Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | 19 oktober, 2011
Gästkrönikör

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | 18 Maj, 2016
Utopiska geografier

Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2012
Övriga porträtt

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | 17 december, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Om att dö, om att leva



Björn Augustson

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem.

Min pappa var hans yngsta barnbarn, hans ögonsten och favorit. De kom bra överens, tror man kan säga att de var kompisar. När pappa hade tagit körkort tog han med sig sin morfar ut på vägarna.

- Ta den med, kör om, ja, den tar vi också Jerker. Bra, Jerker, bra!

Båda tyckte om när det gick fort.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När min farfar i slutet av sin yrkeskarriär blev överlastad med arbetsuppgifter gick han in i väggen. Han gjorde det långt innan någon visste om att man kunde göra det. Men det hände på den tiden också. Han ramlade ihop på garageinfarten men reste sig på nio och började jobba igen. Och han saknade sitt arbete oerhört dagen han gick i pension. I slutet av livet försökte också han närma sig döden genom att medvetet klä sig så tunt som möjligt mitt i smällkalla vintern. Men farfar var seg, så det tog lång tid innan han lyckades. Men han dog till slut och lämnade jorden som för honom hade blivit en sorgens plats.

När jag var tjugofyra år dog min pappa. En kall oktobernatt gasade han ihjäl sig i ett tält. Utanför tältet stod hans skor prydligt uppställda, i den ena skon låg hans snusdosa och i den andra hans glasögon. Han hade min tröja på sig. När jag drog handen genom hans hår på bårhuset var det första gången jag gjorde det sedan jag var liten. Det var så mjukt.

Pappa och jag hade inte hunnit etablera en vuxen relation till varandra, vi var fortfarande far och son med tystnaden som vapen i en kamp utan vinnare. Men jag älskade honom, han var världens bästa pappa och jag saknar honom varje dag. Jag förstod inte då att vi var så lika, pappa och jag, men det förstår jag idag. Och förutom allt på insidan kan jag ibland se pappa när jag tittar mig i spegeln. Då möts vi som vuxna som vänner.

Pappa var farmor och farfars enda barn. När han dog gjorde de det med, även om de fortsatte att leva. Varför någon tar sitt liv är svårt att redogöra för och vi gör det ofta för lätt för oss, när vi försöker förstå av vilken anledning en människa mår dåligt. Sannolikt är det, i många fall, flera faktorer som olyckligt sammanfaller vid fel tidpunkt i livet.

Det är alltid en sorg när någon går bort men vissa dödsfall känns så oerhört onödiga. Om pappa hade levt några år till för att hinna träffa sina barnbarn, så tror jag att han hade valt livet, varit levande nu. Och då hade inte min farfar heller valt att kämpa för att dö. Men oavsett om de är onödiga eller inte så menar jag att vi alla har ett ansvar för våra medmänniskor. Med en ökad känsla för varandra skulle vi slippa se så många människor dö av ensamhet och sorg, i ensamhet och sorg. Det är naivt att tro att all sorg kan försvinna men den kanske kan lindras och kännas något mer uthärdlig. Och alla människor har rätt att få dö i värmen från en annan människa.

När pappa var lika gammal som jag hade han femton år kvar att leva. Om femton är är min son tjugofyra år. Då hoppas jag att han ser mig som en vän, en vän han har kvar länge i livet.

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder
Tommy Åberg

Denna gubbsjuka

En gång en intervju i SVT. Reportern frågar Lars Forsell hur han upplevde sitt åldrande. Han blev tyst en stund. - Man blir gubbsjuk, svarade han motvilligt, lite plågat. Den ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 08 december, 2017

Lars Huldén foto CC BY SA 3.0

Lars Huldén – in memoriam

Hedersmannen, skalden och österbottningen Lars Huldén har lämnat det jordiska, drygt 90 år gammal. Förutom egna dikter, språkvetenskapliga och litterära verk, översatte han och sonen Mats det finska nationaleposet Kalevala ...

Av: Bengt Berg | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Feminism - befrielse eller tvångströja?

Eftertankar kring 8e mars, internationella kvinnodagenVärlden är full av tvångströjor. Är det bara att välja? Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skydd och värn – nu, var ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 11 mars, 2014

Distributionssvårigheter har gjort att den officiella premiären av Green Inferno är uppskjuten.

Kannibalmyten som kolonial skrämselsaga

Hollywood återanvänder succérecept som aldrig förr. Med anledning av Eli Roths nya, ännu inte släppta kannibalfilm "Green Inferno", är det på sin plats att bena ut hur kannibaler brukar representeras ...

Av: Anders Nilsson | Essäer om film | 02 mars, 2015

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En arbetslägenhet i Stockholm

En arbetslägenhet i Stockholm Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter? - Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så ...

Av: Peter Lucas Erixon | Utopiska geografier | 25 september, 2007

Ester – Judisk drottning i Persien och hjältinna

Bibeln är världens mest lästa bok och den har kallats världshistoriens viktigaste och mest inflytelserika skrift. Men Gamla testamentet sägs ofta vara en samling böcker skrivna av män för män ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 24 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.