Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten När Elfriede Jelinek fick Nobelpriset blev många antagligen ganska förvånade att det var första gången som litteraturpriset gick till Österrike, ett land som har frambringat ...

Av: Gregor Flakierski | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | 03 oktober, 2016
Gästkrönikör

ur Processen av Orson Welles

Sagolandet

Guido Zeccola om sommarens kulturföljetong.

Av: Guido Zeccola | 31 juli, 2016
Kulturreportage

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | 20 april, 2014
Konstens porträtt

Stereotyperna i ”Äkta Människor”



 Annelie Babitz När tv-serien ”Äkta Människor” nu närmar sig sitt sista avsnitt så är jag en aning besviken. Min besvikelse gäller främst alla stereotyper och de lama replikerna i serien. Vi har ju ett helt hav av amerikansk sci-fi kultur att gräva ner oss i, så varför inte vässa den en aning, skapa något eget? De stereotyper som stört mig mest i serien har varit den asiatiska kvinnan/ huboten Anita som huhållsbetjänt/sexoffer, samt stereotyper av manlig och kvinnlig sexualitet.

I nästan varje avsnitt har vi fått se hur några av de manliga karaktärerna besökt ”Hubot Heaven” - en strippklubb slash bordell med sexiga kvinnorobotar.

Manusförfattaren, Lars Lundström, använder här ”mannens rätt” att köpa sex som ett tema (för på många ställen i världen ser män detta som sin rätt) medan de kvinnliga karaktärernas sexualitet kontrolleras av att de måste känna, bli förälskade i sina hubotar. Gäsp!

Snälla … Det är år 2012 och vi har ganska länge vetat att det inte är så stora skillnader på manlig och kvinnlig sexualitet. Varför finns det till exempel ingen bordell dit kvinnor kan gå och köpa sex av manliga hubotar i serien? Kanske om manusförfattaren hade gått en kurs i genusvetenskap, då kanske han hade avstått från att förmedla en bild av mäns sexualitet som något viktigare än kvinnors sexualitet. Som att det skulle vara viktigare för en man att få utlopp för sin sexualitet direkt, genom att till exempel kunna köpa sex.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I avsnitt 8 fick vi ändå se hur Leif Andrées hubothatande karaktär, Roger, till slut blir kär i huboten Bea. Bea som är minst trettio år yngre än honom, villig och skitsnygg. Att göra Bea trettio år äldre än honom, gravt överviktig och ful var antagligen en tanke som aldrig fanns på kartan. I detta avsnitt fick vi även se hur han som köpte sex på ”Hubot Heaven” i avsnitt 7 fick enorma samvetskval och spydde.

Och när hushållshuboten Anita ”nästan” blir våldtagen i avsnitt 7 så reagerar pappan i familjen med att inget större brott begåtts för hon är ju ändå bara en robot, medan mamman hävdar att Anita visst kan känna en massa saker.

Låt oss säga att vi inom femtio till hundra år kommer att leva i ett samhälle med människorobotar. Robotar som har en nästan mänsklig intelligens. Ett samhälle där vi till och med gifter oss med robotar. Ungdomar i Japan säger sig inte längre ha så mycket intresse för relationer. De säger att de skulle vara mer intresserade om relationen var med en robot. Forskarna tror att detta är ett resultat av mangakulturen. Kanske är det bara framväxten av ett nytt sorts samhälle med en ny sorts människa. En konsumtionsmänniska som inte har tid för att ha en relation med en vanlig människa, som inte har tid för en person som inte har en av och på-knapp. Relationer med robotar skulle definitivt lösa överbefolkningsproblemet i alla fall.

Anyway. Jag önskar att någon hyperkreativ tjugoåring som växt upp i ett genusforskning labb hade fått skriva manuset till ”Äkta Människor”. En person som inte hade varit bunden till könsstereotyper. En person med Blade Runner som förnamn, Red Dwarf som mellannamn och Prometheus som efternamn. Är ganska säker på att en sån person inte hade låtit sina karaktärer sitta i ett kök och diskutera vad deras hushållshubot kände eller inte kände då hon ”nästan” blev våldtagen. För mycket socialrealism helt enkelt, och inte alls sci-fi.

 Annelie Babitz 

Ur arkivet

view_module reorder

Om smak, dialog och estetik

Syftet i Gunnar D Hanssons Var slutar texten? är dels att jämka förhållandet mellan författaren som litteraturvetare och som essäist, dels parallellt att definiera ett nytt ämne vid Göteborgs universitet ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 oktober, 2011

En jämförelse och tolkning av Roy Lichtensteins Look Mickey! (1961) och Artist's Studio…

I mars for jag till Tate Modern i London för att titta på utställningen Lichtenstein: A Retrospective, vilken pågick 21 februari-27 maj 2013. Det var första gången jag har haft ...

Av: Den arge konstvetaren | Essäer om konst | 28 juli, 2013

Hänt i skvättet 13 (det sista)

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 23 december, 2013

Migrationens metaforer

Till Marco Kurtz Vi hör talas mycket om rötter på vår halvö och bortom den. Om våra samhällens och gemenskapers historiska rötter. Om våra ursprung i vissa geografiska områden sedan tidernas ...

Av: Juan Goytisolo | Essäer | 23 februari, 2014

Den minglande amerikanen

Det var när jag stod i boardingkön på Keflavik klockan fem på kvällen isländsk tid som jag hörde det. Inte var det första gången jag hörde den nordamerikanska rullande engelskan ...

Av: Jana Rüegg | Resereportage | 11 december, 2011

Lindsay Bottos,

På trolljakt i samtidskonsten

Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 oktober, 2015

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 15 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts