Upplevelser i Kappadokien del 2

Kappadokien är beläget mitt på den anatoliska halvön, Asiens utpost mot Europa. Namnet på regionen Kappadokien sägs härleda från persiskan och betyder ”de vackra hästarnas land”. Jag kan riktigt se ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 19 december, 2013
Resereportage

Postludium

Öknen du genomkorsar är brödet som du bryter var en gång säd köttet du tuggar blodet du tillåter devastera mina ådror var en ...

Av: Post Nigredo | 02 mars, 2009
Utopiska geografier

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | 01 mars, 2014
Utopiska geografier

Torah på  Synagogan i Köln

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 06 maj, 2017
Essäer om religionen

En praktisk humanism



Gunnar Lundin

Vad händer första veckan i skolbänken? Jag minns spelet mellan den avgudade lärarinnan i katedern och de nya kompisarna. Och jag minns att någon gång i puberteten förvandlades spelet i vånda. Från en sömngångaraktig – och ofta lycklig – tillvaro (teosoferna anser att man de första levnadsåren delvis lever kvar i ”astralkroppen”) till sexualitet och till den ”bildning” som, med krav på moral, ska göra oss till samhällsvarelser.

I gymnasiet väcks Hjalmar Söderberg till ett liv i historien. Ett nytt liv! I studierna ser han genom läxläsningen och uppfostrans före­ställningar ner till vad som vore ett bättre sätt att tro och leva. Han tar sig förebilder. Strindberg var en sådan. Men redan nu visar Söderbergs karaktär en återhållsamhet tillsammans med den nyväckta blicken och tron på egna möjligheter. Martin, i Martin Bircks ungdom, är kon­fessionslös i en tradition där ett hem finns. ”Han ville skapa lycka och skönhet omkring sig och skingra vill­farelserna…Vis­ser­ligen var han icke fullt säker på att sanningen i och för sig kunde skapa lycka; men historien hade lärt honom, att villfarelser skapade olycka och brott.” I förståelsen att vara social på det sätt som var honom ämnad fanns ”en längtan utan bitterhet och ett vemod, ljus som vårskym­ningen”.

Det är en sorts livsglädje som först blir kritisk och i murveln Jörgens anda uppsluppet satirisk, men också av melankolisk färg. Det som styr är instinkten att förstå; söka sanningen bakom det många tar för självklart. Med ålderdomen blandar sig bekvämlighet in. Den blev aldrig stor hos Söderberg. I slutet av sitt liv befann han sig i en av nazisterna ockuperad stad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Spleenen hör samman med en dekadent och bekymmerslöst självutgivande livsstil; så gestaltas den i ett porträtt med poeten Emil Kléen som förebild. Martin har sympati för detta nej till den goda smaken och kulturanpassningen. Ett anarkiskt nej är aldrig långt borta. ”Jag super förfärligt!” skriver han i brev till Emilie (den blivande hustrun). Han har elden, men är även livsbejakare; spleenen tonas om i livets tjänst. Och den som gifter sig och får barn går in i ett ansvar; skammen att inte uppfylla det, misstanken om det självsvåldiga i att förskansa sig i skönlitteraturen, blir ett som förenar liv och dikt.

Kanske beror vår nöjdhet i viss mån på oss själva; omständigheterna ger ofta falskt försonande alibin. Stora känslor ersätts om de uppfylls snabbt av trivialiteter! Pengar, arvstvister, loppbett slår undan idealismen. Den som det ser kan bli kyniker eller humorist eller bådadera. En man står upp från de döda, och gläder sig åt att vara en bland människor och fåglar och det levande gröna, för att strax bekymra sig över vilken tandkräm som är nyttigast eller i vilken bank han ska placera sina pengar.

Hos Söderberg finns en sorts spleen som bevarande livsattityd. Genom den blir förnuftet balanserat, sant. Både vardagligt och kulturkritiskt. På ett liknande sätt som den där sinnesstämningen när man undkom läxan, och träden och fåglarna mottog en som en förrymd slav vilken ändå fann nöje och frihet och adel i att vara en slav.

Ack, säger den svartsjuke, om jag vore fri från mina tärande misstankar! Ack, säger den sjuke, om jag vore frisk igen! Ack, säger den handikappade, om jag kunde gå på mina ben igen! Och så fattar i en kornblixt den svartsjuke att han inbillat sig saken, den sjuke tillfrisknar, den ofärdige stödjer sig på sina ben och kan ta några stapplande steg. Och de ser sig om, och snart står ett nytt besvär för dörren!

I detta mänskliga predikament är spleenen ett kylande element. Att vara född ”på fejl klode” (Obstfelder) behöver inte betyda främlingsskap, utan ett hemligt förbund med sitt ursprungsland. I det öde, som man inte valt, är man ledd av en vänlig och uppfostrande hand. Vi lär oss. Också det svåra har en mening att uttyda. Jag är inte säker på att Söderberg alltid skulle hålla med om detta, men hans livshållning är i vissa former en hälsosam resignation; utan förväntan men inte utan hopp. ”En tredjedel av sanningen skänktes från läraren”, tänkte Martin Birck, ”en bjöds honom av kamra­terna…dessa tredjedelar (var) uppblandade med villfarelser och lögner; sanningens sista tredjedel, som kanske var den viktigaste och som det ålåg honom att själv söka en gång.” 

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Kärleken till de tre bollarna - "bildkonst på rull"

Det finns flera former av biljard. Trevallars carambole är den mest sofistikerade formen, den utförs på ett stort biljardbord utan hål. Det handlar om interaktionen mellan de tre bollarna (en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 16 juli, 2017

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Hundra år av Hjärtatsoro

Havet är kav lugnt; blankt som en förtrollad spegel. I dag går inga vita gäss på Sundet. Solen lyser varm och luften är hög och klar. I hamnen hörs vilda ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2009

Och snön, den föll och föll

Det snöar ymnigt i litteraturen. Snön faller redan i Heidenstams ”Sverige” som borde varit vår nationalsång om Stenhammars melodi inte varit så svår att sjunga: ”Fall julesnö och susa djupa ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 25 december, 2014

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2012

Kriget enligt Julius Evola

Vad är krig? Eller rättare sagt: vad innebär krig? Svaren på denna fråga är naturligtvis mångtaliga. Väpnade intressekonflikter mellan klasser eller plutokrater. Meningslöst, mekaniserat lidande. Ett nödvändigt ont i syfte ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 22 november, 2010

Det menings-fulla (menings-fyllda) hos Roberto Bolaño

Eftersom jag inte har spanskan i mitt eget språk så sker det mesta av min läsning om den chilenskt födde författaren Roberto Bolaño genom artiklar som förekommer i den engelskspråkiga ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 april, 2014

Innesluten i sig själv - en trettiotvåårig dvala blir opera i skärgården

Anders Eliassons kammaropera "Karolinas sömn" hade premiär på Värmdö för några dagar sedan samtidigt som det nya konstcentrat "Artipelag" öppnades. Privata pengar förvandlas till allmän nytta, det är bara att ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.