Alma Tadema.  A summer offering.

Fragment – ambivalens – poesis

Det jag har förlorat gäller de värden som måste vara synliga och närvarande i världen. Därför är inte längre mystiken någon utväg för mig. Min världs frånvaro är en förströelse ...

Av: Göran af Gröning | 28 december, 2016
Agora - filosofiska essäer

Zenta Mauriņa (1930). Foto: Okänd/Wikipedia

Zenta Maurina

Slog upp första sidan i ännu en bok om Dostojevskijs liv, denna gång skriven av en kvinna som helt gått mig förbi; nämligen översättaren, filologen och författaren Zenta Maurina. Sorgligt ...

Av: Göran af Gröning | 01 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | 21 december, 2013
Övriga porträtt

Ord som blöder

En essä om Agneta Klingspor

Av: Crister Enander | 28 januari, 2017
Litteraturens porträtt

Konsthallen En kort betraktelse



Bild: Hebriana AlainentaloUnder tidigare århundraden var den kyrkliga miljön helig, inte bara uppfattad som religiös plats för tillbedjan och begrundan, utan även som en vördad plats bortom det smutsiga och karga vardagslivet. Gotikens höga halv och ljushungriga fönster måste i sig ha tett sig som en föraning om paradisets salighet och förunderlighet. Dess sublima rumslighet fylld med körsång och orgel, måste ha markerat något Annat och Bortom.

När jag besöker konsthallen (och andra konstinstitutioner) kan jag inte undgå att slås av en inre likhet – skillnaden mellan konsthallens inre och livet utanför. Man möts därinne av en bländande vithet, åtföljd av en tystnad som förstärker intrycket. Konsten – särskilt om det rör sig om tavlor – är ordnade med järnhård logik. (Jag får en bild av en hemlig manual med titeln ”Den räta linjens föredömlighet”.) Samtidigt som jag låter mig bli tjusad, skrämmer konsthallen mig.

Det är skillnaden (avbrottet) som skrämmer mig. Jag upplever inte miljön som levande, samtidigt som jag naturligtvis inser att den (delvis) är ordnad som den är, just för att framhäva konsten. En tavla hänger på en vit och tom vägg: inga distraktioner. Frågan är bara om inte denna ”friläggning” av konsten snarare skymmer den, än framhäver den. Det är som om konsthallen bemästrar konsten genom ett symmetritänkande, som avlägsnar den från livet och den kreativa miljö den uppkommit i. Konsten blir ett exemplar av en utdöd art genom att rätt och slätt hänga där. Miljön fodrar en kylig och nykter blick. Inkännandet trängs undan.

Den ”främmande” miljö man möter på konsthallen liknar den man möter på ett zoo: där sitter schimpansen sorgset stirrande tillbaka, långt borta från sin naturliga miljö. Det finns något högfärdigt och märkvärdigt med det sätt varpå konst ordnas i konsthallen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Claes-Magnus Bernson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 05 november, 2011

Bild: Hebriana Alainentalo

Samisk kultur och multikonstnären Áillohas

Carsten Palmer Schale ger oss en orientering kring samernas kultur med avstamp i Rolf Kjellströms klassiska böcker i ämnet.

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om konst | 24 juli, 2015

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 15 juni, 2014

Alexander Roslin. Familjen Jenning

”Och köparen blir nöjd”

Ivo Holmqvist om två äventyrliga 1700-talsporträttmålare och en samtida: Alexander Roslin, Jean-Etienne Liotard och Nelson Shanks.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 21 september, 2015

Koreansk shamanism som ett alternativt läkande

Jag har valt att skriva om koreansk shamanism för att Korea är ett land som är en stor del av mig själv men som jag trots det vet så lite ...

Av: Linda Johansson | Essäer om religionen | 26 juli, 2013

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Namdar Nasser

En tydlig röst i världen

Namdar Nasser, är den Göteborgsbaserade författaren som sett diktaturer gå under och uppstå. Han har tvingats bära vapen men vägrat och flytt. Detta förde honom från Iran, till Turkiet. Efter ...

Av: Ivar Fors | Litteraturens porträtt | 15 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.