Mats Waltré. En dikt

Jag heter Mats Waltré. Jag skriver för att det är underbart att sätta ord till en mening, till en känsla, till något skönt och för att jag vill beröra. Jag skriver ...

Av: Mats Waltré | 18 mars, 2013
Utopiska geografier

Scientific and Medical Network

När böckerna för att penetrera och begrunda världen och livet började tryta, kom jag plötsligt på att jag på skrivbordet hade ett helt bibliotek med sådana skrifter, nämligen 13 årgångar ...

Av: Erland Lagerroth | 06 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Moralens fundament

Innledning I denne artikkelen argumenter jeg for følgende oppfatninger, og som jeg holder for sanne oppfatninger: 1). At det finnes absolutte og reelle skiller mellom fundamentale begrepsord som sant og usant(falskt) ...

Av: Thor Olav Olsen | 10 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Avancerade folklivsskildringar



Carl Wilhelmsson, Fiskarkvinnor på väg från kyrkan, 1899Fram till slutet av januari 2010 kan vi se verk av Carl Wilhelmson (1866-1928) på Waldemarsudde i Stockholm. Till utställningen finns en stor och vacker katalog. Förutom de aktuella texterna om konstnären och utställningen är den något ovanlig på så sätt att man får veta namnen på dem som finns på tavlorna. Det beror på att Waldemarsudde har samarbetat nära med Wilhelmsons barnbarn, Thomas Lagerman (död 2008) och hans fru Mona.

Carl Wilhelmson är född i Fiskebäckskil och han är med rätta mest känd för sina målningar från Västkusten. Här följer emellertid några andra linjer i hans konstnärskap. Ett motiv som kommer in helt naturligt är att flera generationer lever tillsammans. Så var det i Sverige för hundra år sedan och så är det i "Interiör" från 1895 som prins Eugen köpte 1913. Allt och alla, bohag, personer och sysslor får plats i det lilla rummet. Barnet i vaggan är centrum i tavlan och en gammal sjöman sköter vaggandet. En kvinna binder nät, en annan stickar och en skolflicka arbetar på sin griffeltavla. Ljuset kommer från ett fönster i fonden men fortfarande dröjer lite av det mörka Düsseldorfmåleriet kvar med golvbräderna in mot mitten av tavlan. 

Wilhelmsons far dog 1875 och modern Mathilda öppnade så småningom en liten lanthandel.En scen från den visar målningen "I byhandeln", 1896. Vi ser modern bakifrån vid sin disk men uppmärksamheten riktas mot Johanna Torgersson som ser ner i börsen som hon håller i handen. Det är en sådan där börs av läder med knäppe av metall, som vi brukade kalla smålandsbörs. En ung kvinna och en pojke väntar på sin tur. På disken står en våg med vikter - vacker på ett sådant sätt som ett nyttoföremål kan vara - och ovanför den Johannas ansikte när hon granskar sin börs. Nere till höger på disken står ett fat med smör, vitt och inte gult. Det är nu för tiden som smör är gult. Färgerna i tavlan går i brunt och blått med accenter i rostrött. Så småningom blir Wilhelmsons färgskala ljusare och han lägger på färgen som fläckar tillsammans med penseldrag. 

Förutom på västkusten fann han sina motiv i Uppland, Värmland, Lappland och på längre resor i Europa. Populärt i dag är att ständigt tala om "berättelser" men Wilhelmsons målningar har verkligen något att berätta. Man måste försöka bortse från att termer blir slitna och konstatera att han var en folklivsskildrare av rang - både när de gällde att måla kläder och redskap i detalj och likaså att fånga den stillsamma dramatiken i en scen - som den i byhandeln och i nästa exempel "Jordarbetare" i Uppland 1904. En ung man, en pojke och en äldre man är på väg hem från en arbetsdag. Det är något i hållningen som gör att det troligen är kväll. De är på väg hem efter en arbetsdag.  Centrum i tavlan är den ena hästens huvud, med ljus man och bussig pannlugg över huvudlaget och den gamles tag i betslet vid den mjuka mulen. Svart, grått, brunt och blått men färgskala är lite ljusare än i Bohusläns interiörer. I brev har Wilhelmson berättat hur mycket han tyckte om att måla hästar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Carl Wilhelmsson, Juniafton i Värmland, 1902Från trakten av Utterbyn nära Torsby i Värmland, där Wilhelmson bodde på somrarna, kommer flera berömda målningar: "Lördagsafton" 1900 och "Juniafton" 1902. Det är stillsammare scener än det som Gustaf Fröding beskriver i sin dikt "Det var dans bort i vägen på lördagsnatten". Flickornas förkläden är noggrant avbildade och på huvudet har de ljusa sjaletter. Sjaletterna och andra huvudbonaderna år också ett tema som man kan följa på Wilhelmsons tavlor. Barhuvad var man endast inomhus. Hattar hade herrskapsfolk och svarta sådana hade männen, unga såväl som gamla. I Bohuslän hade männen till vardags skepparmössa, så kallad vegamössa, med skärm. Värmlandsflickornas sjaletter är rutiga i ljusa färger medan kvinnorna i Bohuslän hade svarta huvuddukar när de gick till kyrkan. De äldre kvinnornas sjalett var av svart silke. Så var det i schartauanernas Bohuslän på tavlan "Fiskarkvinnor på väg från kyrkan" (1899) och "I kyrkogårdsporten" (1903). Fortfarande fanns det gamla kvinnor på 1950-talet i Västergötland, där jag växte upp, som hade på sig sina svarta silkessjaletter när de gick i kyrkan. De satt alltid på fruntimmerssidan till vänster om mittgången i kyrkan. Vår familj med pappa och mamma och mina syskon satt alltid på manssidan till höger.

Ljusa sommarhattar med band har kvinnorna på målningen "Midsommarafton" och nu är vi framme vid 1915. Flera generationer firar midsommar tillsammans. Det är rörelse i bilden och ljusa färger. Barn leker på stranden. En gammal man har slagit sig ner på en sten till höger i bilden. En studentmössa skymtar bland de unga som umgås med varandra. Carl Wilhelmsson, Kyrkfolk i båt, 1909Sommarhattar och barhuvade om vartannat. Men penselföringen är annorlunda. Färgen är pålagd som i prickar på det sätt som till exempel Georges Seurat gjorde i sin "pointillism". Samma teknik använde Wilhelmson redan i "Gruvbrytning" i Kiruna 1906 även när tavlan föreställer gruvarbetare och deras maskiner. Samma stil är det i porträttet av Hjalmar Lundbohm (1923), som grundlade malmbrytningen i Kiruna. Ljus är målningen av fröken Agnes Cleve, gift Jon-And från 1907. Bara ett par riktigt långa hattnålar kunde hålla den ljusa sommarhatten på plats ovanpå den uppgummade frisyren.

En hel del är förändrat sedan Wilhelmson målade sina första interiörer. På tavlan "Gårdens dotter" (1902) möter vi konstnärinnan Anna Sahlström på Sahlströmsgården i Värmland. Hon sitter strängt rakt upp och ner i en stol vänd mot betraktaren men hon ser inte direkt på oss. Klänningen är svart men kanske är den ljusa bården på kjolen från ett svart förkläde. Lika rak är den höga väggklockan, den vita kakelugnen som skymtar intill liksom de raka trasmattelängderna som löper över golvet. Genom fönstret ser vi ett ljust sommarlandskap. Hon är mer än ett porträtt. Det är som om hon symboliserar tradition och allvar i en familj.

Wilhelmson var Annas lärare på den skola i Göteborg som sedan fick namnet Valand. I boken "Anna Sahlström - gårdens dotter" av Birgitta Mandorf (Vildgåsens förlag 1991) kan man läsa om Wilhelmsons vänskap med syskonen Sahlström och de konstnärer som då rörde sig mellan flera grupperingar: vid sjön Racken nära Arvika och i Fryksdalarna i Värmland, i Lappland, på Västkusten och i Paris.

Birgitta Milits

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Parmenides av Hebriana Alainentalo

Att med tanken kan vi klyva

Melker Garay om tankens flöde.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 september, 2015

Linda Johansson

Sluta dalta med ungdomar om Förintelsen

Den 27 januari varje år samlas större delen av världen kring en gemensam minnesceremoni för Förintelsens offer. Det har nu passerat sjuttio år sedan sanningen – den brutala sanningen – ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

49. Asad

De tog mig tidigt en måndagmorgon. Jag hade precis ätit frukost och återvänt till cellen. Jag ansträngde mig för att äta ordentligt trots att maten växte i min mun. Jag ...

Av: Asad | Lund har allt utom vatten | 30 november, 2012

Det som har varit följer med oss men nu i nya otydliga skepnader

Att komponera musik idag är förbundet med en viss svårighet, nämligen den att allting redan har gjorts, alla toner har använts och återanvänts i oräkneliga, återanvända modeller, tekniker och formspråk ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 17 augusti, 2009

Benjamin 18

 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 17 december, 2011

Adolf Eichmann 1942. Public Domain Wikipedia

Eventet Eichmann och Amaleks ande

Samma natt som Adolf Eichmann hängdes den 31 maj 1962 brändes hans kropp. Urnan med hans aska fördes till internationellt vatten och spreds i nattmörkret. Det skulle inte finnas någon ...

Av: Roger Fjellström | Essäer om politiken | 28 mars, 2017

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.