Eternal September och andra memes i konsten

När Cecilia Giménez i bästa välmening gav sig på att försöka restaurera 1800-tals målaren Elías García Martinez fresk av Jesus som höll på att förfalla i den lilla spanska kyrkan ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2014
Essäer om konst

"Nu var det 1913..."

Ett huvudtema på den bokfestival som hölls i Bath under första veckan i mars var första världskriget vars olika skeden nu kommer att bli ihågkomna allteftersom hundraårsminnena för slagen vid ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | 17 januari, 2013
Essäer om konst

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Rebellerna förstör Syriens kultur



Mohamed OmarÄnda sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är fortfarande wahhabismen en ganska okänd term. Det beror delvis på att wahhabiterna själva kallar sig salafiter. Oavsett vad de kallar sig så har deras ideologi flera kännetecken som skiljer dem från andra muslimer. Ett sådant är den extrema intoleransen mot andra muslimer, vilka de beskyller för shirk eller ”avgudadyrkan”

Överallt dit wahhabiterna kommer förstör de muslimernas kulturarv, särskit gamla gravar och minnesmärken med anknytning till sufismen, islams mystiska rörelse, under förevändningen att de andra muslimerna ”dyrkar gravar”. Al-Qaidas ideologi har sina rötter i wahhabismen. När Al-Qaida-gruppen Ansar Din sommaren 2012 tog över norra Mali satte de igång med att slå sönder de världsarvsmärkta islamiska helgongravarna i Timbuktu. Rebellerna i Syrien gör samma sak som Al-Qaida i Mali.

Numera är jag långtifrån ensam att tala om rebellernas wahhabism. Med tiden får allt fler upp ögonen för upprorets verkliga natur. I december förra året skrev den brittiske journalisten Robert Fisk i The Independent om rebellernas religiöst motiverade kulturförstörelse. [1] Han kallar dem takfiriter, en annan term för wahhabiter som har börjat användas de senaste åren. Takfir betyder exkommunikation, det vill säga uteslutning ur religionen, och att kalla rebellerna så innebär att man betonar att de inte erkänner andra muslimer som muslimer.

I artikeln nämner Fisk wahhabiternas hänsynslösa och systematiska förstörelse av det islamiska kulturarvet sedan de erövrade den arabiska halvön och bildade kungadömet Saudiarabien på 1930-talet. Wahhabismen är statsreligion i Saudiarabien och en stor mängd oljepengar går till utlandsmission, som bekant även till moskébyggen i Sverige. Det finns olika varianter av wahhabism, alla sympatiserar inte med Al-Qaida utan hellre med den saudiska regimen, men alla delar de grundläggande tolkningarna av religionen, föraktet för islams kulturarv och den fientliga synen på andra muslimer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I mars 2013 halshögg rebeller i staden Maarat al-Nu’man söder om Aleppo i Syrien en staty av poeten Abul Ala al-Maari (973-1058). Fisk tar upp det i sin artikel. Det är en del av deras omvandling av Syriens identitet från ett sekulärt, arabiskt land till ett religiöst, wahhabitiskt. En av de direkta anledningarna till rebellernas förstörelse av statyn är att de tar islams traditionella bildförbud på mycket stort allvar. En annan anledning är att Al-Maari var en filosof som ifrågasatte den religiösa ortodoxin. Han var frispråkig och hade humor. I ett av sina verk, Risalat al-Ghufran eller Nådens epistel, besöker huvudpersonen paradiset och finner att det är befolkat av ”otrogna”, det vill säga icke-muslimska, poeter. Sådana tankar väcker hat hos de rättrogna. Och wahhabiterna betraktar sig som de rättrognaste av de rättrogna. Wahhabismen gör anspråk på att återgå till ett rent ”ursprungsislam” fri från mänskliga funder, vilket förstås är rena fantasier.

Upproret i Syrien har en lång förhistoria av sunnifundamentalistiskt missnöje med statens sekulära, arab- nationalistiska och religiöst pluralistiska karaktär. Det pågående upproret är inte det första. I Syrien fanns en arabisk nationalism som inkluderade religiösa minoriteter som kristna och alawiter. Den gjorde inte renlärighet till villkor för delaktighet. Det innebar att arabiska eller syriska poeter, som av ortodoxin ansågs kätterska, kunde lyftas fram och hyllas som nationella symboler. Det pågående upproret riskerar alltså att förändra Syriens identitet från en sekulär arabisk identitet till en religiös, sunnifundamentalistisk identitet. Detta kommer självklart också att drabba mångfalden inom den sunnitiska gruppen, som i Syrien hittills har präglats av en måttfull sufism med en mer tolerant hållning till andra religioner såväl som andra muslimska grupper.

I boken Araber och arabism (2002) förklarar den före detta professorn i islamologi Jan Hjärpe hur den arabiska nationalismen förmådde inkludera både det ”kätterska” och det icke-muslimska i ”den arabiska nationen”. ”Det är då konsekvent”, skriver han, ”att man kom att intressera sig särskilt för det förislamiska Arabien, de förislamiska arabiska poeterna, och i viss mån för det som från strikt islamisk synpunkt var kätterskt eller vars renlärighet kunde ifrågasättas. Det gäller skalden al-Mutanabbi eller ‘ateisten’ al-Ma’arri.” [2]

Den av många kritiker ansedd som den störste nu levande arabiske poeten Adonis – ofta påtalad i nobelprissammanhang – har vid flera tillfällen uttryckt sin beundran för Al-Maari, både för poesin och fritänkeriet. Adonis är en av dem som redan på ett tidigt stadium tog av stånd för upproret, som han menade – som helhet - inte hade något med demokrati att skaffa, utan snarare borde betraktas som ett uttryck för ”religiös fascism”.

Mohamed Omar

 

[1] “Syrian rebels have taken iconoclasm to new depths, with shrines, statues and even a tree destroyed – but to what end?”, 22/12 2013

[2] s. 24-25

 

Ur arkivet

view_module reorder

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 11 januari, 2007

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 Maj, 2008

Om den materielle og den immaterielle kulturen

Å ha den materielle og immaterielle kulturen som tematiske objekt, der menneskelivet utgjør så vel grunn som grunnlag for alt det en kan oppnå kunnskap og viten om, synes å ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 januari, 2010

"Att torka rövar, bre äggmackor och stämpla ut, hur kåt blir man på…

Arbetarlitteraturens konungarike - om arvsynd och tronföljd Ivar Lo är Kungen af arbetarlitteraturen. Hans rike är väl tuktat med lydiga undersåtar där hovet niger och bugar och ingen oro eller förändring ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2010

Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Från hemsidekitsch till konstauktion: GIF-bildens återkomst

När vanliga människor fick möjlighet att skapa egna hemsidor i början av 90-talet såg vi en kreativ explosion av webbdesign. Slutresultatet blev ofta litet väl mycket av det goda med ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 januari, 2014

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | Kulturreportage | 04 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.