Stefan Whilde

Anteckningar om getter, sjömän, åtgärdspaket och musik!

1. Vi har nu gått in i getens år. Fred och harmoni väntar enligt kinesisk lära. Hälsa och motion dessutom. Efter ett oroligt 2014 i lilla Sverige och stora världen ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2015
Stefan Whilde

Argentinska resebrev - II

  Trumman "el bombo" har ett ambivalent förhållande till världen som dess ljud vibrerar genom. Till skillnad från militära marschtrummor, som den äger ett visst utseendemässigt släktskap med, är det svårt ...

Av: Axel Andersson | 11 december, 2010
Resereportage

Djungelboken – konservativ klassiker eller nydanande mästerverk?

Djungelboken är en klassiker i dubbel bemärkelse – dels som litterärt verk, dels som film. Som litterärt verk är Djungelboken en del av Rudyard Kiplings hyllade produktion som gav honom ...

Av: Belinda Graham | 07 september, 2013
Kulturreportage

Ellen Trotzig − Österlens första målarinna

De flesta förknippar Ellen Trotzigs namn med hennes monumentala och storslagna landskapsmålningar med motiv från Österlen. Före hennes tid hade det funnits andra landskapsmålare i trakten, men hon var den ...

Av: Lena Månsson | 26 oktober, 2011
Konstens porträtt

Peter Weiss ”Potatisätarna” (1942) Foto: Eva Björkman/Uppsala konstmuseum

Potatisavtryck i konsten



Författaren och konstnären Peter Weiss flydde till Sverige från Tjeckoslovakien 1938 och bodde en tid som krigsflykting i Alingsås. Kanske var det i Alingsås som han fick inspiration till oljemålningen Potatisätarna (1942)? För det var nämligen i potatisstaden Alingsås som Jonas Alströmer föddes 1685. Som du säkert minns från historielektionen så var det Alströmer som såg till att vi började odla potatis och att den blev en viktig del av vår kost i Sverige.


Den tyska konstnären Thomas Rentmeister har använt sig av en del onyttiga ingredienser i sin konst. Han har till exempel gjort tavlor och skulpturer av Nutella och installationer med potatischips. År 2006 placerade han en stor hög med chips mitt på gallerigolvet och året därpå fyllde han golvet i ett galleri med tunna potatischips. Rentmeister arbetar med prefabricerade objekt som han använder som byggklossar för att skapa geometriska skulpturer och installationer. Potatischipsen blir för Rentmeister ett byggmaterial som kan användas för att bygga upp olika geometriska former i rummet.
Claes Oldenburg “French Fries and Ketchup” (1963), Courtesy: Whitney Museum of American Art

Claes Oldenburg “French Fries and Ketchup” (1963), Courtesy: Whitney Museum of American Art

Annons:

Hur hade det egentligen sett ut om Alströmer inte förkunnat potatisens förträfflighet? Skulle vi då, hemska tanke, äta köttbullar med ris, brunsås och lingonsylt?

Det kan förstås också vara så att Weiss inspirerats av Vincent van Goghs kända målning Potatisätarna från 1885. Van Gogh har i målningen porträtterat en bondefamilj som sitter kring en fotogenlampas skumma sken och äter potatis och dricker kaffe. Människorna har hårda och slitna ansiktsdrag. Van Gogh har skildrat en alldaglig vardagsscen utan romantik och glamour. I Weiss potatisätare visar scenen också en man och en kvinna som sitter vid köksbordet och skalar potatis. Även här är ansiktsdragen grova och målningen skildrar en realistisk vardagsscen med två vanliga människor som äter potatis.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid samma tid som Potatisätarna målade van Gogh också stilleben av potatis, potatisodlare och potatisskalare. Under 1800-talet var det inte ovanligt med potatismotiv i konsten. Jean François Millet, Max Liebermann och andra 1800-talskonstnärer målade också av potatisätare och människor som arbetade på åkern med att plocka upp potatis. Jag är ganska säker på att Håkan Bråkan, Sunes lillebror, skulle ha uppskattat en konstutställning med alla dessa potatismålningar. För Håkan Bråkan är en ung man som verkligen älskar potatis. När hans bästa kompis Pär Päron frågar hur det kommer sig att Håkan är så stark får han till svar: "För att jag äter potatis och pommes frittisar!" Barnböckerna om Håkan Bråkan är ett exempel på hur potatisengrävt sig djupt ner i den svenska folksjälen ända sedan barndomen.

Det är ändå märkligt att en sådan vardaglig rotfrukt som potatis har lämnat så många spår efter sig i konsthistorien, eller kanske inte? Potatisen har sitt ursprung i Sydamerika där den har odlats sedan 8000 f.Kr. Under kolonialtiden kom spanjorerna i kontakt med potatisen och importerade den till Europa där den blev en viktig basföda. Under 1800-talet kom det stora genombrottet för potatisen, för det var då man upptäckte att man, förutom att äta den, kunde göra brännvin av potatis. På Irland hade potatisen under 1800-talet blivit en av de viktigaste grödorna för befolkningen och landet drabbades därför hårt när potatispesten slog till. Potatispest är en mögelsvamp som angriper potatisen och gör den giftig. Resultatet blev massvält i landet. Man räknar med att en miljon människor svalt ihjäl under perioden 1845-1852, som i Irlands historia kallas för Gorta Mór ("den stora hungern"). Katastrofen ledde också till en massutvandring, främst till USA.

Runt om på Irland kan man därför hitta flera minnesmärken över den stora svälten. I Dublin finns till exempel en staty av den irländska konstnären Rowan Gillespie. Skulpturen, som ligger vid Dublins hamn, uppfördes 1997 och visar ett par utmärglade människor som vandrar längs gatan på jakt efter mat. Människorna påminner mig om de bilder man kan se från befrielsen av de tyska koncentrationslägren, med utmärglade kroppar och apatiska ansikten hos människor hårt drabbade av umbäranden, svält och sjukdomar. I sina famnar bär skulpturerna knyten med sina sista tillhörigheter, och en av männen bär ett livlöst barn över sina axlar.

Under 1900-talet har potatisen fortsatt att vara ett viktigt livsmedel runt om i världen, även om vi idag fått betydligt fler middagsalternativ som pasta, bulgur och ris. Potatisen har också förädlats eller ska vi säga förfettats i populära rätter som chips och pommes frites. Detta extra frityrlager har förvandlat potatisen från en nyttig och näringsrik basföda till skräpmat som är en bidragande orsak till en växande ohälsa på grund av fetma i världen. Om van Gogh skulle ha målat Potatisätarna idag så skulle han förmodligen ha målat några soffpotatisar, bestående av en familj som sitter i soffan och ser på TV och har fredagsmys med chips, hamburgare och pommes frites.

För många äldre konstnärer framstår potatisen fortfarande som en viktig basföda. Som för den tyska konstnären Sigmar Polke som föddes i slutet av andra världskriget. I verket Potatishuset från 1967 har Polke skapat ett husskelett av träribbor, som han sedan klätt med potatisar. Det är ett minimalistiskt verk där de raka linjerna kolliderar med de organiska knölarna. Det är som om Polke vill säga att hus, hem och potatis hör ihop. Potatisen är liksom grunden för samhällets uppbyggnad.

I och med popkonsten på 1960-talet börjar bilden av potatisen att förändras. Roy Lichtensteins målning från 1962 visar en lyxigare variant av den alldagliga kokta potatisen, nämligen bakpotatisen. Med de amerikanska färgerna skildrar Lichtenstein en stiliserad röd potatis som ligger på ett blått bord, och i det ångande innandömet smälter en stor klick gul smör. Claes Oldenburg fortsätter med att gestalta potatisens historiska förvandling i skulpturen French Fries and Ketchup (1963). Det var också under 1960-talet som hamburgerkedjan McDonald's fick sitt stora genomslag. Visserligen hade man ätit friterad potatis och pommes frites tidigare, men det var under 1960-talet som snabbmatskedjorna började sin stora etableringsvåg i USA och med tiden puttade ut den kokta potatisen från matbordet i förmån för de maskingjorda, strömlinjeformade och oljefriterade stripsen.

Den tyska konstnären Thomas Rentmeister har använt sig av en del onyttiga ingredienser i sin konst. Han har till exempel gjort tavlor och skulpturer av Nutella och installationer med potatischips. År 2006 placerade han en stor hög med chips mitt på gallerigolvet och året därpå fyllde han golvet i ett galleri med tunna potatischips. Rentmeister arbetar med prefabricerade objekt som han använder som byggklossar för att skapa geometriska skulpturer och installationer. Potatischipsen blir för Rentmeister ett byggmaterial som kan användas för att bygga upp olika geometriska former i rummet.

Förutom sin mångsidiga användning som livsmedel har potatisen också en del intressanta kemiska egenskaper. Många av oss har provat på att göra ett potatisbatteri. Man stoppar helt enkelt in en kopparspik och en förzinkad spik i en potatis och ansluter sedan två ledningar från spikarna till en lampa för att få den att lysa. Den argentinska konstnären Victor Grippo, som tillhörde Arte povera-rörelsen och umgicks med konstnärer som Lygia Clark and Helio Oiticica, gjorde under 1970-talet serien Analogía (Analogy). Verken i serien består av ready-mades, som i Energy of a Potato där han helt enkelt gjort ett potatisbatteri som han kopplat till en voltmeter. I andra verk i den här serien har Grippo seriekopplat flera potatisar för att få ut mer ström.

Precis som i många andra länder är potatis en viktig basföda i Sydamerika, och Grippo vill i Analogía synliggöra den potentiella energi som finns lagrad i en potatis. Äter vi den får vi naturligtvis energi, men det finns även en annan form av energi i form av elektrisk ström som slumrar i potatisens inre. Man kan översätta det till oss människor. Inom oss har vi en potential eller en energi att skapa eller förändra något bara man kan aktivera och koppla ihop den på rätt sätt. En människa skapar visserligen bara en liten förändring, men om vi seriekopplar oss som potatisar och samarbetar, då kan vi skapa en större energi som kan användas för att förverkliga en idé.

Att potatisar fascinerar konstnärer och betraktare kan ha att göra med att det är en av de första konstnärliga uttryck som vi stöter på i livet. Visserligen förmanar alltid föräldrar sina barn att inte leka med maten, men det tycks finnas ett undantag och det är potatis. Att dela en potatis på mitten, skulptera ut en form, färga in den och sedan göra ett färgtryck på papper har de flesta gjort på dagis. För många stannar det där och potatisen återgår till att vara ett baslivsmedel, medan andra fastnar för det konstnärliga uttrycket och blir konstnärer som fortsätter att skapa potatiskonst även i vuxen ålder.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Att sammanleva – om det sociala livets elementära responsivitet

Introduktion  Den svenske professorn i sociologi och socialpsykologi Johan Asplund inleder sin egentliga utveckling av temat, i sin bok "Det sociala livets elementära former" (DSL), med ett för honom typiskt etymologiskt ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2011

Funkisbyrån - En modellagentur fri från stereotyper

Viljan att bryta med samhällets stereotypa bild av människor med funktionsnedsättningar låg bakom initiativet av modellagenturen Funkisbyrå. En modellagentur med intressepolitiska syften där det inte bara är ytan som räknas ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om politik & samhälle | 20 april, 2012

Kriget i bilden

Sorgen har alltid två ansikten. Sorgen har alltid ett ansikte inåt och ett ansikte utåt. Sorgen sitter med ett ensamt hjärta i spåret. Vad som (inte) sker: 1 Det är ...

Av: Vsevolod Tjepuchin | Utopiska geografier | 18 december, 2007

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om konst | 06 september, 2013

Med tanke på Det öde landets tillkomst

Det öde landet av T. S. Eliot har inte av alla, men av många, kallats 1900-talets viktigaste poem och det är förmodligen den dikt som var århundradets mest inflytelserika. Och ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 18 november, 2013

Bild: Anikó Bodoni Lind

En dikt av Mats Waltrè

från Mats Waltrè nya diktsamling

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 25 april, 2016

Människor och historia. Essä i form av aforismer

Vad är dessa ögonblick jag undfått i naturen efter fem, tio minuters promenad i ett bildmummel av nyss timade möten och händelser, osorterade, meningsuttunnade. Undan undan sjunker slöjorna och så ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 06 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.