MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Barnkonventionsdagen



Vladimir OravskyI dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”.

Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

”Allt som sägs om vad vi pratar om internt i verkställande utskottet är i regel inte sant”, sade Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson i Sveriges Radios Ekot på Sveriges nationaldag och Svenska flaggans dag anno 2000. I Elin WägnersTusen år i Småland från krigsåret 1939 erkänner en av karaktärerna: ”Ja visst ljuer ja, men ja tar inte betalt förat”. Sveriges förre statsminister Göran Persson använder sig av termen halvsanningar.

Vad betyder halvsanningar? Är det detsamma som halvlögner? Och vad betyder det? Om det inte var en uppenbar lögn, då skulle det nästan kunna vara sant? Göran Persson har uppenbara svårigheter, inte bara med att hålla sig till sanningen, utan redan själva ordet sanning verkar vålla honom vissa svårigheter. Den kommission som sades skulle avslöja sanningen om politiska och på andra grunder organiserade övervakningar, registreringar och förföljelser av Sveriges medborgare, och som länge gick under den självklara beteckningen sanningskommission, döptes av Persson om till granskningskommission då han på sin 50-årsdag omsider utlovade att tillsätta en sådan. Ordet kommission betyder i detta sammanhang inget annat än en särskild utredning, det vill säga granskning. Uttrycket granskningskommission är en tautologi eller som den lördagsgodissnattande Persson antagligen skulle föredra att kalla det, tårta på tårta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Man flyr in i tautologin som i rädslan eller ilskan eller sorgen när man inte har någon förklaring att komma med”, skriver Sartre i Skiss av en teori om känslor och Roland Barthes påstår i sitt arbeteMythologies att ”I tautologin finns ett dubbelmord: man dödar det rationella eftersom det gör motstånd; man dödar språket därför att det förråder en.” 

Sveriges förre statsminister Göran Persson, använder sig även av termen halvfiffel. Troligen menar han ett ännu oavslutat fiffel. Ungefär som en halvlek … Eyvind Johnson fick De Nios pris, var ledamot av Svenska akademien och fick av den samma Nobelpris i litteratur. Han sade sig kunna ljuga sig fram till sanningen. ”Ljuger gör jag int’, men det kan fäll hända att jag talar lite mer än sanning nån gång”, medgav Janne Vängman, storljugande berättare i bygdehistorier av Johan Rudolf Sundström. Persson tillstår aldrig någonting sådant. Trots att hans mor, som troligen uttalar sig moderligt beskyddande om sonen, lär ha sagt att man kan se på Görans ögon när han ljuger. Stefan Grudin har i tv kommenterat det med att man kan se det på hans mun. Han ljuger när den rör sig. Det var roligt, men det är sannerligen tragiskt. Och mer än du troligen är medveten om. Några dagar före riksdagsvalet i september 1998 proklamerade den självsäkre bossen Persson att han ville sätta sin ros i samma vas som Lennart Daléus sätter sin klöver. Hur mycket än Daléus vände bort sitt ansikte från honom, slutade herr Göran Persson aldrig att fråga chans på Daléus. För herr Göran Persson kan nämligen ett klart uttalat ”NEJ!” låta helt entydigt som ett ljuvligt ”ja”, eftersom han utgår från sitt eget språkbruk och sin egen omoral. Därför kunde han skamlöst avfärda Daléus avståndstagande med ”vi får väl se!” Det verkligt katastrofala med detta är att handlingar, även hos mer moraliskt stabila människor än mittens Lennart, ofta styrs lika mycket medvetet som omedvetet av andras förväntningar på dem. Perssons universalplåster på såret heter kronisk osanningfärdighet. Mundus vult decipi, ergo decipiatur; världen vill bedragas, så låt den bli bedragen. En toppsittande ”ledare” och ”landsfader” som använder lögnen som sitt arbetsverktyg, kan bland annat redan genom att han betraktas som en förebild, moraliskt fördärva en hel nation och frånta den dess heder och samvete. Fäder och mödrar bör kräva att justitieministrar så väl som andra regeringsmedlemmar, teater- och museichefer, präster, läkare, lärare, lekis- och fritidsfröknar av båda könen skall vara moraliska föredömen för barnen. I annat fall bör man omedelbart införa lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera som obligatoriska kärnämnen från förberedande grundskola och uppåt vid sidan om matte och armbågsknuffning. Den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om den vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken. Om de inte får en sådan utbildning kommer de att gå under i denna moraliskt nedsmutsade miljö lika snabbt som de som saknar immunförsvar i en sjukdomsinfekterad omgivning.

”Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter eller Barnkonventionen är en traktat som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och utgör en del av folkrätten. (…) Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” vilka slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. (…)”, skriver Wikipedia. Att barnen, den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om de vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken, kan kanske inplanteras i Artikel 6 som påstår att ”varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln verkar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen”.

Det finns många institutioner som profilerar sig genom att ”fira” Barnkonventionsdagen. Det gemensamma för dem är att de tror eller låtsas att tro att allt de svenska barnen drömmer om är leksaker och lek, och att barn ”får dricka saft hela dagen”. Det finns knappast någon skillnad mellan Barnkonventionsdagen och Julafton. Söt, inte sant?

Vladimir Oravsky

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.