Samurajestetiken

När Moses, Jesaja och andra Bibelns Profeter talar om ljud och oro från kroppens inre överensstämmer detta med japanernas gamla tro att själen har sin boning i människans mage. Det ...

Av: Bo I. Cavefors | 03 februari, 2013
Essäer om religionen

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | 07 april, 2008
Litteraturens porträtt

Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Heteronormens paradis

Den 8 april 2006 gjorde sig den jamaicanska dagstidningenSunday Herald's skyldig till hets mot folkgrupp med löpsedeln:"No homos!" Uppmaningen följdes upp av en ingående artikel i vilken dåvarande oppositionsledaren Bruce Golding ...

Av: Klas Lundström | 17 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Kärlek om du vill



Jenny Berggren Jag stod stilla, vattnet började forsa in.

Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en.

Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon.



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sorlet och skräcken var total.



Människor grät, somliga tyst, andra i hysteri.

De samlade sina ägodelar.

Flykten mot räddningsbåtarna påbörjades, människor föll, de krälade fram över de hala plankorna, somliga blev trampade på där de låg utmattade och skräckslagna.



Skeppet som var osänkbart började sakta nå sin botten.



Jag gick omkring utan att veta vart jag skulle.

Det verkade som om det fanns två riktningar i folkmassan.

Jag hittade inte dig. I hopen av folkmassan famlade jag omkring.

Du fanns inte mer. Kunde det vara möjligt att du lämnat mig för att rädda dig själv? Inte du, inte du.

 

 

En man i kostym och vått hår, som låg ner över pannan, skrek,

– Skynda dig, hoppa i räddningsbåten, vi sjunker!



Jag stod kvar på däck och undrade.

Det måste finnas en orsak till att detta sker, en mening!



Så sjönk jag till botten i min undran,

i mitt sökande efter ett svar som inte fanns.

Efter en mening i kaoset.





Jag steg upp mot fören.

Hade tänkt ställa mig i den mest romantiska,

idylliska ställningen, med armarna ut vid sidorna som om jag flög,

som om jag var fri.



På min väg upp mot fören kom lådan med flytvästar skenandes mot mig, de skrapade upp ett stort sår på mitt smalben.

Men jag, en kämpe, en som tål, en som är av stål, tog mig vidare.

Nästan framme vid fören, dunkade en järnkrok, som hållit räddningsbåten på plats, i mitt bakhuvud.

Båten kantrade, den började peka med sin stora nos ner mot havets botten, en gigantisk sjunkande val, den efterlämnade ett dån av rädsla.

Jag insåg mina limitationer.

Det blev inte fler imitationer,

av idyllen,

av illusionen,

av drömmen, att du kom. Det fanns inget att förlora längre, men jag trodde att mitt hjärta för evigt skulle ”Go on and on”.



Så sjönk vi, mer för var minut. På skeppet som var osänkbart.

Så spelade fartygsorkestern, så kom jag aldrig närmare Gud.



Till slut fick jag simma ut till båten.

De hade redan gett sig av.

Jag såg dig inte.

Du fanns inte.

Jag räddade mig själv, till slut.



Min flytväst hade ett stadigt grepp om min överkropp.

Remmarna skavde i ljumskarna och mitt ansikte kunde med nöd och näppe hålla sig över kragen. Det kändes som om jag skulle kvävas till döds. Det var kallt, rått, mörkt, fuktigt, ett elände. Ett elände jag kände höll mig fast, hindrade mig att komma fram till värmen och ljuset.

Jag följde de råd jag fick.

Jag kom i land med hjälp av de andra som hade mer förstånd tillsammans än vad jag hade ensam.



Jag fick acceptera, att där, i båtens dragning till botten av det djupa havet, fanns du inte att räkna med.



Jag kom i säker hamn.



Du satt på en sten, där uppe på land, och log.



Jag var glad, i den stunden, att jag inte klev upp mot fören med armarna utsträckta i kärlek till dig.



Hur patetiskt skulle inte det varit. Att förlora mig för dig,

att ännu en gång dö, en bit i taget, när det går fullständigt utmärkt att leva.

Jenny Berggren 

Ur arkivet

view_module reorder

Det bestandige i det ubestandige

Om du kommer bort til meg og ytrer følgende ord om ditt eget liv: Livet er ubestandig, er svaret mitt til deg: Du skal søke etter det som har bestand ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 Maj, 2013

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Turkiets tredje väg: om modernitet och islam

TEMA ÖST-VÄST Många menar att islam skulle vara oförenlig med demokrati. Idéhistorikern Klas Grinell visar, genom den muslimska demokratirörelsen i Turkiet, att så inte är fallet Den fjortonde mars 2008 lämnade ...

Av: Klas Grinell | Essäer om religionen | 11 Maj, 2008

Det öppna samhället och dess fiender – en klassiker på väg mot förnyad…

Året var 1944. Hitlers ”Tredje rike” var på väg att kollapsa. Världen tycktes äntligen vara på väg mot fred – men bara en del av den mot frihet. Ett nytt ...

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 03 oktober, 2012

När man talar om trollen- Intervju med Johan Egerkrans

Att oknytten har en renässans har nog inte undgått någon, både svenska författare och filmskapare har funnit nya intressanta vinklar att skapa nya historier om dessa oknytt. Ett trevligt initiativ ...

Av: Jessika Ahlström, Alexander Sanchez | Övriga porträtt | 21 oktober, 2013

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | Utopiska geografier | 05 april, 2010

Anders Österling, ett stillsamt liv

Eftertänksamhet, besinning och ett stillsamt hemliv endast avbrutet för ytterligare några timmars sittning vid sitt ensliga skrivbord i skenet från den gröna lampan, böjd över ännu en ny recension eller ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 27 oktober, 2009

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts