Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | 27 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Arne Sand, och mellan fingrarna

När Arne Sand debuterade 1949 med romanen Förföljaren uppmärksammades han på ett sätt som ganska få debutanter får uppleva. Det var ett Strindbergsår, och för att fira det delade man ...

Av: Daniel Svederud | 26 november, 2011
Litteraturens porträtt

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | 17 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | 06 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Henri Michaux

Michaux och tullaren



I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska blad av den folkskygge författaren och konstnären Henri Michaux, Han ställde ut på Le Point Cardinal, ett litet galleri på vänstra stranden, inte långt från Place de L´Odeon. Vi missade honom med fem minuter, berättade den älskvärde och synnerligen distingerade galleristen Mr Jean Hugues för oss dagen efter vernissagen.

 


Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.
Henri Michaux av Gisèle Freund

Henri Michaux av Gisèle Freund

Annons:

Han hade kommit sent och stannat kort. Han var knappast offentlighetens man, finns bara med på något enstaka fotografi.

Det var synd på mer än ett sätt. Först, naturligtvis, för att det hade varit kul att ha träffat den närmast obefintliga, mytiske mannen och kunna konstatera att han verkligen existerade, men det hade också varit kul att ta del av den konversation som Astley skulle ha haft med Michaux. Astleys franska bestod av inte mer än fyra-fem ord, liksom hans engelska, där man får lägga till ett tiotal, men - och det är det märkliga, närmast sensationella - han kommunicerade perfekt på vilket språk som helst. Jag tror till och med att Michaux skulle ha uppskattat konversationen, inte bara för att den hade blivit fåordig, skeptisk som han var mot språket och bilden överhuvud. Han misstrodde båda uttrycken. Hans bildspråk var ett slags motspråk (liksom hans texter) som vägrade att låta sig anpassas. Astley å sin sida struntade i de regelsystem som grammatik och ordlistor förordade. Han blev likväl förstådd och han förstod. Var han än befann sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mr Hugues beklagade att vi inte fått träffa Michaux, men berättade för oss att han enbart stannat några minuter så det hade under alla omständigheter blivit ett mycket kort möte. Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.

Vi däremot var glada för vad vi hade hade fått med oss hem till Sverige, ett fint urval grafiska blad och några målningar. Utmärkta exempel på hans informella konst, som inte tar till de stora bokstäverna eller höjer rösten i onödan. Tvärtom, den tar istället skydd bakom små, försynta tecken, fantasifulla hieroglyfer, påminnande om gamla kinesiska ideogram, prydligt organiserade i radsystem, med en viss språklig likhet. Som kryptiska undanmanövrar i en berättelse som inte finns.

När vi kom till tullen i Helsingborg var tullaren mycket nyfiken på vad det var som var så pass högt försäkrat. Vi lade ut några av bladen, sedan vi avlägsnat skyddspappret mellan dem. Han trodde först att vi drev med honom, kallade på ett par kollegor som var lika oförstående. Vad var detta? Ett hemligt kodsystem? Astley, den oförvägne kommunikatören, räddade situationen och satte igång att förklara. Anletsdragen på tullarna tinade långsamt upp från total misstänksamhet och stela miner till öppna leenden och ett avslappnat kroppsspråk.

Michaux hade säkert avskytt det. Kommunikation och i synnerhet kommunikation utåt var inte hans sak, snarare då inåt, in i det egna sammelsuriet. Han fick heller inget veta, han dog några månader senare, i oktober 1984.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Kafka, Slottet och Klam (en personlig resa)

Inför de kommande frågorna kring Kafkas bok Slottet har jag lagt mina litteraturvetarglasögon åt sidan, för att på så sätt närma mig texten ännu oförlöst. Vem är Klamm i Slottet? Vem ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2014

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om konst | 31 augusti, 2009

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

När Arvo Pärt kom till Mexiko

Lördagen den 20 oktober var det första gången som Arvo Pärts musik framfördes i Mexiko City, och det utav Estlands Filharmoniska Kammarkör och Tallins Kammarorkester under ledning av Tõnu Kaljuste ...

Av: Rebecka Villanueva Ulfgard | Musikens porträtt | 02 november, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Från Abruzzo till Bornholm – jakten på Zahrtmann

En höstdag 2013 befinner jag mig på den danska ön Bornholm – drygt en timmes färjeresa från Ystad. På sommaren invaderas ön av turister från Sverige, Tyskland och det danska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 08 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.