Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Blir vi lyckliga av att lura oss själva?



Thomas SilfvingVad är mest kriminellt: att bli lurad eller att se sig som ett offer som vägrar tillstå att man faktiskt vill bli förledd?

Redan nobelpristagaren i litteratur Albert Camus skrev i sin bok Myten om Sisyfos (1942) att om man ”inte har någon karaktär så får man lov att skaffa sig en metod.”

Den metoden tycks mig allt oftare komma till uttryck som projektion. Det vill säga, att förlägga orsaken till sitt missnöje utanför sig själv. Alltså: att man är ett stackars offer för andras vilseledande och försåtliga avsikter. Själv är man utan skuld och kan därför avsäga sig ansvar. Man skäms inte ens för att man är dum, godtrogen och projicerande. Vilket gör risken att hamna i fällan igen högst påtaglig. Ens självbesvärjelse tycks svårtyglad.

I DN STHLM under rubriken Dagens Epstein (24 juni, 2013 sid 7) kan man läsa om ”Skojarna som lurar godtrogna”. Och lite längre ner på samma sida med rubrik ”I korthet” läser vi om att, och hur, ”Bedragare lurar bilister med fuskguld”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om man reflekterar över innehållet i dessa två rubriker frågar man sig om det riktigt kan vara sant. Verkligheten är nog inte riktigt konstruerad på så vis att någon gör något kränkande och att vi, utan egen förskyllan, passivt bara blir vilseledda och bedragna. Situationer i våra liv är inte så utformade, och offerjournalistiskt och fegt tillrättalagda, så att det kritiklöst motsvarar någon förövare-offertraumaturgi. Det finns andra sätt att närma sig och ödmjuka inför det som ska rekapituleras. Tursamt nog, vill man tillägga.

Ett exempel härpå är ju när något trevligt och positivt ska återberättas. Då låter man minsann alla parter komma till tals och ge sin version av händelseförloppet. Gärna med bild på hela gänget också. Hur kan det komma sig?

Varför berövar man människan sina mänskliga rättigheter att vara delaktig och ansvarig för sina egna göranden och låtanden (handlingar) i situationer som personlighetsmässigt är mer betänkliga och mindre tilltalande? Ja, där hon visar sig både ofullkomlig och klandervärd, det vill säga mänsklig.

När vi lägger skulden på andra är vi nog ganska ofta självbedrägliga då vi har svårt att erkänna det som Horace Engdahl (2011) skriver i sin tankebok Cigaretten efteråt att: ”Vi smickrar oss när vi påstår att misstron växer ur det svek vi blivit utsatta för. Så är det inte. Misstron växer ur den inskränkthet som består i att inte vilja bli lurad.” Följaktligen har självbedrägeriet, behovet av att bli vilseförd och att vilseföra sig själv, vare sig någon absolution eller pardon. Vi bör därför fundera över om den idag så vanliga uppfattningen att vi på ett eller annat diffust sätt är kränkta ofta blandas samman med att vi egentligen bara är godtrogna och inskränkta. Men det vill vi ju förstås inte hålla med om. Gör vi det känns risken för att drabbas av lätt till medelsvår ångest och depression överhängande. Vi kan alltså helt enkelt bli olyckliga. Och det är ju inte så lyckat.

 

Thomas Silfving
Författare och Psykolog     

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.