Vikten av vänlighet i Auschwitz

I. Låt barnen komma till mig Wolf meddelar genom barriären av skrik att ungens huvud är synligt. Jag öppnar åter ögonen och försöker fokusera. Min kropp må vara i Block 10 ...

Av: Jonas Wessel | 11 Maj, 2013
Kulturreportage

Robin Valtiala

En diktsvit av Robin Valtiala

Robin Valtiala (f. 1967) är en finlandssvensk författare som bor i Helsingfors. Han skriver både dikter och prosa. De två första böckerna han gav ut var Bakfönster (Boklaget, 1991) och ...

Av: Robin Valtiala | 27 augusti, 2017
Utopiska geografier

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern



Björn AugustsonJag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New York Times till mannen och kvinnan på gatan, hört av sig till honom efter att kulturministern under söndagen skurit en vaginal tårtbit från den skrikande svarta tårtkvinnan. Makode Linde var själv en del av konstverket, det var han som var tårtans skrikande huvud. Och det var till honom som kulturministern, till de närvarandes muntra skratt, till kulturtanternas belåtenhet, bjöd en smakbit av tårtan.


Att kulturministern skulle vara först med tårtkniven och viska ”ditt liv kommer bli bättre så här”, ta en tårtbit från underlivspartiet och dessutom mata Linde med tårtan var för honom en överraskning, något han i sina vildaste fantasier inte hade kunnat föreställa sig skulle hända.
Kulturministern blev en del av konstverket, en ingrediens som skapade den uppmärksamhet som över en natt gjorde Makode Linde världsberömd. Även de skrattande kulturtanterna bidrog till och införlivades i konstverket. Och det är få konstverk som lyckas få ett sådant genomslag, som har skapat en sådan debatt och diskussion.

Makode Lindes mamma är svenska och hans pappa västafrikansk invandrare. Han har gjort en rad verk som ingår i Afromantics. Tanken med verken är att nidbilden ska möta romantiserandet av det exotiska. Han belyser den västerländska uppfattningen, den västerländska romantiserande bilden av historien, en historia som innehåller både slaveri, apartheid och rasism. Han vill skapa debatt för att visa på hur det har sett ut och hur det fortfarande ser ut i samhället, i världen.

Efter tårtan har Linde fåt utstå mycket kritik, röster har höjts för att han är rasist medan han själv menar att verken görs i syfte att motverka rasismen. Flera verk ur serien Afromantics har visats på museer runt om i landet och skapat debatt. Men aldrig har debatten blivit så stor som nu. Och aldrig tidigare har Lindes motiv ifrågasatts som nu.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag ser emellertid ingen anledning att tro att Linde skulle vara rasist. Jag kan ha åsikter om verket, om den afrikanska kvinnan som skriker om nåd när kulturministern skär bort en bit av hennes vagina. Min första åsikt var att jag inte tyckte om det. Men efter att ha läst på mer om Linde och satt mig in mer i hans konst ser jag på det med andra ögon. Den debatt som verket skapat är nödvändig och viktig. Som konstnär har han verkligen lyckats. Ett verk, en tårta, ett skrik har skapat eko i stora delar av världen. Det är bra. Det är bra konst.

Vad som är mindre bra är att vår kulturminister, Lena Adelsson Liljeroth, låter sig bli en del av ett sådant verk. Det är förståeligt att det väcker anstöt. Hon bör tänka sig för, agera smartare än så. Vad som också är beklagligt är de skrattande kulturtanterna. Efter vad jag förstår är det så att man vid åsyn och betraktande av Lindes verk ofta sätter skrattet i halsen. Men i det här fallet var det nog inget annat än tårta som fastnade i kulturministerns och tanternas halsar, vaginal tårta.
Kanske bör tilläggas att det även fanns en och annan skrattande kulturgubbe på plats och de var förstås inte bättre än tanterna.

Björn Augustson

Ur arkivet

view_module reorder

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Teosofin, religionerna och den fria tanken

Religiös dogmatik och religionen som hjälp i livskriser. Var går gränsen? Anteckningar och associationer En vacker sommar på 90-talet satte jag mig på balkongen med fötterna bland petuniorna för att läsa Hemliga ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 12 februari, 2013

Tarja Salmi-Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson. Tre dikter

Tarja Salmi-Jacobson, författare, skribent och fotograf skrev dikter när hon var i Dubai

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 15 februari, 2016

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare

Man skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck ...

Av: Jonas Lundgren | Litteraturens porträtt | 12 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.