Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

vimse vimse Foto CC BY 3.0 Wiki

Den som gapar efter mycket, kan sätta i halsen

Mina op-ed-rader betitlade ”Man ska leva för varandra…” väckte inte så litet intresse. Som alltid när jag publicerar mig, skulle min kollega Björn Ranelid skriva.

Av: Vladimir Oravsky | 10 augusti, 2016
Gästkrönikör

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika XXX!. Slutna Rum

I ett enbart slutet rum förekom anmärkningsvärt jag förutan nämnvärda tankar snarare än desperation aldrig om varse panik, hamnat där, ett tomt innehållslöst kalt till asketiskt vanvett tömt eller av ...

Av: Stefan Hammarén | 19 november, 2009
Stefan Hammarén

Antoine Watteau oljemålning Kärlekslektionen (1717)

Crowdfunding i konsten



En viktig tavla saknas i museets samlingar, men du har bara 15 000 kronor i kassan för att köpa in konstverket, som kostar 750 000. Så vad gör du? Idag skulle vi säga att lösningen heter crowdfunding. På 1950-talet kallade man det för nationalinsamling. Det var Nationalmuseet i Stockholm som ville komplettera sin samling av franskt 1700-talsmåleri med Antoine Watteauoljemålning Kärlekslektionen (1717).

 


Crowdfunding utgår istället från en gräsrotsnivå där små men många bidrag blir till stora summor om man har tur. Om ett crowdfundingprojekt lyckas beror förstås på om givarna tycker att ändamålet är tillräckligt intressant eller inte. Det kan verka som ett demokratiskt sätt att finansiera konsten på men det finns naturligtvis även en del farhågor med crowdfunding. Vilken typ av konst blir kvar på våra institutioner om man låter allmänhetens smak avgöra vad museum ska köpa in och bevara istället för att lyssna på experter på området? I boken The Wisdom of Crowds hävdar visserligen James Surowiecki att massan är smartare än några få. Det verkar fungera när man löser problem eller skapar uppslagsverk på nätet som Wikipedia, men hur är det när det handlar om subjektiva bedömningar som konst?
Jens Galschiot skiss av Unbearable – Polar bear impaled by CO2Graph in Paris

Jens Galschiot skiss av Unbearable – Polar bear impaled by CO2Graph in Paris

Annons:

För ändamålet startade man en nationalinsamling med tanken att många bäckar små skulle fylla pengakistan. Finansieringen lyckades (kanske för att man lyckades pruta ner priset till en halv miljon) och Kärlekslektionen hör idag dillen av de mest berömda tavlorna i museets samlingar.
Det finns många exempel inom konsten där konstföreningar, vänföreningar eller olika grupper tillsammans hjälpts åt för att finansiera konstinköp. I äldre tider var det främst enstaka personer som påvar, kungar och adelsmän som finansierade konsten. Ordet mecenat härstammar från den romerska statsmannen Maecenas som ekonomiskt understödde romerska diktare och konstnärer som Vergilius och Horatius.

Familjen Medici i Florens tillhör en av historiens mest kända mecenater. Anledningen till att släkten var så frikostig berodde inte på någon osjälvisk altruism för kulturen utan som många andra mecenater i historien ville man bli ihågkommen till eftervärlden och framhäva sin egen betydelse i regionen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Än idag förekommer det att rika personer och företag sponsrar konst och kultur, men det finns förstås en baktanke då som nu. Man vill förbättra sitt anseende, varumärket eller lämna ett avtryck i historien. Ingen sponsor vill förknippas med en utställning eller ett konstverk som kan upplevas som provocerande och som kan skapa skandal. Helst ska det vara konst som ger en feelgood-känsla och skapar positiva effekter för företaget eller givaren.

Crowdfunding utgår istället från en gräsrotsnivå där små men många bidrag blir till stora summor om man har tur. Om ett crowdfundingprojekt lyckas beror förstås på om givarna tycker att ändamålet är tillräckligt intressant eller inte. Det kan verka som ett demokratiskt sätt att finansiera konsten på men det finns naturligtvis även en del farhågor med crowdfunding. Vilken typ av konst blir kvar på våra institutioner om man låter allmänhetens smak avgöra vad museum ska köpa in och bevara istället för att lyssna på experter på området? I boken The Wisdom of Crowds hävdar visserligen James Surowiecki att massan är smartare än några få. Det verkar fungera när man löser problem eller skapar uppslagsverk på nätet som Wikipedia, men hur är det när det handlar om subjektiva bedömningar som konst?

Det finns olika plattformar för crowdfunding på konstområdet, som den engelska Arfund.org. som driver "Art Happens". Art Happens lanserades sommaren 2014 och här kan godkända museum och gallerier lägga upp olika projekt som besökarna kan stödja. Det kan vara allt från att arrangera en ny utställning till att bevara eller restaurera olika delar av museets samlingar. JerwoodGalleryi East Sussex lyckades dra ihop nästan £30 000 för att producera en större utställning med Jake och Dinos Chapman under vintern 2014. Däremot lyckades inte galleriet Towner, som också ligger i East Sussex, att finansiera ett projekt med den österrikiska konstnären Hans Schabus. Bara 16 procent av beloppet som behövdes fick man in. En redan känd konstnär verkar göra det lättare för givarna att ge pengar.

Det är något som Royal Academy of Art i London kan skriva under på. De startade ett crowdfundingprojekt på Kickstarter där de ville samla in £100 000 för att göra en installation på innergården av den kända kinesiska konstnären AiWeiwei hösten 2015. Installationen skulle bestå av åtta stora döda träd som stod i en cirkel kring en svart marmorfåtölj.

När du deltar i ett crowdfundingprojekt så får du olika belöningar beroende på hur givmild du är. Om du skänkte £5till Royal Academy of Arts fick du ditt namn på deras hemsida och så vinkade AiWeiwies katt Garfield till dig, men om du skänkte £5000 så blev du och fyra gäster inbjudna till den exklusiva öppningen av utställningen och du fick ditt namn på väggen vid ingången till utställningen. Insamlingen lyckades förstås med råge. Vem vill inte bidra till att en världsstjärna som AiWeiwei kan ställa ut sin konst?

De flesta museer är beroende av statliga anslag. Så när staten börjar skära ner kulturbudgeten så kan det drabba konstmuseerna hårt. Man får då fokusera på att försöka bevara sina befintliga samlingar istället för att utöka dem. Det skedde i Frankrike för några år sedan. Louvren är ett exempel på hur man i Frankrike har använt sig av crowdfunding för att kunna förvärva nya viktiga föremål till samlingarna.

2014 började man samla in €1 miljon för att kunna köpa det historiskt betydelsefulla Teschenbordet från 1780 vars prislapp låg på €12,5 miljoner. Det unika hantverket och att bordet är prytt med juveler och ädla metaller trissar förstås upp priset. Teschenbordet som betraktas som en nationalskatt i Frankrike ingår nu, efter en lyckad insamling, i Louvrens samlingar.

Det är inte bara äldre konst som kan räddas, restaureras och köpas in genom crowdfunding utan det kan också användas för att finansiera samtida konst. Crowdfunding kan vara en bra lösning för icke-kommersiella aktörer och konstnärer som vill finansiera realistiska eller mer fantasifulla projekt.

Art Basel som är en årlig konstmässa som arrangeras på olika platser i världen startade 2014 ett crowdfundingprojekt i samarbete med Kickstarter. Här kunde icke-kommersiella aktörer från hela världen ansöka om att komma med i deras program. En jury valde sedan ut några av förslagen som blev presenterade för Art Basel och Kickstarters stora publik, och därmed fick konstnärerna möjlighet att förverkliga sina projekt.

