Intervju med Kerstin Aronsson, förläggare på Styxx Fantasy

Styxx Förlag är ett imprint under Kabusa Böcker helt hängivet åt utgivning av genrerna fantasy, skräck och science fiction. Då samtliga tre genrer är mycket populära i Sverige idag, både ...

Av: Jessika Ahlström | 29 mars, 2012
Övriga porträtt

Främmande till oss själva

Något jag tänkt mycket på det senaste är att främlingsförgängligheten tycks öka. Jag kom ganska nyligen hem från en resa till Rumänien där jag chokades över människosynen. Man har ju ...

Av: Emma Holmén | 31 juli, 2012
Gästkrönikör

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Nils Edén - demokratins statsminister,

Bok: Nils Edén. Demokratins statsminister. Sverker Oredsson. Ekerlids Förlag 2017. s 456.

Av: Hans-Evert Renérius | 29 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Kärlek om du vill



Jenny Berggren Jag stod stilla, vattnet började forsa in.

Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en.

Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon.



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sorlet och skräcken var total.



Människor grät, somliga tyst, andra i hysteri.

De samlade sina ägodelar.

Flykten mot räddningsbåtarna påbörjades, människor föll, de krälade fram över de hala plankorna, somliga blev trampade på där de låg utmattade och skräckslagna.



Skeppet som var osänkbart började sakta nå sin botten.



Jag gick omkring utan att veta vart jag skulle.

Det verkade som om det fanns två riktningar i folkmassan.

Jag hittade inte dig. I hopen av folkmassan famlade jag omkring.

Du fanns inte mer. Kunde det vara möjligt att du lämnat mig för att rädda dig själv? Inte du, inte du.

 

 

En man i kostym och vått hår, som låg ner över pannan, skrek,

– Skynda dig, hoppa i räddningsbåten, vi sjunker!



Jag stod kvar på däck och undrade.

Det måste finnas en orsak till att detta sker, en mening!



Så sjönk jag till botten i min undran,

i mitt sökande efter ett svar som inte fanns.

Efter en mening i kaoset.





Jag steg upp mot fören.

Hade tänkt ställa mig i den mest romantiska,

idylliska ställningen, med armarna ut vid sidorna som om jag flög,

som om jag var fri.



På min väg upp mot fören kom lådan med flytvästar skenandes mot mig, de skrapade upp ett stort sår på mitt smalben.

Men jag, en kämpe, en som tål, en som är av stål, tog mig vidare.

Nästan framme vid fören, dunkade en järnkrok, som hållit räddningsbåten på plats, i mitt bakhuvud.

Båten kantrade, den började peka med sin stora nos ner mot havets botten, en gigantisk sjunkande val, den efterlämnade ett dån av rädsla.

Jag insåg mina limitationer.

Det blev inte fler imitationer,

av idyllen,

av illusionen,

av drömmen, att du kom. Det fanns inget att förlora längre, men jag trodde att mitt hjärta för evigt skulle ”Go on and on”.



Så sjönk vi, mer för var minut. På skeppet som var osänkbart.

Så spelade fartygsorkestern, så kom jag aldrig närmare Gud.



Till slut fick jag simma ut till båten.

De hade redan gett sig av.

Jag såg dig inte.

Du fanns inte.

Jag räddade mig själv, till slut.



Min flytväst hade ett stadigt grepp om min överkropp.

Remmarna skavde i ljumskarna och mitt ansikte kunde med nöd och näppe hålla sig över kragen. Det kändes som om jag skulle kvävas till döds. Det var kallt, rått, mörkt, fuktigt, ett elände. Ett elände jag kände höll mig fast, hindrade mig att komma fram till värmen och ljuset.

Jag följde de råd jag fick.

Jag kom i land med hjälp av de andra som hade mer förstånd tillsammans än vad jag hade ensam.



Jag fick acceptera, att där, i båtens dragning till botten av det djupa havet, fanns du inte att räkna med.



Jag kom i säker hamn.



Du satt på en sten, där uppe på land, och log.



Jag var glad, i den stunden, att jag inte klev upp mot fören med armarna utsträckta i kärlek till dig.



Hur patetiskt skulle inte det varit. Att förlora mig för dig,

att ännu en gång dö, en bit i taget, när det går fullständigt utmärkt att leva.

Jenny Berggren 

Ur arkivet

view_module reorder
Henri Michaux

Michaux och tullaren

I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 23 april, 2017

Fritz Bauer

Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas ...

Av: Margareta Zetterström | Essäer om politiken | 05 mars, 2017

Klart till Drabbning 1937 Åke Söderblom hjälper Thor Modéen upp ur vattnet

Thor Modéen + Åke Söderblom = succé

“Deras bästa stunder tillsammans hör till den svenska filmens lyckligaste” - Filmprofessor Leif Furhammar i Filmen i Sverige (1998).

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 07 november, 2016

Miró: The Smile of the Flamboyant Wing

Det våras hos Björn Gustavsson

En ny kulturkrönika av Björn Gustavsson.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 18 mars, 2017

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Om ekomaten

Jag har alltid tyckt att man borde lagstifta om att alla kommunala eller statliga matserveringar såsom skolor, fängelser och äldreboenden ska servera ekologiska och närproducerade råvaror. Per portionen skulle priset ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 08 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts