Alma Tadema.  A summer offering.

Fragment – ambivalens – poesis

Det jag har förlorat gäller de värden som måste vara synliga och närvarande i världen. Därför är inte längre mystiken någon utväg för mig. Min världs frånvaro är en förströelse ...

Av: Göran af Gröning | 28 december, 2016
Agora - filosofiska essäer

Zenta Mauriņa (1930). Foto: Okänd/Wikipedia

Zenta Maurina

Slog upp första sidan i ännu en bok om Dostojevskijs liv, denna gång skriven av en kvinna som helt gått mig förbi; nämligen översättaren, filologen och författaren Zenta Maurina. Sorgligt ...

Av: Göran af Gröning | 01 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | 21 december, 2013
Övriga porträtt

Ord som blöder

En essä om Agneta Klingspor

Av: Crister Enander | 28 januari, 2017
Litteraturens porträtt

Stillbild ur videon Quick Sand av Leon de Bruiines

Den självförstörande konsten



Är det inte som den svenska nationalskalden Esaias Tegnér skriver i dikten Det eviga från 1810: ”Det sköna är evigt: Med fiken håg / Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.” Borde det alltså inte vara så att den sköna konsten är evig och bestående? Fast när man tänker efter så är det en ganska skröplig evighet i så fall.



Att performancen ägde rum under en konferens om Gustav Metzger och de självförstörande texterna handlade om Metzger konst är inte så konstigt. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och publicerad 1959 ett manifest där han bland annat konstaterar att ett konstverk inom 20 år måste återgå till sitt ursprungstillstånd av ingenting, det vill säga upphör att vara ett konstverk. Metzgers Acid action paintings från 1960-talet är ett bra exempel på detta. Metzger spände upp tre nylondukar, en röd, en vit och en svart och ställde dem bakom varandra.
michelangelo pistoletto seventeen less one

michelangelo pistoletto seventeen less one

Annons:

Även det bästa hantverk av de gamla mästarna står inte emot tidens tand utan på våra museer flagnar, spricker och möglar gamla tavlor och skulpturerna faller isär och går sönder. För att inte tala om den moderna konsten där nya material och färger skapar en mardrömslik häxbrygd för konservatorerna att brottas med. Det bildas oväntade kemiska föreningar som snabbt bryter ner tavlorna och konstföremålen. En 1500-talsmålning håller i bästa fall ett par hundra år medan mycket av 1900-talets konst behöver restaureras redan efter några decennier.

Nä, konstverken är definitivt inte eviga och det finns även konstnärer som skapar konstverk vars enda syfte är att förstöra sig själv. Helt enkelt självdestruktiv konst som går i helt motsatt riktning till Tegnérs tankar om det evigt sköna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den holländska konstnären Leon de Bruiines installation Quick Sand är ett sådant verk. Det består av ett stort slippapper som dras runt av en motor. Konstverket påminner om ett elektriskt löpband som man hittar på gymmen. Fast det är inga människor som springer på bandet utan istället står det några trästolar vars ben slippas ner med tiden och blir allt kortare. Man kan få intrycket att de sjunker ner i kvicksanden när de egentligen slippas bort och förvandlas till sågspån. Det är ett konstverk som får en att tänka på det gamla latinska uttrycket att droppen urholkar stenen, inte genom sin styrka utan genom att falla ofta. Fast i det här fallet är det slippappret som slipar ner stolen genom att slipa lite i taget men under väldigt lång tid.

Leon de Bruiine har även gjort verket Brick Factory med samma grundidé. Om du har gått förbi ett bygge har du kanske noterat att det ibland hänger ner stora runda teleskoprör av plast från byggställningarna. De används för att säkert kunna kasta ner pust och tegelstenar från byggnadsställningarna till en container nedanför. Bruiine har satt ihop dessa gröna plaströr till en cirkel som roterar kring sin egen axel med hjälp av en motor. Inne i cirkel ligger ett par tegelstenar som med tiden kommer att malas ner till grus när de krockar och stöter i varandra. Precis som stolarna slipas tegelstenarna ner och försvinner med tiden. Konstverket förstör helt enkelt sig själv.

Den sydafrikanska konstnären William Kentridge planerar under våren 2016 att skapa en 550 meter lång muralmålning längs en mur som följer floden Tiber i Rom. Verket kommer att skapa på ett bakvänt sätt, man kommer att placera ut schabloner av figurer på väggen och sedan tvätta bort smutsen från muren runt omkring. Bilderna kommer alltså att vara uppbyggda av de kvarvarande smutslagringarna på muren men med tiden när resten av muren återigen blir smutsig kommer konstverken helt enkelt att försvinna på ett naturligt sätt. Även i det här fallet är det frågan om en långsam nedbrytning av konstverket tills det helt försvinner.

Triumphs and Laments kallar Kentridge sitt verk och det påminner om de svartvita teckningar och animationer som han blivit känd för. Verket ska bestå av människor och gestalter som speglar Roms historia och kultur från mytologiska karaktärer till kända personligheter som Anita Ekberg och Marcello Mastroianni som haft anknytning till staden.

Om du har sett TV-serien Mission Impossible så kommer du säkert ihåg hur agenten i början av varje avsnitt får ett hemligt uppdrag av sin uppdragsgivare. Uppdraget spelas upp på ett kassettband som efteråt förstörs av sig själv så ingen annan ska kunna höra meddelandet. Det är ungefär vad som händer i performancen "a text that destroys itself in the process of its own reading". Verket var ett samarbete mellan konstnärerna Daniel Jackson och Simon Morris och framfördes på Gustav Metzger konferensen 2003. De två konstnärerna läste var sin text om Metzgers konstnärskap och medan de läste blandades texterna medan orden på skärmen försvann genom att man använde sig av dataprogrammet Extraction utvecklat av Jackson, som raderade orden. Tanken var att orden skulle tas bort från skärmen på samma gång som de läses upp så att texten försvann och gick förlorad samtidigt som man den lästes. En form av självförstörande meddelande som i de gamla agentfilmerna Mission Impossible.


Att performancen ägde rum under en konferens om Gustav Metzger och de självförstörande texterna handlade om Metzger konst är inte så konstigt. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och publicerad 1959 ett manifest där han bland annat konstaterar att ett konstverk inom 20 år måste återgå till sitt ursprungstillstånd av ingenting, det vill säga upphör att vara ett konstverk. Metzgers Acid action paintings från 1960-talet är ett bra exempel på detta. Metzger spände upp tre nylondukar, en röd, en vit och en svart och ställde dem bakom varandra.

Sedan kastade han, sprayade eller stänkte saltsyra på dukarna så att de frätes sönder av syran. Tekniken påminner en hel del om Jackson Pollocks abstrakta action paintings, fast istället för färg använde Metzger saltsyra. På bilder från början av 1960-talet kan man se konstnären i full skyddsutrustning med stövlar, handskar och gasmask när han skapar sina verk. Att förstöra konst är inte en helt ofarlig sysselsättning så det gäller att vara försiktig så man inte råkar ut för en olycka.

Konstnären Michelangelo Pistoletto kan man dock inte anklaga för att var vidskeplig eller rädd för olyckor. I hans performance Seventeen One Less på den 53:e Venedig Biennalen 2009 krossade han med hjälp av en träslägga alla utan två av de 22 speglarna som satt mitt emot varandra i galleriet. Det blir sammanlagt ett helt livs olycka om man ska tro folktron. Speglar har många symboliska innebörder. De kan spegla jaget, världen och omgivningen. Även en skärva från en krossad spegel speglar världen och för Pistoletto handlar spegeln om en symbolisk sökande efter identitet.

Om man mot förmodan inte vill förstöra sin egen konst så kan man alltid förstöra andras. Den kinesiska konstnären Ai Weiwei gjorde 1995 en fotoserie med bland annat en triptyk som visar hur han släpper en antik kinesisk vas från Han dynastin i marken så den krossas. Ska man tro Metzgers manifest för auto-destruktiv konst så var det sedan länge dags för vasen att släppa föreställningen om att det fortfarande var ett konstverk.

Den hade definitivt överskridit sina 20 år i konsthistorien med råge. Som ett försvar för Ai Weiwei kan man väl ändå säga att vasen fortfarande är ett konstverk. Den har bara övergått i ett annat idébaserat stadium och det är väl ändå det som är grundtanken med Tegnérs dikt om det eviga. Att det är idéerna som är eviga och inte konstobjekten.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 05 november, 2011

Bild: Hebriana Alainentalo

Samisk kultur och multikonstnären Áillohas

Carsten Palmer Schale ger oss en orientering kring samernas kultur med avstamp i Rolf Kjellströms klassiska böcker i ämnet.

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om konst | 24 juli, 2015

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 15 juni, 2014

Alexander Roslin. Familjen Jenning

”Och köparen blir nöjd”

Ivo Holmqvist om två äventyrliga 1700-talsporträttmålare och en samtida: Alexander Roslin, Jean-Etienne Liotard och Nelson Shanks.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 21 september, 2015

Koreansk shamanism som ett alternativt läkande

Jag har valt att skriva om koreansk shamanism för att Korea är ett land som är en stor del av mig själv men som jag trots det vet så lite ...

Av: Linda Johansson | Essäer om religionen | 26 juli, 2013

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Namdar Nasser

En tydlig röst i världen

Namdar Nasser, är den Göteborgsbaserade författaren som sett diktaturer gå under och uppstå. Han har tvingats bära vapen men vägrat och flytt. Detta förde honom från Iran, till Turkiet. Efter ...

Av: Ivar Fors | Litteraturens porträtt | 15 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.