Upplevelser i Kappadokien del 2

Kappadokien är beläget mitt på den anatoliska halvön, Asiens utpost mot Europa. Namnet på regionen Kappadokien sägs härleda från persiskan och betyder ”de vackra hästarnas land”. Jag kan riktigt se ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 19 december, 2013
Resereportage

Postludium

Öknen du genomkorsar är brödet som du bryter var en gång säd köttet du tuggar blodet du tillåter devastera mina ådror var en ...

Av: Post Nigredo | 02 mars, 2009
Utopiska geografier

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | 01 mars, 2014
Utopiska geografier

Torah på  Synagogan i Köln

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 06 maj, 2017
Essäer om religionen

Sveriges Yngsta Mästerkock



Rana EshtiaghTolvåringar som lagar oxrygg till huvudrätt och citrontarte till efterrätt. Tolvåringar som stressar och gråter över beasåsen som skär sig och smördegen som kletar. Tolvåringar som blir filmade och bedömda medan de håller på.

Det är min underhållning denna onsdagskväll vid 32 års ålder. Sveriges yngsta mästerkock heter programmet.

Att jag inte äger en tv och ser detta hos min syster hör inte till saken. Jag vet inte om jag skulle lyckas laga varken oxryggen eller tarten i morgon kväll, men det spelar heller ingen roll, för när jag var tolv år så var jag en spoling som hade nittionio problem och matlagning var inte ett av dem.

Som tolvåring går man alltså i femman. När jag var tolv år och gick i femman så hade jag knappt upptäckt vad jag var dålig på, än mindre intresset för något jag ville bli bäst på. Det jag däremot hade upptäckt var de rakade killarna som satt utanför skolan och väntade på oss tre invandrarungar som gick i den annars så blonda skolan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade även upptäckt mattelärarens alkoholskåp. Och tillsammans med syrran hade jag upptäckt ett symbolspråk. Att vi redan pratade ett språk ingen ändå förstod, spelade ingen roll det heller. Jag önskar att jag hade hittat mina intressen i livet mycket tidigare än vad jag gjorde. Just matlagning till exempel. Jag önskar att jag åtminstone hade klagat på skolmaten som jag så sällan åt. Kanske önskar jag mest att mina år innan tonåren inte hade gått ut på att vara stark. Jag önskar att hon, den jag var då, istället hade fått chansen att bli stärkt.

Givetvis är jag bara avundsjuk på dessa underbara ungar som vid tolvårsålder redan övar sina färdigheter. Jag är så förbannat glad för dem att jag gråter när dem blir glada. Det är så fint. När barn själva bestämmer när de vill bli vuxna. Det är inte synd om mig. Det är inte vad jag försöker förmedla.

Det är synd bara. Att så många, då som nu, inte känner sig trygga. I detta land som skickar den första romen till EU, och i detta land som världen över är känd för pappaledigheten. Är det inte synd? Jag är trygg i mig själv, och jag saknar inte självförtroende. Men, jag känner mig inte alltid trygg där ute. Och det är inte för att jag är tjej. Jag tror att det bara har att göra med att jag så tidigt blev övertalad om att jag skulle vara annorlunda. Utan att jag egentligen var det. Jag blev annorlunda för att alla alltid insisterade på det. Jag förtjänade per automatik mindre.

Jag var skyldig att leverera mer, göra dubbelt för att vara jämlik, vara ambitiös och sprudlande, men, inte ta plats, vara liten. Le. Andas sen. Jag upptäckte att ifall jag stängde öronen när de berättade skämt om de mina, så tålde ögonen mer. Jag övade mig i att se igenom när de vägrade möta min blick. Jag fick många goda råd av lärare och nära vänner; låtsas vara någon annan, var genomskinlig, försök hårdare, reducera din färgrika personlighet, prata mindre, prata lägre, prata inte ditt eget språk, bestäm dig för att ha beslutsångest, och vid handslag – tänk död fisk. Jag övade mig länge, men jag blev aldrig bra på något av det. Och inte blev det bättre med varken åren eller de nya vännerna; fråga när du vet, förklara när du inte behöver, be om ursäkt när du kan svaren och låt dem kalla dig exotisk. Ignorera ignoransen. Låt dem tala bakom din rygg, tillåt dem att klaga på hur din mat doftar, låt dem ha åsikter om landet de inte kan stava till, låt dem tro bättre, godkänn revolution som fikasamtal och för guds skull, låt dem vara värda mer. Låt dem vara värda mer.

Och när jag gjorde allt det där, och de då, vissa av dem, ibland, kallade mig svensk, så försökte jag att vara stolt.

Jag försökte verkligen. Jag var redo. Men när jag insåg hur dålig jag var på det enda jag hade övat på i så många år, så förnekade jag min kultur och uråldriga historia, ändrade mitt namn och presenterade mig som adopterad.

Till slut gick det. Jag fick till det. Dem gillade idén med att jag hade haft en prislapp fäst vid mig.

Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Att jag inte fick välja när jag ville bli stor. Det är synd att jag inte fick andrum nog för att inse att matlagning är det mest fantastiska som finns. Tänk om jag hade kunnat laga citrontarte när jag var tolv år. Vad hade jag då inte kunnat laga i morgon kväll? Det är synd att annorlunda inte är en standard.

Det är synd att annorlunda fortfarande behandlas som skällsord. Det är synd, för jag hade kanske ta mig fan varit en grym kock idag, hade jag bara vetat att det fanns intressen som man kunde ägna sig åt. Jag var helt enkelt för upptagen med annat. Ungefär lika upptagen som många tolvåringar som tittade på det där programmet i onsdags.

Den som heter Sveriges Yngsta Mästerkock.

 
Rana Eshtiagh

Ur arkivet

view_module reorder

Kärleken till de tre bollarna - "bildkonst på rull"

Det finns flera former av biljard. Trevallars carambole är den mest sofistikerade formen, den utförs på ett stort biljardbord utan hål. Det handlar om interaktionen mellan de tre bollarna (en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 16 juli, 2017

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Hundra år av Hjärtatsoro

Havet är kav lugnt; blankt som en förtrollad spegel. I dag går inga vita gäss på Sundet. Solen lyser varm och luften är hög och klar. I hamnen hörs vilda ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2009

Och snön, den föll och föll

Det snöar ymnigt i litteraturen. Snön faller redan i Heidenstams ”Sverige” som borde varit vår nationalsång om Stenhammars melodi inte varit så svår att sjunga: ”Fall julesnö och susa djupa ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 25 december, 2014

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2012

Kriget enligt Julius Evola

Vad är krig? Eller rättare sagt: vad innebär krig? Svaren på denna fråga är naturligtvis mångtaliga. Väpnade intressekonflikter mellan klasser eller plutokrater. Meningslöst, mekaniserat lidande. Ett nödvändigt ont i syfte ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 22 november, 2010

Det menings-fulla (menings-fyllda) hos Roberto Bolaño

Eftersom jag inte har spanskan i mitt eget språk så sker det mesta av min läsning om den chilenskt födde författaren Roberto Bolaño genom artiklar som förekommer i den engelskspråkiga ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 april, 2014

Innesluten i sig själv - en trettiotvåårig dvala blir opera i skärgården

Anders Eliassons kammaropera "Karolinas sömn" hade premiär på Värmdö för några dagar sedan samtidigt som det nya konstcentrat "Artipelag" öppnades. Privata pengar förvandlas till allmän nytta, det är bara att ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.