illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod

Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det ...

Av: Bo Gustavsson | 01 juni, 2015
Gästkrönikör

Den svårartade godheten

Spirits Fixt av Hebriana Alainentalo Åren klyver tiden i oberäkneliga ytor. Klyver gamla ekar med sorgsens iver. Små och stora vresiga staplar av ord glimmar till och lägger sig ner för att driva fram över ...

Av: Hans-Evert Renérius | 14 augusti, 2008
Utopiska geografier

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | 26 oktober, 2013
Essäer

Att bränna en docka på bål

  Fyrverkerier under Guy Fawkes Night. Foto av Cindy Carlsson Att bränna en docka på bål Cindy Carlsson skriver om dödens dagar runt om i världen i allmänhet och Guy Fawkes night i ...

Av: Cindy Carlsson | 09 november, 2006
Kulturreportage

Kärlek om du vill



Jenny Berggren Jag stod stilla, vattnet började forsa in.

Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en.

Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon.



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sorlet och skräcken var total.



Människor grät, somliga tyst, andra i hysteri.

De samlade sina ägodelar.

Flykten mot räddningsbåtarna påbörjades, människor föll, de krälade fram över de hala plankorna, somliga blev trampade på där de låg utmattade och skräckslagna.



Skeppet som var osänkbart började sakta nå sin botten.



Jag gick omkring utan att veta vart jag skulle.

Det verkade som om det fanns två riktningar i folkmassan.

Jag hittade inte dig. I hopen av folkmassan famlade jag omkring.

Du fanns inte mer. Kunde det vara möjligt att du lämnat mig för att rädda dig själv? Inte du, inte du.

 

 

En man i kostym och vått hår, som låg ner över pannan, skrek,

– Skynda dig, hoppa i räddningsbåten, vi sjunker!



Jag stod kvar på däck och undrade.

Det måste finnas en orsak till att detta sker, en mening!



Så sjönk jag till botten i min undran,

i mitt sökande efter ett svar som inte fanns.

Efter en mening i kaoset.





Jag steg upp mot fören.

Hade tänkt ställa mig i den mest romantiska,

idylliska ställningen, med armarna ut vid sidorna som om jag flög,

som om jag var fri.



På min väg upp mot fören kom lådan med flytvästar skenandes mot mig, de skrapade upp ett stort sår på mitt smalben.

Men jag, en kämpe, en som tål, en som är av stål, tog mig vidare.

Nästan framme vid fören, dunkade en järnkrok, som hållit räddningsbåten på plats, i mitt bakhuvud.

Båten kantrade, den började peka med sin stora nos ner mot havets botten, en gigantisk sjunkande val, den efterlämnade ett dån av rädsla.

Jag insåg mina limitationer.

Det blev inte fler imitationer,

av idyllen,

av illusionen,

av drömmen, att du kom. Det fanns inget att förlora längre, men jag trodde att mitt hjärta för evigt skulle ”Go on and on”.



Så sjönk vi, mer för var minut. På skeppet som var osänkbart.

Så spelade fartygsorkestern, så kom jag aldrig närmare Gud.



Till slut fick jag simma ut till båten.

De hade redan gett sig av.

Jag såg dig inte.

Du fanns inte.

Jag räddade mig själv, till slut.



Min flytväst hade ett stadigt grepp om min överkropp.

Remmarna skavde i ljumskarna och mitt ansikte kunde med nöd och näppe hålla sig över kragen. Det kändes som om jag skulle kvävas till döds. Det var kallt, rått, mörkt, fuktigt, ett elände. Ett elände jag kände höll mig fast, hindrade mig att komma fram till värmen och ljuset.

Jag följde de råd jag fick.

Jag kom i land med hjälp av de andra som hade mer förstånd tillsammans än vad jag hade ensam.



Jag fick acceptera, att där, i båtens dragning till botten av det djupa havet, fanns du inte att räkna med.



Jag kom i säker hamn.



Du satt på en sten, där uppe på land, och log.



Jag var glad, i den stunden, att jag inte klev upp mot fören med armarna utsträckta i kärlek till dig.



Hur patetiskt skulle inte det varit. Att förlora mig för dig,

att ännu en gång dö, en bit i taget, när det går fullständigt utmärkt att leva.

Jenny Berggren 

Ur arkivet

view_module reorder

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 12, 2012

Veckans heta debattämne är hår. Ska man ha eller inte ha, raka eller inte raka, visa eller dölja. Nya spännande ord som ”hårhatare” dyker upp i spalterna. Kommer frisör att ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 mars, 2012

Fragment av surrogatpyret XII

Vi sprecke, tjompe å bultre oss ut i hallen me Tjååsers livaktit galna jiayu cunyanlegend ekande i skallarna (”Our firste fo, the serpent Sathanas...kitte his throte, and in a pit ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 18 december, 2007

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 7

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 21 maj, 2017

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

"När fanorna fladdrar halkar förnuftet ned i trumpeten"

Herta Müller- en diktare i diktaturen Det logiska firar inga triumfer när förnuftet har havererat. I diktaturens landskap måste man tala ett språk som går bortom. Talar man i poesi kan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 22 mars, 2010

Karl Isakson - En konstnär för andra konstnärer

"Ingen blir profet i sitt eget land" lyder ett välkänt ordspråk och detta stämmer i högsta grad in på Karl Isakson som föddes i Stockholm 1878 och dog i Köpenhamn ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 23 april, 2011

Ett liv i vår tid

”Som liten i Ravlund prästgård” är titeln på Elof Stoltz idylliska minnen om hur det var att växa upp på Österlen inte långt från Kivik. Numera är kyrkogården i Ravlunda ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 27 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.