Arthur Schnitzler och hans värld

Under sin livstid var Arthur Schnitzler en så kallad skandalförfattare. Han föddes mitt emot nöjesfältet Prater på Praterstrasse 16 i Wien - Leopoldstadt för 150 år sedan som son till ...

Av: Lilian O. Montmar | 29 Maj, 2012
Litteraturens porträtt

”Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke”

Och … tänker jag, att ”sant är, att liksom många gånger formen inte stämmer med vad konstnären har avsett om materialet inte lämnar gensvar, så ses en skapad varelse inte sällan avvika från sin bana ...

Av: Göran af Gröning | 24 januari, 2014
Kulturreportage

Langsomhet

Innledning Det gis ulike slags holdninger. Med ‘holdning’ forstår jeg ‘å ha en fast innstilling over livet’. Ett eksempel på en holdning, eller en innstilling, overfor livet, er at det gjelder ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 juli, 2014
Agora - filosofiska essäer

Läs bibeln! Eller låt bli

Samtal en sommarkväll hos en god vän i Stockholm. Jag brukar varken läsa Bibeln eller Koranen, men efter samtalet blev det till att plocka fram skrifterna ur hyllan. Vad stod ...

Av: Annakarin Svedberg | 15 juni, 2017
Kulturreportage

En praktisk humanism



Gunnar Lundin

Vad händer första veckan i skolbänken? Jag minns spelet mellan den avgudade lärarinnan i katedern och de nya kompisarna. Och jag minns att någon gång i puberteten förvandlades spelet i vånda. Från en sömngångaraktig – och ofta lycklig – tillvaro (teosoferna anser att man de första levnadsåren delvis lever kvar i ”astralkroppen”) till sexualitet och till den ”bildning” som, med krav på moral, ska göra oss till samhällsvarelser.

I gymnasiet väcks Hjalmar Söderberg till ett liv i historien. Ett nytt liv! I studierna ser han genom läxläsningen och uppfostrans före­ställningar ner till vad som vore ett bättre sätt att tro och leva. Han tar sig förebilder. Strindberg var en sådan. Men redan nu visar Söderbergs karaktär en återhållsamhet tillsammans med den nyväckta blicken och tron på egna möjligheter. Martin, i Martin Bircks ungdom, är kon­fessionslös i en tradition där ett hem finns. ”Han ville skapa lycka och skönhet omkring sig och skingra vill­farelserna…Vis­ser­ligen var han icke fullt säker på att sanningen i och för sig kunde skapa lycka; men historien hade lärt honom, att villfarelser skapade olycka och brott.” I förståelsen att vara social på det sätt som var honom ämnad fanns ”en längtan utan bitterhet och ett vemod, ljus som vårskym­ningen”.

Det är en sorts livsglädje som först blir kritisk och i murveln Jörgens anda uppsluppet satirisk, men också av melankolisk färg. Det som styr är instinkten att förstå; söka sanningen bakom det många tar för självklart. Med ålderdomen blandar sig bekvämlighet in. Den blev aldrig stor hos Söderberg. I slutet av sitt liv befann han sig i en av nazisterna ockuperad stad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Spleenen hör samman med en dekadent och bekymmerslöst självutgivande livsstil; så gestaltas den i ett porträtt med poeten Emil Kléen som förebild. Martin har sympati för detta nej till den goda smaken och kulturanpassningen. Ett anarkiskt nej är aldrig långt borta. ”Jag super förfärligt!” skriver han i brev till Emilie (den blivande hustrun). Han har elden, men är även livsbejakare; spleenen tonas om i livets tjänst. Och den som gifter sig och får barn går in i ett ansvar; skammen att inte uppfylla det, misstanken om det självsvåldiga i att förskansa sig i skönlitteraturen, blir ett som förenar liv och dikt.

Kanske beror vår nöjdhet i viss mån på oss själva; omständigheterna ger ofta falskt försonande alibin. Stora känslor ersätts om de uppfylls snabbt av trivialiteter! Pengar, arvstvister, loppbett slår undan idealismen. Den som det ser kan bli kyniker eller humorist eller bådadera. En man står upp från de döda, och gläder sig åt att vara en bland människor och fåglar och det levande gröna, för att strax bekymra sig över vilken tandkräm som är nyttigast eller i vilken bank han ska placera sina pengar.

Hos Söderberg finns en sorts spleen som bevarande livsattityd. Genom den blir förnuftet balanserat, sant. Både vardagligt och kulturkritiskt. På ett liknande sätt som den där sinnesstämningen när man undkom läxan, och träden och fåglarna mottog en som en förrymd slav vilken ändå fann nöje och frihet och adel i att vara en slav.

Ack, säger den svartsjuke, om jag vore fri från mina tärande misstankar! Ack, säger den sjuke, om jag vore frisk igen! Ack, säger den handikappade, om jag kunde gå på mina ben igen! Och så fattar i en kornblixt den svartsjuke att han inbillat sig saken, den sjuke tillfrisknar, den ofärdige stödjer sig på sina ben och kan ta några stapplande steg. Och de ser sig om, och snart står ett nytt besvär för dörren!

I detta mänskliga predikament är spleenen ett kylande element. Att vara född ”på fejl klode” (Obstfelder) behöver inte betyda främlingsskap, utan ett hemligt förbund med sitt ursprungsland. I det öde, som man inte valt, är man ledd av en vänlig och uppfostrande hand. Vi lär oss. Också det svåra har en mening att uttyda. Jag är inte säker på att Söderberg alltid skulle hålla med om detta, men hans livshållning är i vissa former en hälsosam resignation; utan förväntan men inte utan hopp. ”En tredjedel av sanningen skänktes från läraren”, tänkte Martin Birck, ”en bjöds honom av kamra­terna…dessa tredjedelar (var) uppblandade med villfarelser och lögner; sanningens sista tredjedel, som kanske var den viktigaste och som det ålåg honom att själv söka en gång.” 

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | Essäer | 03 december, 2013

Trettonåring kastade sig under tåget efter nätmobbning

En vanlig grabb, en för övrigt levnadsglad österrikisk trettonåring kastade sig framför tåget i Klagenfurt. Han var på besök hos sin pappa tillsammans med sin bästa vän och skulle just gå på en ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 25 oktober, 2011

Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

Tommy Åberg

”Drömmarnas värld”

Tommy Åberg är tillbaka med en ny krönika.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 28 april, 2015

John O´Hara

Nu finns John O´Hara i Library of America.

Sextio av John O´Haras berättelser har nu kommit i den prestigeladdade Library of America (det närmsta en amerikansk motsvarighet till den franska Pléiade-klassikerserien man kan komma), i ett urval och ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 29 september, 2016

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Res till Toscana och förlusta dig

Är du trött efter semestern och skulle behöva fly minnena av spritstinna släktträffar, solvarm midsommarsill, smältande mjukglass, snarkande svärmödrar och trängseln på stranden? Res till Toscana och förlusta dig! På planet försöker ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 09 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts