Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Abdel-Qader Yassine. Jag är från det land där historien föddes

Abdel-Qader Yassine är född i Jaffa, Palestina, filosofie doktor i sociologi och statsvetenskap. Under flera år var han forskningschef vid PLO:s Planeringscentrum i Beirut och Tunis. Han var även Yasser ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 30 april, 2012
Utopiska geografier

Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade turkiska soldater.

Till minne av en kultur som utplånats

Ett folkmord innebär att många, oerhört många oskyldiga människor dödas. Men det innebär också något mer. Ett lyckat folkmord leder till att en hel livsform slutgiltigt utplånas med all sin ...

Av: Svante Lundgren | 14 mars, 2017
Reportage om politik & samhälle

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | 07 oktober, 2017
Essäer om konst

Abraham Poincheval i björnens mage. Image courtesy of Musée de la chasse et de la nature.

Konsten att sova i en död björn



Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad i ett trångt utrymme är inget som den franska konstnären Abraham Poincheval verkar lida av. Under en vecka under 2017 befann han sig instängd i en sten på konstmuseet Palais de Tokyo i Paris. I stenen fanns det en formgjuten stol där han kunde sitta och genom små hål fick han luft, vatten och näring. 
Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”

. Via en kamera kunde besökarna på en videoskärm sedan följa vad som hände inne i stenen. Konstnären beskriver denna klaustrofobiska performance med titeln “Stone” som känslan av att resa i en sten, som en astronaut, utan att kunna röra sig. För nog är det en mental utmaning att befinna sig instängd under en lång tid i ett litet utrymme.

Man kan inte låta bli att jämföra Poincheval performance med andra verk som testar kroppens gränser, där vi bland annat hittar den kända konstnären Marina Abramović, som skapat många och långa performanceverk. Abramović har också skapat ett klaustrofobiskt verk.  I “Imponderabilia”  från 1977 ställde sig Abramovic och hennes kollega Ulay nakna vid en trång passage som ledde in till invigningen av utställningen på ett konstmuseum i Bologna. Besökarna blev tvungna att pressa sig förbi de två nakna konstnärernas kroppar vilket skapade en klaustrofobisk känsla hos besökarna.

För Poincheval var en vecka instängd i en sten inte hans första och inte heller hans längsta klaustrofobiska upplevelse. 2014 tillbringade han två veckor i en död björn på ett annat franskt museum. I en uppstoppad björn hade konstnären byggt en sängplats där han sedan tillbringade två veckor. Med sig hade han mat, vatten, en lampa, något att läsa och någon form av toalett. Poincheval  konstnärskap kretsar mycket kring att befinna sig i trånga utrymmen under en längre tid som att bo i ett underjordiskt hål utanför en bokhandel i Marseille, spendera en vecka 20-meter ovanför marken på en liten plattform utanför Paris tågstation Gard du Nord eller flyta runt som en flaskpost på floden Rhone, inspärrad i en stor genomskinlig flaska.

Den här typen av performance är inte helt ofarlig. När några konststudenter från Holland 2015 gjorde ett försök till ett performanceverk, som gick ut på att en kvinna som låg i en låda täcktes av gips, höll det på att gå riktigt illa. Det visade sig att andningshålet förmodligen var för snävt tilltaget och kvinnan fick panik när syret började ta slut. Stadens brandkår fick göra en blixtutryckning och slå sönder gipskokongen och rädda kvinnan ur den klaustrofobiska situationen. Sensmoralen är väl att den här typen av farlig konst ska lämnas år erfarna och utbildade konstnärer och inget som konststudenter ska försöka sig åt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns andra studenter som också hamnat i konstknipa, låt hända av det mer humoristiska slaget. En student vid det tyska universitetet i Tübingen ville ta en selfie med den peruanska konstnärens Fernando de la Jara staty “Chacán-Pi” (Making Love), men fastnade och kom inte loss. Statyn som är en 12 ton marmorskulptur föreställer kort och gott en vagina och den manliga studenten fastnade med foten i öppningen och kunde inte ta sig loss utan hjälp av brandkåren. Att vara instängd nio månader i mammans mage och sedan fastna på vägen ut kan inte annat än beskrivas som klaustrofobiskt.

Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”. Jag tror inte Pavlov-Andreevich kände sig speciellt utsatt där han låg naken i en glaslåda på kändisfestens röda matta. Vi talar ändå om en konstnär som spikade fast sin pung i kullerstenen på Röda torget i Moskva och satt där naken som en protest mot vad han kallade den ryska polisstaten.

 

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 10 december, 2009

Bangladesh

Inga Olofson – försök till ett äreminne. Och en kram

En kvinna skrev till mig. Det är många år sedan nu, och det handlade om Indien. Hon hade läst mina artiklar om, bl.a., möten med Indira Gandhi, resor i landet ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 21 april, 2017

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran

Pierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati ...

Av: Guido Zeccola | Porträtt om politik & samhälle | 12 april, 2013

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 19 april, 2012

Ur Vita Nuova

Tanto gentile e tanto onesta pare       la donna mia quand'ella altrui saluta,       ch'ogne lingua deven tremando muta,       e gli occhi no l'ardiscon di guardare.   Ella si va, sentendosi laudare,       benignamente d'umiltà ...

Av: Dante Alighieri | Utopiska geografier | 07 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.