Illustration: Hebriana Alainentalo

Kösamhällen och andra samhällen

Anders Björnsson om öl, kösamhälle och socialism.

Av: Anders Björnsson | 22 februari, 2017
Essäer om samhället

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Nils Hermansson i Paris

På vägen hem i fredags gick jag som vanligt genom latinkvarteren i Paris. Det är västra stranden av Seine, området där det på medeltiden talades latin och universitets olika institutioner ...

Av: Mikael Mogren | 31 mars, 2010
Essäer om religionen

Livet på 60 grader 1

Av: Bröderna Blomqvist | 02 februari, 2012
Kulturen strippar

Henri Michaux

Michaux och tullaren



I början av åttiotalet, närmare bestämt i maj 1984, gjorde jag en bilresa till Paris med galleristen Astley Nyhlen och hans son Anders för att hämta några målningar och grafiska blad av den folkskygge författaren och konstnären Henri Michaux, Han ställde ut på Le Point Cardinal, ett litet galleri på vänstra stranden, inte långt från Place de L´Odeon. Vi missade honom med fem minuter, berättade den älskvärde och synnerligen distingerade galleristen Mr Jean Hugues för oss dagen efter vernissagen.

 


Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.
Henri Michaux av Gisèle Freund

Henri Michaux av Gisèle Freund

Annons:

Han hade kommit sent och stannat kort. Han var knappast offentlighetens man, finns bara med på något enstaka fotografi.

Det var synd på mer än ett sätt. Först, naturligtvis, för att det hade varit kul att ha träffat den närmast obefintliga, mytiske mannen och kunna konstatera att han verkligen existerade, men det hade också varit kul att ta del av den konversation som Astley skulle ha haft med Michaux. Astleys franska bestod av inte mer än fyra-fem ord, liksom hans engelska, där man får lägga till ett tiotal, men - och det är det märkliga, närmast sensationella - han kommunicerade perfekt på vilket språk som helst. Jag tror till och med att Michaux skulle ha uppskattat konversationen, inte bara för att den hade blivit fåordig, skeptisk som han var mot språket och bilden överhuvud. Han misstrodde båda uttrycken. Hans bildspråk var ett slags motspråk (liksom hans texter) som vägrade att låta sig anpassas. Astley å sin sida struntade i de regelsystem som grammatik och ordlistor förordade. Han blev likväl förstådd och han förstod. Var han än befann sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mr Hugues beklagade att vi inte fått träffa Michaux, men berättade för oss att han enbart stannat några minuter så det hade under alla omständigheter blivit ett mycket kort möte. Michaux avskydde folksamlingar, särskilt sådana som han själv var orsaken till. Mindre folksamlingar, helst inte större än någon enstaka person, kunde han säkert tänka sig, särskilt om den personen var den nära vännen och själsfränden, Cioran, den pessimistiske filosofen och författaren, som gett ut böcker med titlar som "Om olägenheten i att vara född" och "Bitterhetens syllogismer". Synnerligen läsvärda vad den saken anbelangar.

Vi däremot var glada för vad vi hade hade fått med oss hem till Sverige, ett fint urval grafiska blad och några målningar. Utmärkta exempel på hans informella konst, som inte tar till de stora bokstäverna eller höjer rösten i onödan. Tvärtom, den tar istället skydd bakom små, försynta tecken, fantasifulla hieroglyfer, påminnande om gamla kinesiska ideogram, prydligt organiserade i radsystem, med en viss språklig likhet. Som kryptiska undanmanövrar i en berättelse som inte finns.

När vi kom till tullen i Helsingborg var tullaren mycket nyfiken på vad det var som var så pass högt försäkrat. Vi lade ut några av bladen, sedan vi avlägsnat skyddspappret mellan dem. Han trodde först att vi drev med honom, kallade på ett par kollegor som var lika oförstående. Vad var detta? Ett hemligt kodsystem? Astley, den oförvägne kommunikatören, räddade situationen och satte igång att förklara. Anletsdragen på tullarna tinade långsamt upp från total misstänksamhet och stela miner till öppna leenden och ett avslappnat kroppsspråk.

Michaux hade säkert avskytt det. Kommunikation och i synnerhet kommunikation utåt var inte hans sak, snarare då inåt, in i det egna sammelsuriet. Han fick heller inget veta, han dog några månader senare, i oktober 1984.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 11 september, 2010

Europa ett asiatiskt randområde?

Geografiskt är Europa ett asiatiskt randområde, en kontinent präglad av starka spänningar mellan bysantinskt och över södra delen av detta euro-asiatiska flarn och att den hellenistiska Medelhavskulturen råder i sydost. Kristendomens och ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om religionen | 01 oktober, 2014

Hänt i Skvättet 5

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 28 oktober, 2013

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, Vecka 5-2013

Det finns en scen i dokumentärfilmen om Palme som jag inte kan släppa. En aggressiv journalist frågar Palme om arbetslösheten. Han säger att i partprogrammet talas det om full sysselsättning ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 februari, 2013

Utvinningen av Arktis

Arktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för ...

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 03 november, 2013

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.