Berlinbiennalen är verklig

Medialiseringen av verkligheten framstår idag "som en serie dokument som snabbt avlöser varandra och producerar ett slags efterfrågan på verklighet - en passion för det reala - som de emellertid ...

Av: Anna Dubra | 05 september, 2010
Essäer om konst

Roberta och dagens rätt, ristorante Ristoria. Foto Belinda Graham

Ristoria - Italienska berättelser om mat, dryck och det goda livet

Ristoria är en riktig pärla i Göteborgs skattkista. Den här italienska drömmen har än så länge inte upptäckts av de stora turistskarorna – fast det lär inte dröja länge. Ristoria öppnade ...

Av: Belinda Graham | 13 december, 2017
Kulturreportage

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | 16 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Dikter av Christer B Johansson

Tidens tand har tuggat kol i miljarder år för att kunna spotta ut en diamant smaragd. Musslan jobbar med sand i hundra år för att skapa en pärla. Ergo: Musslan ...

Av: Christer B Johansson | 16 maj, 2011
Utopiska geografier

Hugo Birger- en svensk konstnärs liv och verk



”Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen”, 1886.Vem var Hugo Birger (1854-1887)? Han var synnerligen en av de mest engagerande konstnärerna när den omvälvande "opponentrörelsen" drog i igång. Om man någon gång har besökt Göteborgs konstmuseum och Fürstenbergska galleriet på översta våningen, så kan man inte undvika målningen "Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen" från 1886. Vi skall återkomma till detta.
Hugo Birger blev tidigt moderlös men uppfostrades av sin mormor men främst av sin far. Birgers far var litograf och tryckte värdepapper.

Som 10-åring blev Birger bekant med många konstnärliga personligheter genom att följa med sin far runt Stockholms krogar. Birger blev genom det snabbt mogen och han fann tidigt en världsvana. Umgänget med fadern på hans litografiska verkstad och kroglivet gav Birger både ett litterärt och konstnärligt intresse. Birger påbörjade som 13-åring sin utbildning vid Konstakademiens principskola, som var den allra första grunden i teckningskunskaper.

Hugo Birger ägnade tre år på "Principen".1870 antogs sedan Birger som elev vid Konstakademien där han stannade i sex och ett halvt år. Birger var tidigt svag av reumatism och därför behövde han längre tid för studier på akademien. Carl Larsson, Per Ekström och Ernst Josephson hörde till Birgers studiekamrater på akademien. Det var här på Konstakademien med professor Georg von Rosen i spetsen som Birger och hans skolkamrater lade grunden för sina talanger och sitt engagemang för konsten.

Efter sina avslutade studier på Konstakademien begav sig Birger, 23 år gammal, till Paris 1877 för att sälla sig till sina svenska konstnärskolleger. Birger träffade Ernst Josephson 1879 som hade varit i Holland och Italien en tid. Deras återseende kom att betyda mycket för dem båda de närmaste två åren i Paris. "Joseph" hade övertagit August Hagborgs ateljéhus vid Rue Gabrielle nära kyrkan Sacré Coeur. Åren med Joseph i denna ateljé kom att bli Birgers mest lyckliga år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det viktigaste för en konstnär i Paris under 1880-talet var de årliga utställningarna i Parissalongen. Under cirka 3-4 månader stängde alla konstnärer in sig för att arbeta hårt med sina verk. Lagom till utställningen samlades alla för diskussion och vilda fester vare sig det blev medalj eller inte. Hugo Birger var alltid "toastmaster" och gycklaren på kollegernas fester. Oftast hade han lätt för att unna andra sin glädje när de lyckades trots att hans egna förhoppningar aldrig infriades.

Det konstverk som han under sin tid med Ernst J. blev mest omtalad var "Toaletten". Föreställande en förnäm dam ompysslad av sin hårfrisör omgiven av sina vänner framför toalettspegeln. Men "Toaletten" blev inte någon stor succé på 1880-års salong. Den fick desto mer uppmärksamhet i Stockholm. Kritikern och professorn C.R. Nyblom erkänner att Hugo Birger är "en av de talangfullaste medlemmarna av den svenska kolonin i Paris".

Man frågar sig hur dessa konstnärer överlevde när deras framgångar uteblev? Genom kontakterna de hade knutit under sin studietid hade de svenska konstnärerna stöd av mecenater i Sverige, som odlade ett stort intresse för konst. Den för Hugo Birger största supportern var grosshandlaren i Göteborg, Pontus Fürstenberg, av vilken Birger fick ett månatligt arvode som skulle räcka till hyra, mat och färger. Det mesta av vad Birger målade finns bevarat i Göteborgs Konstmuseum tack vare bland andra Fürstenberg.
På grund av att Birger led av svår ledgångsreumatism så fick han allt svårare att klara vintrarna i Paris. Joseph fick till och med hjälpa Birger att tejpa fast penslarna på handleden för att kunna fortsätta att arbeta. Birger bad därför Fürstenberg om extra bidrag för att komma ner till varmare klimat. Birger hade i Paris inspirerats av de spanska mästarna som Velasquez, Ribera, Murillo, Zurbaran och Goya och resan bar därför av tillsammans med Sören Dietrichson till Granada.

Det var svårt att finna hotell där så de sökte sig upp till Alhambrakullen och fann ett turisthotell. Dietrichson var amatörmålare och vän och följde Birger som hans alter ego. Ägaren till hotellet hade två vuxna döttrar varav den ena hette Matilda, vilken kom att bli Hugo Birgers stora kärlek. Dom gifte sig i Gibraltar 1882. Strax före giftermålet färdigställer Birger "La Feria"- Frukosten i Granada - vilken föreställer en frukost på verandan utanför det lilla hotellet med hela värdfamiljen samlad för att njuta av gitarr och flamencodans. Måleriet präglas av knallhårda lokalfärger och knivskarp teckning. Tavlan inköptes av Pontus Fürstenberg för 10 000 svenska riksdaler och finns att se på Göteborgs konstmuseum idag.
Hugo Birger och Pontus Fürstenberg knöt allt närmare band med varandra då makarna Birger besökte Göteborg och Fürstenberg 1883. Grosshandlaren höll på att bygga upp ett galleri i Göteborg dit Birger gav sina bästa bidrag. Birger med fru Matilda åtföljda av Sören Dietrichson och hans fru Paulita (Matildas syster) begav sig vidare söder ut till Marocko för att finna objekt till nya beställningar Fürstenberg sökte för sina konstsamlingar.

Birger var i det allra första skedet med i diskussionerna som blev början till den så kallade "opponentrörelsen". Ernst Josephson och Carl Larsson ledde arbetet emot Konstakademien. Opponenterna hade sin första utställning med 155 arbeten av 59 konstnärer i Blanchs konstsalong i Stockholm den 15 september 1885. Birger bidrog med cirka 7 dukar. Han kände att Fürstenberg stöttade rörelsen.1886 bildade man Konstnärsförbundet som en motrörelse till den strama Konstakademien.
Men trots denna entusiasm i Birgers liv så blev han allt svagare. Stundtals hade Birger svåra krämpor av sin reumatism. Han ville absolut till trots kämpa vidare och tog sig an den utmaning som kom att betyda mest för honom som konstnär: "Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen".

Verket tog drygt fyra månader att färdigställa. Som du kan se beskriver den en samling glada konstnärer under en champagnefrukost i Paris efter invigningen av deras arbeten på Parissalongen. Birger hade stora förhoppningar att nu äntligen erhålla pris med denna tavla. Tavlan blev upphängd ovanför en dörr i salongen och juryns pris gick istället till Richard Berghs "Min hustrus porträtt", som också finns på Göteborgs konstmuseum.

Birgers tavlor blev av de svenska kritikerna tämligen väl och rättvist värdesatta. Handelstidningens auktoritativa kritiker erkände, att "Frukosten hos Ledoyen" var ett av de "mognaste och vackraste verk konstnären alstrat". Men Birger blev troligen på grund av att han dog så ung inte uppmärksammad i de stora sammanhangen inom svensk konsthistoria.
I december 1886 gjorde Birgers läkare och vän Axel Munthe en undersökning på Birger där de tidigare farhågorna besannades. Förutom reumatism hade han en sedan länge smygande lungtuberkulos som övergått till så kallad galopperande lungsot. Efter ett halvår avled Hugo Birger 33 år gammal den 17 juni 1887 i Hälsingborg med de sista orden på sina läppar till Axel Munthe "Jag älskade livet så hejdlöst".

Ulf Ljungberg
Artikeln författades i januari 2008

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda

  Inti Chavez Perez Foto: Linnea Svensson Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda När P3:s kulturprogram Flipper mitt under säsongen bytte programledare föll valet på ...

Av: Kristofer Andersson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2006

Konflikträdsla - civiliserad debatt

Sverigekännaren Susan Sontag ansåg att gemene svensk präglades av konflikträdsla. Varje civiliserad debatt kräver en åtminstone rudimentär förmåga att uttrycka sig både ärligt och nyanserat. Jag finner dels att Sontags ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 12 november, 2017

Samisk fotograf fokuserar på Ryssland

Foto: Andreas Sarri. Intresset för ryska samer förde Andreas Sarri till Kola­halvön. Efter fyra resor, en utställning och en fotobok tar den samiske fotografen paus från kameran.   Det startade med att ...

Av: Ylva Maria Pavval | Porträtt om politik & samhälle | 10 december, 2010

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Omöjliga intervjuer. Hiro Kurosaki – genom Lilian O. Montmar - intervjuar Giuseppe Tartini

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 11 april, 2012

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts