Tankens ambivalens (Andra brevet)

Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima / Ungaretti   Min definition av varat är noll. Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare ...

Av: Göran af Gröning | 09 juli, 2014
Utopiska geografier

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | 23 september, 2010
Gästkrönikör

Det fortløpende

Å støtte seg på det fortløpende, er å leve livet i sanseligheten I dag er den allmenne kulturen i stor krise. En kan uttrykke poenget slik. Kultur er om forming. Selv ...

Av: Thor Olav Olsen | 30 Maj, 2013
Agora - filosofiska essäer

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | 27 juni, 2010
Utopiska geografier

Hugo Birger- en svensk konstnärs liv och verk



”Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen”, 1886.Vem var Hugo Birger (1854-1887)? Han var synnerligen en av de mest engagerande konstnärerna när den omvälvande "opponentrörelsen" drog i igång. Om man någon gång har besökt Göteborgs konstmuseum och Fürstenbergska galleriet på översta våningen, så kan man inte undvika målningen "Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen" från 1886. Vi skall återkomma till detta.
Hugo Birger blev tidigt moderlös men uppfostrades av sin mormor men främst av sin far. Birgers far var litograf och tryckte värdepapper.

Som 10-åring blev Birger bekant med många konstnärliga personligheter genom att följa med sin far runt Stockholms krogar. Birger blev genom det snabbt mogen och han fann tidigt en världsvana. Umgänget med fadern på hans litografiska verkstad och kroglivet gav Birger både ett litterärt och konstnärligt intresse. Birger påbörjade som 13-åring sin utbildning vid Konstakademiens principskola, som var den allra första grunden i teckningskunskaper.

Hugo Birger ägnade tre år på "Principen".1870 antogs sedan Birger som elev vid Konstakademien där han stannade i sex och ett halvt år. Birger var tidigt svag av reumatism och därför behövde han längre tid för studier på akademien. Carl Larsson, Per Ekström och Ernst Josephson hörde till Birgers studiekamrater på akademien. Det var här på Konstakademien med professor Georg von Rosen i spetsen som Birger och hans skolkamrater lade grunden för sina talanger och sitt engagemang för konsten.

Efter sina avslutade studier på Konstakademien begav sig Birger, 23 år gammal, till Paris 1877 för att sälla sig till sina svenska konstnärskolleger. Birger träffade Ernst Josephson 1879 som hade varit i Holland och Italien en tid. Deras återseende kom att betyda mycket för dem båda de närmaste två åren i Paris. "Joseph" hade övertagit August Hagborgs ateljéhus vid Rue Gabrielle nära kyrkan Sacré Coeur. Åren med Joseph i denna ateljé kom att bli Birgers mest lyckliga år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det viktigaste för en konstnär i Paris under 1880-talet var de årliga utställningarna i Parissalongen. Under cirka 3-4 månader stängde alla konstnärer in sig för att arbeta hårt med sina verk. Lagom till utställningen samlades alla för diskussion och vilda fester vare sig det blev medalj eller inte. Hugo Birger var alltid "toastmaster" och gycklaren på kollegernas fester. Oftast hade han lätt för att unna andra sin glädje när de lyckades trots att hans egna förhoppningar aldrig infriades.

Det konstverk som han under sin tid med Ernst J. blev mest omtalad var "Toaletten". Föreställande en förnäm dam ompysslad av sin hårfrisör omgiven av sina vänner framför toalettspegeln. Men "Toaletten" blev inte någon stor succé på 1880-års salong. Den fick desto mer uppmärksamhet i Stockholm. Kritikern och professorn C.R. Nyblom erkänner att Hugo Birger är "en av de talangfullaste medlemmarna av den svenska kolonin i Paris".

Man frågar sig hur dessa konstnärer överlevde när deras framgångar uteblev? Genom kontakterna de hade knutit under sin studietid hade de svenska konstnärerna stöd av mecenater i Sverige, som odlade ett stort intresse för konst. Den för Hugo Birger största supportern var grosshandlaren i Göteborg, Pontus Fürstenberg, av vilken Birger fick ett månatligt arvode som skulle räcka till hyra, mat och färger. Det mesta av vad Birger målade finns bevarat i Göteborgs Konstmuseum tack vare bland andra Fürstenberg.
På grund av att Birger led av svår ledgångsreumatism så fick han allt svårare att klara vintrarna i Paris. Joseph fick till och med hjälpa Birger att tejpa fast penslarna på handleden för att kunna fortsätta att arbeta. Birger bad därför Fürstenberg om extra bidrag för att komma ner till varmare klimat. Birger hade i Paris inspirerats av de spanska mästarna som Velasquez, Ribera, Murillo, Zurbaran och Goya och resan bar därför av tillsammans med Sören Dietrichson till Granada.

Det var svårt att finna hotell där så de sökte sig upp till Alhambrakullen och fann ett turisthotell. Dietrichson var amatörmålare och vän och följde Birger som hans alter ego. Ägaren till hotellet hade två vuxna döttrar varav den ena hette Matilda, vilken kom att bli Hugo Birgers stora kärlek. Dom gifte sig i Gibraltar 1882. Strax före giftermålet färdigställer Birger "La Feria"- Frukosten i Granada - vilken föreställer en frukost på verandan utanför det lilla hotellet med hela värdfamiljen samlad för att njuta av gitarr och flamencodans. Måleriet präglas av knallhårda lokalfärger och knivskarp teckning. Tavlan inköptes av Pontus Fürstenberg för 10 000 svenska riksdaler och finns att se på Göteborgs konstmuseum idag.
Hugo Birger och Pontus Fürstenberg knöt allt närmare band med varandra då makarna Birger besökte Göteborg och Fürstenberg 1883. Grosshandlaren höll på att bygga upp ett galleri i Göteborg dit Birger gav sina bästa bidrag. Birger med fru Matilda åtföljda av Sören Dietrichson och hans fru Paulita (Matildas syster) begav sig vidare söder ut till Marocko för att finna objekt till nya beställningar Fürstenberg sökte för sina konstsamlingar.

Birger var i det allra första skedet med i diskussionerna som blev början till den så kallade "opponentrörelsen". Ernst Josephson och Carl Larsson ledde arbetet emot Konstakademien. Opponenterna hade sin första utställning med 155 arbeten av 59 konstnärer i Blanchs konstsalong i Stockholm den 15 september 1885. Birger bidrog med cirka 7 dukar. Han kände att Fürstenberg stöttade rörelsen.1886 bildade man Konstnärsförbundet som en motrörelse till den strama Konstakademien.
Men trots denna entusiasm i Birgers liv så blev han allt svagare. Stundtals hade Birger svåra krämpor av sin reumatism. Han ville absolut till trots kämpa vidare och tog sig an den utmaning som kom att betyda mest för honom som konstnär: "Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen".

Verket tog drygt fyra månader att färdigställa. Som du kan se beskriver den en samling glada konstnärer under en champagnefrukost i Paris efter invigningen av deras arbeten på Parissalongen. Birger hade stora förhoppningar att nu äntligen erhålla pris med denna tavla. Tavlan blev upphängd ovanför en dörr i salongen och juryns pris gick istället till Richard Berghs "Min hustrus porträtt", som också finns på Göteborgs konstmuseum.

Birgers tavlor blev av de svenska kritikerna tämligen väl och rättvist värdesatta. Handelstidningens auktoritativa kritiker erkände, att "Frukosten hos Ledoyen" var ett av de "mognaste och vackraste verk konstnären alstrat". Men Birger blev troligen på grund av att han dog så ung inte uppmärksammad i de stora sammanhangen inom svensk konsthistoria.
I december 1886 gjorde Birgers läkare och vän Axel Munthe en undersökning på Birger där de tidigare farhågorna besannades. Förutom reumatism hade han en sedan länge smygande lungtuberkulos som övergått till så kallad galopperande lungsot. Efter ett halvår avled Hugo Birger 33 år gammal den 17 juni 1887 i Hälsingborg med de sista orden på sina läppar till Axel Munthe "Jag älskade livet så hejdlöst".

Ulf Ljungberg
Artikeln författades i januari 2008

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | Filmens porträtt | 22 april, 2016

Den återuppståndna guden

I flertalet av världens mytologiska berättelser som finns bevarade finns det en myt om en återuppstånden gudom, det vill säga en gud som dör men återuppstår. De kan ta sig lite ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer | 15 mars, 2012

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Den isdansande ökenblomman

Virpi Pahkinen. Foto: JoseFigueroa Hon har kallats för schamankvinna i direktkontakt med Gud, hennes danskonst för rituell, meditativ och hypnotisk.  Koreografen Virpi Pahkinen, sedan 20 år verksam i Sverige, är en ...

Av: Helena Strångberg | Scenkonstens porträtt | 02 februari, 2009

Våldet i det gamla testamentet. Caravaggio. Giuditta e Oloferne

Religionens återkomst

Den omtalade ”religionens återkomst” både förbryllar och skrämmer många. Med rätta också därför att den religion som återkommer är en religion av arkaisk modell. Primitiv, våldsam, radikal och vidskeplig. En ...

Av: Johan Lindahl | Essäer om religionen | 26 Maj, 2017

Viktigheten av mennesker

I Philosophy in The Flesh1 konseptualiserer George Lakoff & Mark Johnson studiet av selvet,2 eller selvforståelsen vår, som strukturen i våre indre liv og at spørsmål om den oppstår på ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 juli, 2013

Mario Vargas Llosa- att spränga rummet och tiden

  Stavelser och meningsbyggnader samlar sig och växer till en litterär vegetation som ökar fuktigheten och när det befriande regnet kommer och vattendroppar faller som stenskott mot plåttaken blir det till ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.