För det handlar förstås inte bara om att lägga ut en insamlingskampanj på nätet, utan för att lyckas måste man också kunna skapa uppmärksamhet och nå ut till en stor skara potentiella bidragsgivare.

Ett historiskt klimatmötekan vara en sådan språngbräda för att nå ut. I samband med klimatmötet i Paris 2015 startade några konstnärer Kickstarterprojektet Unbearable – Polar bearimpaled by CO2Graph in Paris. Man efterlyste bidrag på 66 000 kronor så att konstnären Jens Galschiot skulle kunna skapa en bronsskulptur av en isbjörn som blir spetsad på en graf som beskriver den alarmerande utvecklingen av koldioxidutsläpp på jorden. Statyn placerades sedan i Paris för att påminna alla världsledarna om att de måste agera för att rädda isbjörnarna och jordens klimat. Det verkar som om konstverket fick effekt. För de flesta länderna har nu ratificerat det historiska klimatavtalet som världens ledare godkände i Paris.

Ett mer fantasifullt crowdfundingprojekt är Mikael Genbergs Månhus, där konstnären planerar att bygga en typisk svensk stuga med vita knutar och röd fasad på månen. För att skapa en prototyp av konstverket efterlyste Genberg $250 000 på Kickstarter. Han lyckades endast samla in $5000 innan tidsfristen gick ut, så det återstår en mycket lång väg innan han kan finansiera hela projektet som beräknas kosta 15 miljoner dollar. Man kan jämföra Genbergs projekt med ett annat Kickstarterprojekt som hade ambitionen att bygga en riktig Death Star som den man ser i Star Wars-filmerna. Det projektet hade som mål 20 miljoner pund men lyckades "bara" få in 328 000.

Något blygsammare, och mer realistiskt, är då projektet 9 Towers på Kivik Art Center. I skulpturparken på Österlen tänker man uppföra en skulptur av Sol LeWitt som kommer att bli fem meter hög och bestå av 4000 vita cementblock. Vem som helst kan nu hjälpa till att förverkliga konstverket genom att köpa en tegelsten som kostar 150 kronor styck. Hittills har man sålt drygt 3400 stenar så det ser ut som om konstverket kan börja byggas nästa år.

Det är många faktorer som avgör om ett crowdfundingprojekt lyckas eller inte. För det första måste det kännas angeläget och verka realistiskt, dels när det gällertidsplanen men även rent tekniskt, måste det verka möjligt att genomföra i slutändan. Att det finns en seriös aktör bakom projektet och man har någon kändis som dragplåster underlättar också.

Exklusiva och annorlunda belöningar gör att man känner sig utvald som bidragsgivare vilket lockar människor att bidra. Sedan handlar det mycket om marknadsföring och om att kunna sprida sin insamling till så många människor som möjligt från traditionella till sociala medier. Ett månhus låter förstås häftigt men inte speciellt realistiskt, och misslyckas därför, medan ett konstverk av AiWeiwei kan vara både häftigt och genomförbart, och därför värt att satsa på.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Måltidens dag

I dag, torsdagen den 18 oktober är utnämnd till ”Måltidens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Måltidens dag”. Och här kommer mitt bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 18 oktober, 2012

Genus och Makt

Kiselstenen Kiselstenen är ett föremål som inte utan vidare låter sig definieras. Om man nöjer sig med en enkel beskrivning, kan man inledningsvis påpeka, att den är en form eller ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 29 augusti, 2011

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Leonard Cohen

Leonard Cohen var inte en opolitisk svärmare

I Leonard Cohens eftermäle har den subtila kärleksdiktningen och dragningen till judisk mystik hittills stått i centrum. Det är helt naturligt, men bilden av hans långa karriär blir ändå ofullständig ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om samhället | 17 november, 2016

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay: Acqaint your children with their cultural heritage (Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.) Vidare finner jag, på pärmen ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 24 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.