Bangalore. Religionernas hjärtpunkt

Mer än två månader har gått sedan jag återvände från min resa till tiomiljonerstaden Bangalore i södra Indien och konferensen på Christ Church University. Det är märkligt hur fort minnen ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 24 mars, 2014
Resereportage

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Vem får Nobelpriset i år?

Snart kommer den torsdag i oktober då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliver ut genom den världsbekanta dörren, och meddelar på ett flertal språk vem som i år har ...

Av: Gregor Flakierski | 04 oktober, 2011
Kulturreportage

Kärlek om du vill



Jenny Berggren Jag stod stilla, vattnet började forsa in.

Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en.

Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon.



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sorlet och skräcken var total.



Människor grät, somliga tyst, andra i hysteri.

De samlade sina ägodelar.

Flykten mot räddningsbåtarna påbörjades, människor föll, de krälade fram över de hala plankorna, somliga blev trampade på där de låg utmattade och skräckslagna.



Skeppet som var osänkbart började sakta nå sin botten.



Jag gick omkring utan att veta vart jag skulle.

Det verkade som om det fanns två riktningar i folkmassan.

Jag hittade inte dig. I hopen av folkmassan famlade jag omkring.

Du fanns inte mer. Kunde det vara möjligt att du lämnat mig för att rädda dig själv? Inte du, inte du.

 

 

En man i kostym och vått hår, som låg ner över pannan, skrek,

– Skynda dig, hoppa i räddningsbåten, vi sjunker!



Jag stod kvar på däck och undrade.

Det måste finnas en orsak till att detta sker, en mening!



Så sjönk jag till botten i min undran,

i mitt sökande efter ett svar som inte fanns.

Efter en mening i kaoset.





Jag steg upp mot fören.

Hade tänkt ställa mig i den mest romantiska,

idylliska ställningen, med armarna ut vid sidorna som om jag flög,

som om jag var fri.



På min väg upp mot fören kom lådan med flytvästar skenandes mot mig, de skrapade upp ett stort sår på mitt smalben.

Men jag, en kämpe, en som tål, en som är av stål, tog mig vidare.

Nästan framme vid fören, dunkade en järnkrok, som hållit räddningsbåten på plats, i mitt bakhuvud.

Båten kantrade, den började peka med sin stora nos ner mot havets botten, en gigantisk sjunkande val, den efterlämnade ett dån av rädsla.

Jag insåg mina limitationer.

Det blev inte fler imitationer,

av idyllen,

av illusionen,

av drömmen, att du kom. Det fanns inget att förlora längre, men jag trodde att mitt hjärta för evigt skulle ”Go on and on”.



Så sjönk vi, mer för var minut. På skeppet som var osänkbart.

Så spelade fartygsorkestern, så kom jag aldrig närmare Gud.



Till slut fick jag simma ut till båten.

De hade redan gett sig av.

Jag såg dig inte.

Du fanns inte.

Jag räddade mig själv, till slut.



Min flytväst hade ett stadigt grepp om min överkropp.

Remmarna skavde i ljumskarna och mitt ansikte kunde med nöd och näppe hålla sig över kragen. Det kändes som om jag skulle kvävas till döds. Det var kallt, rått, mörkt, fuktigt, ett elände. Ett elände jag kände höll mig fast, hindrade mig att komma fram till värmen och ljuset.

Jag följde de råd jag fick.

Jag kom i land med hjälp av de andra som hade mer förstånd tillsammans än vad jag hade ensam.



Jag fick acceptera, att där, i båtens dragning till botten av det djupa havet, fanns du inte att räkna med.



Jag kom i säker hamn.



Du satt på en sten, där uppe på land, och log.



Jag var glad, i den stunden, att jag inte klev upp mot fören med armarna utsträckta i kärlek till dig.



Hur patetiskt skulle inte det varit. Att förlora mig för dig,

att ännu en gång dö, en bit i taget, när det går fullständigt utmärkt att leva.

Jenny Berggren 

Ur arkivet

view_module reorder

Alfred, Lord Tennyson Lätta Brigadens attack

En av poesins huvuduppgifter var länge att propagera för krigiska dygder som hjältemod, lydnad och självuppoffring. Poesin stod i militarismens tjänst. Ett svenskt paradexempel är Viktor Rydbergs Athenarnes sång, som börjar  Härlig ...

Av: Alfred, Lord Tennyson | Kulturreportage | 18 mars, 2014

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Låt framtiden repa sig! MADE-festivalen 2011, Umeå

Det finns något habilt i en tungsint ståndpunkt på en scen. Inte för att det känns överglänsande mer drömska produktioner - det är inte mätbart på det sättet - men ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 20 maj, 2011

Filosofi som metafysikk

Denne artikkelen er en omarbeidet utgave av foredraget mitt, Filosofi som Metafysikk(1984). Foredraget åpner med følgende ord: «Under arbeidet med presentasjonen av avhandlingen min, Mennesket i verden. En filosofisk undersøkelse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Foto Bengt Berg

Marsmelankoli. En ny dikt av Bengt Berg

Poeten Bengt Berg har skickat en ny dikt till oss. Dikt som vi gärna publicerar.

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 09 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts