James Wood

Hur fungerar berättelser?

Kritikern James Wood har gått från recenserandet till en professur fast det brukar vara tvärtom. Med sin How fiction works som kom för nio år sedan skrev han in sig ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | 19 juli, 2015
Resereportage

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | 30 januari, 2009
Musikens porträtt

Tevekoma med Zentropa



 kristian carlsson foto Elin Regn”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? Väntar man sig feelgood så pass att andra dimensioner går en förbi? Det är underhållning, följ med i flödet! Då kan man kanske se logiken i det applåderande och jublande publikmottagandet (SVT 13/9) av Zentropas VD efter att hans ”sanna” svinansikte blottats i några filmklipp från arbetsplatsen. Eller är vi bara artiga. Vi svenskar och norrmän. Medan danskarna får vara revolutionära, ska vara det. För det är det som applåderas? Eller applåderas i själva verket den bakåtsträvande chefsmentalitet som inte skiljer sig mycket från fabrikören i Den enfaldige mördaren?

Vi är så snara att ta till facket, vi svenskar. Trots att facket nuförtiden är pissvagt, fegt, veligt. Vårt fack tar inga konflikter längre, men vi försöker värna om dess traditioner. Danskarnas chefer tar inga konflikter, sparkar folk hej vilt. Jag vill inte gå in på arbetsmarknadsperspektivet och olika metoders fördelar, för i Danmark anställs också folk hej vilt. Men man måste väl ändå kunna se nackdelen i att samhället tillåter en chef behandla sin personal utan värdighet? Och när Skavlan frågar Norges blivande stadsminister om det inte ska klassas som sexuella trakasserier när en VD exempelvis gör helikoptern med sin snopp inför sina mer än hälften så gamla anställda – ger hon ett mjäkigt obefintligt svar. Bör inte en nordisk minister i regeringsposition känna till något om nordiska arbetsmarknadslagar? Kan inte någon ta ställning för att det skulle kunna vara straffbart? Säga rätt ut att det är oetiskt! Skildringen av Zentropa är långt värre än den förlegade miljö som serier som Mad Men påminner oss om. Och etablissemanget ger sitt godkännande medan folket applåderar.

Den danska vi-gör-som-vi-vill-mentaliteten platsar kanske in som lättsam humor i en talkshow. Och kulturarbetare kan få omge sig med originalitetens dimma. Låt gå för det, då. Jag vill inte vara alltför gnällig. Ocool. Facklig. Grå. Men bilden målas upp av ett lyxigt Danmark där lagar och regler är till för att brytas av dem som bestämmer. Det är ens rätt som VD, ägare, chef. Den som har pengarna bestämmer. Och man skrattar och ler och Laleh får vrida och vända på sig i vånda över vad man kan säga om zentropastyret inom ramarna för talkshowunderhållningen.

Ta exakt samma klipp från arbetsplatsen, samma intervjuer om chefens ofta blottade snopp och de nattliga avskedningssmsen – och placera dem i Uppdrag granskning, med Janne Josefssons speakerröst istället. Vad händer då? Applåderas det? Sitter svenska folket och ler? Låt säga att de intervjuade var indiska gästarbetare i Dubai, låt säga det var i Dokument utifrån som man fick veta detaljerna om deras chef. Skulle det svenska folket skratta? Skulle Skavlan mysa i sin tevesoffa?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tror folk att folk i norden är så fria att det inte finns ett tvång att ta pissjobb för att överleva? Tror folk att det är otvunget och obefläckat som unga människor utsätter sig för ”vad som helst” för att få jobba på sitt drömjobb, eller snarare på det jobb som kan vara språngbrädan mot drömjobbet? Tror folk fortfarande att den svenska socialtjänsten fångar upp annat än medelklassens förlorare? Har folk missat att det finns en underklass som socialtjänsten tycks göra allt för att slippa hjälpa? Vet folk inte att fallet ut ur medelklassen, för sådana som dig och mig, bara ligger en generation bort om man inte spelar sina kort rätt?

Och är det bara jag som tänker på unga vänner som i jakt på arbete begett sig över Sundet – eftersom det är lättare att få jobb där, ”särskilt som invandrare”. Tänker på unga vänner som blivit tvungna att jobba en, två, tre månader utan att få ut sin lön. ”När kommer den?” Nästa vecka. Nästa vecka. Nästa vecka. Det är praktiskt ändå, för den yngling som lever på aktieportföljen och inte har hyror, barn, studielån eller andra räkningar som inte låter vänta på sig. Men kräv pengarna då, tänker du. Tja. Då är man ju jobbig att ha att göra med, påstridig, och kan sparkas direkt. Kräver man anställningskontrakt blir man kanske utan jobb. Blir man sjuk kan man sparkas direkt. En stor förebild, Danmark, om man är rastlös, hutlös chef, företagsägare, penningjägande arbetsgivare. Så det är bra att teveprogrammet Skavlan också låter sända de signalerna. För det är omodernt med rättigheter och sexuell integritet. Då har man inte lärt sig att slappna av än, som kontinentala Danmark.

Jag är inte emot nyanserade samtal om för- och nackdelar med olika regelverk. Jag låter Zootropa sköta sina egna affärer i Danmark och jag är väl som konstnär själv beredd att gå långt för att uppnå resultat och ställer höga krav. Men det är inte okej att dra igång en diskussion om sexuella trakasserier, Skavlan, och inte ha på fötterna om vad lagen säger utifall någon tillfrågad gäst, politiker till trots, tycks tro att allting ändå är så underhållningsglättigt att ingenting når publiken med mer än en sång.

Skavlan tycktes mest vara orolig för att Lars von Trier inte var där och fick försvara sig mot profileringen som zentropakollegan gjorde. Resten lät han vara talkshowsmidigt. Så länge gästen framhäver sig själv och inte smutskastar namngivna kändisar går det an att spotta på vilka nollor och loosers som helst. Särskilt när man som Zentropa-VD:n Peter Aalbaek Jensen skildrat sig som en oklippsk muskelstark före detta looser som nu ställt sig på toppen av egen kraft och har rätt att avskaffa all demokrati inom sitt företags murar. Det luktar USA och the american dream långa vägar, och som vanligt måste man trampa på de svaga för att uppleva sig ha hamnat på toppen. Tvi, tvi, tvi.

Kristian Carlsson

Ur arkivet

view_module reorder

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 31 oktober, 2009

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 23 mars, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Vad har David Bowie med Frida Strindberg att göra?

I August Strindbergs lilla trerummare i Blå Tornet börjar hösten 1911 sanden i timglaset rinna ut med allt högre hastighet: ” Nu värker det hela dygnet oberoende av vad jag ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 10 november, 2011

Klaustrofobisk skräck utlovas på Spårvägsmuséet

I mitten av april gör skräcken entré bland tunnelbanevagnarna på Spårvägsmuséet i Stockholm. Teaterföreställningen Silverpilen 21.32 är ett samarbete mellan muséet och Minerva Produktion där man använder tunnelbanevagnen som arena ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om scenkonst | 26 mars, 2012

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts