Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad



altFranz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det konstnärliga uppdraget och blev snart osams. Efter två år avgick Gottfried Semper, som var en ivrig förespråkare för funktionalismen. Nu stod Hasenauer ensam och behövde hjälp. Den då 24-årige Gustaf Klimt, brodern Ernst Klimt och Franz Matsch hade utmärkt sig i utbildningen på Konsthantverksskolan."Konstnärscompagniet" hade genomfört utsmyckningsuppdrag för bl.a. teatrarna i Fiume, Bukarest och Karlsbad. Nu fick de uppdraget att på ett års tid måla tio takmålningar. Gustav Klimt och Franz Matsch skulle åstadkomma fyra verk vardera och den yngste i trion, Ernst Klimt, 22 år, fick två målningar på sin lott. Trion fick fria händer.

Gustav Klimt bjöd in sina vänner och lät dem klä sig i teaterkostymer för att skapa scensituationer som inspirationskälla. Kejsaren var generös med betalningen och alla deltagare fick gratisbiljetter till teaterföreställningarna under ett års tid. Därutöver målade Klimt av alla besökare, så att var och en kunde känna igen sitt ansikte i folkmassan. Detta visade sig vara strategiskt mycket klokt och en marknadsföringsmässig fullträff, eftersom han efteråt kunde leva gott på de löpande porträttmålningsuppdragen. Efter skandalen med fakultetsmålningarna och bråket med universitetsfaktulteterna avsade han sig ju arbetet där och betalade tillbaka förskottet. ( Se del 1) Nu var han fri att måla som han ville.

I och med att Secessionen hade solidariserat sig med honom kom Secessionens konstpolitiska ställning att ifrågasätts och man bestämde sig för att förändra utställningsformen genom att underordna den ett övergripande koncept. Konstnärerna ville ställa sig en ny stor uppgift, som skulle utmynna i ett enastående konstverk, där Max Klingers Beethoven-monument bildade det centrala elementet. Besökaren möttes av utställningens treskeppiga sakrala arkitektur i diskreta färger och dämpad belysning och leddes sedan in i "sidoskeppet". Som en förberedelse på huvudattraktionen, väntade Klimts Beethovenfris, som han utformat med slutkören i Beethovens nionde symfoni, tonsättningen av Friedrich Schillers ode "Till glädjen" som utgångspunkt. Utopin om "mänsklighetens allmänna förbrödning" ställde han emot civilisationens fientliga makter, staten och kyrkan, som även ställt sig i vägen för hans egen utveckling som konstnär. Den chockerande effekten var apmonstret med pärlemorögonen omgiven av lysande kvinnliga gestalter mot den mörka bakgrunden.  Klimt hade möjlighet att arbeta med ett rumsligt-innehållsmässigt helhetskoncept, där han själv för första gången kunde bestämma över den konstnärliga utformningen av sin väggmålning. Två väggmålningar kommenterade hela konstnärsidén; Alfred Rollers Den sjunkande natten och Adolf Böhms Den blivande dagen. Efterklangen bildade bl.a. Stridsglädje av Ferdinand Andri. Utställningen med 58.000 besökare blev Secessionisternas största publiksuccé någonsin.

alt Beethovenfrisen var tänkt att bara existera under själva utställningstiden, men blev det konstverk som mest skulle förknippas med utställningen och betraktas som Klimts centrala verk. Eftersom den under lång tid inte kunde beskådas, fick den ett mytiskt skimmer över sig.  År 1970 köptes Beethovenfrisen av den österrikiska staten, men restaureringsarbetet blev svårt, eftersom Klimt hade målat sitt verk på en enkel spjälkonstruktion över vilken han spikat fast vass som han sedan putsat. För att uppnå speciella effekter hade han använt sig av tapetserarnubb, spegelbitar, knappar och modesmycken av färgat glas. Idag kan man beskåda Beethovenfrisen på undre våningen i Secessionsbyggnaden. Beethovenfrisen sägs vara vändpunkten i Klimts konstnärliga utveckling, där han överger den naturalistiska figurskildringen.

Gustav Klimts revolt var frukten av en generationskonflikt mitt i en dramatisk politisk och kulturell kris. Hans verk reflekterar omvälvningen av den officiella synen på de båda könen och förändringen av förhållandet dem emellan. Klimt gömde sig bakom ord som "jag är inte särskilt intressant", när någon ville veta något personligt om honom. Hans verk vittnar om en tendens att framhäva kvinnan som identifikationsbärare för sin egen identitet. Och han var inte ensam om detta. "Omvärderingen av det feminina" har ofta beskrivits som en "uppvärdering av den manliga kvinnligheten" och denna förändring av synen på förhållandet mellan könen är ett av 1800-talets kulturella fenomen något som satte spår i alla konstarter. Bilden av mannen försvinner ur måleriet, medan kvinnan får en monopolställning. Klimt förvandlar den sedesamt kyska kvinnan till hotfullt naturväsen, myt, häxa eller säljprodukt. Det finns inga belägg för att han skulle ha förordat kvinnans jämställdhet med mannen, även om man nu för tiden tillskriver honom denna roll. I stället estetiserar han kvinnans ställning genom att deponera temat i form av en metafor till sagans och allegorins värld.

Exempel på det sagda är mytologiseringen av kvinnan i Vattenormar och Danaë,  - den kvinnliga narcissismens ikon -  som förförs av Zeus i ett guldregns skepnad. Kvinnan som femme fatale var ett populärt motiv kring sekelskiftet. I och med jugendstilen syns den kvinnliga nakna kroppen i reklamen. Med ett av tidens centrala begrepp - stämning - ansågs upplevelser som njutning, känsla och inlevelse vara specifikt kvinnliga.

alt Var Salome förebilden för målningen Judit? På ramen står inskriptionen "Judit och Holofernes 1901", att läsa. Författarinnan Alessandra Comini föreslår till och med i "Titles Can Be Troublesome: Misinterpretations i Male Art Criticism" i: Art Criticism, vol. 1, no. 2 New York 1979", att Klimt kan ha misstaget sig. Hon menar att Salome i motsats till Judit, dödar mannen med egen hand och hävdar att "omdöpningen av bilden var det yttre tecknet för förträngningen av detta förhållande". I Klimts bild saknas hänvisning till själva den dödande akten. Holofernes avhuggna huvud, som ju är Judit-målningens viktigaste attribut, befinner sig i bildens utkant. Klimt framhäver Judit som femme fatale, en kvinna som är offer för sin okontrollerade sexualitet. Gåtfulla makter styr henne.

Tillkomsten av bilden Hoppet, 1903, står att finna i att Herma, en av Klimts modeller var gravid. Hon var beroende av inkomsten för att kunna försörja sin familj, men vägrade att stå modell under graviditeten. Klimt utnyttjade hennes belägenhet och övertalade henne, fastän han visste att målningen skulle komma att bryta mot ett tabu. Utrikesminister von Hartel lär personligen ha försökt övertyga honom att inte ställa ut bilden för att undvika att späda på skandalen kring Faktultetsbilderna. Modellernas tjänster utnyttjades skamlöst av konstnärerna. Dessa kvinnor hade en timlön på 5 österrikiska kronor, medan Klimt fick 20 000 gulden för en målning som Kyssen.  Klimts och Secessionisternas engagemang gällde den samhälliga realitetens estetiska förhöjning och inte på något sätt de förhärskande sociala orättvisorna.  

Med figuren Hoppet skildras den gravida kvinnan i profil. Den runda magen blir till ett ornament. Hon står framför en ornamental-ytmässig bakgrund och ett djuriskt väsen, som i Beethovenfrisens Tyfon och i polypen i Jurisprudens. Fientliga makter svävar över henne i form av groteska kvinnomasker. Klimt har försett henne med rött hår, som annars förbehålls de prostituerades värld hos Klimt. Hoppet återger den dubbla synen av kvinnan som moder och hora. Fritz Wärndorfer, en av grundarna till Wiener Werkstätte, köpte bilden och lät rama in den likt en altartavla i triptykform med två luckor att förevisas för sina gäster som ett "Sesam öppna dig" ur Ali Baba och de 40 rövarna i Tusen och en natt.  

alt Målningen Kyssen, 1907-1908, hänger i Österreichische Galerie i Wien och är Klimts mest bekanta verk. De gyllene figurerna får en speciell aura av magik och ett skimmer av dyrbarhet genom guldets egenvärde, som sprider sina strålar över innebörden av den erotiska upplevelseakten. Paret är inkapslade och kvinnan ser ut som om hon drömmer. Mannens ansikte är bortvänt från betraktaren. Det fredliga förhållandet mellan könen och med naturen verkar bara vara möjliga i drömmen, inte i realiteten, men genom figurernas sammansmältning till en form strävar Klimt efter att upphäva skillnaden mellan könen.  Den manliga gestalten är målad i rektangulära vit-svart-gråa fält, medan kvinnan tillskrivs runda, blommiga och färgade formelement.

Därigenom kan man särskilja mannen från kvinnan, även om kroppsspråket vittnar om att det ändå handlar om en helhet, en figur. Glorian som omsluter figurerna utgörs av mannens ryggtavla, som liknar en fallos. Beethovenfrisens mellandel Vällust har en ännu entydigare form av manlighetens huvudsymbol, som utgångspunkt för energi. Det är han som aktivt tar kvinnans huvud i sina händer för att kyssa hennes kind, medan kvinnan är passiv och knäböjer inför honom. Hennes blomstersmycke liknar en helgongloria och understryker hennes dvalliknande passivitet. Så blir bilden av kvinnan en del av bilden av mannen. Kvinnan underkastas manlighetens princip. Resultatet blir könens separation istället för deras förening. Könskampen lyser med sin frånvaro.

alt Klimts verk kan tolkas som en estetisk motbild till fadersgenerationens kultur. I sin konst vägrar han att befatta sig med varje form av konkret social verklighet. Han erbjuder betraktaren en naturbunden erotik, en fantasivärld som förnekar sina sociala och individuella förutsättningar och som verkar befria mannen och honom själv från att konfronteras med verkligheten som han kan uppfatta som hotfull och oroande. En egendomlig regressiv utopi.

På Nationalmuseum i Stockholm visas konstutställningen "Lust & Last"mellan den 24 mars och 14 augusti 2011. I utställningen ingår bland annat Johan Tobias Sergels 1700-talsteckning "Hetsigt kärlekspar" och den svenske konstnären Adolf Ulrik Wertmüllers beryktade målning "Danaë och guldregnet" från 1787, som han visade upp för pengar i USA för att få råd att leva. Genom att exponera erotiskt laddad konst kan man ännu en gång föra en teoretisk diskussion om gammalt förlegat kvinnoförtryck och om den nakna kroppens roll i konsthistorien. Samtidigt kan man som alltid räkna med folks nyfikenhet och lustar.  Ingenting nytt under solen!

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/alerta

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.