Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | 16 februari, 2011
Essäer

Rapport från bortglömda stugbyn – i kronologisk oordning

1. Tropisk sommar i bortglömda stugbyn. Lek och siesta i havet om dagarna, J:s grillade delikatesser till kvällen. Långt från almanackor och infrastrukturer, men nära till näktergal och kelsjuka vildkatter. 2. Det innebär ...

Av: Stefan Whilde | 01 augusti, 2014
Stefan Whilde

Behöver vi en ny genesis?

Är det Vetenskapen eller Dikten som ska ge oss vår nya världsuppfattning? Behöver vi en ny genesis? Bibelns Genesis känner vi till. Ormen frestar Eva, som plockar en frukt från ...

Av: Percival | 28 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | 28 januari, 2016
Övriga porträtt

Tevekoma med Zentropa



 kristian carlsson foto Elin Regn”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? Väntar man sig feelgood så pass att andra dimensioner går en förbi? Det är underhållning, följ med i flödet! Då kan man kanske se logiken i det applåderande och jublande publikmottagandet (SVT 13/9) av Zentropas VD efter att hans ”sanna” svinansikte blottats i några filmklipp från arbetsplatsen. Eller är vi bara artiga. Vi svenskar och norrmän. Medan danskarna får vara revolutionära, ska vara det. För det är det som applåderas? Eller applåderas i själva verket den bakåtsträvande chefsmentalitet som inte skiljer sig mycket från fabrikören i Den enfaldige mördaren?

Vi är så snara att ta till facket, vi svenskar. Trots att facket nuförtiden är pissvagt, fegt, veligt. Vårt fack tar inga konflikter längre, men vi försöker värna om dess traditioner. Danskarnas chefer tar inga konflikter, sparkar folk hej vilt. Jag vill inte gå in på arbetsmarknadsperspektivet och olika metoders fördelar, för i Danmark anställs också folk hej vilt. Men man måste väl ändå kunna se nackdelen i att samhället tillåter en chef behandla sin personal utan värdighet? Och när Skavlan frågar Norges blivande stadsminister om det inte ska klassas som sexuella trakasserier när en VD exempelvis gör helikoptern med sin snopp inför sina mer än hälften så gamla anställda – ger hon ett mjäkigt obefintligt svar. Bör inte en nordisk minister i regeringsposition känna till något om nordiska arbetsmarknadslagar? Kan inte någon ta ställning för att det skulle kunna vara straffbart? Säga rätt ut att det är oetiskt! Skildringen av Zentropa är långt värre än den förlegade miljö som serier som Mad Men påminner oss om. Och etablissemanget ger sitt godkännande medan folket applåderar.

Den danska vi-gör-som-vi-vill-mentaliteten platsar kanske in som lättsam humor i en talkshow. Och kulturarbetare kan få omge sig med originalitetens dimma. Låt gå för det, då. Jag vill inte vara alltför gnällig. Ocool. Facklig. Grå. Men bilden målas upp av ett lyxigt Danmark där lagar och regler är till för att brytas av dem som bestämmer. Det är ens rätt som VD, ägare, chef. Den som har pengarna bestämmer. Och man skrattar och ler och Laleh får vrida och vända på sig i vånda över vad man kan säga om zentropastyret inom ramarna för talkshowunderhållningen.

Ta exakt samma klipp från arbetsplatsen, samma intervjuer om chefens ofta blottade snopp och de nattliga avskedningssmsen – och placera dem i Uppdrag granskning, med Janne Josefssons speakerröst istället. Vad händer då? Applåderas det? Sitter svenska folket och ler? Låt säga att de intervjuade var indiska gästarbetare i Dubai, låt säga det var i Dokument utifrån som man fick veta detaljerna om deras chef. Skulle det svenska folket skratta? Skulle Skavlan mysa i sin tevesoffa?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tror folk att folk i norden är så fria att det inte finns ett tvång att ta pissjobb för att överleva? Tror folk att det är otvunget och obefläckat som unga människor utsätter sig för ”vad som helst” för att få jobba på sitt drömjobb, eller snarare på det jobb som kan vara språngbrädan mot drömjobbet? Tror folk fortfarande att den svenska socialtjänsten fångar upp annat än medelklassens förlorare? Har folk missat att det finns en underklass som socialtjänsten tycks göra allt för att slippa hjälpa? Vet folk inte att fallet ut ur medelklassen, för sådana som dig och mig, bara ligger en generation bort om man inte spelar sina kort rätt?

Och är det bara jag som tänker på unga vänner som i jakt på arbete begett sig över Sundet – eftersom det är lättare att få jobb där, ”särskilt som invandrare”. Tänker på unga vänner som blivit tvungna att jobba en, två, tre månader utan att få ut sin lön. ”När kommer den?” Nästa vecka. Nästa vecka. Nästa vecka. Det är praktiskt ändå, för den yngling som lever på aktieportföljen och inte har hyror, barn, studielån eller andra räkningar som inte låter vänta på sig. Men kräv pengarna då, tänker du. Tja. Då är man ju jobbig att ha att göra med, påstridig, och kan sparkas direkt. Kräver man anställningskontrakt blir man kanske utan jobb. Blir man sjuk kan man sparkas direkt. En stor förebild, Danmark, om man är rastlös, hutlös chef, företagsägare, penningjägande arbetsgivare. Så det är bra att teveprogrammet Skavlan också låter sända de signalerna. För det är omodernt med rättigheter och sexuell integritet. Då har man inte lärt sig att slappna av än, som kontinentala Danmark.

Jag är inte emot nyanserade samtal om för- och nackdelar med olika regelverk. Jag låter Zootropa sköta sina egna affärer i Danmark och jag är väl som konstnär själv beredd att gå långt för att uppnå resultat och ställer höga krav. Men det är inte okej att dra igång en diskussion om sexuella trakasserier, Skavlan, och inte ha på fötterna om vad lagen säger utifall någon tillfrågad gäst, politiker till trots, tycks tro att allting ändå är så underhållningsglättigt att ingenting når publiken med mer än en sång.

Skavlan tycktes mest vara orolig för att Lars von Trier inte var där och fick försvara sig mot profileringen som zentropakollegan gjorde. Resten lät han vara talkshowsmidigt. Så länge gästen framhäver sig själv och inte smutskastar namngivna kändisar går det an att spotta på vilka nollor och loosers som helst. Särskilt när man som Zentropa-VD:n Peter Aalbaek Jensen skildrat sig som en oklippsk muskelstark före detta looser som nu ställt sig på toppen av egen kraft och har rätt att avskaffa all demokrati inom sitt företags murar. Det luktar USA och the american dream långa vägar, och som vanligt måste man trampa på de svaga för att uppleva sig ha hamnat på toppen. Tvi, tvi, tvi.

Kristian Carlsson

Ur arkivet

view_module reorder

S:t Knuts Torg, Malmö. Värpinge, Lund. (Till Kristin L)

Jag önskar att jag kunde inleda den här dikten med en rad så fylld till brädden med ljus att den antänds redan från början och börjar brinna från pol till pol, ingenting skall ...

Av: Kristian Lundberg | Utopiska geografier | 16 augusti, 2010

Fra moral til metafysikk

Innledning Artikkelen min er om bevegelsen fra moral til metafysikk. All moral har et metafysisk grunnlag. I vår tid er en svært skeptisk overfor alt som har å gjøre med fundament ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 september, 2013

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

I begynnelsen var processen. Om olika slags vetenskap

Robert E. Ulanowicz är professor i något så ovanligt som teoretisk ekologi vid University of Marylands biologiska laboratorium vid Chesapeakeviken. Han tog sin doktorsgrad som kemisk ingenjör vid John Hopkins-universitetet ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2009

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Jakten efter det absoluta Om Fredrik Böök

Kristianstad hyllar inte minnet av sin en gång framgångsrike son. Det är som om Fredrik Böök aldrig har funnits. Aldrig fötts här, aldrig gått i skolan, aldrig varit en hängiven ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 20 juli, 2010

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 20 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.