Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | 22 november, 2015
Kulturreportage

Brandkatastrofen i Göteborg- Att förlora allt men att kunna ta sig upp

Jag kommer aldrig att glömma det. Jag var så ung då, runt 17 år och gick på gymnasiet. Men jag kommer aldrig glömma det. När jag hörde det på nyheterna ...

Av: Linda Johansson | 13 december, 2011
Allmänna reportage

Frikyrkligheten inifrån

Det är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs ...

Av: Mikael Mogren | 16 februari, 2013
Essäer om religionen

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | 29 juni, 2009
Essäer om religionen

Pacifister i det virtuella kriget



Image
I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk helikoptrar som cirkulerade runt byggnaden

E3 som arrangeras varje år i Los Angeles är en av de ledande mässorna där dataspelsindustrin har möjlighet att visar upp sina senaste nyheter och satsningar.  Invasionen av E3 var nu bara ett reklamjippo för att lansera det nya spelet America's Army, ett nätbaserat krigsspel producerad att det amerikanska försvaret och som dessutom var helt gratis att spela. Spelet var ett resultat av en helt ny strategi för att omforma det amerikanska försvaret och skapa ett mer effektivt och högteknologiskt försvar.

Dataspel som America´s Army och Full Spectrum Warrior, det senare också ett simuleringsspel som har använts för att träna amerikanska soldater, har gjort att gränsen mellan det virtuella kriget och det verkliga kriget har suddats ut. Begreppet "joystick war" är en träffande beskrivning på det framtida cyberkriget. Amerikanska soldater kan sitta på en bas i USA med en joystick och en TV-skärm och fjärrstyra förarlösa flygplan i t ex Afghanistan, som användas för rekognosering eller för att släppa bomber mot utvalda mål.

Att det ens finns något som heter dataspel är nu till stor del det amerikanska försvarets förtjänst. De första prototyperna till vad som kan kallas en dator togs i första hand fram för militära syften, för att räkna ut kanonkulornas banor. Under Kalla Kriget satsades stora summor för att utveckla datorer och simuleringsprogram för att kunna förutse och bevaka fiendens rörelser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tanken var nu inte att de stadsanställda skulle använda datorerna som kostade miljontals kronor på den tiden, för att skapa spel för nöjes skulle och spela dem på arbetstid, men det var precis vad som hände. De första spelen utvecklades vi olika universitet och statliga institutioner, helt enkelt för det var där det fanns datorer. Det dröjde till slutet av 60-talet innan datorer hade blivit så billiga att tillverka att det fanns kommersiella möjligheter att sälja datorer men också dataspel till en större publik. 

Dataspelsindustrin föddes i en orolig tid, kapprustningen mellan USA och Sovjet och hotet om ett närstående kärnvapenkrig kom också att prägla den gryende datapelsindustrins utveckling. Att en av de första stora spelsuccérna var Space Invaders, ett spel där det gällde att skjuta ner utomjordiska monster innan de landade på jorden, var kanske inte så konstigt. Inspiration från många spel hämtades också från militären. Att skjuta ner saker eller olika former av simulatorer från tanks till stridsflygplan var ett vanligt spelkoncept då som nu.

Det som skedde i början av 90-talet var att det kom en ny sorts spel som utspelades sig i första person, där man inte längre styrde en person på skärmen utan själv var huvudperson och rörde sig i ett 3D landskap. Titlar som Doom, Unreal, Quake och Half-Life la grunden för det som kommit att kallas First Person Shooter-genren. Samtidigt förbättrades grafiken avsevärt och blev fotorealistisk, det blev möjligt att spela mot andra över nätet och den artificiella intelligensen hos fienden i spelet förbättrades. Sammantaget gjorde det att dataspelen framstod som en perfekt simulering och träningsform för framtida militärer. En hel generation unga hade vuxit upp med spelen och lärt sig grundläggande militärkunskaper och strategier,  så halva utbildningen var i princip färdig, det vara iallafall tanken till att amerikanska försvaret gick in i dataspelsindustrin med det egenproducerade spelet America´s Army.

Här skulle unga människor kunna utveckla sina talanger och intressen för strid och i slutändan bli riktiga soldater. Någon direkt rusning av unga spelare till armén blev det nu inte, människor hade tydligen fortfarande förmågan att se skillnaden på fiktivt och verkligt krig. Att döda fiender och själv riskera att bli dödad är en sak i ett dataspel, men något helt annat i verkligheten, där man bara har ett liv och där begreppet Game Over verkligen betyder att spelet definitivt är över.

Det är nu inte bara militären som knackat på dataspelarnas dörr utan även de som företräder den motsatta sidan, nämligen pacifisterna och krigsmotståndarna. Det finns en hel del exempel på konstnärer som antingen är verksamma inuti dataspel, skapar egna dataspel eller använder sig av dataspelens estetik för att framföra ett fredligt budskap.

Efter den 11 september 2001 har världen blivit en oroligare plats. Något som också har kommit att spegla sig i samtidskonsten. När Whitney Biennalen arrangerade 2004 fanns det bland de utställda konstverken ett verk som stack ut, inte i först hand för sitt antikrigsbudskap utan att det bestod av en ny funktion till krigsspelet Counterstrike. Konstnärerna Anne-Marie Schleiner, Joan Leandre, Brody Condon hade skapat "Velvet-Strike" som gjorde det möjligt för spelarna att spraya graffiti i spelet med antikrigsbudskap. I stället för att springa omkring och skjuta på andra spelare kunde spelaren välja att infiltrera spelet och smyga omkring och sprida fredsbudskap på väggar och andra ytor. Konstnärerna presenterades sitt verk som en protest mot Bush-administration och deras krig på mot terrorn.

Det har i kölvattnet till 11 september skapat en hel genre med vanliga dataspel med antikrigstema. Det är idag ganska enkelt att skapa egna spel, antingen genom olika spelverktyg till befintliga spel, eller att använda program som Flash och Shockwave. Newsgaming är t ex en grupp som skapat spelet "September 12th", som utspelar sig i en stad i mellanöstern. Som spelare kan du skjuta missiler mot de terrorister som smyger omkring i staden, men varje detonation medför att hus raseras och civila dödas, vilket i sin tur leder till att ännu fler av stadens innevånare förvandlas till terrorister. "September 12th" är ett spel som du inte kan vinna, utan dina angrepp startar bara en eskalerande våldsspiral. Spelet har visats i samband med olika konstutställningar och ingår t ex i utställningen Game Art som är producerad av Mejan Labs och som under hösten visas på Kulturens Hus i Luleå.

Den amerikanska konstnären Joseph DeLappe brukar logga in i spelet America's Army under sitt alias "dead-in-iraq", men istället för att strida väljer han att lägga ner vapnet och börjar skriva in namnen på alla de tusentals amerikanska soldater som dött i Irakkriget. Denna performance började DeLappe med i mars 2006 och hittills har han matat in drygt 4000 namn.

DeLappe har också iscensatt Ghandis saltmarch till Dandi som var en Satyagraha, dvs en antilvåldsmanifestation mot det brittiska imperiet och deras skatt på salt. Den 12 mars 2008 började DeLappe den 386 kilometer långa vandringen i den virtuella världen "Second Life". Rättare sagt så gick hans avatar som lånat drag från Ghandi i Second Life där också anhängare kunde sluta upp, något som även hände i den historiska vandringen. Konstnären själv gick på ett löpband som fanns på ett galleri i New York, och för varje steg han tog på löpbandet tog hans avatar ett steg i Second Life. Gränsen mellan den virtuella och den verkliga verkligheten suddades ut, och den historiska antivåldsmarschen återuppfördes både i den verkliga och den virtuella världen samtidigt.

En annan konstnär som också utforskar gränsen mellan fantasi och verklighet är Eddo Stern som är uppvuxen i Israel, men nu bosatt i USA. Hans videokonstverk "Sheik Attack" (2000) är en 17 minuter lång machinima, dvs en film gjord inuti ett dataspel, och handlar om Israels historia sammanställd av videoklipp från dataspel som Age of Empires, SimCity och olika krigsspel. På samma sätt har Stern i videon "Vietnam romance" från 2003 klippt ihop scener från olika krigsspel med Vietnamntema.

I verket "Fort Paladin" har Stern byggt en vit riddarborg, men där vindbryggan brukar vara finns en liten skärm och framför skärmen ett tangentbord som styrs av en robot. På skärmen pågår spelet "America's Army" som skulpturen har blivit programmerad att spela alldeles själv.  En frågeställning som Stern videokonstverk sätter fingret på är den mediala rapporteringen av krig. Kan man i framtiden avgöra vad som är inspelat i verkligheten och vad som bara är datagenererade krigsscener. I dagens filmer är en stor del av miljöer etc skapade i en dator vilket är nästan omöjligt att se. Vad säger att vi framtiden kan avgöra vad som är ett krigsreportage från verkliga ett krig och vad som är filmat i ett dataspel?

Som tidigare påpekats så liknar dagens krig allt mer ett dataspel och tvärtom. Den irakiska konstnären Wafaa Bilals verk "Domestic Tension" har tagit fasta på detta faktum. Under en månad bodde Bilal på Chicago Flatfile Gallery, där han befann sig under konstant bevakning och beskjutning från besökarna. Från galleriets hemsida kunde nämligen vem som helst styra ett paintballgevär, precis som i ett dataspel, och avlossa skott mot Bilal.

Tror du det fanns någon som ville skjuta på en värnlös irakier? Under den månad som performancen varade avlossades över 65.000 skott! Hemsidan hade över 80 miljoner besökare och 2000 kommentarer lämnades i gästboken allt från rasistiska tillmälen till uppmuntrande tillrop. Bilals konstverk får en att fundera på hur skapa linjerna är idag mellan verklighet och fantasi? Var går gränsen mellan att skjuta en virtuell fiende i ett dataspel, till att skjuta paintball via en hemsida på en riktig människa, till att skjuta iväg en missil mot en riktig stad med riktiga människor i ett annat land från ett dataspelsliknande kontrollrum?

Kanske kommer du ihåg filmen WarGames från 1983 där en ung pojke lyckas hacka sig in i militärens huvuddator och i tron att han hittat ett nytt spännande dataspel, som egentligen är militärens kommandocentral för kärnvapen, spelar han mot datorn och håller därmed på att utlösa det tredje världskriget. Konceptet känns idag väldigt aktuell när gränsen mellan avancerade krigsspel och militärens cyberkrigare blir allt mer otydlig. Man kan precis som i en av filmens WarGames klassiska repliker ställa sig frågan: "Is it a game, or is it real?"

Mathias Jansson

Länkar:
Wafaa Bilal: http://www.wafaabilal.com/
Eddo Stern: http://www.eddostern.com/
Joseph DeLappe: http://www.unr.edu/art/delappe.html
Newsgaming: http://www.newsgaming.com/

Ur arkivet

view_module reorder

Andlig fattigdom i en rik värld

Människan är det enda djur som har tråkigt  (Erich Fromm) Den tysk-amerikanska psykoanalytikern, sociologen och filosofen Erich Fromm (1900-1980) har i sin moderna klassiker Att ha eller att vara? (2006) beskrivit ...

Av: Nina Michael | Essäer | 01 oktober, 2013

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 12 augusti, 2014

Norrsken. Rita Mestokosho och Theres K Agdler – två lysande författare från periferin

Littfest i Umeå har kommit att få en allt mer internationell prägel med medverkande från olika delar av världen som Nawal el Sadawi, Yoko Tawada och Sofi Oksanen. I ett ...

Av: Benita Funke | Litteraturens porträtt | 07 maj, 2014

Tristanackordet, Tolvtonsmusiken och "die Zweite Wiener Schule"

Schönbergstiftelsen i Wien lät mig på ett förtjänstfullt vis ta del av sitt arkivmaterial för att jag för mig själv och inte minst för våra kära läsares nöje och kanske ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om musik | 24 september, 2009

Horatius

Varaktigare än koppar och hållbarare än brons: Horatius på nytt

”Exegi monumentum aere perennius” – den romerske skalden Horatius som levde 65-8 f.Kr  hävdade självmedvetet att han med sin diktning rest ett monument varaktigare än koppar (just de tre orden lånade ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 10 maj, 2017

Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010

Atlantis - den sjunkna kontinenten

Det var Platon som i Kritia och sedan - fast i mindre omfattning - även i Timaios invigde det som kan kallas den längsta debatten som mänskligheten någonsin hållit. Allt började ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 06 november, 2011

Intervju med Johan von Fritz

Han har förklarats skriva skönlitteratur med 'böjda synapser' och det har också sagt att han inte lämnar någon oberörd. Vi passade på att fråga honom ett och annat och under ...

Av: Freke Räihä | Litteraturens porträtt | 11 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts