Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | 08 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Lottomannen

Gubben var liten, tjock och obehaglig. En invandrad typ som passade lika bra in på våra gator som en sadlad dromedar. ”Vad glor du på”, fräste jag åt honom när ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 oktober, 2013
Gästkrönikör

Utanför Ganesha-tempel i Pondycherry

I Tamil Nadu, Södra Indien, finns en ficka i geografin

Exakt hur stor fickan är vet jag inte, men där talas över femtio språk. Fickan heter Auroville. Jag har varit där. I en väldig kruka, formad som en blomknopp, finns en ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 september, 2017
Kulturreportage

Konung i rike

Simulerat körverk för fem ostämda fioler, en småskev viola, en vinbestänkt cello och en rostig trombon (Pjäsen är huvudsaken)  En konung äger smala händer En konung äger små ögon En dag går konungen ...

Av: Alan Asaid | 03 augusti, 2009
Utopiska geografier

William Blakes tankevärld



altDet andliga klimatet: en kort historik

Under renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna tradition när den under 1780-talet mötte ny uppskattning och kallades "ut pictura poesis", ett begrepp som bygger på idén att bild och poesi hade samma mål men använde olika medel för att nå det. Blake anlitades under denna period flitigt av författare och förläggare som bokillustratör.

Den tid då Blake levde och verkade som skapande konstnär var en brytningstid. Den nya inställningen kan härledas till Isaac Newtons förkunnelse och Lockes och Descartes dualistiska psykologi. De skilde på den inre (själen) och den yttre världen.
Aristoteles världsbild höll på att slockna och självhushållningen följdes av maskinåldern. England var vid denna tid det mest industrialiserade landet i Europa.
"The Age of Reason" hade brutit in, upplysningstiden. 1700-talsmänniskan trodde på förnuftet och föraktet för tidigare auktoriteter ledde till tvivel på Guds existens. Visserligen bestod Gudsbilden men uppenbarelsen och underverken förnekades. Ordenssällskap bildades och sektverksamheten frodades. Man ägnade sig åt mystisk-magiska förutsägelser om framtiden som togs upp som samtalsämne bland vanligt folk.

Denna nya tids författare hävdade den moderna kunskapens överlägsenhet till och med när det gällde de sköna konsterna. Det drogs ett streck över den mystiska värld som var grogrunden för "Emblem Poetry" och denna riktning kom att uppfattas som enbart vidskepelse,härstammande från ett mörkt förflutet.

Med upplysningsfilosoferna spreds deismen i de protestantiska länderna över hela Europa. Men William Blake frestades inte av denna uppfattning. Hela hans konstnärliga kvarlåtenskap bekräftar hur han vidhöll sin teistiska tro. Därmed blev han en av föregångarna till romantiken.

Blake ifrågasatte de nya auktoriteterna och formade teser mot den konventionella moralen i och utanför kyrkan. Han hävdade att fängelser är byggda med lagens stenar och bordeller med religionens tegel. Han deltog i rivandet av fängelsemurarna 1780 i Newgate, nära St. Pauls. Blake ansåg att: "The Tygers of Wrath are wiser than the horses of instruction".

alt"I must create a system or be enslav´d by another man´s. I will not reason and compare, my business is to create." I detta system finns ursprunget till hans sinnliga bilder, på samma sätt som hos Platons och Plotinos världsbilder, där de sinnliga bilderna har sina ursprungsbilder inom människan.

Hörnstenen i sin filosofi lägger Blake med följande tropologiska system: Den enkla Visionen är vårt tillstånd när själen sover. Synerna formar sig själva på sinnets öga, som minnesbilder på en fotografisk plåt.

Den tvåfaldiga Visionen är det tillstånd när intellektet är aktivt och vårt intresse för intryck är vetenskapligt. Den bokstavliga kunskapen är bestämmande; vi har en intellektuell förståelse för vetenskap. Den bokliga kunskapen är bestämmande; vi har en intellektuell förståelse för vetenskap.

Den trefaldiga Visionen är när hjärtats kunskap läggs till sinnenas. Här föds idén (visionen). Vi lider och gläds och uttrycker vår känslomässiga insikt med övertygelse.

Den fyrfaldiga Visionen är en andlig insikt; kraften att förnimma gudomlig verklighet; den kommer när idéerna, visionerna har slutfört sitt verk inom oss. Själens triumf är när våra sinnen är i samklang. Människan har uppnått harmoni .

I den enkla Visionen skrev Blake viktiga aforismer: There is No Natural Religion"och "All  Religions are One" "An Island in the Moon" tillkommer mellan den två - och den trefaldiga Visionen.

De tre sista poemen i slutet av boken "An Island in the Moon" inkluderades senare i "The Songs of Innocence" som var en övergång till den trefaldiga Visionen. Blake hade uppnått poesins uttrycksform, den imitativa poesin hade han nu lämnat. I den trefaldiga visionen ingår också "Soft Beulah´s Night", en bok av mindre profetisk karaktär. Blake beskriver där själens resa i inkarnationen men inte bara dess ljuvhet utan också "the torments of love and jeaulousy". Denna poesi tillhör det paradisiska tillståndet.

altDen fyrfaldiga Visionen uppnådde Blake, enligt Plowman, under vistelsen i Felpham. Jag daterar övergången och invigningen till tiden för hans andliga kris i slutet på 1780-talet vilket framgår klart av bildpoemet "The Tyger". Den måste ha skett före 1788, kanske redan 1786. Blake uppger att han såg "Solen" på Primrose Hill. När detta skedde finns inga årtal angivet.

"Gränsöverskridandets vägar leder till visdomens salar" blir rubriken för katalogen till William Blakes retrospektiva utställning på Tate Gallery i London 1978.

William Blake hade utan tvivel uppnått det högsta stadiet av insikt. Han hade blivit en Kristi efterföljare, en profet. Efter allt som av nåd givits honom hade han lätt för att se på människorna och uttrycka sin helhetssyn. "Dårskapens klocka mäter upp tiden men visdomens kan ingen klocka mäta".

På medeltiden delades konsten upp i fyra tolkningsplan, skapade för Bibeln av de dåtida teologerna, en tropologisk tolkningsmodell, ett etiskt förhållningssätt. Så kom renässansen, då den mystika kosmologin blev en grundval för den uttrycksform som kom att kallas "Emblem Poetry". Det är troligt att Blake gjort bekantskap med detta slags poesi och såg att det var förebilden till hans eget fyrfaldiga tolkningsssystem. "Ut pictura poesis", blev en förnyelse av "Emblem Poetry".

Blakes symboler var inte godtyckliga. För tolkningen av sin bildpoesi utformade han ett fungerande system av symboler. Huvudsymboler var barnet, fadern och Kristus som representerade var sitt tillstånd;" Innocence, Experience" och ett högre "Innocence". Dessa tre tillstånd dominerade innehållet i de övriga, närbesläktade men mindre framträdande symbolerna i bildpoemen. Från "Innocence" och "Experience" kan man följa symbolerna till varje individuellt poem, därefter till varje vers av poemet och varje ord i versen. Varje enhet bidrar till att utforma symbolerna.

Vad är mystik?
"Songs of Innocence" från 1789 är ett av de första synliga stegen på mystikerns väg. Mystiker är den som inspireras av Den Helige Ande och visar det i sitt arbete. En mystiker är en människa som uppnått det sanna vetandet - hon har skådat Guds ansikte. På ett sätt kan alla konstnärer sägas vara mystiker då de i sitt skapande av ord, bild, ton och rörelse öser ur en källa långt bortom tanken, där eviga värden träder fram i ljuset.

Blakes yttrande att "Innocence" bor hos visdomen och aldrig hos Okunnigheten har nämnts tidigare. Med "Songs of Innocence" blev han de förste att avtäcka och uttala barndomens glädje och har för världen framstått som dess suveräne skildrare. Det var han som gjorde det möjligt för oss att se själens verkliga tillstånd. På samma sätt som ett barn chockerar han med sin uppriktighet. Hans konst har en enkelhet som måste kännas misshaglig för en aldrig så litet tillgjord människa.

altEtt tropologiskt system liknande Blakes har lagts fram av den tidigare spanske mystikern och karmelitermunken, Johannes av Korset, (Juan de la Cruz, 1542-1591). I sin beskrivning av människans andliga psykologi delar han upp detta begrepp i tre kammare.

Det första rummet är utsidan "el sentido", sinnet som omfattar den yttre verkligheten. Karaktäristiskt för upplevelsen av utsidan är att vi delar upp världen i gott och ont, mörkt och ljust, det där tycker jag om - det där tycker jag inte om.

Det andra rummet är insidan "el spiritu", anden. Detta rum är boningen för den genuina kärleken, för viljan och det förstånd som är oberoende av sinnena, för den andliga visheten, det intuitiva vetandet. I detta andra rum finns också en djupare form av känsla, trygghet, mening, gemenskap och frid.

Det tredje rummet är själens centrum, människans gudomliga mittpunkt. Denna mittpunkt är Gud, skriver Johannes av Korset. I det tredje rummet bor människans oförstörbara identitet - här finns ingen påverkan av den yttre verkligheten. Här inne är människan frisk, ofördärvad och helig. Här är hon Guds avbild. Kyrkofadern Augustinus (354-430) har tidigare uttryckt samma uppfattning med liknande ord: "Själens medelpunkt är Gud. Gud har gjort människan till sin avbild.

Blake har en annorlunda formulering: "God is man and exists in us and we in him"
Jämför här med det ontologiska bevis som Anselm av Canterbury lagt fram. När människan uppnått balans mellan det yttre och det inre i de tre rummen, uppstår frid. Hennes rätta hem är Paradiset. I det paradisiska tillståndet - utstrålar hennes ögon kärlek och med kärleksfulla ögon ser hon det meningsfulla. I det paradisiska tillståndet arbetar Gud med människan. Jämför här Blakes utseende.

Platons mening har redan anförts: Det verkligt sanna vetandet kan inte uttryckas i skrift; det förblir en esoterisk hemlighet som förmedlas muntligt inom den invigda kretsen. Med invigd menar Blake att gåvan är för alla och envar - Gud skänker åt de onda och goda lika - de onda avvisar gåvan och straffar så sig själva. Denna erfarenhet är förseglad bland de invigda.

I slutet av 1700-talet märktes ett uppvaknande då teorin om den obegränsade personligheten började ta form. Att nå fram till den var under  romantiken att nå det kosmiska jaget. Däri låg också beundran för de nationella frihetskämparna. William Blake passade in i denna anda, en kulturströmning som åter blommade upp mot slutet av 1800-talet, på Nietzsches tid.

Denna djupdimension gör Blakes bildpoesi till vad den är, skriver Kathleen Raine. Den framträder för oss som ett genis testamente.

Blake har kommit fram till att konsten är ett hjul, en kretsgång, men inte av perceptioner utan av visioner. Hela hans skapande handlar om människans vandring i sökandet efter visdom. Märk dygnets och årets kretsgång i "The Tyger´s" uttrycksform.

altVad betyder "imagination" för Blake?
Ordet "imagination", har blivit ett förskräckligt ord för allt möjligt. Det har blivit en ersättning för illusion, fantasi, dröm, villfarelse, hypotes, misstro, tanke t.o.m. förstånd; så varierande är verkligen dess användning och med så varierande betydelser, både högt och lågt, att man kanske kan bedöma en människas karaktär genom hennes bruk av detta enda ord.

För Blake kom "Imagination" att stå för allt det som är vackrast och heligast i denna eller i varje annan värld. "The Eternal of Man is the Imagination".

Den evigt existerande mänskliga formen är "The Imagination". Blake säger att "Imagination" måste ha ett objekt: "Ingenting kommer ur ingenting . Den sanna kärleken är igenkännande av identiteter. För Blake var det sanna objektet gudalik men ändå inte Gud.
Han säger också att "Imagination is the living form, and vision is human form divine".

Grönbeck definierar "Imagination" som den eviga fantasin, som också kan kallas Evighet.

Vad betyder "reality" för Blake?
"Reality", skriver Max Plowman, är ett annat av dessa uttryck som har så många innebörder att man suckar efter en klar definition - lyckligtvis tvivlade aldrig Blake på dess innebörd. För honom var människans universella själ den enda realiteten. Allt annat var en produkt, eller "utflöde" av det temporärt irrella. För Blake var realitet en evig form, en motsats till det temporärt irrella.

Violet Tengberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 Maj, 2012

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Beato Angelico.  Noli me tangere

Kris­tus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden

Efter de tre dagarnas sökande, saknad och sorg återvänder "begravningssällskapet" till livet. De inre känslorna har lagt sig och de vardagliga sysslorna får ta vid.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 05 april, 2015

Bild av Melker Garay

Slaktbänken

Melker Garay om den etiska värden som verkar vara skrivna i sand.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 november, 2015

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 Maj, 2012

En liten pojkes dröm om att få gå i skolan. Intervju med författaren…

Under Togos brännande sol lever de i ett stort antal, alla de barn som vill gå i skolan. Som vill lära sig, utvecklas och få kunskap. För att kunna se ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2012

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson

“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 04 juni, 2013

Äkthet och falskhet i Blade Runner och Homo Falsus

”[…] av alla bländverk livet tvingar på oss är detta det farligaste: att tro att det bara finns en verklighet och att den är begriplig.” – Jan Kjaerstad, Homo Falsus Med ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.