Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri



TEMA KONST

 Image ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is itself fixated movement, and it is grasped in movement (eye muscles).”
    – Paul Klee, notebooks. Vol. 1, The thinking eye (New York, 1992), s. 78 
I Joan Mirós biomorfiskt färgade surrealism framstår tillblivelsen som en essentiell ingrediens. Med rörelsen som utgångspunkt, i ett möte mellan två former, tar Jonas Lindahl fasta på en aspekt av tillblivelsen i Mirós måleri, dess förutsättningar och konsekvenser.

Med avstamp i föreningen mellan den betraktande rörelsen (ögonens) och den fixerade rörelsen (de stigar måleriet leder betraktaren utefter), ska vi här i en ”inlevelsedimension”, en kort, subjektiv vandring genom bilden, bege oss ut i Joan Mirós flytande landskap.

Med förkärlek för bildens mest elementära beståndsdelar tycks Miròs måleri, där det beger sig, bejakande sätta mötet som en förutsättning för formens och elementets tillblivelse. Från detta perspektiv ska vi närma oss ett enskilt tillfälle där vi i ett möte, stigens korsning, tar fasta på tillblivelsens plötsliga språng.

Inlevelsedimension: Joan Miró. Utsnitt från Komposition, 1933.

I övergången mellan målningens två heltäckande färgfält bildas en luddig horisontlinje. Vi har en bakgrund. Ett horisontellt brungult färgfält och ett vertikalt blågrått. Ett djup i bildrummet. I detta rum befinner sig en mängd element som sedan bildar former. Vi har i första hand linjer och färgade ytor. Jag vill uppehålla mig en stund vid mötet mellan en form grundad i linjen och en form grundad på ytan. Mötet mellan en svart rektangel och en form utstakad av linjen, heldragen men ändå på väg. Den verkar söka sig bort från sin egen förankrande punkt. Slappt trevande till att börja med. Sedan mötet och en ny riktning, än slappare. Nedåt.

Mellan linjen, ytan och bakgrunden tycks här spännande saker ske. Överallt i bilden korsar formerna varandra. Vid dessa möten tycks ingen av de inblandade lämnas orörda. När en form möter en annan blir konsekvensen något nytt. Om vi försöker vandra genom bilden framstår alla dessa möten som uppbrott, som plötsliga förändringar att förhålla sig till. En tillfällig förvirring då alla förutfattade meningar måste omvärderas.

Så till den svarta rektangulära ytan och mötet med dess genomkorsande vän. I mötet, uppbrottet, förvandlas formernas definierande element. Inom ramen för mötet, likt ett utsnitt i de båda formerna, vilar rektangeln, tidigare definierad av yta nu på linjen. Och formen definierad av linje, nu på ytan. Ytan framstår rymd, rummet mellan linjerna framstår som yta. Mot bakgrund av den svarta rektangeln tar denna nya yta bakgrunden i besittning, gör den till sin egen, lösgör och förvandlar den till ett bärande element i sin egen framtoning. I denna plötsliga omvandling tilldelas den också en egen tyngd. Under mötets gång tar tyngden ut sin rätt och riktningen rättar sig därefter. Jag följer med. Nu med insikten att elementen här inte längre är antingen eller, utan både och.

Bakgrunden vaggar fram och tillbaka mellan uppbrotten.

Här har vi närmat oss ett tillfälle då tillblivelsen införlivas med en plötslighet. I mötet, uppbrottet tycks den engagerade formen vars rörelse tidigare tagit sig ett kvantitativt uttryck, vändas, som i en tillblivelsens nyck, till ett kvalitativt. Från linje till yta. Yta till rymd. Övergången är plötslig och spontaniteten tycks överraska bildens mest grundläggande strukturer.

Här består förändringen, dess rörelse inte av ett successivt förändringsförlopp, utan ett plötsligt uppbrott i formens framfart, och en tillblivelse av intensiv, snarare än extensiv karaktär gör sig gällande – formens plötsliga förtätning.

På bekostnad av ett homogent bildrum, där varje element och beståndsdel fixeras till position och funktion, låter måleriet här, vid varje infall och möjlighet den plötsliga och spontana tillblivelseakten äga rum. I mötet och uppbrottet betraktar vi en tillblivelseakt som spränger bildrummets homogenitet.

Mot oss väller då ett flytande bildrum som i mötets plötslighet inte säger nej.

Och i vilka hamnar vi hamnar? Utmed högra kanten, i höjd med horisontlinjen, finner vi målningens kanske mest komplexa, mest förtätade figur.

 Jonas Lindahl 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.