Den osynliga stammens medlemmar

"Avliva dem. Upphöj dem till konstnärer. Åsikterna korsas som klingor." När jag ser den korta dokumentärfilmen Bildberättelse från Bronx från 1974 blir jag både förvånad och bestört av se att ...

Av: Anna Nyman | 11 maj, 2009
Essäer om samhället

Avskildhetens musik – George Harrison under 1970-talet

George Harrison blev snabbt känd som ”den tyste” i Beatles, men han skulle lika gärna kunna kallas ”den tystade” i bandet. Även om John Lennon och Paul McCartney inledningsvis i ...

Av: Peter Sjöblom | 03 februari, 2014
Essäer om musik

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Ny Tid

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även ...

Av: Vladimir Oravsky | 03 februari, 2017
Gästkrönikör

Albrecht Dürer, “Noshörningen” (1515). Källa: Wikipedia

Fantastiska varelser och deras skapare




År 1515 skapade den tyska konstnären Albrecht Dürer ett grafiskt blad föreställande en indisk pansarnoshörning. På 1500-talet var det nästan ingen i Europa som hade sett en riktig noshörning, inte ens Dürer verkar det som. Bilden är förmodligen gjord efter en beskrivning eller en annan förlaga, av en levande noshörning som visades upp i Lissabon samma år. Många betraktare ansåg nog på den här tiden, att noshörningen var ett lika underligt och exotiskt djur som enhörningen.

Enhörningar finns det gott om i konsten. Det var ett sagodjur som under medeltiden kom att förknippas med Kristus och som också var en symbol för det oskuldsfulla. På Rafaels målning från 1500-talet ser vi jungfru Maria som sitter med en mycket liten enhörning i famnen som en symbol för hennes oskuld och renhet. Det finns olika teorier om enhörningens ursprung. Det har spekulerats om det funnits något riktigt djur som varit förlaga eller inte. En annan teori är att man hittat horn från Narvalen, som egentligen är långa spiralvridna tänder som ser väldigt fantasifulla ut, och att dessa horn har triggat igång fantasin, och att man trott att de tillhört enhörningar.
<br />
Ellen Jewett, “A feral antiquity II” (2015). Courtesy the artist


Ellen Jewett, “A feral antiquity II” (2015). Courtesy the artist

Annons:

Enhörningar finns det gott om i konsten. Det var ett sagodjur som under medeltiden kom att förknippas med Kristus och som också var en symbol för det oskuldsfulla. På Rafaels målning från 1500-talet ser vi jungfru Maria som sitter med en mycket liten enhörning i famnen som en symbol för hennes oskuld och renhet. Det finns olika teorier om enhörningens ursprung. Det har spekulerats om det funnits något riktigt djur som varit förlaga eller inte. En annan teori är att man hittat horn från Narvalen, som egentligen är långa spiralvridna tänder som ser väldigt fantasifulla ut, och att dessa horn har triggat igång fantasin, och att man trott att de tillhört enhörningar.

Det var nog inte många i Europa under medeltiden som kände till eller hade sett en Narval, som lever i norra ishavet. Under stor del av historien har havet varit och är fortfarande ett stort outforskat område som döljer många spännande och skrämmande varelser. Kanske inte lika skrämmande som de monster och sjöodjur som man kan hitta på äldre sjökort som Olaus Magnus sjökarta från 1539. När man ser det myller av sjöormar, sjömonster och jättekrabbor som hotar att sluka båtar och besättningar så förstår man att man hölls sig på land eller nära kusten.

Även i vår tid dyker det upp märkliga väsen. När jag var liten fick jag höras talas om Skvadern, ett märkligt djur som bodde i Medelpads skogar och som var en märklig korsning, där framdelen bestod av en hare och bakdelen av en tjäder. Det finns “riktiga” exemplar att se på museum, där en kreativ taxidermist sytt ihop de två djurdelarna till ett nytt djur. Det finns en del samtida konstnärer som också arbetar med att skapa nya fantasifulla och skrämmande varelser genom att kombinera olika uppstoppade djurdelar.

Enrique Gomez de Molina är ett exempel, men inget bra exempel. Konstnären skriver på sin hemsida att han blir glad över att se sina fantasifulla varelser men samtidigt ledsen för att vi hålla på att utrota många arter. Ironiskt nog så var det därför konstnären hamnade i problem med rättvisan när det visade sig att han utan tillstånd hade importerat djurdelar. Det finns en stor svart marknad som handlar med utrotningshotade och rödlistade djur och genom att ignorera lagarna bidrog konstnären själv till att djuren hotades. Bland några av Molinas skapelser kan man nämna en ekorre med sköldpaddsskal och ett fågelhuvud. Ekorrens huvud verkar Molinas sedan har använt i ett annat verk där det återfinns monterat på bakkroppen av en krabba.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mer poetiska och organiska är Ellen Jewetts skulpturer där hon låter djur och natur smälter ihop i fantastiska keramikkreationer. Som en coyote som verkar hålla på att förvandlas till en fågel. Den står på fågelben och svansen växer fram som en symbios av fågelfjädrar, växter och löv. Hela skulpturen har en cirkulär och organisk form. Samma känsla får man när ser Jewetts tupp där fjädrarna övergår i ett grenverk där det sitter små fåglar. Det är precis som om Jewetts skapelser bär med sig sitt eget ekosystem med växter och andra djur.

Kate Clark är ett annat exempel. Hon arbetar mycket med skulpturer av djur som antiloper, zebror och hjortar där hon byter ut djurets ansikte mot ett mänskligt ansikte. På så sätt spinner hon vidare på Frida Kahlos verk ”The Wounded Deer” från 1946 där Frida har gestaltat sig som en hjort i skogen träffad av jägarnas pilar. Precis som i Clarks verk är hjortens ansikte mänskligt, i det här fallet ett självporträtt av Frida.

Att kombinera ihop olika delar av djur och människor till nya fantasifulla och fasansfulla kreationer är en gammal idé och det finns många exempel på det inom konsten och litteraturen. Minotauren (människa med tjurhuvud), Kentauren (människa med hästkropp), Sfinxen (lejon med människohuvud), Sjöjungfrun (fisk med överkropp av en människa) för att nämna några.

Man skulle kunna säga att dessa skapelser är surrealistiska och en av surrealismens främsta konstnärer Salvadore Dali har också bidragit med att skapa fantasifulla djur. I målningar som “The Temptation of Saint Anthony” (1946) ser vi elefanter som bär olika arkitektoniska konstruktioner på sina ryggar, men det mest surrealistiska är deras långa spindelliknande ben som de kliver omkring på. Även i målningen “Celestial Ride” (1957) föreställande en noshörning, kanske inspirerad av Dürers grafiktryck, hittar vi också de långa tunna spindelben och i kroppen finns en TV som visar en basebollmatch.

När jag ser alla dessa bilder och konstverk så kommer jag att tänka på Newt Scamander, huvudpersonen i filmen “Fantastiska vidunder och var man hittar dem” (2016) efter J. K. Rowlings roman. Newt Scamander är en magizoologist som försöker rädda och bevara hotade magiska varelser som Niffler, Erumpet och Obscurus. Han förvarar alla dessa fantastiska varelser i en magisk resväska. Öppnar man väskan kan man gå nedför en lång trappa och besöka Scamanders laboratorium och en enorm park där han föder upp sina märkliga djur och håller dem i säkert förvar. Scamanders resväska blir som en metafor för vår fantasi där vi kan skapa alla dessa påhittade varelser som fascinerat och skrämt oss genom historien. Ibland smiter de ut från väskan, precis som i filmen, och blir till fantastiska och skrämmande bilder, berättelser och filmer.

 

 

 

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Rymden och litteraturen

Vad är att läsa? Att läsa är att genomgå ett blivande, att lösas upp i molekyler, för en stund förlora sig jag, och bli ett annat/något annat. Att få texten att ...

Av: Mats O. Svensson | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2013

Uppsala stadsteaters festival TUPP leder till reflektion

För en tid sedan satt jag i främre bänkrad på en föreläsning med rubriken ”Kan teater vara politisk?” Det var naturligtvis en retorisk fråga. I två timmar talades det om ...

Av: Robin Bernhardtz | Reportage om scenkonst | 28 april, 2012

Emmakrönika XXI, Helsinki in my mind

Hej Skriver ensam härifrån republikens hufvudstad, på ett övernattningsställe här sent å småtimmarna, behöver kanské ändå inte vara rädd för zombierna, höghuset är grannhuset till ett astronomiskt kyrktorn bredvid ett kyrkoherdecentralämbete ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 juli, 2009

Foto: Johan Werkmäster

Hamburg – en stad i förvandling

De flesta svenskar på bilsemester i Europa passerar Hamburg i rasande fart under sin färd längs Autobahn mot sydligare nejder. Men denna Tysklands största hamn- och industristad – tillika landets ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 31 maj, 2016

Med Oliver Parland i huvudroll

Men snart på utfärd och picknick med min psykiater från Trädstockholm som gjorde hembesök, där borta trevligt råkade vi ut för de tvenne enda dårar som fanns kvar på det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 29 april, 2012

Thomas Mann och Albert Einstein i Princeton, 1938. Public Domain Wikipedia

Lekande tankar om läsning

I stilla vecka, efter dåden i Bryssel – innan människooffrets golgatavandring, död och uppståndelse – så fortsätter tidens obegripliga gång, i våra kroppars celler, i ruinernas sten, i mörkret och ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2016

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | Kulturreportage | 25 september, 2007

Hans Evert René. Stänk från Donsö

Stänk från Donsö   1.   de långsamt växande magnoliorna drar in över morgonen för att väcka dem som sover   ändå: snabba mopeder bötfälls ovillkorligen vid Yngves livs   det är någon som styr i västanvinden: den lägger an mot kustens ...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 26 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.