Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Henri Michaux

Michaux och tullaren



I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska blad av den folkskygge författaren och konstnären Henri Michaux, Han ställde ut på Le Point Cardinal, ett litet galleri på vänstra stranden, inte långt från Place de L´Odeon. Vi missade honom med fem minuter, berättade den älskvärde och synnerligen distingerade galleristen Mr Jean Hugues för oss dagen efter vernissagen.

 


Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.
Henri Michaux av Gisèle Freund

Henri Michaux av Gisèle Freund

Annons:

Han hade kommit sent och stannat kort. Han var knappast offentlighetens man, finns bara med på något enstaka fotografi.

Det var synd på mer än ett sätt. Först, naturligtvis, för att det hade varit kul att ha träffat den närmast obefintliga, mytiske mannen och kunna konstatera att han verkligen existerade, men det hade också varit kul att ta del av den konversation som Astley skulle ha haft med Michaux. Astleys franska bestod av inte mer än fyra-fem ord, liksom hans engelska, där man får lägga till ett tiotal, men - och det är det märkliga, närmast sensationella - han kommunicerade perfekt på vilket språk som helst. Jag tror till och med att Michaux skulle ha uppskattat konversationen, inte bara för att den hade blivit fåordig, skeptisk som han var mot språket och bilden överhuvud. Han misstrodde båda uttrycken. Hans bildspråk var ett slags motspråk (liksom hans texter) som vägrade att låta sig anpassas. Astley å sin sida struntade i de regelsystem som grammatik och ordlistor förordade. Han blev likväl förstådd och han förstod. Var han än befann sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mr Hugues beklagade att vi inte fått träffa Michaux, men berättade för oss att han enbart stannat några minuter så det hade under alla omständigheter blivit ett mycket kort möte. Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.

Vi däremot var glada för vad vi hade hade fått med oss hem till Sverige, ett fint urval grafiska blad och några målningar. Utmärkta exempel på hans informella konst, som inte tar till de stora bokstäverna eller höjer rösten i onödan. Tvärtom, den tar istället skydd bakom små, försynta tecken, fantasifulla hieroglyfer, påminnande om gamla kinesiska ideogram, prydligt organiserade i radsystem, med en viss språklig likhet. Som kryptiska undanmanövrar i en berättelse som inte finns.

När vi kom till tullen i Helsingborg var tullaren mycket nyfiken på vad det var som var så pass högt försäkrat. Vi lade ut några av bladen, sedan vi avlägsnat skyddspappret mellan dem. Han trodde först att vi drev med honom, kallade på ett par kollegor som var lika oförstående. Vad var detta? Ett hemligt kodsystem? Astley, den oförvägne kommunikatören, räddade situationen och satte igång att förklara. Anletsdragen på tullarna tinade långsamt upp från total misstänksamhet och stela miner till öppna leenden och ett avslappnat kroppsspråk.

Michaux hade säkert avskytt det. Kommunikation och i synnerhet kommunikation utåt var inte hans sak, snarare då inåt, in i det egna sammelsuriet. Han fick heller inget veta, han dog några månader senare, i oktober 1984.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.