Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens



altNär fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga trampoliner i dunkla hanteringar där friskrivningsklausuler förvandlas till lönndörrar i den juridiska foajens färggranna mosaik.

I Jordabalken handhas fastighetens själva väsen. Dess juridiska märg ådagaläggs i gällande lagstiftnings grundval där kapitel och paragrafer uttrycker huruledes köp av fastighet skall hanteras och vad i fastighetsbegreppet som kan tolkas som hem, hemman eller gård med tillhörande mark, hank och stör, närmare bestämt den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning, den s.k. rågången.

Det gällde nu ägandet av fastighet. Det gällde det rättsliga tillståndet när sådant ägande går ur hand och över i annan ägo. Det gällde köp. Och kontrakt.

Enligt köpekontrakt av den 6 september 1973, överlät ingenjör Tage Ceder till fabrikören Erik Sand den honom tillhöriga fastigheten tomten nr 5 Kv Sippan i Svedala kommun för en köpeskilling av 183 000 kr. Fastigheten såldes i befintligt skick. Det var ett klaustrofobiskt beslut för den mentalt räfflade herr Ceder. Ett gravt otryggt beslut. Hans ålderstigna hus sattes nu på drift. Hans gamla  nedärvda släktfastighet lämnades ut till okänt öde. Hans kära boningsgrund där han växt upp och kände varje knirrande brädas murkna själ och trappstegs sorgsna stämton utlämnades nu till marknadens blodtörstiga vargar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag njöt av den där juridiken. Väga för och emot. Att resonera hit och dit. Att avgöra. Att döma rätt. Å ena sidan. Å den andra. Juridikens vågskål. Rättssäkerhetens vingliga färd.  Och att de tarvades tre instanser. Tingsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Och att utfallet kunde bli så olika. Och att alltihop vilar på grundlagen. Det hela var ju ändå en andäktigt vacker men ack så skör tanke. Det måste sägas.

Hur förhöll det sig egentligen? I den verkliga verkligheten? De rättsliga utslagen vägdes i den juridiska vågskålen. I gudinnan Justitias rättvisevåg. Och den imaginära bindeln som sattes på henne och som beskriver rättens föreskrivna status i sina domar inför klass och härkomst kunde ifrågasättas. Här påstods ju att den med ögonen förbundna fru Justitia bara väger in fakta, indicier, uppsåt och att inga sidoblickar kastas på andra intressen. Att hon med andra ord dömer alla lika. Existerade då likhet inför lagen? Redan det faktum att man med pengars hjälp kunde skaffa bättre kvalité på advokater åskådliggjorde hur juridiken inte var så oskyldig som fru Justitia ville göra gällande  Fru Justitia far här med viss osanning. Idkar lösmynt spridning av ickeverifierade påståenden.

Det var ändå så fint. Ingen ödslighet här, inget dunkelt ljus. Bara klarhet och rediga fakta. Höga och ljusa lokaler, djup och diger kunskap.

Det var jag och Furufjäll. Och det var vårt första mål. Furufjäll var jurist redan som nyfödd. Hade inhämtat basal rättsmateria i moderlivet, tidigt flaskmatad med paragrafer. Hade fått rättssamhället med bröstmjölken. En hel uppväxt placerad mellan Brottsbalken och Handelsbalken. En barndom krypande mellan Jordabalken och Köplagen bland obsoleta paragrafer och alltomfattande generalklausuler. Det var frukostbord fyllda med inlagor och utsagor, flingor och slutpläderingar, gröt och annan rekvisit. En juridisk barndom helt enkelt. Ett juridiskt drivhusbarn. Han hade en far som var justitieråd och en mor som arbetade med konsumentjuridik på någon myndighet. Han hade helt enkelt paragrafer som gener.  Och så var det den där mälden. En sorts substans som skimrande mellan paragraferna när han talade och agerade, och som tycktes uppväckas inuti lagboken av hans sätt att handskas med begreppen, ja, som låg där som fördold massa mellan raderna och när denna blev uppblandad med hans sociala bakgrund, hans personliga kitt som var nödvändigt, skapades en sorts juridisk smegma som avyttrades när alla de givna förutsättningarna var för handen, som den rätta fiskala inställningen och den djupa kunskapen, och då, altetablerades denna social-juridiska magma, och det uppstod en form av social legeringslava som vällde ut över omgivningen från den jurist som hade uppnått alla förutsättningarna. Det var det juridiska skimret. Att uppnå detta var få jurister förunnat. Här åstadkoms detta av den slipoverklädde Furufjäll. Det tragiska i mitt fall var att jag redan från början saknade vissa sociala ingredienser. Min härkomst var allt för enkel och låg, min social bakgrund alltför billig och blek för att jag skulle kunna utvinna denna genuina mäld eller skimrande smegma ur det juridiska. Jag gick i oplöjd åker. Fick så, harva och skörda i egen regi. Börja från början och skapa eget. Uppfinna hjulet, dynamiten och skiftnyckeln på nytt. Jag var juridiskt urarva och sökte egen snårbeströdd väg bland lagportalerna.

Ingenjör Ceder figurerade livligt i sak och fabrikör Sand tycktes mera avvaktande och lät  med skenbar avvaktan paragraferna strös utmed parkettgolvet utan nämnvärd reaktion eller åtbörd. Dock sökte han i det dolda, position och effekt. Advokatmunnar malde rättsfoder för åskådan. De två advokaterna rörde sig i de juridiska environgernas mest tveksamma utmarker. En slags retorisk slyhuggning. Domaren äskade hörsamhet och värdigt uppträdande. Ceder jämkade genom advokaten(mig), Sand retarderade genom advokaten (Tuvefjäll). Den förra(jag) garanterade fastighetens skick i så vinglig och opålitlig gestik att som det syntes i det digra materialet och vid första påseende också i en del kringmaterial som presenterades och som cementerades med verbala undanstrykanden tolkades vara den enda reella men magra substansen i Ceders garanti och utsaga. Figuranterna (Furufjäll, jag och våra klienter) var så våldsamt oense att paragraferna gjorde repor i domstolens parkettgolv.

Det hade regnat när Ceder och Sand gjorde upp. Det var en sådan dag. Lite småkall, västlig vind. Hösten agerade. Och försäljningen av denna fastighet som i köpets form sköttes genom upprättande av köpehandling enligt vedertagna rättsliga regler anbringades i sämja och grannlagd ömsesidighet.

Angående detta rättsfall där huvudtalan från fabrikör Sand handlade om avsaknad av diffusionspärr. Och där Ceder hävdade köpeavtalets friskrivningsklausul som generellt gällande vid fastighetsköp och så även i denna tvist. Detta illustra rättsfall som behandlade rötskador i takets bjälklager, och den nämnda avsaknaden av en diffusionsspärr och som hade föranlett fabrikör Sand att söka sak var grannlaga.

Hovrätten ändrade och gav herr Ceder en skyldighet. Fann honom ansvarig. Att denne Ceder här står som säljaren och hade skyldighet att utbetala skadestånd. Emedan Högsta Domstolen inte fann det styrkt att herr Ceder förfarit svikligt och alltså gick på tingsrättens linje.

Här gällde ordning enligt Jordabalken. Denna tunga bjälke i svensk rätt. Denna trossbotten i den svenska lagstiftningen, använd vid såväl läckande tak som vid dolda fel. Alltså i överförd mening grundläggande. Rättslig berusningen snavar mig här på orden. Denna balk var i princip av jorden kommen, och gällde alltså ägandet av mark och fastighet. Hur och när detta ägande inträder. Och om och varför. Underliggande fakta i ovanstående mål var att det regnade in genom den pappklädda delen av taket, därför lät Sand en byggmästare Ols Harry Nils i Svedala besiktiga huset (när det slutat regna) och denne kom fram till bl. a. följande:

Papptäckta delar av taket är ej utförda efter gängse normer.

Tegelfasaden över stora fönstret har sjunkit och belastar fönsterkarmen, vilket gjort att fönsterrutan spruckit.

Det kan befaras att värmeisoleringen i bjälklaget över bottenvåningen har blivit vattenskadad och fuktig, varför den bör bytas ut.

Ceder har enlig egna uppgifter sagt sig ej ha märkt, att det regnade in. Sand upplystes ej heller därom vid köpeförhandlingarn. Det har emellertid visat sig, att det å vinden utlagts större läskpapper, tidningar och wellpapp varå uppkommit tydliga fuktfläcka.

Far Ceder med osanning? Är Sand ovetande? Det hela uppställt snyggt och propert med rätta radavstånd och tjänlig marginal. Ett juridiskt språk. Ett koncist och linjärt språk. Juridikens poesi och karaktär. Dess aura.

Furufjäll och jag hade genomtagit vårt första rättsfall. Vi gick på lokal och åt en god middag och summerade de rättsliga resterna av domslutet och i samband med detta skärskådade vid domskälen där mycken invädning gjordes under kvällen mellan huvudrätt och dessert.

I en neutral betraktan kunde följande sägas i målet:

Ett blekt solljus letade sig in på rättsalens parkettgolvet. Advokaternas ord ströddes utmed rättssalens inredning som övergödda pärlor. Ett försök i lokalen från advokaternas sida gjordes att förkroppsliga rättsordningen. Att gestalta och materialisera Jordabalken. Detta mål doftade dock advokathybris och skämt rättspatos. Det fanns enligt elaka tungor en gemensam nämnare för jurister. Att man bland dessa kunde ana en sorts doft, ja en form av drift, kanske var det en längtan efter makt, känslan av att en gång få sitta till doms. Och man funderade: Var det dessa människor samhällsmaskineriet behövde? Kunde man veta vad sorts diffusa lustar som egentligen drev dessa kandidater i deras värv? Och det andra fanns ju som en strikt fråga som låg och brände över rättssystemet om att man undrade om det verkligen fanns tillräckligt med rena själar att befolka vårt rättssystem med? Eller att det därstädes endast producerades släta jasägarkaraktärer. Sådan frågeställning gällde i varje rättsfall. Även i detta där Jordabalkens potens och köpekontraktets konsistens ställdes under prövan.

 Benny Holmberg, text
Monika Lind-Holmberg, bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts