Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | 08 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Lottomannen

Gubben var liten, tjock och obehaglig. En invandrad typ som passade lika bra in på våra gator som en sadlad dromedar. ”Vad glor du på”, fräste jag åt honom när ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 oktober, 2013
Gästkrönikör

Utanför Ganesha-tempel i Pondycherry

I Tamil Nadu, Södra Indien, finns en ficka i geografin

Exakt hur stor fickan är vet jag inte, men där talas över femtio språk. Fickan heter Auroville. Jag har varit där. I en väldig kruka, formad som en blomknopp, finns en ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 september, 2017
Kulturreportage

Konung i rike

Simulerat körverk för fem ostämda fioler, en småskev viola, en vinbestänkt cello och en rostig trombon (Pjäsen är huvudsaken)  En konung äger smala händer En konung äger små ögon En dag går konungen ...

Av: Alan Asaid | 03 augusti, 2009
Utopiska geografier

Avancerade folklivsskildringar



Carl Wilhelmsson, Fiskarkvinnor på väg från kyrkan, 1899Fram till slutet av januari 2010 kan vi se verk av Carl Wilhelmson (1866-1928) på Waldemarsudde i Stockholm. Till utställningen finns en stor och vacker katalog. Förutom de aktuella texterna om konstnären och utställningen är den något ovanlig på så sätt att man får veta namnen på dem som finns på tavlorna. Det beror på att Waldemarsudde har samarbetat nära med Wilhelmsons barnbarn, Thomas Lagerman (död 2008) och hans fru Mona.

Carl Wilhelmson är född i Fiskebäckskil och han är med rätta mest känd för sina målningar från Västkusten. Här följer emellertid några andra linjer i hans konstnärskap. Ett motiv som kommer in helt naturligt är att flera generationer lever tillsammans. Så var det i Sverige för hundra år sedan och så är det i "Interiör" från 1895 som prins Eugen köpte 1913. Allt och alla, bohag, personer och sysslor får plats i det lilla rummet. Barnet i vaggan är centrum i tavlan och en gammal sjöman sköter vaggandet. En kvinna binder nät, en annan stickar och en skolflicka arbetar på sin griffeltavla. Ljuset kommer från ett fönster i fonden men fortfarande dröjer lite av det mörka Düsseldorfmåleriet kvar med golvbräderna in mot mitten av tavlan. 

Wilhelmsons far dog 1875 och modern Mathilda öppnade så småningom en liten lanthandel.En scen från den visar målningen "I byhandeln", 1896. Vi ser modern bakifrån vid sin disk men uppmärksamheten riktas mot Johanna Torgersson som ser ner i börsen som hon håller i handen. Det är en sådan där börs av läder med knäppe av metall, som vi brukade kalla smålandsbörs. En ung kvinna och en pojke väntar på sin tur. På disken står en våg med vikter - vacker på ett sådant sätt som ett nyttoföremål kan vara - och ovanför den Johannas ansikte när hon granskar sin börs. Nere till höger på disken står ett fat med smör, vitt och inte gult. Det är nu för tiden som smör är gult. Färgerna i tavlan går i brunt och blått med accenter i rostrött. Så småningom blir Wilhelmsons färgskala ljusare och han lägger på färgen som fläckar tillsammans med penseldrag. 

Förutom på västkusten fann han sina motiv i Uppland, Värmland, Lappland och på längre resor i Europa. Populärt i dag är att ständigt tala om "berättelser" men Wilhelmsons målningar har verkligen något att berätta. Man måste försöka bortse från att termer blir slitna och konstatera att han var en folklivsskildrare av rang - både när de gällde att måla kläder och redskap i detalj och likaså att fånga den stillsamma dramatiken i en scen - som den i byhandeln och i nästa exempel "Jordarbetare" i Uppland 1904. En ung man, en pojke och en äldre man är på väg hem från en arbetsdag. Det är något i hållningen som gör att det troligen är kväll. De är på väg hem efter en arbetsdag.  Centrum i tavlan är den ena hästens huvud, med ljus man och bussig pannlugg över huvudlaget och den gamles tag i betslet vid den mjuka mulen. Svart, grått, brunt och blått men färgskala är lite ljusare än i Bohusläns interiörer. I brev har Wilhelmson berättat hur mycket han tyckte om att måla hästar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Carl Wilhelmsson, Juniafton i Värmland, 1902Från trakten av Utterbyn nära Torsby i Värmland, där Wilhelmson bodde på somrarna, kommer flera berömda målningar: "Lördagsafton" 1900 och "Juniafton" 1902. Det är stillsammare scener än det som Gustaf Fröding beskriver i sin dikt "Det var dans bort i vägen på lördagsnatten". Flickornas förkläden är noggrant avbildade och på huvudet har de ljusa sjaletter. Sjaletterna och andra huvudbonaderna år också ett tema som man kan följa på Wilhelmsons tavlor. Barhuvad var man endast inomhus. Hattar hade herrskapsfolk och svarta sådana hade männen, unga såväl som gamla. I Bohuslän hade männen till vardags skepparmössa, så kallad vegamössa, med skärm. Värmlandsflickornas sjaletter är rutiga i ljusa färger medan kvinnorna i Bohuslän hade svarta huvuddukar när de gick till kyrkan. De äldre kvinnornas sjalett var av svart silke. Så var det i schartauanernas Bohuslän på tavlan "Fiskarkvinnor på väg från kyrkan" (1899) och "I kyrkogårdsporten" (1903). Fortfarande fanns det gamla kvinnor på 1950-talet i Västergötland, där jag växte upp, som hade på sig sina svarta silkessjaletter när de gick i kyrkan. De satt alltid på fruntimmerssidan till vänster om mittgången i kyrkan. Vår familj med pappa och mamma och mina syskon satt alltid på manssidan till höger.

Ljusa sommarhattar med band har kvinnorna på målningen "Midsommarafton" och nu är vi framme vid 1915. Flera generationer firar midsommar tillsammans. Det är rörelse i bilden och ljusa färger. Barn leker på stranden. En gammal man har slagit sig ner på en sten till höger i bilden. En studentmössa skymtar bland de unga som umgås med varandra. Carl Wilhelmsson, Kyrkfolk i båt, 1909Sommarhattar och barhuvade om vartannat. Men penselföringen är annorlunda. Färgen är pålagd som i prickar på det sätt som till exempel Georges Seurat gjorde i sin "pointillism". Samma teknik använde Wilhelmson redan i "Gruvbrytning" i Kiruna 1906 även när tavlan föreställer gruvarbetare och deras maskiner. Samma stil är det i porträttet av Hjalmar Lundbohm (1923), som grundlade malmbrytningen i Kiruna. Ljus är målningen av fröken Agnes Cleve, gift Jon-And från 1907. Bara ett par riktigt långa hattnålar kunde hålla den ljusa sommarhatten på plats ovanpå den uppgummade frisyren.

En hel del är förändrat sedan Wilhelmson målade sina första interiörer. På tavlan "Gårdens dotter" (1902) möter vi konstnärinnan Anna Sahlström på Sahlströmsgården i Värmland. Hon sitter strängt rakt upp och ner i en stol vänd mot betraktaren men hon ser inte direkt på oss. Klänningen är svart men kanske är den ljusa bården på kjolen från ett svart förkläde. Lika rak är den höga väggklockan, den vita kakelugnen som skymtar intill liksom de raka trasmattelängderna som löper över golvet. Genom fönstret ser vi ett ljust sommarlandskap. Hon är mer än ett porträtt. Det är som om hon symboliserar tradition och allvar i en familj.

Wilhelmson var Annas lärare på den skola i Göteborg som sedan fick namnet Valand. I boken "Anna Sahlström - gårdens dotter" av Birgitta Mandorf (Vildgåsens förlag 1991) kan man läsa om Wilhelmsons vänskap med syskonen Sahlström och de konstnärer som då rörde sig mellan flera grupperingar: vid sjön Racken nära Arvika och i Fryksdalarna i Värmland, i Lappland, på Västkusten och i Paris.

Birgitta Milits

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 Maj, 2012

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Beato Angelico.  Noli me tangere

Kris­tus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden

Efter de tre dagarnas sökande, saknad och sorg återvänder "begravningssällskapet" till livet. De inre känslorna har lagt sig och de vardagliga sysslorna får ta vid.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 05 april, 2015

Bild av Melker Garay

Slaktbänken

Melker Garay om den etiska värden som verkar vara skrivna i sand.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 november, 2015

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 Maj, 2012

En liten pojkes dröm om att få gå i skolan. Intervju med författaren…

Under Togos brännande sol lever de i ett stort antal, alla de barn som vill gå i skolan. Som vill lära sig, utvecklas och få kunskap. För att kunna se ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2012

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson

“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 04 juni, 2013

Äkthet och falskhet i Blade Runner och Homo Falsus

”[…] av alla bländverk livet tvingar på oss är detta det farligaste: att tro att det bara finns en verklighet och att den är begriplig.” – Jan Kjaerstad, Homo Falsus Med ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts