66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 8 Jag önskade Kasparov lycka till efter att ha läst igenom texten och infogat den i boken. Han skulle nog komma att behöva alla lyckönskningar han kunde få. Jag ...

Av: Carl Abrahamsson | 15 april, 2011
Carl Abrahamsson

Mollie Faustman – Den Nya kvinnan

”Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.” – Karin Boye, 1927 Modernismen är sprungen ur det moderna livet och den moderna människans villkor. Modernismen är ...

Av: Lena Månsson | 26 januari, 2014
Konstens porträtt

Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | 10 september, 2011
Kulturen strippar

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson

“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 juni, 2013
Litteraturens porträtt

Blir vi lyckliga av att lura oss själva?



Thomas SilfvingVad är mest kriminellt: att bli lurad eller att se sig som ett offer som vägrar tillstå att man faktiskt vill bli förledd?

Redan nobelpristagaren i litteratur Albert Camus skrev i sin bok Myten om Sisyfos (1942) att om man ”inte har någon karaktär så får man lov att skaffa sig en metod.”

Den metoden tycks mig allt oftare komma till uttryck som projektion. Det vill säga, att förlägga orsaken till sitt missnöje utanför sig själv. Alltså: att man är ett stackars offer för andras vilseledande och försåtliga avsikter. Själv är man utan skuld och kan därför avsäga sig ansvar. Man skäms inte ens för att man är dum, godtrogen och projicerande. Vilket gör risken att hamna i fällan igen högst påtaglig. Ens självbesvärjelse tycks svårtyglad.

I DN STHLM under rubriken Dagens Epstein (24 juni, 2013 sid 7) kan man läsa om ”Skojarna som lurar godtrogna”. Och lite längre ner på samma sida med rubrik ”I korthet” läser vi om att, och hur, ”Bedragare lurar bilister med fuskguld”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om man reflekterar över innehållet i dessa två rubriker frågar man sig om det riktigt kan vara sant. Verkligheten är nog inte riktigt konstruerad på så vis att någon gör något kränkande och att vi, utan egen förskyllan, passivt bara blir vilseledda och bedragna. Situationer i våra liv är inte så utformade, och offerjournalistiskt och fegt tillrättalagda, så att det kritiklöst motsvarar någon förövare-offertraumaturgi. Det finns andra sätt att närma sig och ödmjuka inför det som ska rekapituleras. Tursamt nog, vill man tillägga.

Ett exempel härpå är ju när något trevligt och positivt ska återberättas. Då låter man minsann alla parter komma till tals och ge sin version av händelseförloppet. Gärna med bild på hela gänget också. Hur kan det komma sig?

Varför berövar man människan sina mänskliga rättigheter att vara delaktig och ansvarig för sina egna göranden och låtanden (handlingar) i situationer som personlighetsmässigt är mer betänkliga och mindre tilltalande? Ja, där hon visar sig både ofullkomlig och klandervärd, det vill säga mänsklig.

När vi lägger skulden på andra är vi nog ganska ofta självbedrägliga då vi har svårt att erkänna det som Horace Engdahl (2011) skriver i sin tankebok Cigaretten efteråt att: ”Vi smickrar oss när vi påstår att misstron växer ur det svek vi blivit utsatta för. Så är det inte. Misstron växer ur den inskränkthet som består i att inte vilja bli lurad.” Följaktligen har självbedrägeriet, behovet av att bli vilseförd och att vilseföra sig själv, vare sig någon absolution eller pardon. Vi bör därför fundera över om den idag så vanliga uppfattningen att vi på ett eller annat diffust sätt är kränkta ofta blandas samman med att vi egentligen bara är godtrogna och inskränkta. Men det vill vi ju förstås inte hålla med om. Gör vi det känns risken för att drabbas av lätt till medelsvår ångest och depression överhängande. Vi kan alltså helt enkelt bli olyckliga. Och det är ju inte så lyckat.

 

Thomas Silfving
Författare och Psykolog     

Ur arkivet

view_module reorder

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 27 november, 2007

Nyårslöften

Jag började året med löftet att ta hand om mig själv: till hjälp hade jag svenska Kia, modefotograf och yogalärarinna i Paris som introducerade mig till sin speciella yogateknik. För ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 04 februari, 2010

Simon O. Pettersson. Foto: Privat

Satyriskt i Sydtyskland. Novell av Simon O. Pettersson

Debuterade med diktsamlingen Athens ruiner (Aguéli förlag 2015).

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 29 juni, 2015

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

Den gregorianska sången och den mänskliga rösten

Denna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 29 september, 2017

Komedins ansikte. Del 1. Om Laurie Anderssons tidiga verk

Denna korta essä handlar om Laurie Andersons liv och verk fram till mitten av 1990-talet.I en kommande text ska jag försöka skriva om det Laurie Anderson har producerat under de ...

Av: Gilda Melodia | Musikens porträtt | 08 Maj, 2012

I begynnelsen var processen. Om olika slags vetenskap

Robert E. Ulanowicz är professor i något så ovanligt som teoretisk ekologi vid University of Marylands biologiska laboratorium vid Chesapeakeviken. Han tog sin doktorsgrad som kemisk ingenjör vid John Hopkins-universitetet ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2009

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 23 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.