europas förvirrade situation

  I vår nordiska filosofihistoria finns ett mycket perifert namn, som dock i en europeisk kontext intar en beaktansvärd ställning, nämligen Wilhelm Sesemann. Hans anknytning till det svenska är egentligen mycket ...

Av: Michael Wirth | 12 november, 2011
Essäer

Sveriges Yngsta Mästerkock



Rana EshtiaghTolvåringar som lagar oxrygg till huvudrätt och citrontarte till efterrätt. Tolvåringar som stressar och gråter över beasåsen som skär sig och smördegen som kletar. Tolvåringar som blir filmade och bedömda medan de håller på.

Det är min underhållning denna onsdagskväll vid 32 års ålder. Sveriges yngsta mästerkock heter programmet.

Att jag inte äger en tv och ser detta hos min syster hör inte till saken. Jag vet inte om jag skulle lyckas laga varken oxryggen eller tarten i morgon kväll, men det spelar heller ingen roll, för när jag var tolv år så var jag en spoling som hade nittionio problem och matlagning var inte ett av dem.

Som tolvåring går man alltså i femman. När jag var tolv år och gick i femman så hade jag knappt upptäckt vad jag var dålig på, än mindre intresset för något jag ville bli bäst på. Det jag däremot hade upptäckt var de rakade killarna som satt utanför skolan och väntade på oss tre invandrarungar som gick i den annars så blonda skolan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade även upptäckt mattelärarens alkoholskåp. Och tillsammans med syrran hade jag upptäckt ett symbolspråk. Att vi redan pratade ett språk ingen ändå förstod, spelade ingen roll det heller. Jag önskar att jag hade hittat mina intressen i livet mycket tidigare än vad jag gjorde. Just matlagning till exempel. Jag önskar att jag åtminstone hade klagat på skolmaten som jag så sällan åt. Kanske önskar jag mest att mina år innan tonåren inte hade gått ut på att vara stark. Jag önskar att hon, den jag var då, istället hade fått chansen att bli stärkt.

Givetvis är jag bara avundsjuk på dessa underbara ungar som vid tolvårsålder redan övar sina färdigheter. Jag är så förbannat glad för dem att jag gråter när dem blir glada. Det är så fint. När barn själva bestämmer när de vill bli vuxna. Det är inte synd om mig. Det är inte vad jag försöker förmedla.

Det är synd bara. Att så många, då som nu, inte känner sig trygga. I detta land som skickar den första romen till EU, och i detta land som världen över är känd för pappaledigheten. Är det inte synd? Jag är trygg i mig själv, och jag saknar inte självförtroende. Men, jag känner mig inte alltid trygg där ute. Och det är inte för att jag är tjej. Jag tror att det bara har att göra med att jag så tidigt blev övertalad om att jag skulle vara annorlunda. Utan att jag egentligen var det. Jag blev annorlunda för att alla alltid insisterade på det. Jag förtjänade per automatik mindre.

Jag var skyldig att leverera mer, göra dubbelt för att vara jämlik, vara ambitiös och sprudlande, men, inte ta plats, vara liten. Le. Andas sen. Jag upptäckte att ifall jag stängde öronen när de berättade skämt om de mina, så tålde ögonen mer. Jag övade mig i att se igenom när de vägrade möta min blick. Jag fick många goda råd av lärare och nära vänner; låtsas vara någon annan, var genomskinlig, försök hårdare, reducera din färgrika personlighet, prata mindre, prata lägre, prata inte ditt eget språk, bestäm dig för att ha beslutsångest, och vid handslag – tänk död fisk. Jag övade mig länge, men jag blev aldrig bra på något av det. Och inte blev det bättre med varken åren eller de nya vännerna; fråga när du vet, förklara när du inte behöver, be om ursäkt när du kan svaren och låt dem kalla dig exotisk. Ignorera ignoransen. Låt dem tala bakom din rygg, tillåt dem att klaga på hur din mat doftar, låt dem ha åsikter om landet de inte kan stava till, låt dem tro bättre, godkänn revolution som fikasamtal och för guds skull, låt dem vara värda mer. Låt dem vara värda mer.

Och när jag gjorde allt det där, och de då, vissa av dem, ibland, kallade mig svensk, så försökte jag att vara stolt.

Jag försökte verkligen. Jag var redo. Men när jag insåg hur dålig jag var på det enda jag hade övat på i så många år, så förnekade jag min kultur och uråldriga historia, ändrade mitt namn och presenterade mig som adopterad.

Till slut gick det. Jag fick till det. Dem gillade idén med att jag hade haft en prislapp fäst vid mig.

Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Att jag inte fick välja när jag ville bli stor. Det är synd att jag inte fick andrum nog för att inse att matlagning är det mest fantastiska som finns. Tänk om jag hade kunnat laga citrontarte när jag var tolv år. Vad hade jag då inte kunnat laga i morgon kväll? Det är synd att annorlunda inte är en standard.

Det är synd att annorlunda fortfarande behandlas som skällsord. Det är synd, för jag hade kanske ta mig fan varit en grym kock idag, hade jag bara vetat att det fanns intressen som man kunde ägna sig åt. Jag var helt enkelt för upptagen med annat. Ungefär lika upptagen som många tolvåringar som tittade på det där programmet i onsdags.

Den som heter Sveriges Yngsta Mästerkock.

 
Rana Eshtiagh

Ur arkivet

view_module reorder
Filip Jers, foto Lars Löfvendahl

En virtuos på harmonika

Det har regnat priser över Filip Jers, nu senast Jazzkatten, där han fick pris som årets musiker och för inte så länge sedan pris för Årets album i folkmusik vid ...

Av: Bo Bjelvehammar | Musikens porträtt | 30 oktober, 2016

Refleksjoner om identiteten til eksisterende entiteter

Eksisterende entiteter har en spatio-temporal akse som forutsetning og betingelse for deres tilstedværen i verden, samtidig som hver eneste eksisterende entitet har å bli lokalisert langsetter en slik spatio-temporal akse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 april, 2010

Carsten Palmer Schale

Carsten Schale - 16 dikter (till TD)

Carsten Palmer Schale är främst dr. i sociologi och forskare och författare i filosofi, men har under de senaste 25 åren sysslat alltmer med skönlitteratur (där han också har universitetsutbildning) ...

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 14 september, 2015

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Litteraturens resa in i det underbara. Intervju med Dante Maffìa

Dante Maffìa är en italiensk författare från Kalabrien i Syditalien. Han har skrivit många böcker: romaner, diktsamlingar, essäer. Böckerna publiceras på italienska men i bland även på kalabresiska, ett vackert ...

Av: Iacopo Vannicelli | Litteraturens porträtt | 06 december, 2013

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 2

Andra delen av Tarja Salmi-Jacobsons reportage om greven Dracula.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 13 januari, 2016

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Ringen i örat

Hundings “hydda” med Hunding själv på plats. Foto: Bayreuther Festspiel Ringen i örat - med Wagner i Bayreuth. Kapten Wagner – jo, han heter faktiskt så – slussar mig ner genom molnbankarna till ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 11 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.