Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Cecilia Persson, prosa

Cecilia Persson: Poet, historiker och skrivpedagog. Har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: Förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Hon har varit verksam som lärare på ...

Av: Cecilia Persson | 05 september, 2011
Utopiska geografier

Den förhatliga kulturrelativisten

Lena Andersson skriver i DN 4e november om hur framställningen av historiska epoker (i det här fallet 1700-talet) i tv-serien Anno 1790 är symptomatiskt för en alltmer dominerande historisering, kontextualisering ...

Av: Anna Remmets | 08 november, 2011
Gästkrönikör

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | 14 november, 2013
Essäer om film

Tevekoma med Zentropa



 kristian carlsson foto Elin Regn”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? Väntar man sig feelgood så pass att andra dimensioner går en förbi? Det är underhållning, följ med i flödet! Då kan man kanske se logiken i det applåderande och jublande publikmottagandet (SVT 13/9) av Zentropas VD efter att hans ”sanna” svinansikte blottats i några filmklipp från arbetsplatsen. Eller är vi bara artiga. Vi svenskar och norrmän. Medan danskarna får vara revolutionära, ska vara det. För det är det som applåderas? Eller applåderas i själva verket den bakåtsträvande chefsmentalitet som inte skiljer sig mycket från fabrikören i Den enfaldige mördaren?

Vi är så snara att ta till facket, vi svenskar. Trots att facket nuförtiden är pissvagt, fegt, veligt. Vårt fack tar inga konflikter längre, men vi försöker värna om dess traditioner. Danskarnas chefer tar inga konflikter, sparkar folk hej vilt. Jag vill inte gå in på arbetsmarknadsperspektivet och olika metoders fördelar, för i Danmark anställs också folk hej vilt. Men man måste väl ändå kunna se nackdelen i att samhället tillåter en chef behandla sin personal utan värdighet? Och när Skavlan frågar Norges blivande stadsminister om det inte ska klassas som sexuella trakasserier när en VD exempelvis gör helikoptern med sin snopp inför sina mer än hälften så gamla anställda – ger hon ett mjäkigt obefintligt svar. Bör inte en nordisk minister i regeringsposition känna till något om nordiska arbetsmarknadslagar? Kan inte någon ta ställning för att det skulle kunna vara straffbart? Säga rätt ut att det är oetiskt! Skildringen av Zentropa är långt värre än den förlegade miljö som serier som Mad Men påminner oss om. Och etablissemanget ger sitt godkännande medan folket applåderar.

Den danska vi-gör-som-vi-vill-mentaliteten platsar kanske in som lättsam humor i en talkshow. Och kulturarbetare kan få omge sig med originalitetens dimma. Låt gå för det, då. Jag vill inte vara alltför gnällig. Ocool. Facklig. Grå. Men bilden målas upp av ett lyxigt Danmark där lagar och regler är till för att brytas av dem som bestämmer. Det är ens rätt som VD, ägare, chef. Den som har pengarna bestämmer. Och man skrattar och ler och Laleh får vrida och vända på sig i vånda över vad man kan säga om zentropastyret inom ramarna för talkshowunderhållningen.

Ta exakt samma klipp från arbetsplatsen, samma intervjuer om chefens ofta blottade snopp och de nattliga avskedningssmsen – och placera dem i Uppdrag granskning, med Janne Josefssons speakerröst istället. Vad händer då? Applåderas det? Sitter svenska folket och ler? Låt säga att de intervjuade var indiska gästarbetare i Dubai, låt säga det var i Dokument utifrån som man fick veta detaljerna om deras chef. Skulle det svenska folket skratta? Skulle Skavlan mysa i sin tevesoffa?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tror folk att folk i norden är så fria att det inte finns ett tvång att ta pissjobb för att överleva? Tror folk att det är otvunget och obefläckat som unga människor utsätter sig för ”vad som helst” för att få jobba på sitt drömjobb, eller snarare på det jobb som kan vara språngbrädan mot drömjobbet? Tror folk fortfarande att den svenska socialtjänsten fångar upp annat än medelklassens förlorare? Har folk missat att det finns en underklass som socialtjänsten tycks göra allt för att slippa hjälpa? Vet folk inte att fallet ut ur medelklassen, för sådana som dig och mig, bara ligger en generation bort om man inte spelar sina kort rätt?

Och är det bara jag som tänker på unga vänner som i jakt på arbete begett sig över Sundet – eftersom det är lättare att få jobb där, ”särskilt som invandrare”. Tänker på unga vänner som blivit tvungna att jobba en, två, tre månader utan att få ut sin lön. ”När kommer den?” Nästa vecka. Nästa vecka. Nästa vecka. Det är praktiskt ändå, för den yngling som lever på aktieportföljen och inte har hyror, barn, studielån eller andra räkningar som inte låter vänta på sig. Men kräv pengarna då, tänker du. Tja. Då är man ju jobbig att ha att göra med, påstridig, och kan sparkas direkt. Kräver man anställningskontrakt blir man kanske utan jobb. Blir man sjuk kan man sparkas direkt. En stor förebild, Danmark, om man är rastlös, hutlös chef, företagsägare, penningjägande arbetsgivare. Så det är bra att teveprogrammet Skavlan också låter sända de signalerna. För det är omodernt med rättigheter och sexuell integritet. Då har man inte lärt sig att slappna av än, som kontinentala Danmark.

Jag är inte emot nyanserade samtal om för- och nackdelar med olika regelverk. Jag låter Zootropa sköta sina egna affärer i Danmark och jag är väl som konstnär själv beredd att gå långt för att uppnå resultat och ställer höga krav. Men det är inte okej att dra igång en diskussion om sexuella trakasserier, Skavlan, och inte ha på fötterna om vad lagen säger utifall någon tillfrågad gäst, politiker till trots, tycks tro att allting ändå är så underhållningsglättigt att ingenting når publiken med mer än en sång.

Skavlan tycktes mest vara orolig för att Lars von Trier inte var där och fick försvara sig mot profileringen som zentropakollegan gjorde. Resten lät han vara talkshowsmidigt. Så länge gästen framhäver sig själv och inte smutskastar namngivna kändisar går det an att spotta på vilka nollor och loosers som helst. Särskilt när man som Zentropa-VD:n Peter Aalbaek Jensen skildrat sig som en oklippsk muskelstark före detta looser som nu ställt sig på toppen av egen kraft och har rätt att avskaffa all demokrati inom sitt företags murar. Det luktar USA och the american dream långa vägar, och som vanligt måste man trampa på de svaga för att uppleva sig ha hamnat på toppen. Tvi, tvi, tvi.

Kristian Carlsson

Ur arkivet

view_module reorder
Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | Kulturreportage | 14 september, 2015

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 24 oktober, 2011

Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2012

Mattias Lundmark – dikter

Mattias Lundmark är född 1988 och bosatt i Umeå där han studerar till psykolog.     *   regnet klöser på kupéfönstret himlen tjocknar som blötlagda havregryn vi är tätt packade ofrivilliga rumskamrater ögonen studsar mot varandra som rädda pingisbollar  

Av: Mattias Lundmark | Utopiska geografier | 16 januari, 2012

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 19 augusti, 2013

Magnus Göransson

Idioten speglar sig

Solen har inte klättrat högt på himmeln när idioten motbevisar evolutionen och återvänder upp i de mentala apornas träd. Han har precis vaknat och befinner sig i det gråa ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 14 maj, 2016

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.