Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio

 Den italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 26 oktober, 2012
Filmens porträtt

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Kiarostamis paradox

Tidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med ...

Av: Amir Bashir Ghotaslou | 25 februari, 2009
Filmens porträtt

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | 15 april, 2015
Litteraturens porträtt

Rötmånad 2013 i Paris



Signe Lundgren"Svetten klibbar, flugorna surrar" och jag tycks lika omedvetet som undermedvetet koreografera Promoes västeråska rappande. Paris är lika tomt och ekande öde som mitt kylskåp. Fransmännen har flytt staden, liksom de livsmedel som tidigare befann sig i min kyl. Instängd på de kvävande fjorton kvadratmetrarna, mer känt som min lägenhet, söker jag tröst (?) i den Janne Halldoffska filmen med samma namn som den månad vi nu befinner oss i. Rötmånad.

Det är 104 minuter skärgårdsidyll i den svenska syndens tecken, som ett småsyskon till Vilgot Sjömans Nyfiken-filmer. På Flashback forum faller diskussionerna om Rötmånad bland annat under kategorin "sex", med underkategorien "pornografi". Men med en premiss som den följande faller det sig snarare högst naturligt. Assar (Carl-Gustaf Lindstedt) befinner sig i en halvförfallen villa en svensk sommar i högform tillsammans med hunden Ludde och dottern Anna-Bella (Christina Lindberg). Plötsligt dyker hustrun Sally (Ulla Sjöblom) upp efter ett flertal år som inofficiellt dödförklarad. Sally fattar det logiska beslutet att börja driva bordellverksamhet på ön med dottern Anna-Bella (känns inte dubbelnamn lite extra porriga dessutom?) som främsta lockbete. Assar blir alltmer upprörd över sin frus tilltag och försöker finna på råd att röja henne ur vägen för gott (och på riktigt denna gång.)

Anna-Bella är det ljuva skogsrået personifierat, cirka 40 minuter in i filmen har hon yttrat två fraser ("jag är inte hungrig" samt "god natt") medan hon vitklädd och fjärrskådande gungar vidare, blottandes bröst och bröstvårtor titt som tätt. Assar söker tröst i spanieln Ludde och visar ännu en gång att hunden kan vara den Ensamme Mannens Bästa Vän. Sally drivs av det kapitalistiska mottot "stålar styr allt" och gör affärer med Bingo Rimér-liknande fotografer och en besättning sjömän. I den gamla folktron sägs det att människor uppför sig märkligt under rötmånaden samt att diverse hemskheter ofta inträffar under samma period, vilket kan vara en möjlig förklaring eller bara en halvklen ursäkt till trions konstiga beteende.

Stundtals är det buskisartat Stefan&Krister-drama för att i nästa ögonblick bjuda på en dialog värdig en Lars Norénsk dysfunktionell familj i sitt esse. Karaktärerna är grovt tillyxade och jag blir alltmer provocerad och irriterad; på den välmenande fadern som hela tiden klantar sig, på den dolda skönheten nu hittad i den lydiga dottern som är långt ifrån talför. Varför är tystnad så provokativt? Jag skurar skärbrädor och knivar för glatta livet medan jag småmuttrar för mig själv, "Men säg nånting!! Säg vad som helst!!" och dunkar diskborsten med emfas i kökshon. Fast egentligen kanske det inte finns någon anledning till upprördhet, Rötmånad är kanske bara en rötmånadshistoria, en vandringssägen, med inslag alltför absurda och osannolika för att tro på…?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sexualiserandet av kvinnokroppen känns emellertid lika unket och kväljande som lukten från den gamla osten i mitt kylskåp med en bakterietillväxt jämförbar med Kinas demografiska kurva. Kameran känns pervers då den lystet sveper över Sallys och Anna-Bellas kroppar och regissören Jan Halldoff tycks ha tagit varje tillfälle i akt för att på ett "naturligt sätt" visa upp Lindbergs kropp. Även Assar dyker upp i badkläder, men då som en avsexualiserad Papphammar-valross som karaktärsenligt klumpig och ömklig tumlar omkring i vattnet.

Rötmånad pendlar mellan högt och lågt och ställer dikotomiskt seriositet mot Sommaren med Göran-lätthet, hamig passivitet mot iskallt beräknande agerande. Rötmånad är ett anakronistiskt minnesmärke över den Naturliga Nakenheten, det frisläppta 70-talet och konversationer med pilsnerfilmslingo. De sexistiska kommentarerna står som spön i backen och gubbsjukt trånande är minst lika frekvent. Sally bjuder icke desto mindre på en tidlös visdom som kan vara värd att bära med sig livet ut; cigaretter kan en ta emot av vem som helst, elden ska en välja med omsorg.

"Döden kan vara en befriare" mässar prästen under begravningstalet (ni kan vara lugna, jag ska inte avslöja vem det var som begav sig till de sälla jaktmarkerna…) vilket är sant - både i filmen och hos mig när jag med kontrollerad eufori slänger redan nämnda ost, vars pensionsdatum nåddes för över en vecka sedan, i soppåsen. Liksom döden är hunden Luddes lakoniska blick i slutscenen också en befriare. Och jag är numer väldigt uppmärksam när jag frågar om tändare.

 

Signe Lundgren

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal…

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal med Wes Lang Våren 2007 deltog den amerikanske konstnären Wes Lang i en samlingsutställning på Galleri Loyal i Stockholm ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 04 juli, 2007

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 2Författaren satte sig till rätta vid det lilla bordet på scenen. All nervositet hade nu lagt sig. Han plockade lite med sina anteckningar. Någon hade hävdat att det var ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 13 januari, 2011

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 08 juni, 2012

Sofi Oksanen Foto CC BY 3.0 Wikipedia

Sofi Oksanen: Estland och kvinnokroppen

Sofi Oksanen har jämförts med både Quentin Tarantino och Leo Tolstoj. Tarantinos namn är inte tillfälligt, Pulp fiction ligger inte långt undan. Alltsedan debuten ”Stalinin lehmät” 2003 (Stalins kossor 2007) ...

Av: Enel Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2017

Vridning – Motstånd – Stoft

Denna essä är ett försök till att avhandla historiens dialog med den nutida tyska musiken genom att belysa Beethovens inverkan på tre tyska tonsättare och deras respektive tankemodeller och verk ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 02 december, 2012

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Eric von Post - diktare i islams tecken

Genom den ljusport ditt molnsvärd öppnat, Muhammed, steg jag jublande inför Allah och hans härlighet. - Ur Ramazan Den store humanisten Eric von Post (1899-1990) tillhör den glesa skara svenska toppdiplomater ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2011

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | Essäer om konst | 09 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.