Bildåtervinnaren

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka ...

Av: Marcus Sponthon | 10 mars, 2008
Allmänna reportage

Helen Schjerfbeck – Självporträttens mästarinna

Självporträtt har förekommit sedan antiken, men det var i samband med renässansen som de kom att utgöra en självständig genre. Självporträttet är en dialog mellan konstnären och den egna spegelbilden ...

Av: Lena Månsson | 18 mars, 2012
Konstens porträtt

Porträtt av fyra kraftfulla samekvinnor

En gemensam nämnare för de fyra samekvinnor som jag avbildar är att de är speciellt aktiva i samiska frågor eller har på annat sätt förtjänat att bli omnämnda. De varseblir ...

Av: Nina Michael | 24 oktober, 2013
Essäer om samhället

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | 22 april, 2017
Utopiska geografier

Krönika från Maspalomas



 

Christer B JohanssonÅter till tyskarna, Plechanov och den unge Uljanov.
Revolutionen måste, för att bli lyckad i
Världsomfattning,
börja i de mest utvecklade länderna. Åter Tyskland,
som förra gången valde fascismens väg, USA, som
valt krigets, Norden, Japan, Frankrike, Australien.
Om 20 år är ”vi” på dekis och segrarna heter kanske
Kina, Indien, Förenade Korea, Demokratiska Iran.
Men inte den islamiska världen i stort
för ingen räknade med religionens
radikalt retarderande reaktion, som
dumt nog imperialisterna investerat i.
Ej heller med kvinnorna, vilket förhoppningsvis
var den största felbedömningen av alla. Vi byter
ut Lenin mot Luxemburg.

I dikten ovan saknas ett namn, Görgyu Lukács´. Jag kommer på det, när Boris Benulic skriver en lustig notis om att han trott att det var den ungerske hegelianmarxisten man hade jubileumsutställning om – när det var en ungersk-amerikansk filmregissör med likalydande namn. Då minns jag att det är 90 år sedan ”Historia och klassmedvetande kom ut” och att jag för 29 år sedan skrev min B-uppsats i Idé- och Lärdomshistoria om just denna bok, som kunde ha förändrat mycket i synen på vad marxism är om det fått läsas av marxister och antimarxister när den var aktuell. Ty den förklarar mycket av vad som kom att hända på 20-talet, inte bara vad det gäller nazismens framväxt utan än mer stalinismens. Det var väl den potentialen Stalin och Kominternkoryféerna såg när de placerade Historia och klassmedvetande i giftskåpet och senare, när Lukács i likhet med flertalet östeuropeiska kommunister, befann sig i exil i Moskva, tvingade honom att ta avstånd från sitt eget verk.

Han kom därför att bli mest känd som litteraturteoretiker. Inte3 ens som någon farlig sådan. Men det var säkert i den egenskapen han intervjuades av Lars Gustafsson i BLM. Då hade det gått 8 år sedab han eldade på det ungerska upproret och t o m för en andra gång återkommit i en ungersk regering (Imre Nagys).

Veckorna 15 och 16 har annars varit märkliga här i många avseenden. Ekonomisk och mental depression, något lindrade av bjudluncher respektive receptfri valeriana, litervis med kaffe och promenader. Min gamla vän Anna var här i fyra dagar. Visade henne Pueto Mogan och talade om möjligheterna att sätta upp en liten privat behandlingsverkstad för fickpengar och möjlighet att investera i ny dator, en bra kikare, en extra hemresa för att fixa hit lite böcker, till exempel ovn nämnda och Ola Holmgrens två böcker om Ivar Lo -Johansson,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När Anna W landade på Kastrup, lyfte min dotter med samma namn därifrån. Som tur var för henne och hennes man Richard, behövde hon/de inte bo hos mig; de bodde mitt i draget – billigt – på hotell i Playa del Inglés, där de tog för sig av nattlivet. Men en dag hyrde vi bil, och jag fick för första gången se Öns nord- och västsidor. Otroligt fina gamla städer i norr, som Arucas och Teror, vilt alpligt i väster – och, ja: man ser Tenerife väldigt tydligt på 800 meters höjd. I Mogan åt vi väldigt gott, för min del det godaste på åtta månader (fisksoppa som förrätt och spenatfylld kyckling till huvudrätt; orkade inte ens med någon postreefterrätt.

Dagen därpå ”gjorde” de Las Palmas med Charlotta Nilsson som kunnig och entusiastisk guide medan jag var kvar i Sonneland och passade alla djuren, särskilt den förtjusande riesenschanuzern Ockra (Sigge, mästarkatten, kan ju inte göra allt själv!) och de lär ha ätit ÄNNU godare (hur det nu skulle ha varit möjligt). Sedan reste Anna och Richard hem, jag gick till vårdcentralen och beställde tid hos dr Eiche, mannen som talar alla språk och verkar vara en läkare fullt bi klass med Erik Falk i Ingelstad. Om två dagar ska jag dit – fast nu är ångesten nedkämpad och jag är bara lite ”låg”.

I födelsedagspresent från Anna fick jag femtonde dubbelvolymen av ”Robert Jordans” stora fantasyepos om Draken återfödd och Tidens hjul. Citattecknen beror på att Jordan bara hann fullborda tolv innan han dock 2007. Men hans änka hade massor med anteckningar i behåll och städslade yrkesförfattaren Brandon Sanderson till att fullborda jätteeoset. Redan 2009 kom nr 13 och året därpå nr 14. Fortfarande kunde jag inte se hur det skulle kunna bli något slut på denna cirkus, där fler och fler ”artister” med olika talanger och dolda agendor, tillfördes. Och 2011 kom ingenting… Hade Sanderson och Mrs Jordan gett upp – som det svenska förlaget Natur och Kultur, som troget gett ut de 24 första enkelvolymerna?

Som sagt: nej. Odch jag sätter igång och läser med iver när mina gäster rent hem till Sverige. Redan på sidan 123 dyker den efterlängtade Moiraine Sedai upp efter många böckers frånvaro – och tar kommandot genom att tilldela Rand al Thor, den återfödde Draken, hans hustru (en av dem) drottning Elayne av Andor och den unga aissedaischefen Egwene, Rands barndomsvän, deras riktiga roller. En till att leda kriget mot Mörkrets furste, en att ta bort de sigill som håller Ondskans kropp utanför världen, en till att försöka förgöra ondskan.

På torsdagen är det städdag hos mig och Charlotta (varannan). Om det är vår tyska städerska Helga eller någon annan som berättar vet jag inte, men nu får vi veta att varning för extremvärme har utfärdats, kan bli 39 grader redan på fredagen säger man. La Calima med sandiga vindar från Sahara. Men det blir ”bara” 35 på fredagen och 37 på lördagen. På söndagen får jag däremot för första gången i mitt liv uppleva mer än 40 grader. Klarar det bra med mängder av vatten, försiktiga rörelse och min panamahatt. På måndagen, när värmen avtagit något, går jag till San Agustín och badar i havet vid Playa del Las Burras (Åsnestranden). Nu känns 37 grader behagligt och 27-gradigt vatten lagom svalkande – så fort man vänjer sig! Något mer läst blir det inte, men hjärnan fungerar förträffligt. Massor av idér om åtgärder som ska vidtas för kommande försörjning. Ämnen för kommande essäer och krönikor. Dikter, som jag tycker är bra, korta och långa, som kanske kräver bearbetning men inte mycket och som jag delvis har för avsikt att lägga ut på länkar som jag har kopplade till min facebook-sida. Jag har kommit så långt att jag tillåter mig att skita i om Boel Schenlaer tycker om mina dikter eller inte (tydligen det senare som gäller). Men vill också skriva en serie artiklar om svensk socialdemokrati – på frihand, provocerande, men nöden har ingen lag: jag har inte tillgång till något referensbibliotek. Också om mitt sätt att tänka kring marxismen. Där har jag förändrats. Det har också världen, och marxismen förblir obsolet så länge marxologerna får stå oemotsagda. Marxjägarna som hållit igång i 150 år i Dagens Nyheter och filosofiska institutionerna, har sällan haft så öppna dörrar att sparka in – nu när verkligen en ny, socialistisk världsordning skulle behövas!

Hade jag inte så mycket att hålla ordning på, skulle jag kunna skriva min Kattbok redan nu, men Sigge tillför nya aspekter hela tiden, liksom hunden (!) Ockra, som visat sig vara rena kattmagneten. Funderar på att låta henne stå som medförfattare. Romanen, som jag kom igång med så fint i oktober, utvecklade sig mer och mer till en memoar och ligger därför för fäfot; vem läser en okändis´ memoarer? Har dock fått en idé om det också. Varför inte skriva FYRA biografier över en och samma person, som inte är jag exakt men typ och med samma utgångsmöjligheter.

 Fem eller sex dikter har jag skrivit de senaste två dagarna. Här är de två kortaste:

 När jag skrikit ut sanningen från taken i Rom

väntar mig fiendskap från var en som är from,

från alla som värnar om den lilla romerska staten,

från hela den jävla eliten i den patriciska senaten.

Vad jag sade? Kejsaren är naken och en ynkedom!

Enda gången alla poesiens koder

uppenbaras är när det inombords råder

svår depression och poeten helt krasst

tager vad hen haver, rakblad nog vasst

för att på längden sprätta upp en åder.

 

Christer B Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Skylden

 Innledning Nåtiden kretser om å være i bevegelse, det vil si at å flyte omkring er hva det hele er om. Karl Marx, som slettes ikke var en dumskalle, traff målet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 december, 2014

Gilsemans, 1642. Bildkälla: Wikimedia

Aotearoas kultur och litteratur

Maoriernas historia påbörjas på Aotearoa, någon gång för mer än 1000 år sedan. Dessförinnan fanns emellertid invånare av annat ursprung redan på plats sedan kanske ett par hundra år; en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 07 juni, 2015

Vladimir Oravsky

Man skall glädjas åt det lilla

Vem hittade på talesättet "Man skall glädjas åt det lilla"? Troligen samma multimiljonär som själv badade i glädje, och hade hur mycket råd som helst att sprida även den numera ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 05 oktober, 2016

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Fnitter på fullt allvar

En för den breda publiken inte helt okänd kvinnlig svensk litteraturforskare och författare överlade tillsammans med mig frågan huruvida det finns ett kvinnligt och ett manligt språk. Jag dristade mig ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 17 februari, 2015

Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 02 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.