”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | 13 september, 2013
Essäer om litteratur & böcker

2. Smula icke mitt hjärta

Katten som kom aldrig till mig. Bild: Guido ZeccolaHär excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan ...

Av: Stefan Hammarén | 25 augusti, 2008
Stefan Hammarén

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | 29 december, 2014
Övriga porträtt

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens



altNär fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga trampoliner i dunkla hanteringar där friskrivningsklausuler förvandlas till lönndörrar i den juridiska foajens färggranna mosaik.

I Jordabalken handhas fastighetens själva väsen. Dess juridiska märg ådagaläggs i gällande lagstiftnings grundval där kapitel och paragrafer uttrycker huruledes köp av fastighet skall hanteras och vad i fastighetsbegreppet som kan tolkas som hem, hemman eller gård med tillhörande mark, hank och stör, närmare bestämt den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning, den s.k. rågången.

Det gällde nu ägandet av fastighet. Det gällde det rättsliga tillståndet när sådant ägande går ur hand och över i annan ägo. Det gällde köp. Och kontrakt.

Enligt köpekontrakt av den 6 september 1973, överlät ingenjör Tage Ceder till fabrikören Erik Sand den honom tillhöriga fastigheten tomten nr 5 Kv Sippan i Svedala kommun för en köpeskilling av 183 000 kr. Fastigheten såldes i befintligt skick. Det var ett klaustrofobiskt beslut för den mentalt räfflade herr Ceder. Ett gravt otryggt beslut. Hans ålderstigna hus sattes nu på drift. Hans gamla  nedärvda släktfastighet lämnades ut till okänt öde. Hans kära boningsgrund där han växt upp och kände varje knirrande brädas murkna själ och trappstegs sorgsna stämton utlämnades nu till marknadens blodtörstiga vargar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag njöt av den där juridiken. Väga för och emot. Att resonera hit och dit. Att avgöra. Att döma rätt. Å ena sidan. Å den andra. Juridikens vågskål. Rättssäkerhetens vingliga färd.  Och att de tarvades tre instanser. Tingsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Och att utfallet kunde bli så olika. Och att alltihop vilar på grundlagen. Det hela var ju ändå en andäktigt vacker men ack så skör tanke. Det måste sägas.

Hur förhöll det sig egentligen? I den verkliga verkligheten? De rättsliga utslagen vägdes i den juridiska vågskålen. I gudinnan Justitias rättvisevåg. Och den imaginära bindeln som sattes på henne och som beskriver rättens föreskrivna status i sina domar inför klass och härkomst kunde ifrågasättas. Här påstods ju att den med ögonen förbundna fru Justitia bara väger in fakta, indicier, uppsåt och att inga sidoblickar kastas på andra intressen. Att hon med andra ord dömer alla lika. Existerade då likhet inför lagen? Redan det faktum att man med pengars hjälp kunde skaffa bättre kvalité på advokater åskådliggjorde hur juridiken inte var så oskyldig som fru Justitia ville göra gällande  Fru Justitia far här med viss osanning. Idkar lösmynt spridning av ickeverifierade påståenden.

Det var ändå så fint. Ingen ödslighet här, inget dunkelt ljus. Bara klarhet och rediga fakta. Höga och ljusa lokaler, djup och diger kunskap.

Det var jag och Furufjäll. Och det var vårt första mål. Furufjäll var jurist redan som nyfödd. Hade inhämtat basal rättsmateria i moderlivet, tidigt flaskmatad med paragrafer. Hade fått rättssamhället med bröstmjölken. En hel uppväxt placerad mellan Brottsbalken och Handelsbalken. En barndom krypande mellan Jordabalken och Köplagen bland obsoleta paragrafer och alltomfattande generalklausuler. Det var frukostbord fyllda med inlagor och utsagor, flingor och slutpläderingar, gröt och annan rekvisit. En juridisk barndom helt enkelt. Ett juridiskt drivhusbarn. Han hade en far som var justitieråd och en mor som arbetade med konsumentjuridik på någon myndighet. Han hade helt enkelt paragrafer som gener.  Och så var det den där mälden. En sorts substans som skimrande mellan paragraferna när han talade och agerade, och som tycktes uppväckas inuti lagboken av hans sätt att handskas med begreppen, ja, som låg där som fördold massa mellan raderna och när denna blev uppblandad med hans sociala bakgrund, hans personliga kitt som var nödvändigt, skapades en sorts juridisk smegma som avyttrades när alla de givna förutsättningarna var för handen, som den rätta fiskala inställningen och den djupa kunskapen, och då, altetablerades denna social-juridiska magma, och det uppstod en form av social legeringslava som vällde ut över omgivningen från den jurist som hade uppnått alla förutsättningarna. Det var det juridiska skimret. Att uppnå detta var få jurister förunnat. Här åstadkoms detta av den slipoverklädde Furufjäll. Det tragiska i mitt fall var att jag redan från början saknade vissa sociala ingredienser. Min härkomst var allt för enkel och låg, min social bakgrund alltför billig och blek för att jag skulle kunna utvinna denna genuina mäld eller skimrande smegma ur det juridiska. Jag gick i oplöjd åker. Fick så, harva och skörda i egen regi. Börja från början och skapa eget. Uppfinna hjulet, dynamiten och skiftnyckeln på nytt. Jag var juridiskt urarva och sökte egen snårbeströdd väg bland lagportalerna.

Ingenjör Ceder figurerade livligt i sak och fabrikör Sand tycktes mera avvaktande och lät  med skenbar avvaktan paragraferna strös utmed parkettgolvet utan nämnvärd reaktion eller åtbörd. Dock sökte han i det dolda, position och effekt. Advokatmunnar malde rättsfoder för åskådan. De två advokaterna rörde sig i de juridiska environgernas mest tveksamma utmarker. En slags retorisk slyhuggning. Domaren äskade hörsamhet och värdigt uppträdande. Ceder jämkade genom advokaten(mig), Sand retarderade genom advokaten (Tuvefjäll). Den förra(jag) garanterade fastighetens skick i så vinglig och opålitlig gestik att som det syntes i det digra materialet och vid första påseende också i en del kringmaterial som presenterades och som cementerades med verbala undanstrykanden tolkades vara den enda reella men magra substansen i Ceders garanti och utsaga. Figuranterna (Furufjäll, jag och våra klienter) var så våldsamt oense att paragraferna gjorde repor i domstolens parkettgolv.

Det hade regnat när Ceder och Sand gjorde upp. Det var en sådan dag. Lite småkall, västlig vind. Hösten agerade. Och försäljningen av denna fastighet som i köpets form sköttes genom upprättande av köpehandling enligt vedertagna rättsliga regler anbringades i sämja och grannlagd ömsesidighet.

Angående detta rättsfall där huvudtalan från fabrikör Sand handlade om avsaknad av diffusionspärr. Och där Ceder hävdade köpeavtalets friskrivningsklausul som generellt gällande vid fastighetsköp och så även i denna tvist. Detta illustra rättsfall som behandlade rötskador i takets bjälklager, och den nämnda avsaknaden av en diffusionsspärr och som hade föranlett fabrikör Sand att söka sak var grannlaga.

Hovrätten ändrade och gav herr Ceder en skyldighet. Fann honom ansvarig. Att denne Ceder här står som säljaren och hade skyldighet att utbetala skadestånd. Emedan Högsta Domstolen inte fann det styrkt att herr Ceder förfarit svikligt och alltså gick på tingsrättens linje.

Här gällde ordning enligt Jordabalken. Denna tunga bjälke i svensk rätt. Denna trossbotten i den svenska lagstiftningen, använd vid såväl läckande tak som vid dolda fel. Alltså i överförd mening grundläggande. Rättslig berusningen snavar mig här på orden. Denna balk var i princip av jorden kommen, och gällde alltså ägandet av mark och fastighet. Hur och när detta ägande inträder. Och om och varför. Underliggande fakta i ovanstående mål var att det regnade in genom den pappklädda delen av taket, därför lät Sand en byggmästare Ols Harry Nils i Svedala besiktiga huset (när det slutat regna) och denne kom fram till bl. a. följande:

Papptäckta delar av taket är ej utförda efter gängse normer.

Tegelfasaden över stora fönstret har sjunkit och belastar fönsterkarmen, vilket gjort att fönsterrutan spruckit.

Det kan befaras att värmeisoleringen i bjälklaget över bottenvåningen har blivit vattenskadad och fuktig, varför den bör bytas ut.

Ceder har enlig egna uppgifter sagt sig ej ha märkt, att det regnade in. Sand upplystes ej heller därom vid köpeförhandlingarn. Det har emellertid visat sig, att det å vinden utlagts större läskpapper, tidningar och wellpapp varå uppkommit tydliga fuktfläcka.

Far Ceder med osanning? Är Sand ovetande? Det hela uppställt snyggt och propert med rätta radavstånd och tjänlig marginal. Ett juridiskt språk. Ett koncist och linjärt språk. Juridikens poesi och karaktär. Dess aura.

Furufjäll och jag hade genomtagit vårt första rättsfall. Vi gick på lokal och åt en god middag och summerade de rättsliga resterna av domslutet och i samband med detta skärskådade vid domskälen där mycken invädning gjordes under kvällen mellan huvudrätt och dessert.

I en neutral betraktan kunde följande sägas i målet:

Ett blekt solljus letade sig in på rättsalens parkettgolvet. Advokaternas ord ströddes utmed rättssalens inredning som övergödda pärlor. Ett försök i lokalen från advokaternas sida gjordes att förkroppsliga rättsordningen. Att gestalta och materialisera Jordabalken. Detta mål doftade dock advokathybris och skämt rättspatos. Det fanns enligt elaka tungor en gemensam nämnare för jurister. Att man bland dessa kunde ana en sorts doft, ja en form av drift, kanske var det en längtan efter makt, känslan av att en gång få sitta till doms. Och man funderade: Var det dessa människor samhällsmaskineriet behövde? Kunde man veta vad sorts diffusa lustar som egentligen drev dessa kandidater i deras värv? Och det andra fanns ju som en strikt fråga som låg och brände över rättssystemet om att man undrade om det verkligen fanns tillräckligt med rena själar att befolka vårt rättssystem med? Eller att det därstädes endast producerades släta jasägarkaraktärer. Sådan frågeställning gällde i varje rättsfall. Även i detta där Jordabalkens potens och köpekontraktets konsistens ställdes under prövan.

 Benny Holmberg, text
Monika Lind-Holmberg, bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Om L.S. Lowry, industriella landskap och arbete i konsten

”I always deal with poverty. Always with gloom.” – L. S. Lowry (1887-1976) Orden möter en på en av informationsväggarna inne på Tate Britain, som nu har en retrospektiv utställning av L.S ...

Av: Den arge konstvetaren | Essäer om konst | 19 juli, 2013

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2013

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Sofia Karlsson: slutprojekt 5

   

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 30 juni, 2012

Antologisk ångpremiär

En litterär händelse som kanske inte är jättestor, men som absolut bör uppmärksammas, är att den första steampunkantologin har kommit ut på svenska. Bakom antologin ”I varje ångetag” (Förlag Andra ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 08 maj, 2014

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.