Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | 24 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

ArkivVisa

Trots ett ett. Oförvånbart. Ofattbart. Av. Huru föröppnandet dig, kunna inte gå till. ¿Varmeraopp fanns du till. Oitagna fram. Fastnat till avstånd i omväg. Du var inte heller hägringen. Vadär ...

Av: Stefan Hammaren | 06 januari, 2011
Stefan Hammarén

Ungdomsdeckare, ett nytt äventyr

Ture Sventon privatdetektiv och Ture Sventon i öknen (bägge Rabén & Sjögren) har hittills återutgivits i Åke Holmbergs klassiska ungdomsdeckarserie (med Sven Hemmels fina illustrationer) om privatdetektiven Ture Sventon. Eller ...

Av: Bengt Eriksson | 19 januari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Om Sibelius andra symfoni

Baserat på minnesbilder av den kände Sibeliusbiografen, experten professor Erik Tavaststjernas föreläsningar, minne av partiturläsning, själva mitt hemland… För, för tillfället har jag varken tillgång till partitur, facklitteratur eller själva ...

Av: Oliver Parland | 04 oktober, 2014
Essäer om musik

Rebellerna förstör Syriens kultur



Mohamed OmarÄnda sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är fortfarande wahhabismen en ganska okänd term. Det beror delvis på att wahhabiterna själva kallar sig salafiter. Oavsett vad de kallar sig så har deras ideologi flera kännetecken som skiljer dem från andra muslimer. Ett sådant är den extrema intoleransen mot andra muslimer, vilka de beskyller för shirk eller ”avgudadyrkan”

Överallt dit wahhabiterna kommer förstör de muslimernas kulturarv, särskit gamla gravar och minnesmärken med anknytning till sufismen, islams mystiska rörelse, under förevändningen att de andra muslimerna ”dyrkar gravar”. Al-Qaidas ideologi har sina rötter i wahhabismen. När Al-Qaida-gruppen Ansar Din sommaren 2012 tog över norra Mali satte de igång med att slå sönder de världsarvsmärkta islamiska helgongravarna i Timbuktu. Rebellerna i Syrien gör samma sak som Al-Qaida i Mali.

Numera är jag långtifrån ensam att tala om rebellernas wahhabism. Med tiden får allt fler upp ögonen för upprorets verkliga natur. I december förra året skrev den brittiske journalisten Robert Fisk i The Independent om rebellernas religiöst motiverade kulturförstörelse. [1] Han kallar dem takfiriter, en annan term för wahhabiter som har börjat användas de senaste åren. Takfir betyder exkommunikation, det vill säga uteslutning ur religionen, och att kalla rebellerna så innebär att man betonar att de inte erkänner andra muslimer som muslimer.

I artikeln nämner Fisk wahhabiternas hänsynslösa och systematiska förstörelse av det islamiska kulturarvet sedan de erövrade den arabiska halvön och bildade kungadömet Saudiarabien på 1930-talet. Wahhabismen är statsreligion i Saudiarabien och en stor mängd oljepengar går till utlandsmission, som bekant även till moskébyggen i Sverige. Det finns olika varianter av wahhabism, alla sympatiserar inte med Al-Qaida utan hellre med den saudiska regimen, men alla delar de grundläggande tolkningarna av religionen, föraktet för islams kulturarv och den fientliga synen på andra muslimer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I mars 2013 halshögg rebeller i staden Maarat al-Nu’man söder om Aleppo i Syrien en staty av poeten Abul Ala al-Maari (973-1058). Fisk tar upp det i sin artikel. Det är en del av deras omvandling av Syriens identitet från ett sekulärt, arabiskt land till ett religiöst, wahhabitiskt. En av de direkta anledningarna till rebellernas förstörelse av statyn är att de tar islams traditionella bildförbud på mycket stort allvar. En annan anledning är att Al-Maari var en filosof som ifrågasatte den religiösa ortodoxin. Han var frispråkig och hade humor. I ett av sina verk, Risalat al-Ghufran eller Nådens epistel, besöker huvudpersonen paradiset och finner att det är befolkat av ”otrogna”, det vill säga icke-muslimska, poeter. Sådana tankar väcker hat hos de rättrogna. Och wahhabiterna betraktar sig som de rättrognaste av de rättrogna. Wahhabismen gör anspråk på att återgå till ett rent ”ursprungsislam” fri från mänskliga funder, vilket förstås är rena fantasier.

Upproret i Syrien har en lång förhistoria av sunnifundamentalistiskt missnöje med statens sekulära, arab- nationalistiska och religiöst pluralistiska karaktär. Det pågående upproret är inte det första. I Syrien fanns en arabisk nationalism som inkluderade religiösa minoriteter som kristna och alawiter. Den gjorde inte renlärighet till villkor för delaktighet. Det innebar att arabiska eller syriska poeter, som av ortodoxin ansågs kätterska, kunde lyftas fram och hyllas som nationella symboler. Det pågående upproret riskerar alltså att förändra Syriens identitet från en sekulär arabisk identitet till en religiös, sunnifundamentalistisk identitet. Detta kommer självklart också att drabba mångfalden inom den sunnitiska gruppen, som i Syrien hittills har präglats av en måttfull sufism med en mer tolerant hållning till andra religioner såväl som andra muslimska grupper.

I boken Araber och arabism (2002) förklarar den före detta professorn i islamologi Jan Hjärpe hur den arabiska nationalismen förmådde inkludera både det ”kätterska” och det icke-muslimska i ”den arabiska nationen”. ”Det är då konsekvent”, skriver han, ”att man kom att intressera sig särskilt för det förislamiska Arabien, de förislamiska arabiska poeterna, och i viss mån för det som från strikt islamisk synpunkt var kätterskt eller vars renlärighet kunde ifrågasättas. Det gäller skalden al-Mutanabbi eller ‘ateisten’ al-Ma’arri.” [2]

Den av många kritiker ansedd som den störste nu levande arabiske poeten Adonis – ofta påtalad i nobelprissammanhang – har vid flera tillfällen uttryckt sin beundran för Al-Maari, både för poesin och fritänkeriet. Adonis är en av dem som redan på ett tidigt stadium tog av stånd för upproret, som han menade – som helhet - inte hade något med demokrati att skaffa, utan snarare borde betraktas som ett uttryck för ”religiös fascism”.

Mohamed Omar

 

[1] “Syrian rebels have taken iconoclasm to new depths, with shrines, statues and even a tree destroyed – but to what end?”, 22/12 2013

[2] s. 24-25

 

Ur arkivet

view_module reorder

Passiviteten: ett förtjusande drag som liknar våldtäkten

Varför skrämmer J. M. Coetzees bok Onåd till mardrömmar? Är det bara författarens oöverträffliga språkliga skicklighet att lakoniskt iaktta och nedteckna ett porträtt av forskaren David Lurie som intill förvirring ...

Av: Ann Hingström | Litteraturens porträtt | 15 juli, 2010

Får jag lov

att romantisera Röda mattan. Ingång i solnedgång och utgång i soluppgång. Den imposanta entrédörrens gångjärn går upp för med(ia)gångare, men du är på utsidan och det spelar ingen roll hur gärna ...

Av: Carola Mikaelsson | Essäer | 02 juni, 2011

Hinke Bergegrens tal ”Agitation för Kärlek utan barn ” lade grunden för RFSU

I El Salvador väntar just nu den 22 år unga Beatriz på ett beslut från landets Högsta Domstol om hon ska få genomgå en abort eller inte. Den gravida kvinnan ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 08 juni, 2013

TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 04 november, 2015

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 augusti, 2011

Niclas Mossberg. Den ungerska pannkakan

Niclas Mossberg är utbildad lärare och har bl.a. arbetat som elevassistent på Tynneredskolan, timlärare på Magnus Åbergsgymnasiet och cirkelledare i journalistik och Göteborgs lokalhistoria på ABF.     Den ungerska pannkakan Bonden Laszlo lutade ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 13 januari, 2014

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts