Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 december, 2009
Agora - filosofiska essäer

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 Maj, 2013
Essäer om musik

Utvinningen av Arktis



Nina MichaelArktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för att utvinna Arktis”! Efter ett par sekunders tankearbete slog det mig att det ju är en positiv ”försummelse” eftersom man ju har orsak att fråga sig med vilken rätt människan berikar sig på jordens naturrikedomar?

Tibetanerna kallar jorden ”Zöma”, som betyder ”den tålmodiga”. Dalai lama som är tibetanernas andliga överhuvud säger ¨Jorden visar allt tydligare tecken på att bristningsgränsen för dess tålamod är uppnådd”. Tibetanerna ser det paradoxala i att eländet i världen allt mera tilltar ju mera människan hänsynslöst gör anspråk på jordens skatter och ställer frågan ”vem ger västerlänningen rätten att gräva i jordens inre för att berika sig”?

Paiute-indianerna har en profetia som lyder: De vitas väg slutar och indianernas väg fortsätter i all oändlighet för att de vita straffas för sina gärningar. Plötsligt visste jag med ett slag och med absolut klarhet hur denna profetia kunde tolkas.

Om vi inte slutar med att ”utvinna” jordens rikedomar maximalt tar de plötsligt slut och då är det också slut med vårt jordaliv. Indianerna som inte utnyttjar naturen på detta hänsynslösa sätt utan lever i samklang med denna kommer alltså att överleva oss.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Därför borde det ha högsta prioritet att lära känna dessa urfolks ekologiskt visa teknologiska lösningar och inte att beröva dem på sina sista naturrikedomar!

Vad har t.ex. Finland att utvinna på det arktiska området? Det är ju rena rama kolonisationspolitiken!

Att tro att detta område är obebott, som ingen har gjort anspråk på och står vem som helst till fritt förfogande - att man kan ta för sig allt! Det verkar vara samma slags fantasi bakom denna etnocentriska inställning som då Kristoffer Kolumbus kom till Amerika 12.10.1492 att ”där inte fanns mänskliga spår” trots att där bodde omkring 10 miljoner urinvånare som sedan kallades indianer för att han trodde att han hade kommit till Indien! På det arktiska området lever många olika urfolk som har rätt till sina egna naturresurser!



Nina Michael

 

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.