Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

En musikkrönika om Gary Moore



Gary Moore i Piteå (Wikipedia)Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear Hunter”… Eller klassiskt: Bachs ”Gott, Erbarme Dich”… Corellis ”La Folia”… Schuberts ”Ave Maria”… Händels “The triumph of Time and Truth”…Eller pop: “I’m not in love” (10 cc)… “Hide in your shell” (Supertramp)… “Nothing compares 2 U”( Sinead O’Connor)… “Goodbye Yellow Brick Road” (Elton John)… “Fragile” (Sting)…

Vad är det som gör att vissa musikverk förmår påverka oss så starkt? Vilka är de övergripande kvaliteterna i den musik som förmår träda oss så nära och liksom försvarslöst utlämna oss åt dess kraft?

Ta Gary Moores “Still got the blues” som exempel. Otroligt hur denne hårdrockare fann en så intensivt gripande ton som i denna hitlåt – där hans gitarrspel i vissa passager extatiskt svävar iväg. Här möter musik paradoxalt sammansatt av svart sorg och yrande överflöd.

Melankoli OCH lycka – men musik kan ju uttrycka så mycket av det som verbalt inte kan artikuleras (likaväl som åsynen av ett grässtrå, av gråljus över tysta myrar – ja: egentligen vilka sinnesförnimmelser som helst kan vidga vår syn på världen; vår upplevelse av att vara i liv i den). (Följdfråga: Kan då egentligen vilken musik som helst åstadkomma det som viss musik kanske mer direkt förmår?)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att nu ta ”Still got the blues” som exempel (”So long, it was so long ago/ but I’ve still got the blues for you /---/ So many years, since I’ve seen your face/ but here in my heart, there’s an empty space/ where you used to be.” Musiken härrör ur smärta; profiterar på den – men lyfter känslan; liksom renar den. Moores gitarrsolon blir schamanistiska besvärjelser mot en tomhet som paradoxalt förvandlas till överflöd.

Moores intensiva melankoli i hitlåten ”Still got the blues” är exempel på hur en artist ibland förmår skapa något som sticker ut från allt annat och blir en tour de force; ett stycke magi. (Moores ”Still in love with you” turnerar temat men når inte alls samma musikaliska magnitud.)

Vad utmärker Moores egenartade slow-blues-stycke ”Still got the blues”? Inte bara den nakna rösten; också de vittfamnande gitarrslingorna (klösande river de hål i smärtande minnen; befriar dem). ”I found that love was more than a game”…

Nyförlovade Gary Moore reste i februari 2011 till södra Spanien. På en tidig kvällspromenad längs havet friade 58-åringen till sin nyfunna kärlek. Återkomna till hotellet skålade paret i champagne och gick sedan tidigt till sängs. Under natten dog Moore i sömnen: en hjärtattack ändade den 58-årige musikerns liv.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts