Crister Enander om Birgitta Stenberg

Birgitta Stenberg fick ta emot ett av de största litterära pris en svensk författare kan få – näst efter Alfred Nobels vill säga – Selma Lagerlöfs litteraturpris. Och tidigare har ...

Av: Crister Enander | 23 augusti, 2014
Litteraturens porträtt

Ikonoklaster

Att rensa ut ”Tintin i Kongo” från barnbiblioteken som visst skett i Stockholm skulle inte gå i Belgien, trots landets koloniala förflutna. Hans skapare Georges Rémi, född den 22 maj 1907 ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 september, 2012
Essäer

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | 27 juli, 2010
Essäer

Jag har aldrig tänkt på marknaden

Tidningen Kulturen presentar en serie porträtt av olika bokförlag i Sverige. Vad gör de? Vilken är deras policy och politik? En sak är säker: deras insatser är ett viktigt bidrag ...

Av: Daniel Westerlund | 12 maj, 2008
Litteraturens porträtt

Filmrecensenternas lättja



Dustin Hoffman”Dustin Hoffman i regidebut om ålderdomshem” … ”Vid en ålder då många pensionerar sig valde Dustin Hoffman att starta en ny karriär – som filmregissör.”

”’Kvartetten’ heter den nu 75-årige levande filmlegendens regidebut.” (DN som köpte artikeln från TT Spektra.)

Även andra tidningar som köper sitt material från TT Spektra sprider samma budskap. Exempelvis NT.se

Att filmen ”Kvartetten”, ”Quartet” på originalspråket, skulle vara Dustin Hoffmans regidebut är en nyhet som bör modifieras och precisseras. Varför? Eftersom bakom denna ”debut” gömmer sig en tragik, ett trauma, som för Dustin Hoffmans del, var förlamande under drygt tre decennier.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men innan jag beskriver Hoffmans kamp om registolen, måste jag citera några andra ”recensioner” av samma film. 

”En oavbrutet underhållande divornas kamp pågår från morgon till kväll mellan gamla tenorer och sopraner i Dustin Hoffmans gedigna regidebut.” (SvD)

”När sjuttiofemårige Dustin Hoffman regidebuterar i långfilmssammanhang gör han det med ett projekt där genomsnittsåldern på de fyra huvudrollsinnehavarna är dryga sjuttiotre, men där karaktärerna de spelar är ännu äldre. (…) Nybörjarregissören Hoffman lär knappast ha haft något större problem med personinstruktionerna.” (Moviezine)

”Dustin Hoffman har ett långt skådespelarliv bakom sig och när han debuterar som regissör ger han aktörerna stort utrymme.” (Expressen)

”Kvartetten är Dustin Hoffmans regidebut. Känd skådespelare, Oscars vinnare, Hollywood-dragplåster … men hitintills alltså inte regissör.” (Tidningen kulturen)

”Dustin Hoffman har gjort regidebut vid 75 års ålder och passande nog om ett hem för gamla yrkesmusiker.” (Gefle Dagblad)

”Dustin Hoffman, 75, har till exempel en helt ny karriär, som regissör.” (Barometern). Samma recension, med samma felaktigheter, återfinns i samtliga tidningar som trycker recensioner som distribueras via TT. Dit hör exempelvis Borås tidning.

”I sin regidebut satsar Dustin Hoffman, född 1937, på en hög mysfaktor, brittiska karaktärsskådespelare och en lättsam ton när han berättar om livet på ett lyxigt hem för pensionerade musiker och operasångare.” (Göteborgs-Posten)

”När väl 75-årige Dustin Hoffman gör sitt mandomsprov som regissör tar han oss till ett mycket speciellt ålderdomshem på den brittiska landsbygden.” (Helsingborgs Dagblad)

”Det förvånar mig att den mästerliga skådisen Dustin Hoffman skulle välja denna feelgoodbagatell som sin regidebut vid 75 års ålder.” (Sydsvenskan)

”Men Dustin Hoffman begår sin regidebut vid 75-års ålder och han har en annan historia att berätta.” (Uppsala Nya Tidning)

”Dustin Hoffman, 75, har till exempel en helt ny karriär, som regissör.” (Västerbottens Folkblad)

”Dustin Hoffman regi-debuterar med en film om konflikter och kärlek på ett hem för pensionerade opera-divor.” (Sveriges Radio P4)

”I Dustin Hoffmans regidebut dör ingen senildement av svält.” (SVT Kulturnyheterna) 

Och så skulle jag kunna fortsätta, tidning efter tidning, tidskrift efter tidskrift och radio- och tv-program efter radio- och tv-program.

”Recensenterna” skall fylla sin plats och eftersom deras kunskaper är begränsade, så likt tränade papegojor, vidarebefordrar de det, som de matades med av en förlaga, med eller utan en klar agenda.

Någon analys av denna film eller filmerna, om jag skall bedöma den svenska filmkritiken generellt, finns inte. Bara upprepningar.

Försök att läsa ”recensionerna” i ovannämnda tidningar och tidskrifter och försök att få veta vem som har skrivit manuset till denna film (eller vilken annan film som helst). När man läser en recension i en svensk tidning eller tidskrift, får man en känsla av att en film uppstår helt spontant, direkt ur regissörens momentana ingivelse. Men manusförfattaren eller manusförfattarna är åtminstone lika viktiga som regissören vid en films tillblivelse. En film spelas in på kanske fem, kanske åtta veckor, ett filmbart filmmanus skrivs under en lång räcka av år. Faktiskt till och med manus till en sådan osedvanligt fruktsam regissör som Woody Allen och som gärna filmar sina egna manus. Visserligen kan Woody skriva ett manus på en kort månad men han har levt med manusets historia under flera år. Och dessutom har han i sina kontrakt inskriven rätten till final cut, med möjligheten att filma om och klippa om inte bara vissa scener utan hela filmen…

Manuset till ”Quartet” är skrivet av ingen mindre än den store Sir Ronald Harwood som skrev åtminstone 19 välmottagna filmmanus och över 20 teaterpjäser. Harwood var nominerad till en Oscar för bästa manus för filmen ”The Dresser” (”Påklädaren”) och ”Le scaphandre et le papillon” (”Fjärilen i kupan”). Dessutom tilldelades han en Oscar för manuset till filmen ”The Pianist”. Samtliga nomineringar är för adaptationer av redan existerade verk. Liksom även manuset till ”Quartet”. Den, liksom filmmanuset till ”The Dresser” bygger på hans egna världsberömda scenpjäser.   

Dustin Hoffmans regidebut

Sweetwall Productions är Dustin Hoffmans filmproduktionsbolag och den köpte rättigheter till Edward Bunkers första roman ”No Beast So Fierce”. Meningen var att Hoffman skulle omvandla ”No Beast So Fierce” till film – han skulle regissera filmen, producera den, välja kompositören (David Shire) och spela Max Dembo, filmens huvudroll.

Fem mycket kompetenta manusförfattare var inblandade i tillblivelsen av filmens manuskript, av vilka två inte redovisades på filmens kreditlista. En av dem var ingen mindre än Michael Mann, med vilken både Edward Bunker och Dustin Hoffman samarbetade flera gånger senare. Filmen fick namnet ”Straight Time”, i Sverige kallades den ”Inte en chans”. För att ha råd med filmen, allierade sig Hoffman och hans Sweetwall Productions med First Artists. Filmen distribuerades av Warner Bros. och en distributionskanal har en avgörande roll på en (film)produkts spridning och publika genomslag… 

Hoffman påbörjade inspelningen av filmen som regissör, när det enligt Hoffman, överraskande oväntat, uppstod konflikt mellan honom och Warner Bros. som inte gick med på att Hoffman skulle ha så kallad final cut, det vill säga fullständig konstnärlig kontroll över filmen. Hoffman stämde Warner Bros. och samtidigt anlitade han Ulu Grosbard, sin personliga vän och regissör med vilken han jobbat redan tidigare, att slutföra regin av ”Straight Time”. Och som konsekvens därav, tog Hoffman bort sitt namn från kreditlistan både som regissör och producent. Eftersom Hoffman spelade filmens huvudroll, var filmens producent och ägde rättigheterna till grundmaterialet, står det utom allt tvivel att han hade den avgörande kontrollen över regin. Filmen hade premiär 1978.

Hoffman tog bataljen med Warner Bros. hårt och slutade att både producera och regissera film och TV. Efter en 10-årig paus började han återigen producera både film och TV och så sent som åren 2011 och 2012 producerade han 10 avsnitt av TV-serien ”Luck” med Michael Mann som regissör och med sig själv i huvudrollen som Chester Bernstein.

Att återkomma till filmregin tog det Hoffman längre tid, 34 år.

Vladimir Oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder

Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | Filmens porträtt | 19 april, 2010

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 02 november, 2012

Jack Uppskäraren. En ikon för massmördarna

Även om man kanske inte vet vilka offren var eller hur han tog livet av dem, känner de flesta människor än idag till namnet Jack the Ripper. Den bakomliggande personen ...

Av: Sofie Nikolajsen Bergh | Porträtt om politik & samhälle | 08 januari, 2013

Tranströmer och V-effekten

Samma dag som det tillkännagavs att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur 2011 ägnades litteraturprogrammet Babel åt den nye Nobelpristagaren. Runt bordet satt Peter Englund, Anders Olsson och några kritiker ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2011

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Hälsning till en död vän

Crister Enander om Niklas Rådströms bok om Stig Claesson Tillfälligheter ska aldrig underskattas. Inte heller ska de negligeras. Somliga må kalla det för slumpen. Andra ser större krafter i rörelse och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 06 juni, 2011

P. Brueghel, Ikaros fall

Den orfiske Erik Lindegren

Erik Lindegren (1910-1968) kan sägas inkarnera den lyriska modernismen i Sverige framför allt genom diktsamlingen "Mannen utan väg", en modern klassiker. Men vem läser Lindegren idag?

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 06 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.