Å ha et globalt liv å leve, Del III

Innledning Del III av Å ha et globalt liv å leve er om sosial rettferdighet. Sosial rettferdighet er om relasjoner mellom mennesker, det vil si at det er om anstendige liv ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Mats Waltre. Korta dikter

I´ll sing to the horizon     tiden är en gåtamänniskan är en gåtadu är näraoch vid horisonten finns en fäll Skimrande vävnad     svävande själ vilar i mitten fri från känslor, tankefri bär bud om mig själv när du ...

Av: Mats Waltre | 31 mars, 2014
Utopiska geografier

Vägar till världen

I tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur ...

Av: Erland Lagerroth | 12 december, 2014
Övriga porträtt

Du är så underbar Karin Lannby

Hjärtat slår några oregelbundna slag medan jag stirrar på bilden av en blond kvinna och läser recensionen av Anders Thunbergs bok Karin Lannby - Ingmar Bergmans Mata Hari. Karin Lannby ...

Av: Stoika Hristova | 04 december, 2009
Litteraturens porträtt

Vad vill nazisten berätta?



Linda BönströmJag undrar vad en nazist vill berätta för mig? Nationalsocialism attraherar dig, du klär dig i en politisk ideologi från trettiotalet, ett ideal från ett annat land. Nynazism, vad ska den ge dig undrar jag? Du som 2014 smyger ut om nätterna med sprayburkar i din hand och målar svastikor, klottrar så som ”Sieg Heil”, ”Heil Hitler” eller ”88”; du måste väl ändå mena något betydelsefullt när du inte istället sover i din säng, i din trygghet?

Jag tror, och rätta mot min förmodan om så, inte att du föddes i början av förra seklet och ändå verkar du söka en tid du antagligen aldrig levt konsekvensen av.

När lärde du dig att använda noaord, denna gamla folktro för att inte våga uttala namnet på något farligt? Kanske nöjde du dig med den enklare betydelsen, ett simpelt ”Heil Hitler”, eventuellt sa någon att det var heligt och ett skydd mot den förföljelse dina vänner och du säkert känner. För jag tror att du tänker så, att du är jagad för dina åsikter, - ja till och med för ditt innersta jag -, att du behandlas orätt av samhället. Ett samhälle som inte förstår bättre, ett folk som förråder sin ras och inte erkänner vad som måste göras.

Är du och de dina på väg upp nu? Mindre skygga för publiken? En del säger att du bytt bombarjackan till välsittande kostym men jag tror nog inte att du någonsin bytt om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag tror oavsett att du har lika svårt att förklara din kamp, vad du vill ha, vad du tror fanns. Och till viss del kan jag förstå varför.

Du fick antagligen läsa de där runtomkring tjugo sidorna om Andra världskriget under skolans historielektioner, kanske fick du ett studiebesök, kanske fick du hålla en tyst minut för förintelsens offer; något måste ha förargat dig. Du borde väl ändå ha haft frågor inom dig, frågor förlagda med tabu, jag vet inte om det fanns tid till samtal, jag vet inte om någon kunde lyssna till dina föreställningar. Men jag är säker på att du så småningom hittade andra som dig själv. Platser med rasande musik och väggar fyllda av fanor i svart-vit-rött. Där kunde du vara stolt och stark, övertygad och övertygande.

Där finns du kanske fortfarande, raljerande om hur bra allt kunnat bli i Sverige, ditt fosterland, om det bara fanns arier. Om det bara fanns en ledare.

Vi har här byggt ett samhälle som låter dig tycka vad du vill utan repressalier.

Tyvärr tycks vi också ha byggt ett samhälle som förenklar och förkortar historien och därmed låter dig göra detsamma. Så här står du nu, med armen i luften som en segerhälsning. En vördnad för vem har du, vilken seger tror du väntar?

Du tycker inte om att höra mig för jag borde ägna mig åt att avla ariska barn med min ljusa hud och blåa ögon och vara stolt över att tillhöra ett kollektiv som när som helst kan offras för den högre saken, - mitt liv och ditt liv tillhör nationen enligt dig. Men istället, när jag undrar över dig som kallar dig nazist, finner jag ignorans.

Du måste sakna intellekt och vett, du ägnar tiden åt att försöka täta till luckorna om och om igen i ditt skal av historielöshet. Du talar om en av världens mest komplicerade tid att vara människa. Men så många bitar saknas i ditt resonemang att när du inte får ihop det fyller du ut din okunskap med ord som ”judefitta” och ”kommunistsvin”. Du ger dig själv en anonym identitet och lägger ut adresser på Internet och uppmanar, våldta henne med en stor kniv; jag är kanske gammaldags men vet din mamma om att du tycker en del kvinnor förtjänar det, att det är deras skuld? Kan du förklara för dina barn varför andra barn riskerar sina liv varendaste gång de sätter sig i bilen för att deras föräldrar avslöjar enfaldens hos dig och de dina?

De män du ser som så storartade hade mycket makt under Tredje riket och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) tjänade många väl.

En tid.

Men alla förlorade mark så väl som ställning i samhället.

Den store ledaren Adolf Hitler, som du heilar, var själv först invandrare i Tyskland, han hade ett drogberoende och var en usel härförare. Hans paranoida personlighet kostade många av hans närmaste livet. Jag vet inte om du förstått det, att ingen människa i den nationalsocialistiska staten var säker. Alla människor ansågs som förbrukningsvara. Om det är det här du söker måste du också inse att kriget, att ideologin, gjorde inte undantag.

Du kunde lika gärna befinna dig i getton och koncentrationsläger, svälta, rånas, torteras eller vittra bort i lera eller snö på slagfält. Lika gärna, ditt födelsebevis och partimedlemskap till trots.

Vad är ditt meddelande?

Plats, pengar, privilegium? Leva i minnet av ett krig som ingen vann? Du förstår, det enda som fanns var att ha förlorat lite mindre. En del berättar att ljudet av en människokropp som krossas under en stridsvagn är så fasansfullt att det aldrig försvinner. I slutet av kriget skickade den store Führern ut pojkar som knappt nått puberteten till att försvara landet, sedan tog han sitt eget liv i sin bekvämliga bunker i Berlin. I världen hade fler än sextio miljoner människor dött.

Sanningen är nog att många människor gav dig alltför stor tilltro, varför skulle du inte vilja gott? Tankarna i ditt huvud förväntades att gå över, på bordet framför dig troddes all bildning och ansvarskänsla finnas att ta för sig av. Men något gick fel.

Vi ser det nu.

 

Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder

Tre som lämnade elfenbenstornet

Publish or perish, den hotfulla frasen stötte jag på första gången för nästan femtio år sedan. Jag läste på Dartmouth College i New Hampshire, ett Ivy League-universitet med stolta traditioner ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 augusti, 2012

Bitterhetskänslor

Ett återkommande begrepp i min och mina vänners vokabulär när vi var runt tjugo var bittra kärringar. Dessa personer, som kan vara av både manligt och kvinnligt kön, möter man ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 12 augusti, 2010

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 15 november, 2010

Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att ...

Av: Carl-Göran Ekerwald | Essäer om musik | 09 juli, 2008

Aborter, omskärelse och ett undersexualiserat samhälle

Jag är ingen abortmotståndare, men jag är inte heller en entusiastisk förespråkare av aborter. Ju färre, desto bättre. Nu haglar det larmrapporter om att vi svenskar ligger i topp i den ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 27 juli, 2013

Lars Andersson. Foto: Kari Lovaas

Fräls oss ifrån ondo …

Lars Andersson ägnar inte sig åt deckargenren. Kanske för att den leder fel, att den är för grund eller för platt för att kunna tjäna hans syften ...

Av: Sven Smedberg | Essäer om litteratur & böcker | 13 januari, 2016

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 06 maj, 2013

”Satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker!” Bishop Hill, svenskhet på prärien

  Taxin gungar mjukt över brofästets skarvar. Jag ser hur snöflingorna förintas när de faller ned i älvens hemlighetsfulla mörker och jag tänker på vilka frågor vi skall ställa när vi ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 08 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.