Lars Andersson. Foto: Kari Lovaas

Fräls oss ifrån ondo …

Lars Andersson ägnar inte sig åt deckargenren. Kanske för att den leder fel, att den är för grund eller för platt för att kunna tjäna hans syften ...

Av: Sven Smedberg | 13 januari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Johanna forskar kring smärtan

En trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning ...

Av: Nicklas von Matérn | 03 maj, 2011
Konstens porträtt

Mexiko. Konst. City

Interfolierade aspekter av samma kuratoriska fråga blir högaktuella varje gång konstnärer från en världsregion anhopas till en gemensam utställning i en annan, om än i välmenande syfte. Kan man stå ...

Av: Allan Persson | 24 mars, 2012
Essäer om konst

Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Bildens sång



Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.
Det vill säga: Röd bok nu och mycket viktigt. Som en ny start, eventuellt.
Eventuellt bara svart penna på vitt papper och en mycket bra situation. Då svart på vitt blir till rött kanske äntligen tillslut, och ett - två - tre och kanske är det den kartan man ska följa? (Hud).




Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

Liksom fort-fort springa runt på ytan, i cirkel eller i labyrint spelar ingen roll, för det är aktiveringen av kroppen som betyder.

Kanske bli hes, lite obehagligt, men inte lika obehagligt som kalla barfota-fötter på stengolv. Fotsulor nöts ut (kanske skrapsår och blod) och då skynda sig, snabbt hitta rytmen (balansen) och flyga en decimeter ovanför marken (men inte mer).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ta hjälp av huvud och annan odefinierbar del av kroppen kanske som man kan använda bara för att den rör sig lite lättare.

För att: intuition och intimition och bli hes och obehagligt eller inte; lilla Frö hade gillat det med någon på andra sidan. I huvudet eller den där andra odefinierbara delen av kroppen, spelar ingen roll. Spelar ingen roll eftersom någon på andra sidan ändå måste vara oromantisk (av naturen) och därmed - enligt biologisk logik - man.

Av naturen sprungen (man) och naturen är oromantisk eftersom den inte ställer några frågor.

Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

'Mögel är för gamla människor'. Så det så, och det är sant; lilla Frö har sällan fel.

'Tam - ta - tam' säger hon och cirkulerar runt hålet. Ett - två, ett - två och nynna med i rätt melodi och rytm, rytm som svänger så länge man följer den med kroppen och inte försöker finna den i labyrinten. För labyrinter har raka linjer men sträcker sig typ överallt (í alla väderstreck) och lilla Frö står stilla då (kanske tyst) för att inte skada fotsulorna. (Eller den inre logiken - mycket ömtålig).

Av nödvändighet tyst, men å andra sidan om stå stilla (kanske stum) risk att växa fast och ackumulera fukt (börjar mellan tårna och sprider sig) och det kan bli svamp och klia-klia och salva måste införskaffas.

Om stilla i fukt för länge kan det ju bli mögel.

'Jag vill inte det' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet, ett - två, ett - två, och sjunga med i rätt melodi.

För man måste hålla tonartskretsen intakt. Följa intuition-intimition men inte som en tavla på väggen - med ram - utan som en krater att cirkulera runt med fingrar och naglar, men den här gången direkt på huden.

Så länge inte smärta vill säga, för det är väldigt dåligt med smärta i strupe och i hals då de ska användas till viktiga saker som att göra kugghjul. Mekaniskt, men inte ha för bråttom. När hål (öppningar) ska cirkuleras måste det vara lugn och försiktighet, inte tappa takten, bara largo-känsla på och de enda undersökningar som får pågå är de om intuition - intimition som i labyrinten (fast med händerna stadigt placerade på ytan, lyssna på strukturen):

Är den blond?
Den är blond.
Är den gråspräcklig?
Den är ett konglomerat.

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. (Detta måste upprepas som någon form av refräng):

-Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.

Icke att förglömma (angående melodin): Man måste vara böjlig som cirkeln. Inte följa linjerna i raka strukturer som en tavla på stenväggen, utan koordinera med kratern och cirkulera runt med fingrar och naglar.

Söka sången i rynkorna (hud), tills man är igenom och kan kika på insidan.

 

 

 

Ida Thunström, text och bild

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

En TV- man som aldrig gav sig

Små nationer som Sverige har baktunga huvudstäder. I USA är det annorlunda. Där är Washington den politiska huvudstaden, New York är finansmarknadens och teatrarnas centrum, Los Angeles är de rörliga ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2014

Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 26 augusti, 2013

”De dricker energi, kaffe och jobbar”

Det är samtiden jag lyssnar till. I smyg, jag deltar inte, känner inte, vet inte varför ordet ”samtid” pressar fram någon typ av besatthet inom mig. Jag vill berätta om ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 26 april, 2013

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 december, 2009

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.