Intervju med Anne Riitta Ciccone

Tidningen Kulturens Roberto Fogelberg Rota har träffat regissören Anne Riitta Ciccone med anledning av filmen "Il prossimo tuo" (Din nästa) från 2008, en film om tre berättelser i tre olika ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 21 oktober, 2010
Filmens porträtt

”SE PÅ MINA VERK TILLS DU SER DEM!” Tankar om konstens oavhängighet.

”Jag kan helt enkelt inte se expressionismens, futurismens, kubismens och andra ’ismers’ verk som det konstnärliga geniets högsta uttryck. Jag förstår dem inte. Jag finner inget behag i att se ...

Av: Thomas Notini | 18 mars, 2014
Essäer om konst

Världen är kall och ödslig

Världen är kall och ödslig Här är Europas kokande gryta av arbetslöshet och elände. Imponerande är det onekligen, men tröstlöst.  Tidningen Kulturens Crister Enander besöker i andanom Karin Boyes Världsstat. Det finns ...

Av: Crister Enander | 02 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 9

 

Av: Håkan Eklund | 16 oktober, 2011
Kulturen strippar

Rena rama sanningen - “that’s the gospel truth!”



Belinda GrahamI Sverige är attityden “stanna hemma och må dåligt ensam, och vänta på att du mår bättre, innan du går ut“. I Chicago är attityden “jag mår dåligt, så jag går ut och får sällskap, och då mår jag bättre!”

X har varit gospelfrälst sedan han var femton och han har varit flera gånger i Chicago, senast bara för ett par veckor sedan där han och hans kör från Skåne var de enda ljushyade i en proppfull kyrka med 8000 i publiken. Och de sjöng gospel så det knakade om det. 8000 är en ansenlig publik.

Så fullpackade är inte svenska kyrkor. Men det finns även mindre gospelkyrkor. Det är musiken som drar och det svenska begreppet “musikgudstjänst” är helt okänt i Chicago. “Varför skulle man INTE ha musik? Har ni sammankomster utan musik i Sverige?” undrar de häpet.

Egentligen betyder gospel från början evangelium - när något är “the gospel truth” är det verkligen sant! Inte bara lite sant eller halvsant eller vanligt vardagligt sant - det är “evangeliesant”. Vilket inte är ett sägesätt på svenska. Det närmaste man kommer är “rena rama sanningen”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Extatisk glädje - svårt att hitta i Sverige

Gospel som sångstil brukar av gemene man kopplas ihop med glädje. Man sjunger sig till extas och det extatiska tjoet i falsett tog Little Richard med sig till rock ‘n roll musiken när han blev rockstjärna efter att ha varit gospelstjärna. Sedan fastnade det extatiska falsettskriket även i rockens repertoar. Little Richard själv gick så småningom tillbaka till gospeln och ett liv som präst. Rocken var inte tillräckligt vild och extatisk.

Extatisk glädje är över huvud taget svårt att få fram hos svenskar som sjunger gospel, tycker X.

Han har varit flera gånger i Chicago för att få inspiration. Och han kommer varje gång hem full av idéer som han skulle tillämpa som körledare i sin kör i Skåne.

Tänk att du vunnit en miljon … !

-Glädje, mer glädje, känsla … !!! Inget resultat. 

Så en visualisering:

-Om du skulle vinna en miljon, vad skulle du då göra? frågade han en dam i kören och väntade sig att höra ett extatiskt glädjetjut à la Little Richard. Ja, kanske inte riktigt, men nästan. Något i den stilen.

Damen svarade eftertänksamt och försynt på bred skånska:

--- Jaaaa, först är det ju en massa skatt och sånt som man ska betala …

Mycket långt från extatiskt glädjetjut med andra ord.

Och skåningar ska i alla fall vara, enligt folkmytologin, de gladaste och godmodigaste i Sverige, nästan som dejliga danskar, ju längre norrut man kommer desto tystare och isbundnare och småsurare blir svenskarna. Enligt sägesätten i alla fall. Ingen grogrund för gospel alls.

Det är inte så att det är ett lätt liv i Chicagos svarta kvarter, menar X. De har ett tufft och jobbigt liv 6 dagar i veckan, men på den 7 dagen passar de på att verkligen släppa loss och fira livet, ledigheten och glädjen.

Men gospel handlar om fler känslor än glädje och mer än extatiska skrik.

En kvinnas broson hade blivit skjuten till döds på torsdagen och på söndagen sjöng man då extra tjugo minuter och bad för henne. Sedan mådde hon bättre. Hon stannade inte hemma och grät och väntade på att må bättre innan hon gick ut.

Hemma i Sverige igen insåg X att betydligt mindre dramer än så ger dyningar på vattnet.

Folk kommer inte till kören om de mår dåligt. Folk kommer inte till kyrkan om de mår dåligt.

-En körmedlem ringde mig och sa att hon inte kunde komma och sjunga för hon just hade grälar med sin man och gråtit, så hon klarade inte av att se glad ut, berättar X. Jag sa till henne att jag vill att kören ska vara något man kan komma till vare sig man mår bra eller dåligt. Precis som i Chicago. Där går man ut för att må bättre!

Damen vars brorsson hade blivit ihjälskjuten mådde bättre av att gå ut istället för att vara hemma och sörja.

Körmedlemmen som gick ut efter att grälat med sin man mådde mycket bättre efter att ha gått ut, efter att ha blivit omkramad av sina körkompisar, efter att ha sjungit - och efter att ha hört om attityden i Chicago.

Bara för att man är lessen stannar man inte hemma och drar något gammalt över sig.

Olika grundinställningar

Men i grund och botten handlar det om två helt olika grundinställningar:

“Jag mår dåligt så jag går ut. Då mår jag bättre!”

“Jag mår dåligt, så då kan jag absolut inte gå ut. Folk får inte se mig om jag inte kan se glad ut hela tiden. Tänk så hemskt om jag skulle börja gråta! Jag stannar inne tills jag mår bättre.”

Det där sista “jag stannar inne tills jag mår bättre” kan ta väldigt lång tid. Och det kan lätt bli en vana.

Vem har sagt att bara människor som ser glada ut hela tiden får vistas utomhus?

Lessen = man stannar hemma tills man är gladare och kan visa sig bland folk igen.

Detta är inte en regel.

Alla känslor har värde inom sången. Inte bara glädjen. Och även sorgliga sånger kan få folk att må bättre.

“That’s the gospel truth!”

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder
Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Ryssen kommer! - tre operakvällar på Östersjöfestivalen

Läser man igenom handlingen till Rodion Sjtjedrins opera "Den förtrollade vandraren" är det svårt att inte dra på munnen, värre snömos kan svårligen uppbringas. Klosternovisen Ivan piskar "på skoj" en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 04 september, 2011

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 23 augusti, 2012

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Monika Orski, dikt

  Monika Orski Datoringenjör och skribent. Bland annat är hon samordnande redaktör för www.noveller.nu. Hennes skönlitterära debutbok kommer att ges ut under 2011 av förlaget King Ink.

Av: Monika Orski | Utopiska geografier | 15 augusti, 2011

Att förbli stående bland ruinerna

 En essä om en musikgenre som kallas Neofolk. En musikgenre som dock inte bara var musik utan också en proteströrelse (såsom punk) ofta extremt provokativ och dunkel. Marco De Baptistis ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om musik | 07 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.