Syndabocken som offer

Det är befriande att utse någon till syndabock. Skönt att ha någon att skylla på - så länge jag inte själv är syndabocken! Uttrycket har sitt ursprung i Bibeln. I Tredje ...

Av: Birgitta Milits | 10 april, 2012
Essäer om konst

Edmund Husserls Experience & judgment. Om erfarenhet, omdöme och andra fenomenologiska grundbegrepp …

 Foucault är bland annat känd för att ha förutspått hur århundradet skulle bli deleuzianskt, men med tanke på Husserl-arkiven i Leuvens utgåva av Husserliana. Edmund Husserl Gesammelte Werke om 42 ...

Av: Allan Persson | 30 april, 2012
Agora - filosofiska essäer

Kid Harpoons nya klanger och idéer

Kid Harpoon började sin karriär som sjövild folksångare med bohemisk stil och konstig frisyr. Nu har han gjort ett radikalt stilbyte, något som fick de gamla fansen att anklaga honom ...

Av: Thomas Renhult | 02 november, 2009
Musikens porträtt

Nils Byrén

Nils Byrén. Dikter

Jag skriver både prosa och lyrik men har under den senaste tiden främst fokuserat på noveller och friare dikter. Vid sidan av skriver jag för tidskriften Tydningen och är viceordförande ...

Av: Nils Byrén | 03 augusti, 2015
Utopiska geografier

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten



Carrie MathisonHomeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är en terrorist som jobbar för motståndarna. I slutet av säsong två är Carrie den enda som tror att ”hjälten” är oskyldig till ett terrordåd. Vad som än händer är Carrie ensam om sin övertygelse, och hur många som än tror på något annat så är det ändå alltid Carrie som har rätt.

När TV-serien 24 var på topp så handlade det om hämnd, om upprättelse. Det var länge sedan den serien peakade. Nu är detHomeland som gäller. Av samma skapare. För samma publik. Dvs. den amerikanska publiken - och som en liten bonus resten av välden som köper in HBO-serier, eftersom de har så hög klass. ”It’s not TV, it’s HBO.” Homeland blev en hit - Damian Lewis fick en Emmy för bästa manliga huvudroll (Brody) och Claire Danes som spelar Carrie Mathison var med på Forbes topplista över de mest inflytelserika. Inte bara de mest inflytelserika skådespelarna, utan de mest inflytelserika personerna. I hela världen. Punkt slut. Fast det kanske är oklart om det är Claire Danes eller Carrie Mathison som är inflytelserik?

Carrie representerar den nya ”flawed hero” med trassligt privatliv, samtidigt som hon representerar den ”udda nörden”, den som inte riktigt passar in men som är skarpsinnig och kunnig och alltid har rätt. Ungefär som i Shelock, BBCs nytolkning av Sherlock Holmes myten, där en tagline är ”Brainy is the new sexy”. OmHomeland skulle man också kunna tillägga ”Brain is the new brawn” för Carries tillgång är inte fysisk styrka, hon skulle aldrig springa runt 24 timmar non-stop.

Och dessutom: nu krävs längre än 24 timmar för att lösa konflikten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men sensmoralen har också ändrats sedan 24. Homeland handlar inte om hämnd, det handlar om att förstå. Hjälten i 24 var en macho man som sprang omkring och dödade fienden och skyddade sin familj och i utsträckningen sitt land. Hjälten iHomeland är en bipolär singel-tjej som också vill skydda sitt land, men som samtidigt vill förstå den andre. Att hon är bäst på det hon gör beror på att hon är bäst på att förstå. Men det tar tid innan andra förstår. Som pionjär kan man alltid räkna med att vara missförstådd. Carrie Mathison är extremt missförstådd under hela den första säsongen av Homeland --- alla tror att hon är paranoid när hon misstänker den hemvändande krigshjälten nummer ett för att jobba för terroristerna.

Men hon har rätt. Hon har förstått att det handar inte om att vara ond eller god, att vara amerikan eller icke amerikan, det handlar om att ha rätt, och alla tror att de har rätt, hur konstiga åsikterna än kan verka för den andre.

Homeland handlar i första hand inte om hämnd, Homelandhandlar om förståelse. Att försöka förstå den andre vad han/hon gör och varför.

Carrie är själv utanför --- hon är Homelands svar på Princess Leia i Star Wars filmerna. Det är sällan hon har en scen med en annan tjej. Hon pratar med sin syster ibland, hon värvar ett vittne, hon hejar på någons fru. Men på jobbet är hon ett unikum, enda tjejen på en arbetsplats full av gubbar. Och det står ändå helt klart “who is running the show”. Carrie. Hon är seriens Princess Leia och hennes team ifrågasätter henne inte. Hennes team är redo att gå i döden för henne --- eller i alla fall sätta sig upp mot överhetens order, någon gång ibland när det inte syns. Prinsessan har även sin egen mentor, en Merlin eller Obi-Wan Kenobi liknande figur spelad av Mandy Patinkin.

Överheten placerar en infiltratör, Peter Quinn (Rupert Friend), i Carries grupp men även infiltratören faller för Carrie. För även om hon verkar vansinnig, manisk och paranoid och lyssnar på modern jazz (!) så har hon alltid rätt. En liten datahacker med glasögon har en replik under hela tiden och det är ett beundrande “I knew you were right”. dvs. prinsessans riddare av runda bordet tvekar inte. De utför stordåd. Men inte med ljussvärd eller automatpistoler, utan med moderna tekniska hjälpmedel.

Men motståndarna är lika slipade och lika övertygade om att de har rätt. De flesta spelas av brittiska skådespelare. När motståndarsidans prinsessa har sin duell med Carrie i ett förhörsrum ser man hur lika och ändå olika de är. Carrie är helylleamerikan som går på känsla - motståndaren är kallt logisk, har brittisk accent och hatar den amerikanska regeringen. Vad de har gemensamt? Båda tror att de har rätt. Och egentligen gillar Carrie inte heller den amerikanska regeringens utrikespolitik. Men först och främst vill hon skydda sitt eget land. Där ligger ribban fast från 24 och ingen rubbar på den. Och eftersom Carrie alltid har rätt borde Amerika ligga i goda händer.

Belinda Graham  

Ur arkivet

view_module reorder

Gudabenådad i stora, vida världen, Intervju med Krister Linder

Har man en gång hört Krister Linders stämma, är det svårt att glömma den. Från den allra första tiden med Grace, Dive och andra lättsamma popexperiment på sent 80- och ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 17 december, 2010

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2015

Paul Signac, Portrait of Félix Fénéon, 1890, Museum of Modern Art, New York City

Så kort och torrt som möjligt

1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2017

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | Lund har allt utom vatten | 31 december, 2011

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 20 mars, 2014

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Portrait of Young Genius - A book that celebrates a brilliant artistic mind

In Portrait of Young Genius - The Mind and Art of Marie Bashkirtseff (Vernon Press, 2017) Dr Joel L. Schiff paints an intimate and captivating portrait of a young Ukrainian-French ...

Av: Jytte Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts