då vore även åskguden Tor pissa ner sig inför fakta av detta asketiskt…

Var hon okänt borta lika fort när ägnat, all kreativ stund och varje meningsfull aspekt i avsikt tillvaro gick åt ut på till att inte regelrätt bli klok på henne ...

Av: Stefan Hammarén | 09 februari, 2012
Stefan Hammarén

Tredjegenerationsskarabéerboks utdragskrönika

tappat om svansen rakryggad ända i kärls karls håll sista MS Sargassopottan III ochså MS Glödfatet invid CCCP Manskärl av dess och haft svärd snarare isabellgrå sabelkokill då fram hot ...

Av: Stefan Hammarén | 27 november, 2012
Stefan Hammarén

HP Gundersen, trollkarlen från Bergen

Hans Petter Gundersen är en norsk musiker och producent som varit aktiv sedan det tidiga 70-talet. Hans eklektiska smak, i vilken allt från Easy Listening, afrikansk pop, blues, jazz till ...

Av: Carl Abrahamsson | 21 november, 2010
Musikens porträtt

George Gordon, Lord Byron Vi skall inte ströva mer

En "byronisk hjälte" ska vara passionerad, melankolisk och ädel. Bilden är sammansatt av drag ur både Lord Byrons liv (han levde 1788-1824) och hans dikter, särskilt det långa verspoemet Don ...

Av: Lord Byron | 23 juni, 2013
Utopiska geografier

Abraham Poincheval i björnens mage. Image courtesy of Musée de la chasse et de la nature.

Konsten att sova i en död björn



Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad i ett trångt utrymme är inget som den franska konstnären Abraham Poincheval verkar lida av. Under en vecka under 2017 befann han sig instängd i en sten på konstmuseet Palais de Tokyo i Paris. I stenen fanns det en formgjuten stol där han kunde sitta och genom små hål fick han luft, vatten och näring. 
Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”

. Via en kamera kunde besökarna på en videoskärm sedan följa vad som hände inne i stenen. Konstnären beskriver denna klaustrofobiska performance med titeln “Stone” som känslan av att resa i en sten, som en astronaut, utan att kunna röra sig. För nog är det en mental utmaning att befinna sig instängd under en lång tid i ett litet utrymme.

Man kan inte låta bli att jämföra Poincheval performance med andra verk som testar kroppens gränser, där vi bland annat hittar den kända konstnären Marina Abramović, som skapat många och långa performanceverk. Abramović har också skapat ett klaustrofobiskt verk.  I “Imponderabilia”  från 1977 ställde sig Abramovic och hennes kollega Ulay nakna vid en trång passage som ledde in till invigningen av utställningen på ett konstmuseum i Bologna. Besökarna blev tvungna att pressa sig förbi de två nakna konstnärernas kroppar vilket skapade en klaustrofobisk känsla hos besökarna.

För Poincheval var en vecka instängd i en sten inte hans första och inte heller hans längsta klaustrofobiska upplevelse. 2014 tillbringade han två veckor i en död björn på ett annat franskt museum. I en uppstoppad björn hade konstnären byggt en sängplats där han sedan tillbringade två veckor. Med sig hade han mat, vatten, en lampa, något att läsa och någon form av toalett. Poincheval  konstnärskap kretsar mycket kring att befinna sig i trånga utrymmen under en längre tid som att bo i ett underjordiskt hål utanför en bokhandel i Marseille, spendera en vecka 20-meter ovanför marken på en liten plattform utanför Paris tågstation Gard du Nord eller flyta runt som en flaskpost på floden Rhone, inspärrad i en stor genomskinlig flaska.

Den här typen av performance är inte helt ofarlig. När några konststudenter från Holland 2015 gjorde ett försök till ett performanceverk, som gick ut på att en kvinna som låg i en låda täcktes av gips, höll det på att gå riktigt illa. Det visade sig att andningshålet förmodligen var för snävt tilltaget och kvinnan fick panik när syret började ta slut. Stadens brandkår fick göra en blixtutryckning och slå sönder gipskokongen och rädda kvinnan ur den klaustrofobiska situationen. Sensmoralen är väl att den här typen av farlig konst ska lämnas år erfarna och utbildade konstnärer och inget som konststudenter ska försöka sig åt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns andra studenter som också hamnat i konstknipa, låt hända av det mer humoristiska slaget. En student vid det tyska universitetet i Tübingen ville ta en selfie med den peruanska konstnärens Fernando de la Jara staty “Chacán-Pi” (Making Love), men fastnade och kom inte loss. Statyn som är en 12 ton marmorskulptur föreställer kort och gott en vagina och den manliga studenten fastnade med foten i öppningen och kunde inte ta sig loss utan hjälp av brandkåren. Att vara instängd nio månader i mammans mage och sedan fastna på vägen ut kan inte annat än beskrivas som klaustrofobiskt.

Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”. Jag tror inte Pavlov-Andreevich kände sig speciellt utsatt där han låg naken i en glaslåda på kändisfestens röda matta. Vi talar ändå om en konstnär som spikade fast sin pung i kullerstenen på Röda torget i Moskva och satt där naken som en protest mot vad han kallade den ryska polisstaten.

 

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Fjodor Dostojevskij - spelaren och mannen, kärleken och rouletten

Hjulen snurrar tyst, nästan ljudlöst. Det rasslar enbart lite sordinerat. Kretongerna byter snabbt ägare. Det råder en högtidlig och förväntansfull tystnad i de vackra och överdådiga salongerna. Endast ett dämpat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 december, 2010

Hans Lidman, detalj från boken Sommarnatt

Hans Lidman – en man av folket

Hans Lidman skrev om ett annat Sverige. Han var en glesbygdens berättare. Hans fiske- och naturböcker gick ut i stora upplagor.

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 09 november, 2015

Älskade vare de som sätter sig. En intervju med Roy Andersson

Foto: Sofie Nikolajsen Bergh Tidningen Kulturens Sofie Nikolajsen Bergh träffade Roy Andersson för ett samtal om hans konstnärskap - hur det hela började och vad som format honom genom åren.  

Av: Sofie Nikolajsen Bergh | Filmens porträtt | 15 oktober, 2010

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 Maj, 2010

Klaus Rifbjerg. Bild: Froztbyte/Wikipedia

Där brast ett ädelt hjärta

Ivo Holmqvist porträtterar den mångsidige, produktive och danske författaren Klaus Rifbjerg, som gick bort i år.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 08 april, 2015

Babsan som Marilyn Monroe. Foto B Graham

Superhjälten Babsan sprider glädje och kärlek till folket

Livet är inte alltid en dans på rosor ... men tänk om! Det är den världen som den glittrande glada Babsan existerar i, huvudpersonen i den nya showen Ett liv i ...

Av: Belinda Graham | Essäer om scenkonst | 03 december, 2017

Decembersymfonierna

I. Kvinnan på hotellet väcks till sans av rimfrost i sängkläderna ejderdunsbolstrarna går i ciss-moll och psalmboken på nattduksbordet har fallit med ett stumt ljud mot trägolvet Hon säger något och det är som om värmen från hennes ord får ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 december, 2013

Columbus arv

Bogdan är en kortvuxen, satt man i 35-årsåldern, anställd hos rederiet CMA CGM som elektriker. Hans väg till havet och världens tredje största rederi följde andras upptrampade stigar via bristen ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 12 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.