100-eurosedel med konst av den grekiska konstnären Stefanos

Stämpla dina sedlar – aktivism och pengar

Konstnärer har länge arbetat med monetära systemet som koncept och uttrycksmedel, men att handgripligen ge sig in i det är inte riktigt lika vanligt. Konst som civil olydnad? Tänkvärt blir ...

Av: Mathias Jansson | 18 mars, 2015
Essäer om konst

Är du mogen nog?

Jag velar, det är sant, inför att argumentera den svenska yttrandefriheten i relation till den så kärt omtalade konstnärliga friheten men det är knappast ovanligt att dessa två stångas med ...

Av: Linda Bönström | 21 mars, 2010
Essäer om konst

Om kreativitetens binära och annorlunda maskinerier

Musikindustrin kan i många avseenden liknas vid ett kreativitetens binära maskineri i det att den producerar en uppsättning antingen-eller positioner som i sin tur blir till de ingångsvärden som definierar ...

Av: Daniel Ericsson | 02 januari, 2010
Essäer om musik

Vincent Lambert

Har svenska jurister nagot att lära av den franska tillämpningen av eutanasilagen?

Många fransmän håller andan när de hör Vincent Lambert omnämnas.. För åtta år sedan hamnade han i koma efter en trafikolycka. För tre år sedan inleddes kampen om hans fortsatta ...

Av: Eva-Karin Josefson | 17 december, 2015
Gästkrönikör

Peter Weiss ”Potatisätarna” (1942) Foto: Eva Björkman/Uppsala konstmuseum

Potatisavtryck i konsten



Författaren och konstnären Peter Weiss flydde till Sverige från Tjeckoslovakien 1938 och bodde en tid som krigsflykting i Alingsås. Kanske var det i Alingsås som han fick inspiration till oljemålningen Potatisätarna (1942)? För det var nämligen i potatisstaden Alingsås som Jonas Alströmer föddes 1685. Som du säkert minns från historielektionen så var det Alströmer som såg till att vi började odla potatis och att den blev en viktig del av vår kost i Sverige.


Den tyska konstnären Thomas Rentmeister har använt sig av en del onyttiga ingredienser i sin konst. Han har till exempel gjort tavlor och skulpturer av Nutella och installationer med potatischips. År 2006 placerade han en stor hög med chips mitt på gallerigolvet och året därpå fyllde han golvet i ett galleri med tunna potatischips. Rentmeister arbetar med prefabricerade objekt som han använder som byggklossar för att skapa geometriska skulpturer och installationer. Potatischipsen blir för Rentmeister ett byggmaterial som kan användas för att bygga upp olika geometriska former i rummet.
Claes Oldenburg “French Fries and Ketchup” (1963), Courtesy: Whitney Museum of American Art

Claes Oldenburg “French Fries and Ketchup” (1963), Courtesy: Whitney Museum of American Art

Annons:

Hur hade det egentligen sett ut om Alströmer inte förkunnat potatisens förträfflighet? Skulle vi då, hemska tanke, äta köttbullar med ris, brunsås och lingonsylt?

Det kan förstås också vara så att Weiss inspirerats av Vincent van Goghs kända målning Potatisätarna från 1885. Van Gogh har i målningen porträtterat en bondefamilj som sitter kring en fotogenlampas skumma sken och äter potatis och dricker kaffe. Människorna har hårda och slitna ansiktsdrag. Van Gogh har skildrat en alldaglig vardagsscen utan romantik och glamour. I Weiss potatisätare visar scenen också en man och en kvinna som sitter vid köksbordet och skalar potatis. Även här är ansiktsdragen grova och målningen skildrar en realistisk vardagsscen med två vanliga människor som äter potatis.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid samma tid som Potatisätarna målade van Gogh också stilleben av potatis, potatisodlare och potatisskalare. Under 1800-talet var det inte ovanligt med potatismotiv i konsten. Jean François Millet, Max Liebermann och andra 1800-talskonstnärer målade också av potatisätare och människor som arbetade på åkern med att plocka upp potatis. Jag är ganska säker på att Håkan Bråkan, Sunes lillebror, skulle ha uppskattat en konstutställning med alla dessa potatismålningar. För Håkan Bråkan är en ung man som verkligen älskar potatis. När hans bästa kompis Pär Päron frågar hur det kommer sig att Håkan är så stark får han till svar: "För att jag äter potatis och pommes frittisar!" Barnböckerna om Håkan Bråkan är ett exempel på hur potatisengrävt sig djupt ner i den svenska folksjälen ända sedan barndomen.

Det är ändå märkligt att en sådan vardaglig rotfrukt som potatis har lämnat så många spår efter sig i konsthistorien, eller kanske inte? Potatisen har sitt ursprung i Sydamerika där den har odlats sedan 8000 f.Kr. Under kolonialtiden kom spanjorerna i kontakt med potatisen och importerade den till Europa där den blev en viktig basföda. Under 1800-talet kom det stora genombrottet för potatisen, för det var då man upptäckte att man, förutom att äta den, kunde göra brännvin av potatis. På Irland hade potatisen under 1800-talet blivit en av de viktigaste grödorna för befolkningen och landet drabbades därför hårt när potatispesten slog till. Potatispest är en mögelsvamp som angriper potatisen och gör den giftig. Resultatet blev massvält i landet. Man räknar med att en miljon människor svalt ihjäl under perioden 1845-1852, som i Irlands historia kallas för Gorta Mór ("den stora hungern"). Katastrofen ledde också till en massutvandring, främst till USA.

Runt om på Irland kan man därför hitta flera minnesmärken över den stora svälten. I Dublin finns till exempel en staty av den irländska konstnären Rowan Gillespie. Skulpturen, som ligger vid Dublins hamn, uppfördes 1997 och visar ett par utmärglade människor som vandrar längs gatan på jakt efter mat. Människorna påminner mig om de bilder man kan se från befrielsen av de tyska koncentrationslägren, med utmärglade kroppar och apatiska ansikten hos människor hårt drabbade av umbäranden, svält och sjukdomar. I sina famnar bär skulpturerna knyten med sina sista tillhörigheter, och en av männen bär ett livlöst barn över sina axlar.

Under 1900-talet har potatisen fortsatt att vara ett viktigt livsmedel runt om i världen, även om vi idag fått betydligt fler middagsalternativ som pasta, bulgur och ris. Potatisen har också förädlats eller ska vi säga förfettats i populära rätter som chips och pommes frites. Detta extra frityrlager har förvandlat potatisen från en nyttig och näringsrik basföda till skräpmat som är en bidragande orsak till en växande ohälsa på grund av fetma i världen. Om van Gogh skulle ha målat Potatisätarna idag så skulle han förmodligen ha målat några soffpotatisar, bestående av en familj som sitter i soffan och ser på TV och har fredagsmys med chips, hamburgare och pommes frites.

För många äldre konstnärer framstår potatisen fortfarande som en viktig basföda. Som för den tyska konstnären Sigmar Polke som föddes i slutet av andra världskriget. I verket Potatishuset från 1967 har Polke skapat ett husskelett av träribbor, som han sedan klätt med potatisar. Det är ett minimalistiskt verk där de raka linjerna kolliderar med de organiska knölarna. Det är som om Polke vill säga att hus, hem och potatis hör ihop. Potatisen är liksom grunden för samhällets uppbyggnad.

I och med popkonsten på 1960-talet börjar bilden av potatisen att förändras. Roy Lichtensteins målning från 1962 visar en lyxigare variant av den alldagliga kokta potatisen, nämligen bakpotatisen. Med de amerikanska färgerna skildrar Lichtenstein en stiliserad röd potatis som ligger på ett blått bord, och i det ångande innandömet smälter en stor klick gul smör. Claes Oldenburg fortsätter med att gestalta potatisens historiska förvandling i skulpturen French Fries and Ketchup (1963). Det var också under 1960-talet som hamburgerkedjan McDonald's fick sitt stora genomslag. Visserligen hade man ätit friterad potatis och pommes frites tidigare, men det var under 1960-talet som snabbmatskedjorna började sin stora etableringsvåg i USA och med tiden puttade ut den kokta potatisen från matbordet i förmån för de maskingjorda, strömlinjeformade och oljefriterade stripsen.

Den tyska konstnären Thomas Rentmeister har använt sig av en del onyttiga ingredienser i sin konst. Han har till exempel gjort tavlor och skulpturer av Nutella och installationer med potatischips. År 2006 placerade han en stor hög med chips mitt på gallerigolvet och året därpå fyllde han golvet i ett galleri med tunna potatischips. Rentmeister arbetar med prefabricerade objekt som han använder som byggklossar för att skapa geometriska skulpturer och installationer. Potatischipsen blir för Rentmeister ett byggmaterial som kan användas för att bygga upp olika geometriska former i rummet.

Förutom sin mångsidiga användning som livsmedel har potatisen också en del intressanta kemiska egenskaper. Många av oss har provat på att göra ett potatisbatteri. Man stoppar helt enkelt in en kopparspik och en förzinkad spik i en potatis och ansluter sedan två ledningar från spikarna till en lampa för att få den att lysa. Den argentinska konstnären Victor Grippo, som tillhörde Arte povera-rörelsen och umgicks med konstnärer som Lygia Clark and Helio Oiticica, gjorde under 1970-talet serien Analogía (Analogy). Verken i serien består av ready-mades, som i Energy of a Potato där han helt enkelt gjort ett potatisbatteri som han kopplat till en voltmeter. I andra verk i den här serien har Grippo seriekopplat flera potatisar för att få ut mer ström.

Precis som i många andra länder är potatis en viktig basföda i Sydamerika, och Grippo vill i Analogía synliggöra den potentiella energi som finns lagrad i en potatis. Äter vi den får vi naturligtvis energi, men det finns även en annan form av energi i form av elektrisk ström som slumrar i potatisens inre. Man kan översätta det till oss människor. Inom oss har vi en potential eller en energi att skapa eller förändra något bara man kan aktivera och koppla ihop den på rätt sätt. En människa skapar visserligen bara en liten förändring, men om vi seriekopplar oss som potatisar och samarbetar, då kan vi skapa en större energi som kan användas för att förverkliga en idé.

Att potatisar fascinerar konstnärer och betraktare kan ha att göra med att det är en av de första konstnärliga uttryck som vi stöter på i livet. Visserligen förmanar alltid föräldrar sina barn att inte leka med maten, men det tycks finnas ett undantag och det är potatis. Att dela en potatis på mitten, skulptera ut en form, färga in den och sedan göra ett färgtryck på papper har de flesta gjort på dagis. För många stannar det där och potatisen återgår till att vara ett baslivsmedel, medan andra fastnar för det konstnärliga uttrycket och blir konstnärer som fortsätter att skapa potatiskonst även i vuxen ålder.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Det är jul igen - fakta och fiktion

Mitt intresse för att sätta mig in i våra jultraditioners ursprung började med att jag i en av den världsberömda finska shamanforskaren Juha Pentikäinens böcker stötte på en bild av ...

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 25 december, 2015

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Erotik - en väg till Gud

"Till Dig, / därför att jag älskar Dig. / Ibland är Du en främling för mig / eftersom Du är så annorlunda... "Idag var jag mycket lycklig och helt uppfylld ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om religionen | 27 december, 2007

Arun Gandhi och hans barn - att lyfta blicken mot det möjliga livet

Sundsgården ligger vackert vid sundet. När jag lyfter blicken ser jag obehindrat Danmark närma sig. Jag undrar varför inte bron finns här, som förbinder en del av vår nordiska samhörighet. Nu ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 22 oktober, 2013

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 30 juli, 2013

War is over

John Lennon och Yoko Ono Lennon lanserade på sin tid kampanjen “War is over : If you want it”. Och så är det. Mänsklighetens framtid är avhängig av den enskilda människans ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 16 november, 2017

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

"Jag är långt radikalare än någon kan ana."

Den 3 oktober 1974: Svenska Akademiens ständige sekreterare, Karl-Ragnar Gierow, kliver ut genom Börssalens dörr och betraktar mediauppbådet framför sig. Han meddelar, men i påfallande behärskade, nästan kärva ordalag, att ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts