MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Utan vatten inget liv



 Ragnwei Axellie

Ett isande rop drar fram över jorden...

Utan vatten inget liv...

I vinden hörs språken en blandning av orden.
Naken och hungrig, törstig och sjuk.

Varje dag knackar de på min inre dörr...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Barn med stora skräckslagna ögon. De vältrar sig in över min inre tröskel...
Barn som hungrar och fryser och svälter. Kärlekslösheten växer i brådska.
Samtidigt som frosseriet galopperar i ökande takt. I vår värld nära, nära oss!
Det finns alltför många, som kan vittna om hunger och törst!
Det verkar vara sen tid, på jorden!

Utan vatten inget liv.

Det blev jag klart medveten om, när vi för ett antal år sedan bodde en period, mitt ute i bushen i Kongo/Kinshasa.
Inga kranar att vrida fram rent dricksvatten ur. Inga duschar i onödan.
Hemburet vatten i hinkar från källan. Kilometrar från byn. Koka och filtrera först.

Sen dricka. Men ändå. Vi levde gott. Försäkrade och vaccinerade.

Runt omkring oss fanns de andra. De, som drack sitt vatten, utan kokning och filtrering.
Alla dessa barn, som törstade. Och alla törstande jordar. Allt skapat törstade.
Verkligheten var, ett törstande, hungrande Afrika .

”Vatten som finns här på jorden Ett under Och meningen är Vi får liv av det
Källan som ges både kroppen och själen Skall delas av alla ifred ”.

Så lyder några rader ur Vattnets sång. Som jag skrev, efter att ha börjat förstå.

Vattens absoluta nödvändighet. För allt, som lever på jorden .  

I stora karavaner drog de iväg i skymningen. Kvinnorna i byn . För att hämta vatten.
De bar stora dunkar på huvudet . Förutom flaskor, och burkar, i sina händer.
Och barn, 
i växande magar. Hela dagen, hade de arbetat hårt på fältet.
Hackat, burit, odlat. Nu väntade, männen och barnen. Törstiga, hemma i byn.

 Efter en längre cykeltur i bushen, utan medtaget vatten, vet jag hur det känns.
När en hoptorkad strupe, framkallar ångest. Törst, ett fruktansvärt ord.
När det är upplevd verklighet . Att sedan få dricka . Vatten. Liv.

 Där då, hörde jag, en ton. En sång. Inne i min egen kropp. Ursprungskällan, tonade på ett förunderligt sätt, in i mitt eget vatten. En sång. Och plötsligt visste jag. Alla människor har en egen vattensång. Varje människa på jorden, är en del av källans vatten.

 Kanske, anar de tonen. Vattenbärerskorna. När de i mjuka rörelser. Ofta sjungande, bär vatten, hem till sina törstande familjer. Kanske hör de sången, därinne i sitt eget vatten .
Vattnets sång. Livets sång. De, som verkligen vet. Utan vatten inget liv.

 ”Vet du om att källans vatten är en del av dig och mig
Vet du om att alla mänskor har en sång från vattnet inom sig”.

Vattenbristen är hela väldens kris...
Utan vatten inget liv...

Ragnwei Axellie  

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.