Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | 18 Maj, 2009
Essäer om samhället

Livspusslet – hur får man ihop det?

Alla pratar om det. Skriver om det. Läser om det. Funderar på det. Livspusslet. Alla har ett livspussel i Sverige.Kändisar har också ett livspussel. Med bitar som inte går ihop ...

Av: Belinda Graham | 24 april, 2013
Gästkrönikör

Kärleksfulla artister och bråkig publik

Tidningen Kulturens Sunna och Liv Nordgren besökte årets Peace and Love festival i Dalarna. Årets Peace and Love festival var större än någonsin, både vad det gäller publik och artister.  Numera ...

Av: Sunna Nordgren och Liv Nordgren | 05 juli, 2008
Essäer om musik

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Om att dö, om att leva



Björn Augustson

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem.

Min pappa var hans yngsta barnbarn, hans ögonsten och favorit. De kom bra överens, tror man kan säga att de var kompisar. När pappa hade tagit körkort tog han med sig sin morfar ut på vägarna.

- Ta den med, kör om, ja, den tar vi också Jerker. Bra, Jerker, bra!

Båda tyckte om när det gick fort.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När min farfar i slutet av sin yrkeskarriär blev överlastad med arbetsuppgifter gick han in i väggen. Han gjorde det långt innan någon visste om att man kunde göra det. Men det hände på den tiden också. Han ramlade ihop på garageinfarten men reste sig på nio och började jobba igen. Och han saknade sitt arbete oerhört dagen han gick i pension. I slutet av livet försökte också han närma sig döden genom att medvetet klä sig så tunt som möjligt mitt i smällkalla vintern. Men farfar var seg, så det tog lång tid innan han lyckades. Men han dog till slut och lämnade jorden som för honom hade blivit en sorgens plats.

När jag var tjugofyra år dog min pappa. En kall oktobernatt gasade han ihjäl sig i ett tält. Utanför tältet stod hans skor prydligt uppställda, i den ena skon låg hans snusdosa och i den andra hans glasögon. Han hade min tröja på sig. När jag drog handen genom hans hår på bårhuset var det första gången jag gjorde det sedan jag var liten. Det var så mjukt.

Pappa och jag hade inte hunnit etablera en vuxen relation till varandra, vi var fortfarande far och son med tystnaden som vapen i en kamp utan vinnare. Men jag älskade honom, han var världens bästa pappa och jag saknar honom varje dag. Jag förstod inte då att vi var så lika, pappa och jag, men det förstår jag idag. Och förutom allt på insidan kan jag ibland se pappa när jag tittar mig i spegeln. Då möts vi som vuxna som vänner.

Pappa var farmor och farfars enda barn. När han dog gjorde de det med, även om de fortsatte att leva. Varför någon tar sitt liv är svårt att redogöra för och vi gör det ofta för lätt för oss, när vi försöker förstå av vilken anledning en människa mår dåligt. Sannolikt är det, i många fall, flera faktorer som olyckligt sammanfaller vid fel tidpunkt i livet.

Det är alltid en sorg när någon går bort men vissa dödsfall känns så oerhört onödiga. Om pappa hade levt några år till för att hinna träffa sina barnbarn, så tror jag att han hade valt livet, varit levande nu. Och då hade inte min farfar heller valt att kämpa för att dö. Men oavsett om de är onödiga eller inte så menar jag att vi alla har ett ansvar för våra medmänniskor. Med en ökad känsla för varandra skulle vi slippa se så många människor dö av ensamhet och sorg, i ensamhet och sorg. Det är naivt att tro att all sorg kan försvinna men den kanske kan lindras och kännas något mer uthärdlig. Och alla människor har rätt att få dö i värmen från en annan människa.

När pappa var lika gammal som jag hade han femton år kvar att leva. Om femton är är min son tjugofyra år. Då hoppas jag att han ser mig som en vän, en vän han har kvar länge i livet.

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder
Victor Klemper Bundesarchiv CC-BY-SA 3.0

USA:s nye president övertrumfar fiktionen.

George Orwells framtidsroman ”1984” säljer som aldrig förr i USA just nu. Det är inte att undra på, verkligheten sedan presidentinstallationen den 20 januari har redan inhämtat mycket av Orwells ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 05 februari, 2017

Intervju med den katolska biskopen Anders Arborelius

På Götgatan i Stockholm i en gammal byggnad nära den katolska domkyrkan ligger den katolska biskopens ämbete, kontor och bostad.Att tala om katolicism väcker fortfarande uppseende i Sverige. Men i ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 09 september, 2011

Narkissus i Pompeji

Valsäng och Hälleviksstrand

I mitt universum överlappar alla kronologier och geografier varandra. I mitt universum, som i Modianos och Prousts, är varje minne förbundet med en plats. Och varje verklig plats förknippad med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Arthur Schopenhauer. Porträtt av Ludwig Sigismund Ruhl 1815

Världen är som en bok eller en målning, en spegel för…

Ensam berövad allting ända till minnet. Förstenad, till synes helt död, de förlorade tårarnas källa med sina drag samlade, avlagrade från allt levande och söndergråten världens döda splittring med Ting ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 januari, 2017

Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 12 Maj, 2017

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 Maj, 2016

Om de ytterste anliggender i en verdslig tid

Innledning Artikkelen min hviler på følgende grunnoppfattelse om verden, det vil si at denne oppfattelse gjelder for vår verden: At idag er det helt alminnelig å tro og mene at det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2013

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.