I översättningens perspektiv

  Saul och David av Ernst Josephson I översättningens perspektiv Ernst Josephson var inte endast bildkonstnär, utan även diktare. Hans Färnlöf ger oss här en bild av konstnären i översättningens perspektiv. Konstnären Ernst Josephson ...

Av: Hans Färnlöf | 04 juli, 2007
Essäer om konst

På drift med Beatgenerationen

Jack Kerouacs klassiska trendskapare ” På väg” finns nu i ny reviderad upplaga, snyggt översatt av Einar Heckscher. Volymen innehåller även ett förord av Anne Charters där hon kortfattat redogör ...

Av: Elisabeth Brännström | 06 januari, 2013
Kulturreportage

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | 12 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2016
Gästkrönikör

Dataspel som konst



ImageI USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl säga att det också finns många som är tveksamma till den definitionen och som inte vill släppa in dataspelen i finrummet.

För att övertyga skeptikerna har det under de senaste åren publicerats böcker som Nic Kellmans "Video Game Art" (2006) och nu senaste Josh Jenisch "The Art of the Videogame" (2008). I böckerna försöker Kellman och Jenisch att övertyga oss om att dataspel är konst genom att visa på det konstnärliga i dataspelens grafik.

Att betrakta dataspelens grafik som konst är nu en återvändsgränd. Dataspelsgrafik är inte konst utan snarare design, den är knuten till funktionen i spelet. Visst, den är ofta snygg, estetisk och "konstnärlig", men lyfter man ut grafiken och placerar det i ett museum för samtidskonst blir det bara skrattretande. I dagens konstbegrepp är den bildvärld som finns representerad i de flesta dataspel konservativ och intetsägande. Bildmaterialet hör snarare hemma i samma fack som fantasy art eller annan konst som av mer illustrativ karaktär.

Istället måste man betrakta dataspelet som en helhet, där grafik, ljud, film, berättelse och interaktivitet utgör ett unikt koncept, en helt ny konstform. Nu räcker det inte med att det är snygg grafik, bra spelupplevelse eller musik för att det ska bli konst. Spelet måste också säga något som har konstnärliga kvalitéer, dvs egenskaper som påverkar oss som spelare och får oss att reflektera över olika saker på ett nytt sätt. Det är kanske inte i första hand de stora kommersiella titlarna man ska ägna sin tid åt för att hitta dem egenskaperna. Lika lite som man kan hitta dem in massproducerade actionfilmer från Hollywood. Däremot skulle de flesta av oss betrakta filmer av Ingmar Bergman, Stanley Kubrick och kanske till och med Quentin Tarantino som konstnärliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ImageUtanför den kommersiella dataspelströmmen finns det flera exempel på spel som uppfyller de konstnärliga kraven. "Escape from Woomera" är till exempel ett simuleringsspel där du kan prova på att vara flykting instängd i ett flyktingläger i Australien. Spelet har visats på olika konstmuseum och då betraktats som ett konstverk. Det svenska independentspelet "Rorscach" ett samarbete mellan speldesignern Jens Andersson och konstnären Ida Rödén har också visats på konstmuseum. Nu räcker det inte ens med att ett dataspel har konstnärliga kvalitéer för att det ska betraktas som konst, det behövs dessutom någon som kritiskt undersöker varför det är konst.

I en artikel i Esqurie från 2006 skriver Chuck Klosterman att den främsta orsaken till att dataspel inte slår igenom som en accepterad konstform är att det saknas spelkritiker. Det finns visserligen massor med människor som skriver spelrecensioner, men Klosterman anser att det snarare är frågan om konsumentupplysningar än riktig kritik. Jag är böjd att hålla med, vi måste få fler riktiga spelkritiker och dessutom måste dataspelen kravla sig upp från nöjessidorna och in på kultursidorna innan de kan bli en accepterad konstform.

Det finns många exempel på dataspel som har konstnärliga intentioner och skulle kunna betraktas en konstform om man bara i högre grad började analysera och skriva om dem som en konstform. Inom samtidskonsten används begreppet Game Art, för konstverk som är inspirerade av dataspel, men många av Game Art-verken som visats i utställningssammanhang och då betraktas som konst, har ursprungligen inte gjorts för att vara konstverk utan är snarare exempel på serious games eller independent games. Så visst kan man betrakta dataspel som en konstform, i alla fall en del av dem.

Mathias Jansson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Om wienerbrödets dag och andra orättvisor

Den 22 november är utnämnd till wienerbrödets dag. Därmed borde wienerbrödet nöja sig med sin placering i den svenska kalenderhistoriken, skulle man kunna tycka. Och det är också möjligt att det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 24 oktober, 2017

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda

  Inti Chavez Perez Foto: Linnea Svensson Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda När P3:s kulturprogram Flipper mitt under säsongen bytte programledare föll valet på ...

Av: Kristofer Andersson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2006

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts