Jenny Berggren Keljevic

Skillnaden mellan giraffer och krokodiler

Varje dag ser vi människor, lyssnar vi till människor, pratar vi med människor. Vi har våra relationer till olika människor, det kan vara arbetskamrater, familj, vänner eller partners.  I denna moderniserade ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 22 juli, 2016
Gästkrönikör

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | 25 november, 2008
Konstens porträtt

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten



Carrie MathisonHomeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är en terrorist som jobbar för motståndarna. I slutet av säsong två är Carrie den enda som tror att ”hjälten” är oskyldig till ett terrordåd. Vad som än händer är Carrie ensam om sin övertygelse, och hur många som än tror på något annat så är det ändå alltid Carrie som har rätt.

När TV-serien 24 var på topp så handlade det om hämnd, om upprättelse. Det var länge sedan den serien peakade. Nu är detHomeland som gäller. Av samma skapare. För samma publik. Dvs. den amerikanska publiken - och som en liten bonus resten av välden som köper in HBO-serier, eftersom de har så hög klass. ”It’s not TV, it’s HBO.” Homeland blev en hit - Damian Lewis fick en Emmy för bästa manliga huvudroll (Brody) och Claire Danes som spelar Carrie Mathison var med på Forbes topplista över de mest inflytelserika. Inte bara de mest inflytelserika skådespelarna, utan de mest inflytelserika personerna. I hela världen. Punkt slut. Fast det kanske är oklart om det är Claire Danes eller Carrie Mathison som är inflytelserik?

Carrie representerar den nya ”flawed hero” med trassligt privatliv, samtidigt som hon representerar den ”udda nörden”, den som inte riktigt passar in men som är skarpsinnig och kunnig och alltid har rätt. Ungefär som i Shelock, BBCs nytolkning av Sherlock Holmes myten, där en tagline är ”Brainy is the new sexy”. OmHomeland skulle man också kunna tillägga ”Brain is the new brawn” för Carries tillgång är inte fysisk styrka, hon skulle aldrig springa runt 24 timmar non-stop.

Och dessutom: nu krävs längre än 24 timmar för att lösa konflikten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men sensmoralen har också ändrats sedan 24. Homeland handlar inte om hämnd, det handlar om att förstå. Hjälten i 24 var en macho man som sprang omkring och dödade fienden och skyddade sin familj och i utsträckningen sitt land. Hjälten iHomeland är en bipolär singel-tjej som också vill skydda sitt land, men som samtidigt vill förstå den andre. Att hon är bäst på det hon gör beror på att hon är bäst på att förstå. Men det tar tid innan andra förstår. Som pionjär kan man alltid räkna med att vara missförstådd. Carrie Mathison är extremt missförstådd under hela den första säsongen av Homeland --- alla tror att hon är paranoid när hon misstänker den hemvändande krigshjälten nummer ett för att jobba för terroristerna.

Men hon har rätt. Hon har förstått att det handar inte om att vara ond eller god, att vara amerikan eller icke amerikan, det handlar om att ha rätt, och alla tror att de har rätt, hur konstiga åsikterna än kan verka för den andre.

Homeland handlar i första hand inte om hämnd, Homelandhandlar om förståelse. Att försöka förstå den andre vad han/hon gör och varför.

Carrie är själv utanför --- hon är Homelands svar på Princess Leia i Star Wars filmerna. Det är sällan hon har en scen med en annan tjej. Hon pratar med sin syster ibland, hon värvar ett vittne, hon hejar på någons fru. Men på jobbet är hon ett unikum, enda tjejen på en arbetsplats full av gubbar. Och det står ändå helt klart “who is running the show”. Carrie. Hon är seriens Princess Leia och hennes team ifrågasätter henne inte. Hennes team är redo att gå i döden för henne --- eller i alla fall sätta sig upp mot överhetens order, någon gång ibland när det inte syns. Prinsessan har även sin egen mentor, en Merlin eller Obi-Wan Kenobi liknande figur spelad av Mandy Patinkin.

Överheten placerar en infiltratör, Peter Quinn (Rupert Friend), i Carries grupp men även infiltratören faller för Carrie. För även om hon verkar vansinnig, manisk och paranoid och lyssnar på modern jazz (!) så har hon alltid rätt. En liten datahacker med glasögon har en replik under hela tiden och det är ett beundrande “I knew you were right”. dvs. prinsessans riddare av runda bordet tvekar inte. De utför stordåd. Men inte med ljussvärd eller automatpistoler, utan med moderna tekniska hjälpmedel.

Men motståndarna är lika slipade och lika övertygade om att de har rätt. De flesta spelas av brittiska skådespelare. När motståndarsidans prinsessa har sin duell med Carrie i ett förhörsrum ser man hur lika och ändå olika de är. Carrie är helylleamerikan som går på känsla - motståndaren är kallt logisk, har brittisk accent och hatar den amerikanska regeringen. Vad de har gemensamt? Båda tror att de har rätt. Och egentligen gillar Carrie inte heller den amerikanska regeringens utrikespolitik. Men först och främst vill hon skydda sitt eget land. Där ligger ribban fast från 24 och ingen rubbar på den. Och eftersom Carrie alltid har rätt borde Amerika ligga i goda händer.

Belinda Graham  

Ur arkivet

view_module reorder

London här

Jordgubbar, fetaostcrème och valnötter! Det är vad jag sitter och äter på just nu, efter en dag med reflekterande och erfarenheter från denna stad. Kanske inte den mest självklara kombinationen ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 01 augusti, 2010

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 25 mars, 2012

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 07 december, 2014

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | Resereportage | 01 november, 2013

Konst och kraft

Intressena kolliderar, i Ödeshögs planarbete ses det sydöstra hörnet upp mot höglandet som en tyst zon. Å andra sidan norröver i kommunen jobbas för vindkraftverk. Ett antal verk finns redan ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 april, 2010

Ur omslaget av Vad hände när och var? : Historisk atlas

Vad hände när och var?

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Jansoniterna - om en svensk utvandring Från Biskopskulla i Uppland till Bishop…

"Det är ett land likt himmelriket, det rymmer allt sant och gott och fritt, det är ett land för verksamhet, ett land där arbetaren får såväl vetebrödskaka som regenten" År 1846 ...

Av: Benny Holmberg | Resereportage | 06 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.