Bildåtervinnaren

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka ...

Av: Marcus Sponthon | 10 mars, 2008
Allmänna reportage

Helen Schjerfbeck – Självporträttens mästarinna

Självporträtt har förekommit sedan antiken, men det var i samband med renässansen som de kom att utgöra en självständig genre. Självporträttet är en dialog mellan konstnären och den egna spegelbilden ...

Av: Lena Månsson | 18 mars, 2012
Konstens porträtt

Porträtt av fyra kraftfulla samekvinnor

En gemensam nämnare för de fyra samekvinnor som jag avbildar är att de är speciellt aktiva i samiska frågor eller har på annat sätt förtjänat att bli omnämnda. De varseblir ...

Av: Nina Michael | 24 oktober, 2013
Essäer om samhället

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | 22 april, 2017
Utopiska geografier

Dataspel som konst



ImageI USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl säga att det också finns många som är tveksamma till den definitionen och som inte vill släppa in dataspelen i finrummet.

För att övertyga skeptikerna har det under de senaste åren publicerats böcker som Nic Kellmans "Video Game Art" (2006) och nu senaste Josh Jenisch "The Art of the Videogame" (2008). I böckerna försöker Kellman och Jenisch att övertyga oss om att dataspel är konst genom att visa på det konstnärliga i dataspelens grafik.

Att betrakta dataspelens grafik som konst är nu en återvändsgränd. Dataspelsgrafik är inte konst utan snarare design, den är knuten till funktionen i spelet. Visst, den är ofta snygg, estetisk och "konstnärlig", men lyfter man ut grafiken och placerar det i ett museum för samtidskonst blir det bara skrattretande. I dagens konstbegrepp är den bildvärld som finns representerad i de flesta dataspel konservativ och intetsägande. Bildmaterialet hör snarare hemma i samma fack som fantasy art eller annan konst som av mer illustrativ karaktär.

Istället måste man betrakta dataspelet som en helhet, där grafik, ljud, film, berättelse och interaktivitet utgör ett unikt koncept, en helt ny konstform. Nu räcker det inte med att det är snygg grafik, bra spelupplevelse eller musik för att det ska bli konst. Spelet måste också säga något som har konstnärliga kvalitéer, dvs egenskaper som påverkar oss som spelare och får oss att reflektera över olika saker på ett nytt sätt. Det är kanske inte i första hand de stora kommersiella titlarna man ska ägna sin tid åt för att hitta dem egenskaperna. Lika lite som man kan hitta dem in massproducerade actionfilmer från Hollywood. Däremot skulle de flesta av oss betrakta filmer av Ingmar Bergman, Stanley Kubrick och kanske till och med Quentin Tarantino som konstnärliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ImageUtanför den kommersiella dataspelströmmen finns det flera exempel på spel som uppfyller de konstnärliga kraven. "Escape from Woomera" är till exempel ett simuleringsspel där du kan prova på att vara flykting instängd i ett flyktingläger i Australien. Spelet har visats på olika konstmuseum och då betraktats som ett konstverk. Det svenska independentspelet "Rorscach" ett samarbete mellan speldesignern Jens Andersson och konstnären Ida Rödén har också visats på konstmuseum. Nu räcker det inte ens med att ett dataspel har konstnärliga kvalitéer för att det ska betraktas som konst, det behövs dessutom någon som kritiskt undersöker varför det är konst.

I en artikel i Esqurie från 2006 skriver Chuck Klosterman att den främsta orsaken till att dataspel inte slår igenom som en accepterad konstform är att det saknas spelkritiker. Det finns visserligen massor med människor som skriver spelrecensioner, men Klosterman anser att det snarare är frågan om konsumentupplysningar än riktig kritik. Jag är böjd att hålla med, vi måste få fler riktiga spelkritiker och dessutom måste dataspelen kravla sig upp från nöjessidorna och in på kultursidorna innan de kan bli en accepterad konstform.

Det finns många exempel på dataspel som har konstnärliga intentioner och skulle kunna betraktas en konstform om man bara i högre grad började analysera och skriva om dem som en konstform. Inom samtidskonsten används begreppet Game Art, för konstverk som är inspirerade av dataspel, men många av Game Art-verken som visats i utställningssammanhang och då betraktas som konst, har ursprungligen inte gjorts för att vara konstverk utan är snarare exempel på serious games eller independent games. Så visst kan man betrakta dataspel som en konstform, i alla fall en del av dem.

Mathias Jansson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Skylden

 Innledning Nåtiden kretser om å være i bevegelse, det vil si at å flyte omkring er hva det hele er om. Karl Marx, som slettes ikke var en dumskalle, traff målet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 december, 2014

Gilsemans, 1642. Bildkälla: Wikimedia

Aotearoas kultur och litteratur

Maoriernas historia påbörjas på Aotearoa, någon gång för mer än 1000 år sedan. Dessförinnan fanns emellertid invånare av annat ursprung redan på plats sedan kanske ett par hundra år; en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 07 juni, 2015

Vladimir Oravsky

Man skall glädjas åt det lilla

Vem hittade på talesättet "Man skall glädjas åt det lilla"? Troligen samma multimiljonär som själv badade i glädje, och hade hur mycket råd som helst att sprida även den numera ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 05 oktober, 2016

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Fnitter på fullt allvar

En för den breda publiken inte helt okänd kvinnlig svensk litteraturforskare och författare överlade tillsammans med mig frågan huruvida det finns ett kvinnligt och ett manligt språk. Jag dristade mig ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 17 februari, 2015

Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 02 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.