Pravdoliub Ivanovs

Den flygande mattan i konsten

Ture Sventon hade en och Aladdin. En flygande matta. Ett magiskt textilt föremål från Orienten som långt innan tanken på flygplan och luftballonger svävade över de stekheta öknarna och genom ...

Av: Mathias Jansson | 04 augusti, 2015
Essäer om konst

Torun Börtz. Foto: Nora-Börtz-Vagenheim

Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Av: Bengt Eriksson | 12 januari, 2016
Kulturreportage

 Antonio Scurati. Foto: Gian-Luca Rossetti

Det otrogna kriget

I samband med festivalen "Det italienska språket i världen" i Stockholm, närmare bestämt på Italienska kulturinstitutet, träffar Guido Zeccola den italienska författaren och historikern Antonio Scurati för en diskussion om ...

Av: Guido Zeccola | 22 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Sašo Sedlaček  Beggar Robots

Tiggarrobotar och heliga trashankar



Ett av de hetaste och mest känsliga ämnena i dagens samhällsdebatt är tiggeriet. Och konstnärerna har börjat ta tag i saken. Temat har alltid funnits, och vi lär oss mycket om vårt samhälles utveckling när vi tar en titt på hur tiggarens roll har skiftat genom konsthistorien. 
Samtidigt bygger de flesta religioner på en barmhärtighetstanke. Om man självmant väljer att avstå från det världsliga i livet, lever sitt liv i armod och ta emot allmosor, betraktas det som ett tecken på en god själ och en stabil karaktär.

"Porträtt av Sir Francis Fords barn som ger ett mynt till en tiggarpojke" (c.1793) av Sir W.Beechey

Fattigdomen har följt civilisationen som en skugga. I brist på sociala nätverk och andra vägar till försörjning har människor under många perioder i historien tvingats tigga för sin överlevnad. I Sverige har vi länge varit förskonade från tiggeriet i större skala eftersom vårt välfärdssamhälle har fångat upp många människor som hamnat i nöd. De senaste åren har det dock hänt något. Vi ser allt fler tiggare från andra länder på våra gator som inte har tillgång till det svenska välfärdssystemet. Politiker och hjälporganisationer söker därför efter nya strategier för att hantera den uppkomna situationen. Det förs en livlig debatt i olika medier, och inom konsten har tiggaren återkommit som ett motiv. Ett motiv som sedan länge varit försvunnet från den svenska konstvärlden.  

Något paradoxalt

Historiskt sett så har svält, krig och bristande sociala skyddsnät bidragit till att människor hänvisats till att tigga på gator och torg. Det finns dock något paradoxalt i tiggandet. Den vanliga tiggaren beskrivs ofta som en vagabond, en trashank som kanske ställer till problem eller rent av kan betraktas som kriminell. Samtidigt bygger de flesta religioner på en barmhärtighetstanke. Om man självmant väljer att avstå från det världsliga i livet, leva sitt liv i armod och ta emot allmosor, betraktas det som ett tecken på en god själ och en stabil karaktär. Helgonet Franciskus av Assisi var son till en rik tyghandlare men efter en uppenbarelse lämnade han allt bakom sig för att leva bland de spetälska och försörja sig som tiggare. Assisi grundade Franciskanorden som var en munkorder där anhängarna skänkte bort all sin egendom och levde på allmosor.    

Buddhistisk grundprincip

Även Siddharta Gautama kom från en välbärgad familj. Han var son till en furste men kom att bli ihågkommen för eftervärlden som Buddha och grundare av buddhismen. Inom buddhismen finns det många munkordnar som precis som franciskanerna avsäger sig allt det världsliga och lever på allmosor från sina medmänniskor. Dessa heliga tiggare har i historien och konsten framställts som dygdemönster och förebilder medan vanliga tiggare ofta ses som en belastning för samhället. Tydligen ska man vara rik och självmant avsäga sig sin egendom för att sedan leva på andras bekostnad för att betraktas som en god tiggare av samhället, och inte ha oturen att födas fattig och tvingas tigga för sin överlevnad.    

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Franciskus av Assisi ber inför krusifixet, El Greco. Bildkälla: Wikimedia

Franciskus av Assisi ber inför krusifixet, El Greco. Bildkälla: Wikimedia

Religiös värdighet

1600-talsmålaren El Greco har gjort flera målningar av Franciskus av Assisi. Trots att Assisi kan betraktas som en tiggande trashank som levde i armod så avbildas han av El Greco med värdighet. Han framställs som en idealiserad och sympatisk person med vackra ansiktsdrag. En from människa som trots sitt armod lever sitt liv med värdighet och stolthet uppfylld av sina religiösa ambitioner. Även i fresker av den italienska 1200-tals konstnären Giotto di Bondone framställs Assisi som det helgon han var, med gloria och allt. Generellt kan man säga att den religiösa bilden av det tiggande helgonet oreserverat framställs i positiv och sympatisk dager i konsthistorien.    

 

Tiggarna, Pieter Bruegel, 1568. Bildkälla: Wikimedia

Tiggarna, Pieter Bruegel, 1568. Bildkälla: Wikimedia

De fattiga blir fula

Den flamländska målaren Pieter Bruegel den äldres skildringar av tiggare är inte lika smickrande. I Tiggarna från 1568 ser man ett par människor som blivit av med sina ben och som tvingas hasa sig fram på knäskydd av trä och kryckor. Tiggarna ser lustiga ut med sina udda kläder, sina ansiktsuttryck och sina sätt att ta sig fram. Målningen är förmodligen en allegori med satiriska undertoner eftersom tiggarna bär olika huvudbonader som kan tolkas som olika samhällsklasser.

Även i Bruegels mest kända motiv av tiggare från samma år, En blind leder en blind, finns ett satiriskt budskap i motivet. Målningen visar en grupp blinda tiggare som leder varandra på landsvägen. När den första ramlat ner i en grop följer de andra ovetande om faran efter, och ramlar en efter en ner i gropen. I de här motiven använder Bruegel tiggarna som ett komiskt element. Bilden av tiggaren är inte längre idealiserad utan det är snarare frågan om karikatyrer. Den visar människor som inte kan försörja sig på grund av att de lider av olika funktionsnedsättningar, som blindhet eller att de saknar ben. Människorna är trashankar, med grova ansiktsdrag, fula, som levt ett hårt liv och som får kämpa för att överleva dagen.  Det är bilden av tiggaren som vi helst inte vill se, den utstötta, den utelämnade som drar sig fram i livets smuts i utkanten av samhället.    

En romantiserande bild

Det finns ytterligare en bild av tiggaren i konsthistorien och det är den romantiserade. Sir William Beechey var en engelsk porträttkonstnär som levde på 1700-talet. I verket Porträtt av Sir Francis Fords barn som ger ett mynt till en tiggarpojke (c.1793) hittar vi ett romantiserat sätt att avbilda tiggaren. De rika barnen i sina finaste kläder visar barmhärtighet och godhet när de ger den utsvultna tiggarpojken en slant. Sir Ford var en rik plantageägare så hans barn hade råd att ge bort en slant till en stackars tiggare.  Att välbärgade människor skänkte till välgörenhet eller på olika sätt bidrog till att hjälpa människor i nöd var inte ovanligt. Det ansågs som en del av den kristna barmhärtighetstanken. I Beecheys tavla beskrivs dock fattigdomen på ett romantiserat sätt med rödkindade barn, hund och en blek tiggarpojke med ett änglaliknande ansikte. När vi ser Beecheys porträtt har vi svårt att föreställa oss att tiggarpojken på målningen i framtiden kommer att ligga döende av svält i en dikesren utan att någon bryr sig om honom. Det verkar snarare som ett motiv hämtat ur en roman av Charles Dickens. Den föräldralösa pojken är kanske egentligen son till en välbärgad familj och kommer i slutat av sagan att återförenas med sina släktingar och få mat, värme och kärlek. Tiggandet var bara en prövning för att prova och stärka pojkens karaktär.    

Hand i hand med hemlöshet

I dagens samhälle går ofta hemlöshet och tiggeri hand i hand. Även i rika välfärdsstater hamnar många människor utanför samhället. USA är ett land med många kontraster och stora ekonomiska klyftor där man kan hitta många hemlösa på storstädernas gator. Konstnären Andres Serrano fotograferade under flera månader under 2014 hemlösa i New York. Fotografierna visades sedan på publika ställen som på annonstavlor i tunnelbanan. Serrano kallade projektet Residents of New York för att visa att även dessa utsatta människor var en del av New Yorks befolkning. Att de hade ett ansikte, ett namn och drömmar precis som alla andra av New Yorks innevånare. Ofta blir tiggarna en anonym grupp eller ett problem, men i konsten kan de få komma till tals som individer där var och en har en unik berättelse. Pappersmuggen har i dag blivit ett attribut som vi förknippar med tiggaren. Denna engångsmugg som fungerar som en kopp för att samla upp allmosor har konstnären Aldo Rojas i projektet Homeles's Cups: Cups bought to homeless people of Mexico City (2010) ställt ut i montrar, som om de var värdefulla konstföremål. Slitna, solkiga engångsmuggar från till exempel Starbucks och Burger King, blir också en bild av den ekonomiska klyftan i samhället. På den ena sidan hittar vi de stora internationella kedjorna som säljer muggarna och på den andra sidan tiggaren som sitter och tigger med muggen. Tiggaren kan jämställas med engångsmuggen. Det är helt enkelt billigare att göra nya muggar än att skapa muggar som är bestående. Det synsättet gäller också för människosynen i samhället. Det är enklare att anställa en ny person än att rehabilitera eller hjälpa någon som hamnat utanför. Människor betraktas i många fall som engångsvaror och när de tjänat sitt syfte riskerar de att hamna på gatan som en engångsmugg.    

Svensk konstnär tar tag i saken

I Sverige är det främst konstnären och forskaren Cecilia Parsberg som intresserat sig för tiggarnas situation. Inom ramen för sin doktorandutbildning har hon arbetat med det konstnärliga projektet How do you become a successful beggar in Sweden? Projektet började 2011 som en reaktion på att antalet EU medborgare som via den fria rörligheten tog sig till Sverige för att tigga på gatorna ökade markant. Parsberg vill i sitt konstnärskap undersöka hur bilden av tiggaren ser ut i dagens samhälle. I projektet ingår både dokumentära och konstnärliga delar i form av performance, film och foto. I fotoserien Sovplatser på gatan (2015) och Garderober på gatan (2015) har Parsberg dokumenterat tiggarnas vardag. Kropp på gata är en performance som utspelar sig i gaturummet. Olika människor placeras liggande på gatan i staden, som en sympatihandling med tiggarnas situation. Människorna blir en anonym kropp i gaturummet som ligger passiv medan övriga människor passerar förbi. I filminstallationen The Chorus of Giving and The Chorus of Begging (2014) har Parsberg däremot försökt att dramatisera gatuscenen där två körgrupper sjunger mot varandra. I körens sång gestaltas de som tigger och de som ger och de som inte ger till tiggare.     

Tiggarroboten kommer

Det är svårt att säga något om tiggeriets framtid, men på många platser i världen har man redan förbjudit människor från att tigga i shoppingcentrum och på andra kommersiella platser. Den slovenska konstnären Sašo Sedlaček gjorde därför ett socialt experiment och byggde sin första tiggarrobot 2006. Eftersom människor inte får tigga på vissa platser där det finns många människor med pengar byggde han en robot som han sedan ställde utanför ett köpcentrum. Roboten är hopbyggd av återanvända gamla datordelar och det finns instruktioner så att vem som helst egentligen kan bygga sin egen robot enligt Do It Yourself (DIY) principen. Tiggarroboten har provats i Slovenien, i Japan och i Taiwan och resultatet har varit positivt. Roboten lockade till sig många intresserade människor och drog in en del pengar. Antagligen för att människor tyckte det var kul att ge roboten pengar, men kanske också för att det är lättare att skänka pengar via ett anonymt tekniskt gränssnitt än att se en tiggare i ögonen och påminnas om att om man har riktigt otur i livet så skulle man kunna hamna i samma situation. Tiggarroboten är ingen lösning för de enskilda tiggarnas situation men skulle kunna fungera som kontrollerade insamlingsstationer för att hjälpa en grupp människor som är i behov av hjälp. I en avlägsen framtid kommer kanske de mänskliga tiggarna att få konkurrens av utgångna robotar som tigger på gatorna. I den animerade filmen Robots (2005) återfinns en dystopisk samhällsbild, som berättar om en värld där man vill göra sig av med de som inte passar in i det kapitalistiska slit och släng samhället. En ny chef har tagit över Bigweld Industries och lanserar en snudd på nazistisk ondskefull plan. Man slutar att sälja reservdelar till gamla robotar och erbjuder bara dyra uppgraderingar. Robotar som inte har råd att anpassa sig till den nya marknaden kommer att skrotas och smältas ner. Bara de starka får finnas kvar. För de svaga robotarna blir det en kamp om att hitta reservdelar och hålla sig vid liv. Det känns som om filmen Robots skulle kunna handla om situationen för många tiggare och hemlösa runt om i världen.    

Lästips:
Tiggaren
Är det skamlöst att tigga?

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

I AM POEM - Att, med andan i halsen, att, att läsa något…

Här genomförs en läsning/upplevelse/ingångsplacering av den konceptuella och digitala dikten I am, å ena sidan för att jag upplever att texten är en av de mest intressanta jag har stött ...

Av: Freke Räihä | Litteraturens porträtt | 22 maj, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 50-2012

Debattens vågor går höga kring Mo Yans politiska ställning i diktaturens Kina. Särskilt efter Herta Müllers våldsamma angrepp har alltfler börjar ifrågasätta Akademiens val. Märkligt nog har jag ännu inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 08 december, 2012

Typiska och otypiska svenska deckare

Nuri Kino och Jenny Nordberg. Foto: Pieter ten HoopenBengt Eriksson fortsätter sin kavalkad över de svenska dekarförfattarna. Det råkade bli så att jag läste fyra svenska debutdeckare efter varandra - en ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2008

Dikter

Förkastade iaktagelserSanden rinner rakt igenom mina händerTillsammans vandrar vi längs långa vita stränderSolen drar sitt sista andetagI samma stund som en ny epok alstras i skuggornas landEn ny tidsatmosfär sätter ...

Av: Anton Hedlund | Utopiska geografier | 22 november, 2010

Svensk lagstiftning bidrar till samiska kvinnors underordning

Det finns knappast någon forskning som behandlar levnadsvillkoren för vår urbefolkning, de svenska samerna under det senaste århundradet. Kunskapen om kvinnor och mäns jämställdhet i denna folkgrupp är mager. Under ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 07 maj, 2013

Fokus sceniska rum Undervisning, sceniska rum och teknologisk irreproducibilitet

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Axel Andersson | Reportage om scenkonst | 16 december, 2012

Vad kan vi lära oss av rondellhundarna? En intervju med Lars Vilks

Kränker man tillräckligt mycket och tillräckligt ofta blir det till slut färdigkränkt, utan att världen går under, har Lars Vilks sagt. Men är det så enkelt? Ett halvår efter de ...

Av: Håkan Lindgren | Konstens porträtt | 18 december, 2007

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts