Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio

 Den italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 26 oktober, 2012
Filmens porträtt

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Kiarostamis paradox

Tidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med ...

Av: Amir Bashir Ghotaslou | 25 februari, 2009
Filmens porträtt

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | 15 april, 2015
Litteraturens porträtt

Ett kort meddelande till mina muslimska vänner



Mohamed OmarHösten 1900 fick vår förste svenske socialistiske agitator, August Palm, ta emot en inbjudan att besöka Amerika för en föredragsturné. Resan beskrev han i boken Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika. En andra amerikaresa företog han sommaren 1906. Denna gång blev det ingen bok men väl ett antal resbrev till Folkbladet.

Palm såg kritiskt på amerikanska förhållanden och jämförelserna mellan de bägge länderna utföll för det mesta till Amerikas nackdel. I sitt sista resbrev talade han om sin längtan hem till Sverige, ”ty borta är bra men hemma är bäst. Sverige är ett härligt land och kunde nog vara ett litet paradis, och det måste bliva det. Det gäller endast att avlägsna dem, som nu sitta inne med makten och styra och ställa i landet på ett sådant sätt att man måste fråga sig, äro de vansinniga eller är det med berått mod de vilja framkalla en katastrof.”

Palm har rätt. Men det är inte bara Sverige som skulle kunna bli ett litet paradis. Hela världen skulle kunna bli ett stort paradis. Islam i dess traditionella form, liksom de flesta andra religioner, ser världen som själens fängelse. Livet liknas vid en genomresa. Först efter döden börjar det verkliga och eviga livet. Den kloke, sägs det, är den som använder sin kraft till att förbereda sig för den andra världen.

Sådana tankar, som tyvärr är mycket framträdande bland oss muslimer, gör att människor inte tillåter sig att njuta fullt ut av det här livet. Man får stå ut med brist och lidande. Det blir ju bättre sedan. Det skadar förstås inte om en eller annan eremit tänker på det här sättet. Men när det blir det dominerande tänkesättet i ett samhälle är det destruktivt och hindrar utvecklingen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det låter som en klyscha, men jag säger det ändå, för det är vad jag tror. Jag vänder mig särskilt till mina muslimska vänner, för det är den religion jag känner mig mest befryndad med och som jag tycker väldigt mycket om. Låt oss skapa ett paradis här på jorden i stället för att härda ut med plågorna och vänta på vår lön efter döden! Med hjälp av vetenskapen, tekniken och konsten kan vi göra livet på jorden längre, lyckligare och rikare.

Men det räcker inte. Utan organiserad politisk aktivism kommer man ingenstans. Det krävs en vision om ett samhälle som är organiserat på ett sådant sätt att rikedomen, kulturen, kunskapen och hälsovården kommer alla till del, och som inte låter någon människas begåvning och färdigheter gå till spillo. Detta kallas socialism.

Det har alltid funnits muslimer som strävat efter att förbättra livet på jorden. På 900-talet skall de så kallade ”karmaterna” ha upprättat ett protokommunistiskt samhälle i Bahrain. De skakade hela den islamiska världen. Det karmatiska samhället strävade efter jämlikhet och social rättvisa.

Karmaterna och andra liknande historiska rörelser – det har funnits flera – kan inspirera muslimer idag. Men jag tror inte att någon rörelse som sätter religionen som norm, hur man än tolkar den, kan bli tillräckligt universell och progressiv för att klara de utmaningar vi står inför. Religionen kan finnas med som ett underordnat element i rörelsen, en kulturell ”färg” eller ett ”språk”, men inte som den grundläggande eller ledande idén.

I ett tal vid Afroasiatiska solidaritetens andra ekonomiska seminarium i Alger den 27 januari 1965 sade Che Guevara:

”Kampen mot imperialismen för frigörelse från de koloniala eller nykoloniala banden förs med politiska eller militära vapen, eller bådadera. Den är inte skild från kampen mot underutveckling och fattigdom. Båda är etapper på en och samma väg mot skapandet av ett nytt samhälle, som är både rikt och rättvist.”

På bilderna från Algeriet ser man Che Guevara och den algeriske revolutionären Ahmed Ben Bella sida vid sida, förenade i en gemensam kamp mot imperialism, kolonialism och rasism, för ett nytt samhälle som med Ches ord är både ”rikt och rättvist”. På jorden, inte i himlen.  

Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal…

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal med Wes Lang Våren 2007 deltog den amerikanske konstnären Wes Lang i en samlingsutställning på Galleri Loyal i Stockholm ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 04 juli, 2007

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 2Författaren satte sig till rätta vid det lilla bordet på scenen. All nervositet hade nu lagt sig. Han plockade lite med sina anteckningar. Någon hade hävdat att det var ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 13 januari, 2011

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 08 juni, 2012

Sofi Oksanen Foto CC BY 3.0 Wikipedia

Sofi Oksanen: Estland och kvinnokroppen

Sofi Oksanen har jämförts med både Quentin Tarantino och Leo Tolstoj. Tarantinos namn är inte tillfälligt, Pulp fiction ligger inte långt undan. Alltsedan debuten ”Stalinin lehmät” 2003 (Stalins kossor 2007) ...

Av: Enel Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2017

Vridning – Motstånd – Stoft

Denna essä är ett försök till att avhandla historiens dialog med den nutida tyska musiken genom att belysa Beethovens inverkan på tre tyska tonsättare och deras respektive tankemodeller och verk ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 02 december, 2012

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Eric von Post - diktare i islams tecken

Genom den ljusport ditt molnsvärd öppnat, Muhammed, steg jag jublande inför Allah och hans härlighet. - Ur Ramazan Den store humanisten Eric von Post (1899-1990) tillhör den glesa skara svenska toppdiplomater ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2011

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | Essäer om konst | 09 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts